Old/New Testament
Tempelkällan
47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. 2 Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. 3 Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. 4 Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5 Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.
6 Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. 7 När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. 8 Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. 9 Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. 10 Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. 11 Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. 12 Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”
Israels gränser
13 Så säger Herren, Herren: ”Det här är de gränser som ni ska följa när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar, med två andelar åt Josef. 14 I övrigt ska ni dela landet lika mellan dem, för jag har med upplyft hand svurit att ge det till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.
15 Detta ska vara landets gräns:
Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Levo-Hamat till Sedad, 16 Berota och Sivrajim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar Hatikon på gränsen till Hauran. 17 Gränsen sträcker sig alltså från havet till Hasar Enon vid Damaskus norra gräns och med Hamat längre upp i norr. Detta är gränsen i norr.
18 Den östra gränsen börjar mellan Hauran och Damaskus, går längs Jordan mellan Gilead och Israels land, fram till Östra havet, ända till Tamar[a]. Detta är gränsen i öster.
19 Den södra gränsen går från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden[b] till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder.
20 I väster utgör Medelhavet gränsen, upp till en punkt mitt emot Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
21 Ni ska dela detta land mellan er, allt efter Israels stammar. 22 Ni ska dela ut det genom lottkastning som arvedel åt er själva och åt de främlingar som bor och har fött barn bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och de ska tillsammans med er få en arvedel bland Israels stammar. 23 Ni ska ge främlingen hans arvedel hos den stam där han bor, säger Herren, Herren.
Fördelningen av landet
48 Det här är namnen på stammarna:
Dans område ligger vid norra gränsen och följer vägen till Hetlon, Levo-Hamat och Hasar Enan och Damaskus norra gräns bredvid Hamat. Detta är hans gräns från öster till väster.
2 Ashers område ligger intill Dans från öster till väster,
3 Naftalis intill Ashers från öster till väster,
4 Manasses intill Naftalis från öster till väster,
5 Efraims intill Manasses från öster till väster,
6 Rubens intill Efraims från öster till väster,
7 och Juda intill Rubens område från öster till väster.
8 Intill Judas område ligger från öster till väster det område som ni ska avskilja som en särskild gåva, tolv och en halv kilometer brett och lika långt som en stamlott från öster till väster. Helgedomen ska ligga i mitten.
9 Detta område som ni avskiljer åt Herren ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio[c] kilometer brett. 10 Detta heliga område tillhör prästerna. Det är tolv och en halv kilometer långt i norr, fem kilometer brett i väster, fem kilometer brett i öster, och tolv och en halv kilometer långt i söder. Herrens helgedom ska ligga i mitten. 11 Det är avsett för de helgade prästerna av Sadoks släkt som troget tjänade mig och inte irrade bort med israeliterna som leviterna gjorde. 12 De får detta stycke av det heliga området i landet som en särskild gåva. Den är höghelig och ligger intill leviternas område. 13 Utmed prästernas område ska leviterna ha sitt område, tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Den totala längden blir tolv och en halv kilometer och bredden tio kilometer. 14 De får inte sälja eller byta bort något av det. Det bästa av landet får inte överlåtas åt någon annan, för det är helgat åt Herren.
15 Resten av området, som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt, ska vara till allmänt bruk för staden – till bostäder och betesmark. Staden ska ligga i mitten. 16 Stadens mått ska vara 2 250 meter i fyrkant, lika i norr, söder, öster och väster. 17 Stadens betesmarker ska sträcka sig 125 meter i varje riktning, norr, söder, öster och väster. 18 Det som återstår av detta område, som gränsar till det heliga området, är fem kilometer österut och fem kilometer västerut, utmed det heliga området. Dess avkastning ska livnära stadens arbetare. 19 Stadens arbetare från alla Israels stammar ska bruka marken. 20 Hela detta område mäter tolv och en halv kilometer i vardera riktningen. Ni ska avskilja ett heligt område, en fyrkant, tillsammans med stadens ägor.
