Old/New Testament

Den renande källan

13 ”Den dagen ska en källa öppnas för Davids ätt och för Jerusalems invånare, för att rena dem från synd och orenhet.

² Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag utplåna allt vad avgudar heter ur landet, så att man inte mer kommer ihåg dem. Även profeterna och orenhetens ande ska jag driva ut ur landet. ³ Om någon fortfarande profeterar, ska hans far och mor, som fött honom, säga till honom: ’Du får inte leva, för du talar lögner i Herrens namn.’ Och hans far och mor, som fött honom, ska sticka ner honom när han profeterar.

⁴ Den dagen ska varje profet skämmas för sina profetiska syner och inte längre klä sig i håriga profetkläder för att bedra^[a]. ⁵ Han ska säga: ’Jag är ingen profet. Jag är bonde och har levt av jordbruk sedan ungdomen.’^{[b] 6} Om då någon frågar honom: ’Vad är det för sår du har på kroppen^[c]?’ svarar han: ’Dem har jag fått hemma hos mina vänner.’

Herden slås, fåren skringras

Herren kommer och regerar

14 Se, Herrens dag kommer! Då ska man plundra dig och fördela^[e] bytet.

² Jag ska samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden ska intas, husen plundras, kvinnorna våldtas och halva staden föras bort i fångenskap, men resten av folket ska inte fördrivas.

³ Då ska Herren dra ut och strida mot dessa folk, så som han stred på slagets dag. ⁴ Hans fötter ska den dagen stå på Olivberget, som ligger mitt emot Jerusalem, i öster. Olivberget ska dela sig mitt itu från öster till väster, till en mycket stor dal. Halva berget ska falla åt norr och halva berget åt söder. ⁵ Ni ska fly genom dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig ända fram till Asal. Ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på judakungen Ussias tid.^[f] Då ska Herren, min Gud, komma och alla heliga med honom.

⁶ Den dagen ska det inte finnas något ljus, himlaljusen ska förmörkas.^{[g] 7} Det blir en unik dag, utan växling mellan dag och natt. När det blir kväll är det fortfarande ljust. Herren vet allt om hur den dagen ska bli.

⁸ Den dagen ska friskt vatten rinna fram från Jerusalem, hälften mot östra havet, hälften mot västra havet, både sommar och vinter ska det bli så.

⁹ Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn det enda.

¹⁰ Hela landet från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska resa sig och bli kvar på sin höjd, från Benjaminporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna. ¹¹ De ska få bo där, och det ska aldrig mer vigas åt förintelse. Jerusalem ska vara tryggt.

¹² Detta är den plåga Herren ska slå alla de folk med som stred mot Jerusalem: Deras kött ska ruttna bort medan de ännu står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor och deras tungor i deras mun. ¹³ Herren ska den dagen skapa stor panik bland dem, så att man vänder sig mot varandra och slåss inbördes. ¹⁴ Juda ska också strida i Jerusalem. Alla grannfolkens rikedomar ska samlas, stora mängder av guld och silver och kläder. ¹⁵ En liknande plåga ska drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur i dessa läger.

¹⁶ Men alla överlevande från alla de folk som anföll Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe kungen, härskarornas Herre, och för att fira lövhyddefesten. ¹⁷ Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe kungen, härskarornas Herre, ska de inte få något regn. ¹⁸ Om egypterna inte drar dit upp och deltar, ska de inte heller få regn. Det är den plåga Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.^{[h] 19} Detta är straffet för Egypten och straffet för andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.

²⁰ Den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och kokkärlen i härskarornas Herres hus ska vara som offerskålarna framför altaret. ²¹ Varje kokkärl i Jerusalem och Juda ska vara helgat åt härskarornas Herre, och alla som kommer för att offra ska ta ett av kärlen och använda för tillredning. Den dagen ska det inte längre finnas någon kanané^[i] i härskarornas Herres hus.

En ny himmel och en ny jord

21 Sedan såg jag en ny himmel och en ny jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. ² Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud. Den var smyckad som en brud för sin brudgum.

³ Jag hörde en stark röst från tronen säga: ”Se, nu har Gud sitt tält bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem.^{[a] 4} Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och inte heller någon sorg eller gråt eller plåga, för det som en gång fanns är borta.”

⁵ Han som sitter på tronen sa: ”Se, jag gör allting nytt!” Sedan sa han: ”Skriv ner detta, för dessa ord är trovärdiga och sanna.” ⁶ Han sa vidare till mig: ”Det har skett! Jag är alfa och omega,^[b] början och slutet. Jag ska låta den som är törstig få dricka ur källan med livets vatten helt gratis.^[c]

⁷ Den som segrar ska få ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud och han ska vara min son. ⁸ Men de som är fega, trolösa, avskyvärda, mördare, ägnar sig åt sexuell omoral, är ockulta, avgudadyrkare, och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.”

Det nya Jerusalem

⁹ Sedan kom en av de sju änglar som hade skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: ”Kom, så ska jag visa dig bruden, Lammets hustru.^[d]”

¹⁰ Sedan förde han mig i anden till ett stort och högt berg. Därifrån visade han mig den heliga staden, Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. ¹¹ Staden strålade av Guds härlighet, och den gnistrade som en dyrbar ädelsten, som en kristallklar jaspis. ¹² Den hade en stor och hög mur med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna. ¹³ Tre av portarna låg mot öster, tre mot norr, tre mot söder och tre mot väster. ¹⁴ Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod namnen på Lammets tolv apostlar^[e].

¹⁵ Han som talade till mig höll en måttstock av guld i sin hand för att mäta staden och dess portar och dess mur. ¹⁶ Staden var byggd som en kub. Den var lika bred som den var lång. Han mätte upp den med sin måttstock, och alla mått var 12 000 stadier^[f]; dess längd, bredd och höjd var lika. ¹⁷ Sedan mätte han muren och fann att tjockleken var 144 alnar^[g] enligt människors sätt att mäta, som också ängeln använde.

¹⁸ Muren var byggd av jaspis. Staden var av rent guld, som liknade rent glas. ¹⁹ Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags vackra ädelstenar. Den första var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd, den femte en sardonyx, ²⁰ den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde en beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint och den tolfte en ametist. ²¹ De tolv portarna var gjorda av tolv pärlor, och varje port bestod av en enda pärla. Den stora gatan genom staden var av rent guld, som liknade genomskinligt glas.

²² Jag såg inget tempel i staden, för Herren Gud, den Allsmäktige, är stadens tempel, han och Lammet. ²³ Staden behöver varken sol eller måne för sitt ljus, för Guds härlighet strålar över den, och Lammet är dess ljus. ²⁴ Folken ska ledas av detta ljus, och jordens kungar ska komma till staden med sin härlighet. ²⁵ Portarna i staden ska aldrig stängas om dagen, och någon natt finns där inte. ²⁶ All härlighet och ära som folken äger ska föras dit. ²⁷ Men inget orent ska tillåtas att komma dit in, ingen som handlar skamligt eller ohederligt, utan bara de som har sina namn skrivna i livets bok^[h] som tillhör Lammet.