Old/New Testament
Herrens dom över Israel
5 Lyssna, alla präster,
hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
2 Upprorsmännen[a] har gått djupt in för blodsdåd.
Men jag ska tillrättavisa dem alla.
3 Jag känner Efraim,
och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
Israel är orent.
4 Deras gärningar låter dem inte vända
tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
och de känner inte Herren.
5 Israels stolthet vittnar mot honom.
Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
6 Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
7 De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[b]
8 Stöt i horn i Giva,
i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
Efter dig, Benjamin!
9 Efraim ska läggas öde på straffets dag.
Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10 Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11 Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
Han valde att följa människobud[c].
12 Jag är som en mal för Efraim
och som röta för Judas folk.
13 När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
inte bota ert sår.
14 Jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
jag för dem bort, bortom all räddning.
15 Jag går och återvänder hem
tills de inser sin skuld
och söker mig.
I sin nöd kommer de att söka mig.”
Herren gör levande
6 ”Kom, låt oss vända tillbaka till Herren.
Han har slitit sönder oss,
och han ska läka oss.
Han har slagit oss,
och han ska förbinda oss.
2 Efter två dagar ska han göra oss levande,
på tredje dagen resa oss upp igen,
och sedan får vi leva inför honom.
3 Låt oss lära känna
och uppnå kunskap om Herren.
Lika visst som gryningen
träder han fram,
han kommer till oss som regnet,
som vårregnet som vattnar jorden.”
Herren klagar över Efraim
4 ”Vad kan jag göra med dig, Efraim?
Vad kan jag göra med dig, Juda?
Er lojalitet är som morgondimman,
som daggen som tidigt försvinner.
5 Därför har jag huggit ner dem
genom profeterna,
dödat dem med mina ord.
Domen över dig
kommer fram som ljuset.
6 Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
7 Som Adam[d] bröt de förbundet där
och var trolösa mot mig.
8 Gilead är en ogärningsmäns stad
med blodiga fotspår.
9 Prästernas hop ligger i bakhåll
som rövare.
De mördar utmed vägen till Shekem
och begår skamliga brott.
10 Jag har sett förfärliga saker
bland israeliterna.
Där bedriver Efraim prostitution,
och där orenar sig Israel.
11 Även för dig, Juda, är skördetiden bestämd.
Då återställer jag mitt folk.
7 När jag helar Israel
avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
och rövarband härjar där ute.
2 Men innerst inne tänker de inte på
att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
som är uppenbara för mig.
3 Med sin ondska gläder de kungen
och med sina lögner furstarna.
4 De är äktenskapsbrytare allesammans,
heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
från det han blandar degen
tills den har jäst.[e]
5 På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
Själv räckte han bespottarna handen.
6 De låter sig närmas,
deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
som en eldslåga.
7 Alla är de heta som en ugn,
de förtär sina domare
och deras kungar faller,
men ingen av dem åkallar mig.
8 Efraim beblandar sig med andra folk.
Efraim är en brödkaka som inte vänts.
9 Främlingarna har förtärt hans styrka
men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
men det inser han inte.
10 Israels stolthet vittnar mot honom,
men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
eller söker honom i allt detta.
11 Efraim är som
en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
de går till Assyrien.
12 När de går
kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
och fångar dem
när jag hör dem flockas.[f]
13 Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
men de har talat lögner mot mig.
14 De ropar inte till mig av hjärtat,
utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman[g] för säd och vin
men vänder sig bort från mig.
15 Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
16 De vänder sig,
men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
och hela Egypten ska håna dem.[h]
Israel döms för sin avgudadyrkan
8 Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner
på Herrens hus,
därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
2 De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
3 Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
4 De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
till sitt eget fördärv.
5 Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
6 Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
denna Samariens kalv.
7 De sår vind
och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
slukas det av främlingar.