21 Det som återstår på båda sidor om det heliga området och stadens ägor ska tillhöra fursten, utmed det tolv och en halv kilometer breda heliga området i öster till den östra gränsen, och utmed det tolv och en halv kilometer breda området i väster till den västra gränsen. Dessa områden längs stamlotterna ska tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen ska vara i mitten. 22 Leviternas ägor och stadens ägor ska ligga mitt emellan de områden som tillhör fursten. Området som tillhör fursten ligger mellan Judas och Benjamins gränser.
23 Av de övriga stammarna ska Benjamin ha en lott som sträcker sig från den östra sidan till den västra, 24 Simon en lott intill Benjamins, från öster till väster, 25 Isaskar en lott intill Simons, från öster till väster, 26 Sebulon en lott intill Isaskars, från öster till väster, 27 Gad en lott intill Sebulons, från öster till väster. 28 Gads södra gräns går söderut från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och vidare längs gränsfloden till Medelhavet.
29 Detta är det land som ni ska lotta ut som arvedel åt Israels stammar. Detta är deras lotter,” säger Herren, Herren.
Stadsportarna i det nya Jerusalem
30 Dessa är utgångarna från staden: På norra sidan, som är 2 250 meter lång, 31 finns tre portar i norr: Rubens, Judas och Levis. Stadsportarna är nämligen uppkallade efter Israels stammar. 32 På östra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Josefs, Benjamins och Dans. 33 På södra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Simons, Isaskars och Sebulons. 34 På västra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Gads, Ashers och Naftalis.
35 Hela stadens omkrets blir då nio kilometer. Namnet på staden ska för all framtid vara:
Herren är där.
3 Tänk vilken kärlek Fadern har visat oss när vi får kallas Guds barn, och det är vi verkligen! Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. 2 Mina kära, vi är redan nu Guds barn, men vad vi ska bli i framtiden har ännu inte uppenbarats. Men vi vet att när han uppenbarar sig ska vi bli lika honom, för då får vi se honom så som han är. 3 Var och en som har detta hopp till honom renar sig själv, så som han är ren.
4 Var och en som syndar bryter mot lagen, för synd är laglöshet. 5 Men ni vet att han uppenbarade sig för att ta bort synderna, och att det inte finns någon synd i honom. 6 Den som förblir i honom lever inte i synd. Den som fortsätter att synda har aldrig sett honom och känner honom inte.
7 Mina barn, låt ingen leda er vilse. Den som gör det som är rättfärdigt är rättfärdig, så som han är rättfärdig. 8 Och den som lever i synd är djävulens barn, för djävulen har syndat ända från början. Men Guds Son uppenbarade sig för att göra slut på djävulens verk. 9 Den som är född av Gud lever inte i synd, för Guds säd förblir i honom. Han kan inte fortsätta att synda eftersom han är född av Gud.
10 Av detta blir det alltså uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens. Den som handlar orättfärdigt är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sina trossyskon.
Älska varandra
11 Detta är budskapet som ni har hört från början, att vi ska älska varandra. 12 Vi ska inte likna Kain, som tillhörde den Onde och dödade sin bror.[a] Och varför dödade Kain honom? Jo, därför att han själv handlade fel, medan hans bror handlade rättfärdigt. 13 Var därför inte förvånade, syskon, om världen hatar er.
14 Vi vet att vi har gått från döden till livet, eftersom vi älskar våra trossyskon. Men den som inte älskar är kvar i döden. 15 Den som hatar sin bror är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv inom sig. 16 Jesus offrade sitt liv för oss, och genom detta vet vi vad verklig kärlek är. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för våra trossyskon.
17 Om någon som har allt vad han behöver här i världen ser en annan troende leva i fattigdom och ändå inte känner medlidande med denne, hur kan då Guds kärlek finnas kvar i honom?
18 Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord, utan med praktisk handling och sanning. 19 Då vet vi att vi är av sanningen och våra hjärtan kan känna sig trygga inför honom, 20 även om vårt hjärta fördömer oss. För Gud är större än vårt hjärta och vet allt.
21 Mina kära, om vårt hjärta inte dömer oss så kan vi vara frimodiga inför Gud, 22 och vad vi än ber om ska vi få av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. 23 Detta är hans bud, att vi ska tro på hans Sons Jesus Kristus namn och älska varandra så som han har befallt oss. 24 Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av Anden som han har gett oss.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.