Old/New Testament
Förberedelser för att gå in i löfteslandet
(26:1—36:13)
Den andra folkräkningen
26 När hemsökelsen hade upphört, sa Herren till Mose och till Elasar, prästen Arons son:
2 ”Räkna antalet män i Israel som är 20 år och äldre, familj för familj, alla vapenföra israeliter!”
3 Mose och prästen Elasar talade då till dem på Moabs hedar, vid Jordan: 4 ”Räkna alla som är 20 år eller äldre, så som Herren har befallt Mose.”
Det var dessa israeliter som hade kommit ut ur Egypten:
5 Ruben var Israels förstfödde.
Hans ättlingar var släktvis Henok och henokiterna,
Pallu och palluiterna,
6 Hesron och hesroniterna,
Karmi och karmiterna.
7 Detta var de rubenitiska släkterna, bland dem mönstrades 43 730 man.
8 Pallu hade en son som hette Eliav. 9 Eliavs söner var Nemuel, Datan och Aviram. De två sistnämnda, som var utvalda av menigheten, hade tillsammans med Korach gjort uppror mot Mose och Aron och satt sig mot Herren. 10 Men marken öppnade sig under dem och uppslukade dem med Korach vars församling dog när elden brände 250 män som ett varnande exempel. 11 Men Korachs släkt utrotades inte.
12 Simons ättlingar var släktvis Nemuel och nemueliterna, Jamin och jaminiterna, Jakin och jakiniterna, 13 Serach och serachiterna och Saul och sauliterna.
14 Detta var de inmönstrade från de simonitiska släkterna, 22 200 man.
15 Gads ättlingar var släktvis Sefon och sefoniterna, Haggi och haggiterna, Shuni och shuniterna, 16 Osni och osniterna, Eri och eriterna, 17 Arod och aroditerna och Areli och areliterna. 18 Detta var de inmönstrade från Gads släkter, 40 500 man.
19 Judas söner Er och Onan hade dött i Kanaan. 20 Judas ättlingar var släktvis Shela och shelaiterna, Peres och peresiterna, och Serach och serachiterna. 21 Peres ättlingar var Hesron och hesroniterna, Hamul och hamuliterna. 22 Detta var de inmönstrade från Judas släkter, 76 500 man.
23 Isaskars ättlingar var släktvis Tola och tolaiterna, Puva och puvaiterna, 24 Jashuv och jashuviterna, Shimron och shimroniterna. 25 Detta var de mönstrade från Isaskars släkter, 64 300 man.
26 Sebulons ättlingar var släktvis Sered och serediterna, Elon och eloniterna, Jachleel och jachleeliterna. 27 Detta var de inmönstrade från Sebulons släkter, 60 500 man.
28 Josefs ättlingar var släktvis genom Efraim och Manasse: 29 Manasses ättlingar var hans son Makir och makiriterna och Manasses sonson Gilead och gileaditerna. 30 Gileads ättlingar var Ieser och ieseriterna, Helek och helekiterna, 31 Asriel och asrieliterna, Shekem och shekemiterna, 32 Shemida och shemidaiterna, Hefer och heferiterna. 33 Hefers son Selofchad hade inga söner men döttrarna Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 34 Detta var de inmönstrade från Manasses släkter, 52 700 man.
35 Efraims ättlingar var släktvis Shutelach och shutelachiterna, vidare Beker och bekeriterna samt Tachan och tachaniterna. 36 Shutelas ättlingar var Eran och eraniterna. 37 Detta var de inmönstrade från Efraims ättlingars släkter, 32 500 man. Detta var Josefs ättlingar, släkt för släkt.
38 Benjamins ättlingar var släktvis Bela och belaiterna, Ashbel och ashbeliterna, Achiram och achiramiterna, 39 Shufam och shufamiterna, Hufam och hufamiterna. 40 Belas söner var Ard och Naaman. Från Ard härstammade arditernas släkt och från Naaman naamaniternas släkt. 41 Detta var de inmönstrade Benjamins ättlingar, 45 600 man.
