Old/New Testament
Offer under nyårshögtiden
(3 Mos 23:23-25)
29 Den första dagen i sjunde månaden[a] ska ni hålla en helig sammankomst och ingen får utföra något arbete. Låt hornen ljuda den dagen. 2 Bär fram ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 3 Ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja ska offras tillsammans med tjuren, sex liter tillsammans med baggen 4 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 5 Till detta ska ni offra en bock som syndoffer för att få försoning. 6 Dessa ska offras förutom nymånadsbrännoffret med dess matoffer och också utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer som det är bestämt, som en välbehaglig lukt för Herren.
Offer på försoningsdagen
(3 Mos 23:26-32)
7 På tionde dagen i samma månad, den sjunde, ska en helig sammankomst hållas. Då ska ni ödmjuka er och inget arbete av något slag får då utföras. 8 Då ska ni offra ett brännoffer till Herren, en behaglig lukt för honom, och det ska bestå av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 9 Matoffret ska vara nio liter fint mjöl blandat med olja att offras tillsammans med tjuren, sex liter till baggen 10 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 11 Ni ska också offra en bock som syndoffer. Detta ska offras förutom försoningsdagens syndoffer och utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
Offer under lövhyddefesten
(3 Mos 23:33-43; 5 Mos 16:13-17)
12 På femtonde dagen i sjunde månaden ska en helig sammankomst hållas och då får inget arbete utföras. Det är en sju dagar lång högtid inför Herren. 13 Som brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ska ni offra tretton unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 14 Som tillhörande matoffer ska ni ge nio liter fint mjöl blandat med olja för var och en av de tretton tjurarna, sex liter för var och en av de två baggarna 15 och tre liter för vart och ett av de fjorton lammen. 16 Ni ska också bära fram en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
17 På den andra dagen ska ni offra tolv unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 18 tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren, efter antalet tjurar, baggar och lamm som det är föreskrivet. 19 Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
20 På den tredje dagen i högtiden ska ni offra elva unga tjurar, två baggar, fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 21 och de vanliga offren och dryckesoffren tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och deras antal. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
23 På den fjärde dagen ska ni offra tio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 24 och med tillhörande matoffer och dryckesoffer tillsammans med tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. 25 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess matoffer och dryckesoffer.
26 På den femte dagen ska ni offra nio unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 27 tillsammans med de vanliga matoffren och dryckesoffren för tjurarna, baggarna och lammen enligt givna föreskrifter och efter deras antal. 28 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande matoffer och dryckesoffer.
29 På den sjätte dagen ska ni offra åtta unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria 30 tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. 31 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.
32 På den sjunde dagen av högtiden ska ni offra sju unga tjurar, två baggar och fjorton årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 33 tillsammans med de för tjurarna, baggarna och lammen föreskrivna matoffren och dryckesoffren efter djurens antal. 34 Offra också en bock som syndoffer utöver det dagliga brännoffret med dess tillhörande mat- och dryckesoffer.
35 På den åttonde dagen ska ni samlas till högtid och ingen får arbeta den dagen. 36 Bär fram ett brännoffer, ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, som består av en ung tjur, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria, 37 tillsammans med de för tjuren, baggen och lammen föreskrivna mat- och dryckesoffren efter deras antal. 38 Offra också en bock som syndoffer förutom det dagliga brännoffret med dess mat- och dryckesoffer. 39 Dessa ska ni offra åt Herren vid era årliga högtider utöver de offer ni ger på grund av löften eller som frivilliga offer, brännoffer, matoffer, dryckesoffer eller gemenskapsoffer.’ ”
Regler angående givna löften
30 Mose talade detta till Israels folk, så som Herren hade befallt honom.
2 Sedan talade Mose till ledarna för Israels alla stammar och sa till dem: ”Detta är vad Herren har befallt. 3 Om någon avlägger ett löfte till Herren, vare sig det gäller att göra någonting eller att låta bli att göra någonting, så får han inte bryta sitt löfte. Han måste göra exakt det som han har lovat.
4 Om en ung kvinna som bor hos sin far lovar Herren att göra eller inte göra något, 5 och om hennes far hör henne utan att invända något, måste hon hålla sitt löfte och hennes förpliktelser gäller. 6 Men om fadern samma dag han hör det förbjuder henne att uppfylla löftet, blir hon fri från det. Herren befriar henne från löftet på grund av faderns ingripande.