8 Israel är uppslukat,
och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
9 De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
under storkungens börda.[i]
11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
och äter av köttet,[j]
men Herren är inte nöjd med dem.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”
Brevet till församlingen i Efesos
2 Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Efesos:
’Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand och går omkring bland de sju lampställen av guld:
2 Jag känner dina gärningar, dina ansträngningar och din uthållighet. Jag vet att du inte kan tåla onda människor och att du noga har prövat dem som kallar sig apostlar[b], men inte är det. Du har funnit att de ljuger. 3 Du har hållit ut och stått ut med mycket för mitt namns skull, utan att ge upp.
4 Men en sak måste jag anmärka mot dig: du har övergett din första kärlek. 5 Tänk på vad det är du har fallit ifrån, och vänd om och gör samma gärningar som då. För om du inte vänder om, ska jag komma till dig och flytta ditt lampställ från sin plats. 6 Men något berömvärt har du också: du hatar nikolaiternas[c] handlingar, precis som jag gör.
7 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar ska jag ge rätt att äta av livets träd, som är i Guds paradis.’
Brevet till församlingen i Smyrna
8 Skriv till budbäraren[d] för församlingen i Smyrna:
’Så säger han som är den förste och den siste, han som var död men nu lever igen:
9 Jag vet hur mycket du får lida och hur fattig du är. Men du är rik. Jag vet att du blir hånad av dem som kallar sig judar men inte är det, utan är en Satans synagoga. 10 Var inte rädd för det lidande som väntar dig. Se, djävulen kommer att kasta några av er i fängelse för att pröva er, och ni ska lida under tio dagar. Men var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets segerkrans.
11 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Den som segrar ska inte skadas av den andra döden.[e]’
Brevet till församlingen i Pergamon
12 Skriv till budbäraren[f] för församlingen i Pergamon:
’Så säger han som har det skarpa, dubbeleggade svärdet:
13 Jag vet var du bor: där Satan har sin tron[g], men trots det håller du fast vid mig. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens när Antipas, mitt trogna vittne, blev dödad hos er, där Satan bor.
14 Men en sak måste jag anmärka mot dig: du har några hos dig som är anhängare av Bileams lära, han som visade Balak att man kunde få Israels folk på fall genom att locka dem att äta sådant som offrats till avgudar och leda dem in i sexuell omoral.[h] 15 Vidare har du också sådana som håller sig till nikolaiternas[i] lära. 16 Vänd om! Annars ska jag snart komma till dig och strida mot dem med min muns svärd.
17 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar ska jag ge av dolt manna.[j] Och jag ska ge honom en vit sten, och på den stenen ska det stå ett nytt namn, som bara den känner till som får det.[k]’
Brevet till församlingen i Thyatira
18 Skriv till budbäraren[l] för församlingen i Thyatira:
’Så säger Guds Son, han som har ögon som eldslågor och fötter som liknar polerad koppar:
19 Jag känner dina gärningar, din kärlek och tro, ditt tjänande och din uthållighet. Jag vet att du gör mer idag än du gjorde under den första tiden.
20 Men det måste jag anmärka mot dig att du tolererar kvinnan Isebel, som säger sig vara en profetissa och som lär och förleder mina tjänare till sexuell omoral och till att äta sådant som offrats till avgudar. 21 Jag gav henne tid att ångra sig och vända om, men hon ville inte sluta med sina sexuella utsvävningar. 22 Därför ska jag låta henne bli sängliggande,[m] och alla som bedriver otukt med henne, ska drabbas av svåra lidanden, om de inte vänder om från hennes gärningar. 23 Och hennes efterföljare ska drabbas av döden. Alla församlingar ska då förstå att jag är den som rannsakar hjärtan och njurar, och att jag ger var och en av er den lön han förtjänar.
24 När det gäller er andra i Thyatira, ni som inte har följt denna lära och inte lärt känna dessa Satans djup, som man kallar det, så tänker jag inte kräva något mer av er. 25 Håll bara fast vid det ni har, tills jag kommer.
26 Den som segrar och fortsätter att göra min vilja ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken. 27 Han ska härska över dem med en spira av järn och krossa dem som lerkrukor,[n] 28 liksom jag har fått den makten av min Fader, och jag ska ge honom morgonstjärnan.[o] 29 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.