42 Dans ättlingar var släktvis Shucham och shuchamiterna. Detta var Dans släkter 43 som inmönstrades, 64 400 man.
44 Ashers ättlingar var släktvis Jimna och jimnaiterna, Jishvi och jishviterna, och Beria och beriaiterna. 45 Berias ättlingar var Hever och heveriterna, Malkiel och malkieliterna. 46 Asher hade också en dotter som hette Serach. 47 Detta var de inmönstrade från Ashers släkter, 53 400 man.
48 Naftalis ättlingar var släktvis Jachseel och jachseeliterna, Guni och guniterna, 49 Jeser och jeseriterna, Shillem och shillemiterna. 50 Detta var de inmönstrade från Naftalis släkter, 45 400 man.
51 Det totala antalet som inmönstrades i Israel var 601 730 man.
52 Herren talade till Mose: 53 ”Dela landet mellan stammarna i proportion till antalet personer. 54 De större stammarna ska alltså få större landområden än de mindre stammarna, varje stam efter antalet inmönstrade. 55 Landet ska delas genom lottkastning. De ska delas efter fädernestammarnas namn. 56 Varje stam, stor såväl som liten, ska få sin andel enligt lottens utslag.”
57 Dessa var de som inmönstrades bland leviterna efter sina släkter:
Gershon och gershoniterna,
Kehat och kehatiterna,
Merari och merariterna.
58 Leviternas släkter var livniterna, hebroniterna,
machliterna,
mushiterna,
korachiterna.
Kehat var far till Amram. 59 Amrams hustru var Jokeved, Levis dotter, som han fick i Egypten. De var föräldrar till Aron, Mose och deras syster Mirjam. 60 Arons söner hette Nadav, Avihu, Elasar och Itamar. 61 Men Nadav och Avihu dödades när de frambar otillåten eld inför Herren.
62 Det totala antalet inmönstrade av manligt kön bland dessa släkter, från en månads ålder och uppåt, var 23 000. Leviterna räknades för sig. De skulle inte delta i fördelningen av landområden som de andra.
63 Det här är alltså resultatet av den folkräkning som Mose och prästen Elasar gjorde på Moabs hedar vid floden Jordan mitt emot Jeriko. 64 Ingen som nu räknades hade blivit medräknad i den föregående folkräkningen som genomfördes av Mose och prästen Aron i Sinaiöknen. 65 Om dem hade Herren förutsagt: ”De kommer att dö i öknen.” De enda undantagen var Kalev, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
Döttrars arvsrätt
(4 Mos 36:1-12)
27 En dag kom Selofchads döttrar fram. Selofchad var son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, som tillhörde Manasses, Josefs sons släkter. Döttrarna hette Machla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 2 De ställde sig inför Mose, prästen Elasar, ledarna och hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet och sa: 3 ”Vår far dog i öknen. Han var inte med bland dem som gaddade sig samman i Korachs uppror mot Herren utan dog för sin egen synd. Men han hade inga söner. 4 Varför ska hans namn behöva dö ut bara för att han inte har en son? Vi skulle vilja ha landområden som de andra i hans släkt.”
5 Mose lade fram deras sak inför Herren. 6 Och Herren svarade Mose:
7 ”Selofchads döttrar har rätt. Ge dem land tillsammans med deras farbröder. Ge dem det område som deras far skulle ha fått. 8 Tala till israeliterna: ’Om en man dör utan att ha någon son, så ska hans arvslott överlämnas till hans döttrar. 9 Och om han inte har någon dotter, så ska den tillhöra hans bröder. 10 Har han inte heller någon bror, så ska den gå till hans farbröder. 11 Om han inte heller har farbröder, ska den tillfalla hans närmaste släkting. Detta ska vara en lagstadgad rätt för israeliterna, som Herren har befallt Mose.’ ”
Mose utser Josua till efterträdare
12 En dag sa Herren till Mose: ”Gå upp på berget Avarim och se ut över det land, som jag har gett Israels folk. 13 När du har sett det, kommer du att dö[a] alldeles som din bror Aron, 14 för ni följde inte det jag befallde er i öknen Sin. När menigheten gjorde uppror, höll ni mig inte helig inför israeliterna när det gällde vattnet i Meriva vid Kadesh, i öknen Sin.”