7 Om hon avlägger ett löfte och sedan gifter sig eller om hon obetänksamt binder sig genom sina ord så att hon förpliktar sig till någonting 8 och hennes man får reda på löftet och inte säger något samma dag han får höra det, så ska hennes löfte och förpliktelse gälla. 9 Men om hennes man samma dag han hör om saken vägrar att acceptera hennes löfte eller tanklösa förpliktelse, ska det upphävas och Herren ska befria henne från det.
10 Men om kvinnan är änka eller frånskild måste hon infria sitt löfte och hålla sina förpliktelser.
11 Om hon är gift och lever med sin make när hon avlägger löftet eller med ed förpliktar sig till något, 12 och han hör det utan att reagera, så ska hennes löften och förpliktelser gälla. 13 Men om han vägrar att acceptera det samma dag han hör talas om det, är alla hennes löften och förpliktelser upphävda eftersom hennes man har upphävt dem och Herren befriar henne från det. 14 Hennes man ska alltså antingen bekräfta hennes löfte likväl som edlig förpliktelse till försakelse eller förklara det ogiltigt, 15 men om han inte säger något den första dagen, har han därmed accepterat alla hennes löften och förpliktelser. Han har gjort dem giltiga genom att inte säga något till henne samma dag han fick höra om saken. 16 Om han upphäver dem efter att han hört om dem, får han bära hennes skuld.”
17 Detta är de befallningar som Herren gav Mose och som ska gälla mellan man och hustru och mellan far och en dotter som fortfarande är ung och bor hos sin far.
Kriget mot Midjan
31 Herren talade än en gång till Mose och sa: 2 ”Hämnas på midjaniterna för israeliterna innan det är dags för dig att dö[b]!”
3 Då sa Mose till folket: ”En del av er måste gripa till vapen i krig mot midjaniterna och utföra Herrens hämnd. 4 Skicka tusen man från varje israelitisk stam i krig.”
5 Man tog ut tusen män från varje israelitisk stam, 12 000 krigsutrustade män. 6 Mose sände dem ut i krig, tusen man från varje stam, tillsammans med Pinechas, prästen Elasars son, som tog med sig de heliga föremålen och stridstrumpeterna. 7 De kämpade mot midjaniterna så som Herren hade befallt Mose och dödade alla av manligt kön, 8 bland dem de fem midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva. Även Bileam, Beors son, blev dödad med svärd.
9 Sedan tog israeliterna alla kvinnor och barn som fångar och lade beslag på boskap, hjordar och annat byte. 10 Alla städer och byar, midjanitiska bosättningar och tältläger brändes ner. 11 De tog med sig allt plundrat gods och allt byte, människor och boskap. 12 Fångarna och allt krigsbyte, både människor och boskap, fördes fram till Mose och prästen Elasar och till den israeliska menigheten som slagit läger på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko.
13 Mose, Elasar och folkets ledare gick ut för att möta dem, 14 men Mose blev mycket förargad på officerarna och befälet, både högre och lägre officerare, som nu återvände från kriget.
15 ”Varför har ni skonat alla kvinnor?” frågade han. 16 ”Det var ju de som följde Bileams råd och fick Israels folk att vända sig från Herren när det gällde Pegor, så att hemsökelsen drabbade Herrens menighet. 17 Döda nu alla pojkar och även alla kvinnor som har legat med en man. 18 Ni får bara låta de kvinnor som inte legat med en man leva åt er själva.
19 Och var och en som har dödat någon eller rört vid någons döda kropp ska stanna utanför lägret i sju dagar. På den tredje och på den sjunde dagen ska ni rena er och era fångar. 20 Ni ska också rena alla era kläder och allt som är gjort av läder, gethår eller av trä.”
21 Sedan sa prästen Elasar till männen som varit med i kriget: ”Det här är Herrens befallning i lagen som han gett till Mose: 22 Det som är av guld, silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 allt som tål eld, ska renas i eld. Sedan måste det renas ytterligare genom reningsvattnet. Men det som inte tål eld ska renas bara genom vatten. 24 På den sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och bli renade, och därefter kan ni gå in i lägret igen.”
