Old/New Testament
Domsord över Juda och Israel
(1:2—3:12)
1 Detta är Herrens ord som kom till Mika från Moreshet under de judiska kungarna Jotams, Achas och Hiskias regeringar, vad han fick se angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör, alla folk,
lyssna, du jord
och allt som finns där!
Herren, Herren, vittnar mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
Dom över Samaria och Jerusalem
3 Se! Herren kommer!
Han stiger ner från sin boning
och träder fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna spricker upp,
som vax för elden
och som vatten störtar utför branten.
5 Allt detta är för Jakobs överträdelse
och israeliternas synd.
Vad är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samaria?
Vad är Judas offerplatser[a]?
Är de inte Jerusalem?
6 ”Därför ska jag göra Samaria
till en stenhög på en åker,
till en plats där vingårdar kan planteras.
Jag ska vräka ner hennes stenar i dalen
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes gudabilder
ska slås i stycken,
allt som hon tjänat som prostituerad
ska eldas upp,
och alla hennes avgudar
ska jag förgöra.
Med lönen för prostitution har hon skaffat dem,
och lön för prostitution ska de åter bli.”
Gråt och klagan
8 Över detta gråter och klagar jag.
Jag går barfota och naken,
ylar som en schakal,
klagar som en berguv.
9 Hennes sår kan inte läkas.
Det har kommit till Juda
och nått till mitt folks port,
till Jerusalem.
10 Tala inte om det i Gat,
gråt inte!
Vältra er i stoftet
i Bet Leafra![b]
11 Dra bort, Shafirs invånare,
i nakenhet och skam.
De som bor i Saanan
kan inte komma undan.
I Bet Haesel sörjer man,
dess beskydd har tagits ifrån er.
12 Marots invånare vrider sig av smärta
och hoppas på något bättre,
för det onda som kommer från Herren
har nått Jerusalems portar.
13 Spänn för stridsvagnar,
befolkningen i Lakish.
Det var början till dotter Sions synd
att man hos dig fann Israels överträdelser.
14 Därför ska ni ge avskedsgåvor åt Moreshet Gat.
Husen i Aksiv har lurat kungarna i Israel.
15 Jag ska åter låta erövrare komma mot er,
Mareshas invånare.
Israels härlighet ska komma
till Adullam.
16 Raka ditt huvud och skär av ditt hår
för dina barns skull som var din glädje.
Gör dig skallig som gamen,
för de har förts bort från dig.
Domsord över de hänsynslösa och falska
2 Ve dem som tänker ut orätt
och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.
2 De får begär till åkermark
och tar för sig,
till hus, och lägger beslag på dem.
De tar över både ägaren och hans hus,
mannen och hans egendom.
3 Så säger därför Herren:
”Jag tänker ut ont mot detta släkte.
Ni ska inte kunna rädda er ur det[c]
och inte mer gå där så stolta,
för det är en ond tid.
4 Den dagen ska man stämma upp en nidvisa över er
och sjunga en klagosång:
’Det är slut med oss, vi är ruinerade.
Mitt folks arvedel skiftas ut
och tas ifrån mig!
Våra åkermarker delas ut till avfällingar.’ ”
5 Därför ska du inte i Herrens församling ha någon
som drar upp gränserna för någon jordlott.
Falska profeter
6 ”Förkunna inte”, förkunnar de.
”Om sådant får man inte förkunna.
Vi ska inte drabbas av någon vanära.”
7 Skulle man säga, o Jakobs ätt:
”Är Herrens Ande otålig?
Är det här hans gärningar?”
”Är inte mina[d] ord för den människas bästa
som lever rättrådigt?
8 På sistone har mitt folk
rest sig upp som en fiende.
Ni sliter manteln av dem
som tryggt går förbi,
likt män som återvänder från kriget.
9 Ni driver bort mitt folks kvinnor
från deras hem som varit deras glädje,
och från deras barn berövar ni
min prakt för evigt.
10 Res er, ge er iväg härifrån!
Det här är ingen viloplats,
för den är orenad,
oåterkalleligt fördärvad.
11 Om någon skulle komma
med lögnaktigt prat i vädret och säga:
’Vin och öl förkunnar jag för dig!’
skulle han vara en profet för detta folk!