15 Då sa Mose till Herren: 16 ”Må Herren som är Gud över allt levandes ande utse en ny ledare åt folket, 17 en man som kan leda dem när de går ut och när de vänder åter, vara deras ledare och anförare, så att Herrens folk inte blir som får utan herde!”
18 Herren svarade: ”Gå och hämta Josua, Nuns son, som är fylld av ande. Lägg din hand på honom 19 och för honom till prästen Elasar och hela menigheten. Insätt honom i denna uppgift inför dem. 20 Ge honom av din auktoritet, så att hela Israels menighet kommer att lyda honom. 21 Han ska ställa sig inför prästen Elasar för att få direktiv från Herren genom urim. Efter hans ord ska de dra ut och vända tillbaka, Josua och de övriga israeliterna, hela menigheten.”
22 Mose gjorde som Herren sagt och tog med sig Josua och ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten. 23 Mose lade sina händer på Josua och avskilde honom för hans uppgift, så som Herren hade sagt.
Instruktioner om offer och löften
(2 Mos 29:38-42; 2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 5 Mos 16:1-8)
28 Herren talade till Mose: 2 ”Ge israeliterna denna befallning: ’Offren, min mat, mina eldoffer, en välbehaglig lukt inför mig, ska ni se till att ni frambär på bestämda tider.’
Dagliga offer
3 Säg till dem: ’Detta är eldoffret ni ska bära fram inför Herren: två årsgamla felfria lamm. Detta ska ni göra varje dag som ett regelbundet brännoffer. 4 Ett lamm ska offras på morgonen och ett i skymningen. 5 Tillsammans med dem ska ni bära fram ett matoffer av tre liter fint mjöl blandat med 1,5 liter olja av stötta oliver. 6 Det var detta brännoffer som blev instiftat på Sinai berg att frambäras regelbundet som en välbehaglig lukt, ett eldoffer till Herren. 7 Tillsammans med det ska dryckesoffret bäras fram och det ska bestå av 1,5 liter starkt vin till varje lamm och det ska hällas ut inför Herren i helgedomen. 8 Offra det andra lammet i skymningen på samma sätt som på morgonen med matoffer och dryckesoffer. Det är också en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer.
Sabbatsoffer
9 På sabbaten ska ni offra två årsgamla felfria lamm och ett matoffer på sex liter fint mjöl blandat med olja och det vanliga dryckesoffret. 10 Detta är det bestämda sabbatsbrännoffret utöver det dagliga brännoffret med tillhörande dryckesoffer.
Månadsoffer
11 Första dagen varje månad ska ni som brännoffer åt Herren offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 12 Tillsammans med dem ska ett matoffer bäras fram av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur. Till baggen ska matoffret bestå av sex liter fint mjöl blandat med olja, 13 och till varje lamm av tre liter fint mjöl blandat med olja. Detta brännoffer ska vara ett eldoffer, en välbehaglig lukt inför Herren. 14 Tillsammans med varje offer ska ett dryckesoffer bäras fram, tre liter vin till varje tjur, två liter till baggen och 1,5 till varje lamm. Detta nymånadsbrännoffer ska alltså bäras fram varje månad under hela året. 15 Ni ska också bära fram en bock som ett syndoffer inför Herren. Detta offer ska bäras fram förutom det regelbundna dagliga brännoffret med dess dryckesoffer.
Offer under påskhögtiden
16 Den fjortonde dagen i första månaden är det Herrens påsk. 17 Dagen därpå, den femtonde, ska en högtid hållas och i sju dagar ska man äta osyrat bröd. 18 På första dagen ska en helig sammankomst hållas och inget arbete får utföras. 19 Ni ska som eldoffer, som brännoffer till Herren, offra två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm av hankön, alla felfria. 20 Till varje tjur ska det bäras fram ett matoffer på nio liter fint mjöl blandat med olja. Till baggen ska det vara sex liter 21 och till vart och ett av lammen tre liter. 22 Ni ska också offra en bock som syndoffer till försoning för er. 23 Dessa offer ska ske förutom morgonens regelbundna brännoffer. 24 Likadana offer ska bäras fram varje dag under högtidens sju dagar, mat- och eldoffer som en välbehaglig lukt inför Herren. Det ska offras utöver det vanliga brännoffret med dess dryckesoffer. 25 Den sjunde dagen ska det hållas en helig sammankomst och då får ingen arbeta.