25 Herren sa till Mose: 26 ”Du, prästen Elasar och menighetens stamledare ska göra en förteckning över människor och djur och över allt byte. 27 Sedan ska ni dela bytet i två delar. Den ena hälften ska tillhöra männen som var i kriget, och den andra hälften ska ges till Israels menighet. 28 Men låt krigsfolket betala en tribut åt Herren av de fångar, boskap, åsnor, får och getter som tagits som byte. Var femhundrade människa och dito djur ska tillhöra honom. 29 Ge det till prästen Elasar, så att han kan överlämna det till Herren. 30 Ta också från de andra israeliternas andel var femtionde fånge och vart femtionde bland boskapen, av kor, åsnor och får till att överlämnas till de leviter, som är i tjänst i Herrens boning.”
31 Mose och prästen Elasar gjorde som Herren befallt Mose. 32 Det totala bytet som återstod av det byte krigsfolket hade tagit var 675 000 får, 33 72 000 oxar, 34 61 000 åsnor 35 och 32 000 människor, flickor som inte legat med någon man.
36 Den hälft som gavs till krigsfolket bestod av
337 500 får 37 av vilka 675 gavs till Herren,
38 36 000 oxar av vilka 72 gavs till Herren,
39 30 500 åsnor av vilka 61 gavs till Herren
40 och 16 000 flickor av vilka 32 tillföll Herren.
41 Mose överlämnade hela Herrens del till prästen Elasar, som Herren hade befallt honom.
42 Den andra hälften av bytet som Mose hade avskilt från krigsfolkets, 43 menighetens del, bestod av 337 500 får, 44 36 000 oxar, 45 30 500 åsnor 46 och 16 000 människor.
47 Mose tog av israeliternas andel var femtionde av allt och gav till leviterna som hade ansvaret för Herrens boning, så som Herren hade befallt Mose.
48 Då kom befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, till Mose 49 och sa: ”Vi, dina tjänare, har räknat alla de män som drog ut med oss i striden och ingen av dem saknas. 50 Därför vill vi bära fram en särskild offergåva till Herren. Var och en ger sitt byte av guld, armband, fotringar, ringar, örhängen och halsband. Detta vill vi göra för att försonas med Herren.”
51 Mose och prästen Elasar tog emot deras gåva, alla slags guldarbeten. 52 Värdet på den offergåva som de högre och lägre befälhavarna gav Herren var 16 750 siklar. 53 Varje soldat hade tagit eget byte i kriget. 54 Mose och prästen Elasar tog guldet och förde in det i uppenbarelsetältet för att israeliterna skulle bli ihågkomna inför Herren.
9 Jesus sa sedan till dem: ”Sannerligen säger jag er: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike komma med makt.[a]”
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Luk 9:28-36)
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades han inför dem. 3 Hans kläder blev bländande vita, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra kläder. 4 Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.[b] 5 Då sa Petrus till Jesus: ”Rabbi[c], det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, för de var helt skräckslagna.
7 Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!”
8 Men då de plötsligt såg sig omkring, såg de ingen där mer, förutom Jesus.
9 På väg ner från berget befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän Människosonen hade uppstått från de döda. 10 Därför höll de det för sig själva men talade med varandra om vad som menades med att ”uppstå från de döda”.
11 Lärjungarna frågade honom nu: ”Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?” 12 Jesus svarade: ”Elia ska komma först och ställa allt till rätta.[d] Men varför står det i Skriften att Människosonen måste lida och bli föraktad? 13 Jag säger er, att Elia redan har kommit och de behandlade honom som de ville, precis som det står skrivet om honom.[e]”
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Luk 9:37-42)
14 När de hade kommit tillbaka till de övriga lärjungarna, fick de se mycket folk som hade samlats runt dem, och några skriftlärda som höll på att diskutera med dem. 15 Men när folket fick se Jesus blev de överväldigade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar med dem?”
17 En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit som är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18 Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.”
19 ”Detta trolösa släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit honom till mig.”
20 Då kom de fram med honom. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och vältrade sig med fradga runt munnen. 21 ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus hans far. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22 Och den har ofta kastat honom i elden eller i vattnet för att döda honom. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!”
23 ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.”
24 ”Jag tror”, utropade pojkens far. ”Hjälp min otro!”
25 Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den orena anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26 Anden skrek och ryckte och slet i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös, och många sa: ”Han är död.” 27 Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp.
28 När Jesus sedan kom hem och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”
29 Jesus svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut genom bön.[f]”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.