Old/New Testament

4 När allt folket hade kommit över floden, sa Herren till Josua: ² ”Välj ut tolv män, en från varje stam, ³ och säg till dem att hämta var sin sten från den plats mitt ute i floden där prästerna står. Låt dem sedan bära dem över på andra sidan och lägga dem där ni slår läger i kväll.”

⁴ Josua samlade då de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en för varje stam, ⁵ och sa till dem: ”Gå ut i floden framför Herrens, er Guds, ark. Var och en av er ska därifrån hämta en sten och bära den på sin axel, lika många som Israels stammar ⁶ och de ska bli ett tecken bland er. När sedan era barn i framtiden frågar: ’Vad betyder de här stenarna?’ ⁷ ska ni svara: ’Vattnet i Jordan stannade upp, när Herrens förbundsark bars över. När den gick över Jordan, stannade vattnet upp.’ Stenarna ska vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.”

⁸ Israeliterna gjorde som Josua hade sagt till dem. De tog tolv stenar från flodens mitt – en sten för varje stam, precis som Herren hade sagt till Josua. De bar upp stenarna till lägerplatsen och lade ner dem där.

⁹ Josua reste tolv stenar mitt i Jordan, just på den plats där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. ¹⁰ Prästerna som bar arken stod kvar mitt ute i floden, tills hela folket hade gjort allt det som Herren hade befallt Josua, allt enligt den order Josua fått från Mose. Folket skyndade sig över floden ¹¹ och så fort alla hunnit över, bar prästerna upp Herrens ark från floden och ställde sig framför folket.

¹² Rubens, Gads och halva Manasses stam gick före folket rustade till strid så som Mose hade befallt dem. ¹³ Det var cirka 40 000 krigsutrustade män som tågade fram inför Herren över slätterna mot Jeriko.

¹⁴ Den dagen upphöjde Herren Josua inför hela Israels folk. Nu respekterade de honom lika högt som Mose och det fortsatte de med under hela hans liv.

¹⁵ Herren sa till Josua ¹⁶ att säga till prästerna som bar arken med förbundstecknet: ”Kom upp ur Jordan!”

¹⁷ Josua gav ordern att prästerna skulle stiga upp ur Jordan ¹⁸ och så snart de som bar Herrens förbundsark kommit upp på stranden, började vattnet forsa fram igen och det steg tills det nådde sin tidigare höga nivå. ¹⁹ Det var den tionde dagen i första månaden som folket steg upp ur floden Jordan och slog läger i Gilgal öster om Jeriko ²⁰ och där reste Josua upp de tolv stenar man tagit från Jordan till ett monument.

²¹ Josua sa till israeliterna: ”I framtiden när era barn frågar sina fäder vad dessa stenar betyder, ²² då ska ni berätta för dem att israeliterna gick över floden Jordan på torr mark. ²³ Herren, er Gud, lät floden torka upp tills ni hade kommit över på samma sätt som han gjorde vid Sävhavet som han torrlade tills vi gått över. ²⁴ Detta gjorde han för att alla folk på jorden ska förstå att Herren är mäktig och för att de alltid ska frukta Herren, er Gud.”

Israel bekräftar sin överlåtelse till Herren

5 När amoréernas kungar på västra sidan Jordan och kanaanéernas kungar utmed Medelhavets kust fick höra att Herren låtit Jordan torka upp så att Israels folk hade kunnat gå över, försvann allt deras mod och de vågade inte längre försöka stå emot israeliterna.

² Herren sa vid den här tiden till Josua att han skulle göra flintknivar och låta omskära alla män i Israel en andra gång. ³ Josua gjorde då flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. ⁴ Skälet till omskärelsen var att hela den generation, alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten, hade dött under vandringen i öknen. ⁵ Alla de som drog ut ur Egypten var omskurna, men ingen av dem som fötts i öknen hade blivit omskuren. ⁶ Israel hade nämligen vandrat fram och tillbaka i öknen under fyrtio år, tills alla de män hade dött som varit gamla nog att bära vapen när de drog ut ur Egypten. De hade inte varit lydiga mot Herren och därför hade han svurit att han inte skulle låta dem komma in i det land han med ed lovat deras förfäder att ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung. ⁷ Josua omskar nu alltså deras söner som nu vuxit upp till män för att inta sina fäders plats, eftersom de inte blivit omskurna under vandringen.

⁸ Efter att hela folket blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de återhämtat sig. ⁹ Herren sa till Josua: ”Idag har jag vältrat av från er skammen från Egypten.” Platsen där detta skedde fick namnet Gilgal^[a] och kallas så än idag.

¹⁰ Medan israeliterna var i lägret vid Gilgal på Jerikoslätten, firade de påsk^[b] på kvällen den fjortonde dagen i månaden. ¹¹ Dagen efter påsk började de äta av landets skörd, ojäst bröd och rostade sädeskorn, just den dagen.

¹² Från den dag då de började äta av det som landet producerade, föll inget manna. Israeliterna fick aldrig mer något manna utan kunde det året leva av skörden i Kanaans land.