Offer under veckohögtiden
(3 Mos 23:15-22; 5 Mos 16:9-12)
26 På förstlingsdagen under veckohögtiden[b] ska ni bära fram det första av den nya grödan som ett matoffer till Herren och hålla en helig sammankomst. Då får ingen utföra något arbete. 27 Ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ska offras: två unga tjurar, en bagge och sju årsgamla lamm, alla felfria. 28 Tillsammans med detta ska ett matoffer bäras fram, bestående av nio liter fint mjöl blandat med olja till varje tjur, sex liter till baggen 29 och tre liter till vart och ett av de sju lammen. 30 Offra också en bock för att skaffa försoning åt er. 31 Dessa ska bäras fram förutom de regelbundna dagliga brännoffren, matoffren och dryckesoffren. Var noga med att offerdjuren är felfria.
Jesus ger mat åt 4 000 personer
(Matt 15:32-39)
8 Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina lärjungar och sa:
2 ”Jag känner medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. 3 Om jag skickar hem dem hungriga, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”
4 Men hans lärjungar svarade: ”Var ska man få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”
5 Jesus frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.
6 Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina lärjungar, som i sin tur delade ut dem till folket. 7 Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina lärjungar att dela ut dem.
8 De åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar. 9 Det var omkring 4 000 män[a] där. Jesus skickade sedan hem folket 10 och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta[b] tillsammans med sina lärjungar.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
(Matt 16:1-4)
11 Fariseerna kom ut för att diskutera med Jesus, och för att pröva honom krävde de ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade djupt och sa: ”Varför söker detta släkte efter ett tecken? Sannerligen säger jag er: detta släkte ska inte få något tecken.” 13 Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan.
Jesus varnar för falsk undervisning
(Matt 16:5-12)
14 Lärjungarna hade glömt att ta med sig bröd. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.
15 Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas och Herodes surdeg.[c]”
16 De diskuterade med varandra om att de inte hade något bröd.
17 När Jesus märkte det sa han till dem: ”Varför diskuterar ni att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är era hjärtan så hårda? 18 Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg 19 att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?”
”Tolv”, sa de.
20 ”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar ni fick över då?”
”Sju”, svarade de.
21 Jesus sa: ”Förstår ni ännu inte?”
En blind man börjar se igen
22 När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen. 23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och lade sina händer på honom.
”Kan du se något?” frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring.”
25 Då lade Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.
26 Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte ens in i byn.”
Petrus kallar Jesus för Messias
(Matt 16:13-16; 16:20; Luk 9:18-21)
27 Sedan gick Jesus och hans lärjungar till byarna kring Caesarea Filippi[d]. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”
28 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”några säger att du är Elia[e], och andra att du är någon av profeterna.”
29 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade: ”Du är Messias[f].” 30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
(Matt 16:21-23; Luk 9:22)
31 Efter det började Jesus undervisa sina lärjungar om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare, av översteprästerna och de skriftlärda och dödas, men att han efter tre[g] dagar skulle uppstå från de döda. 32 Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började tillrättavisa honom.
33 Jesus vände sig då om och såg bort mot sina lärjungar och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”
Lärjungeskapets krav
(Matt 16:24-28; Luk 9:23-27)
34 Sedan kallade han till sig allt folket och sina lärjungar och sa till dem:
”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, ta sitt kors och följa mig. 35 Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, ska rädda det. 36 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt mister sitt liv[h]? 37 Vad kan hjälpa henne att få det tillbaka? 38 Den som inför dessa trolösa och syndiga människor skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin Faders härlighet tillsammans med de heliga änglarna.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.