Old/New Testament
Israels återupprättelse
(4:1—5:15)
Herrens berg
(Jes 2:2-4)
4 I de yttersta dagarna
ska berget med Herrens hus stå fast grundat,
högst av bergen,
överst bland kullarna.
Folken ska strömma dit,
2 många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp på Herrens berg,
till Jakobs Guds hus!
Han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar.”
Från Sion ska nämligen lagen gå ut,
och Herrens ord från Jerusalem.
3 Han ska döma mellan många folk
och skipa rätt bland mäktiga nationer långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
En nation ska inte mer lyfta svärd mot en annan
och inte mer träna sig för krig.
4 Var och en ska sitta
under sin vinstock och sitt fikonträd,
utan att någon skrämmer dem mer.
Härskarornas Herre har talat.
5 De andra folken vandrar
i sina gudars namn,
men vi vandrar i Herrens,
vår Guds, namn i all evighet.
Herrens plan
6 ”Den dagen, säger Herren,
ska jag samla de haltande,
föra samman de skingrade
och dem som jag har plågat.
7 Jag ska göra de haltande till en kvarleva,
de fördrivna till en mäktig nation,
och Herren ska vara deras kung
på Sions berg
nu och för evigt.
8 Du, herdetorn, dotter Sions kulle,
till dig ska makten komma tillbaka
och dotter Jerusalems forna herravälde återvända.”
9 Men varför ropar du nu så högt?
Finns det ingen kung hos dig?
Har din rådgivare försvunnit?
Smärtan har ju drabbat dig
som när en kvinna föder barn.
10 Vrid dig i födslovånda,
dotter Sion, likt en barnaföderska,
för nu måste du lämna staden
och bo ute på fältet!
Du måste komma till Babylon.
Men där ska du bli räddad,
där ska Herren befria dig
ur dina fienders grepp.
11 Många folk har samlat sig mot dig
och säger:
”Låt Sion bli orenat,
det vill vi beskåda!”
12 Men de känner inte Herrens tankar
och förstår inte hans planer,
att han har samlat dem
som kärvar på en tröskplats.
13 ”Res dig upp och tröska, dotter Sion!
Jag ska ge dig horn av järn
och klövar av koppar,
så att du kan krossa många folk.”
Deras orätta byte
ska du viga åt Herren,
deras rikedomar åt hela jordens Herre.
En härskare ska födas i Betlehem
5 Rista sorgmärken på dig, du belägrade stad![a]
En belägringsvall är rest mot oss,
och med käpp slår de
Israels domare på kinden.
2 ”Men du Betlehem i Efrata,
så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
i eviga tider.”
3 Därför ska de bli övergivna,
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.
4 Han ska träda fram
och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.
5 Han ska vara vår frid.
Och när assyrierna invaderar vårt land
och tränger in i våra palats
ställer vi mot dem sju herdar
och åtta ledande män.
6 De ska härska över Assyrien med svärd
och över Nimrod med dragna vapen.
Han ska befria oss från assyrierna,
när de anfaller vårt land
och tågar in på vårt territorium.
7 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräset,
som inte väntar på en människa
eller dröjer för mänsklighetens skull.
8 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
som, där det går fram, trampar ner och river,
och vars byte ingen kan rädda.
9 Låt din hand lyftas mot dina motståndare,
låt alla dina fiender förintas.
10 ”Den dagen, säger Herren,
utplånar jag dina hästar som finns hos dig
och förstör dina stridsvagnar.
11 Jag förstör städerna i ditt land
och river ner alla dina fästningar.
12 Jag gör slut på all trolldom hos dig,
det ska inte längre finnas några teckentydare hos dig.
13 Jag river ner dina utskurna gudabilder
och stoder som finns hos dig.
Du ska inte mer tillbe någonting
som du med dina händer har gjort.
14 Jag utrotar dina asherapålar
och ödelägger dina städer.
15 Jag ska i vrede och förbittring
ta hämnd på de folk som vägrat att lyda.”
Kvinnan och draken
12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.
3 Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. 5 Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[a], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[b].
7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. 8 Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. 9 Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[c] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.
10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga:
”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud,
och makten hans Smorde.
Anklagaren, han som dag och natt
anklagade våra trossyskon inför vår Gud,
har nu kastats ner.
11 Men de besegrade honom genom Lammets blod
och genom sina vittnesbörds ord
och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.
12 Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare.
Men ve över jorden och havet,
för djävulen har kommit ner till er
och hans vrede är stor,
eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”
13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. 14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[d].
15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, 16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. 17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. 18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.