Erövringen av det land Herren lovat Israel

(5:13—12:24)

Josua anfaller landets centrala delar

Josua möter befälhavaren över Herrens här

¹³ När Josua var vid Jeriko, fick han se en man med draget svärd framför sig. Josua gick fram till honom och frågade: ”Tillhör du oss eller våra fiender?”

¹⁴ Han svarade: ”Nej^[c]. Jag är befälhavare över Herrens här.” Josua föll då ner med ansiktet mot marken i stor vördnad och sa: ”Herre, vad har du för budskap åt mig?”

¹⁵ ”Ta av dig skorna”, sa befälhavaren för Herrens här, ”för platsen du står på är helig mark” och Josua gjorde så.^[d]

Jerikos murar rasar

6 Portarna till Jeriko hölls stängda för israeliternas skull och ingen gick varken ut eller in.

² ”Jag har överlämnat Jeriko med dess kung och alla soldater åt dig”, sa Herren till Josua. ³ ”Hela armén ska gå runt staden en gång om dagen i sex dagar. ⁴ Sju präster ska gå framför arken och var och en av dem ska bära ett vädurshorn att blåsa i. På den sjunde dagen ska ni gå runt staden sju gånger och prästerna ska blåsa i sina horn. ⁵ När ni hör dem blåsa en lång utdragen ton, ska folket häva upp ett kraftigt stridsrop. Då kommer stadens murar att rasa och var och en ska kunna gå rakt in i staden.”

⁶ Josua, Nuns son, sammankallade prästerna och sa: ”Ta Herrens förbundsark och låt sju präster bära vädurshornen framför den!” ⁷ Och till folket sa han: ”Gå, tåga runt staden! De beväpnade männen ska gå framför Herrens ark.”

⁸ Efter att Josua talat till folket gick de sju prästerna med de sju vädurshornen framför Herren och blåste i hornen. Herrens förbundsark följde efter dem. ⁹ Den beväpnade styrkan gick framför prästerna som blåste i hornen och eftertruppen följde efter arken medan man blåste i hornen.

¹⁰ ”Ni måste vara alldeles tysta”, sa Josua till folket. ”Ni får inte ge ifrån er ett enda ljud förrän jag befaller er att ropa högt. Då ska ni ge upp ett stridsrop!”

¹¹ Då lät han Herrens ark bäras runt staden en enda gång och därefter vände alla tillbaka till lägret för natten. ¹² Josua gick upp tidigt följande dag och prästerna tog Herrens ark. ¹³ De sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och blåste i sina horn. Den beväpnade styrkan gick framför dem och eftertruppen kom efter Herrens ark, medan man hela tiden blåste i hornen. ¹⁴ De gick en gång runt staden på den andra dagen och vände sedan tillbaka. Så höll de på i sex dagar.

¹⁵ I gryningen den sjunde dagen började de sin vandring som vanligt, men nu gick de runt staden sju gånger. ¹⁶ Under det sjunde varvet blåste prästerna en lång utdragen ton i hornen, och Josua sa till folket: ”Ropa nu högt, för Herren har gett er staden! ¹⁷ Förinta staden och allt som finns där, det ska vigas åt Herren, men låt den prostituerade Rachav och dem som finns i hennes hus leva, för hon skyddade våra spioner. ¹⁸ Ni ska hålla er borta från det som är vigt åt förintelse, så att ni inte viger något åt förintelse och tar av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över det. ¹⁹ Allt silver och guld och sådant som är gjort av koppar eller järn ska avskiljas åt Herren och läggas i hans skattkammare.”

²⁰ När den långa tonen från vädurshornen ljöd, ropade folket så mycket de orkade. Då rasade murarna, och folket trängde in i staden och intog den. ²¹ De vigde allt levande åt förintelse, kvinnor och män, unga och gamla, oxar, får och åsnor, och slog dem med svärd.

Rachav och hennes familj räddas

²² Josua sa till de båda männen som varit i landet och spionerat: ”Gå till den prostituerade kvinnans hus och för ut henne och hennes närmaste, så som ni med ed lovat henne!”

²³ De unga männen, spionerna, gick och förde ut Rachav och hennes föräldrar och bröder och andra släktingar. Man förde hela hennes släkt till en plats utanför Israels läger. ²⁴ Efter det brände de hela staden och allt som fanns där, men silvret och guldet och allt av järn och koppar fördes till skattkammaren i Herrens hus. ²⁵ Rachav, den prostituerade kvinnan med hennes familj och släkt, räddades av Josua, eftersom hon gömde spionerna som Josua hade sänt till Jeriko. Hon fick bo bland israeliterna och där bor hennes ättlingar än idag.^[e]

²⁶ Vid den tiden uttalade Josua en ed:

²⁷ Herren var med Josua och hans namn blev berömt vida omkring.

Inledning

1 Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss, ² i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare. ³ Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, ⁴ för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått.

En ängel meddelar att Johannes döparen ska födas

⁵ När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron. ⁶ De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter. ⁷ De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

⁸ Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud, ⁹ och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald. ¹⁰ Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad.

¹¹ Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret. ¹² Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan. ¹³ Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes^[a]. ¹⁴ Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse. ¹⁵ Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet. ¹⁶ Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud. ¹⁷ Han ska gå framför honom i Elias^[b] ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”

¹⁸ Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.”

¹⁹ Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet. ²⁰ Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.”