Herren samlar sitt folk
12 Jag ska samla dig, hela Jakob,
föra samman det som återstår av Israel.
Jag ska föra dem tillsammans igen,
som får i sin fålla,
som en hjord på bete,
en sorlande skara människor.
13 Han som banar väg
går före dem,
de bryter sig igenom
och drar ut genom porten.
Deras kung går före dem,
Herren går i spetsen för dem.”
Domsord över folkets ledare
3 Jag sa:
”Lyssna, ni Jakobs ledare,
ni styresmän för Israels folk!
Ni borde väl veta vad som är rätt,
2 men ni hatar det goda och älskar det onda.
Ni sliter skinnet av dem
och köttet av deras ben,
3 äter mitt folks kött,
sliter av deras skinn,
krossar deras ben, styckar dem
och lägger dem som kött[e] i grytan,
som en kötträtt i pannan.”
4 Sedan ropar de till Herren,
men han svarar dem inte.
Han ska dölja sitt ansikte för dem
för det onda de har gjort.
5 Så säger Herren om profeterna
som leder mitt folk vilse:
”När man matar dem
ropar de: ’Frid!’
Men mot den som inte
stoppar något i deras mun
förklarar de krig.
6 En natt utan syner ska därför komma över er,
och ett mörker utan spådomar.
Solen ska gå ner för profeterna
och dagen bli mörk för dem.
7 Siarna ska stå där med skam
och spåmännen blygas.
Alla ska de dölja sitt ansikte,
när Gud inte ger något svar.”
8 Men jag är fylld med kraft,
med Herrens Ande,
rätt och styrka,
jag kan förkunna för Jakob hans överträdelse
och för Israel dess synd.
9 Lyssna på detta, ni ledare för Jakobs släkt,
ni styresmän för Israels folk,
ni som avskyr rättvisa,
och förvränger det rätta,
10 ni som bygger Sion med mord
och Jerusalem med gudlöshet.
11 Stadens ledare dömer för mutor,
dess präster tar betalt för sin vägledning,
och dess profeter spår för pengar.
Ändå stöder de sig på Herren och säger:
Ӏr inte Herren mitt ibland oss?
Inget ont kan komma över oss.”
12 Det är på grund av er
som Sion ska plöjas upp som en åker,
Jerusalem förvandlas till en stenhög
och tempelberget till en skogbevuxen höjd.
Guds två vittnen
11 Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där.[a] 2 Men templets yttre gård ska du utelämna och inte mäta, för den har överlämnats till hedningarna. De ska trampa den heliga staden i fyrtiotvå månader[b]. 3 Under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två vittnen i uppdrag att profetera, klädda i sorgdräkt.”
4 Dessa är de två olivträd och de två lampställen som står inför jordens Herre.[c] 5 Om någon försöker skada dem, ska eld komma ut från deras munnar och förtära deras fiender. Var och en som vill skada dem ska dödas på det sättet. 6 De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de profeterar. Och de har makt att förvandla vattnen till blod och slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vill.
7 När de har slutfört sitt uppdrag ska odjuret[d] som stiger upp från avgrunden attackera och besegra och döda dem. 8 Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, och där deras Herre också blev korsfäst. 9 Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under tre och en halv dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att de begravs. 10 Men jordens invånare ska glädja sig över dem. De ska jubla och skicka presenter till varandra, eftersom dessa båda profeter plågat jordens invånare så mycket.
11 Efter tre och en halv dag kom en livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och alla som såg dem blev skräckslagna. 12 Sedan hörde de en stark röst från himlen säga till dem: ”Kom hit upp!” De for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender. 13 I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades i jordbävningen, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.
14 Det andra veropet är över, men det tredje är snart på väg.
Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet
15 Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:
”Kungamakten över världen
tillhör nu vår Herre och hans Smorde,
och han ska regera i all evighet.”
16 De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sa:
”Vi tackar dig, Herre Gud, Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt, och ska regera.
18 Folken rasade i vrede,
men nu har din vrede kommit.
Det är dags för de döda att dömas.
Du ska belöna dina tjänare profeterna
och de heliga och dem som fruktar ditt namn,
både små och stora.
Och du ska förgöra dem som förgör jorden.”
19 Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[e]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.