Old/New Testament
Välsignelser på grund av lydnad
(3 Mos 26:1-13; 5 Mos 7:12-16)
28 Om du i allt lyder Herren, din Gud, och följer alla de befallningar som jag idag ger för dig, ska Herren, din Gud, upphöja dig över alla andra folk på jorden 2 och alla dessa välsignelser ska nå dig och komma över dig, om du lyder Herren, din Gud:
3 Du ska vara välsignad i staden och välsignad på fälten.
4 Du ska bli välsignad med många barn, rika skördar och stora boskapshjordar.
5 Din korg och ditt baktråg ska vara välsignade.
6 Du ska vara välsignad när du går in och välsignad när du går ut.
7 Herren ska slå ner dina fiender åt dig när de anfaller dig. De ska dra ut i strid mot dig från ett håll men fly bort från dig åt sju olika håll. 8 Herren ska välsigna dina lador och allt du företar dig. Han ska välsigna dig i det land som Herren, din Gud, vill ge dig.
9 Han kommer att göra dig till sitt heliga folk så som han har med ed lovat dig, om du lyder honom och vandrar på hans vägar. 10 Alla jordens folk ska se att du tillhör Herren[a] och de ska frukta dig.
11 Herren kommer att ge dig ett överflöd av allt som är gott så som han med ed lovade dina förfäder, många barn, rikligt med boskap och stora skördar. 12 Herren ska öppna sina förrådshus i himlen så att du får rikligt med regn i rätt tid. Han ska välsigna allt du gör och du ska kunna ge lån till andra folk men aldrig själv behöva låna. 13 Herren kommer att göra dig till huvud och inte till svans och du ska komma till överläge, inte underläge, om du lyder de Herrens, din Guds, befallningar som jag idag ger dig och följer dem noga. 14 Vik inte av åt något håll från något av de bud jag ger dig och börja inte följa och tjäna andra gudar.
Förbannelser på grund av olydnad
(3 Mos 26:14-39)
15 Om du inte lyssnar till Herren, din Gud, och inte lyder de lagar som jag ger dig idag, då ska alla dessa förbannelser drabba dig:
16 Du ska vara förbannad i staden och förbannad på fälten.
17 Din korg och ditt baktråg ska vara förbannade.
18 Förbannelse ska komma över de barn du får och skörden du skördar och förbannelse över din boskaps kalvar och över dina lamm.
19 Du ska vara förbannad när du går in och förbannad när du går ut.
20 Herren ska sända förbannelse, förvirring och fruktan över dig i allt du gör tills du slutligen går under, eftersom du har gjort det onda och övergett mig. 21 Herren kommer att sända sjukdomar tills han har utrotat dig ur det land som du nu ska gå och ta i besittning. 22 Herren ska slå dig med kroppslig svaghet, feber och inflammationer, förödande hetta och torka, och med mjöldagg och mögel som härjar din säd. Detta ska förfölja dig tills du förgås.
23 Himlen ovanför dig kommer att vara som koppar och jorden under dig som järn. 24 Regnet ska Herren förvandla till dammoln som helt kommer att övertäcka dig tills du går under.
25 Herren ska låta dina fiender besegra dig. Om du drar ut i strid mot dem från ett håll, ska du få fly för dem åt sju olika håll. Du kommer att bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 26 Dina döda ska bli mat åt himlens fåglar och åt vilddjuren och ingen ska finnas som kan jaga bort dem. 27 Herren ska låta Egyptens bölder, svulster, skabb och klåda komma över dig och det ska inte finnas någon bot för dig. 28 Han ska sända galenskap, blindhet och förvirring över dig. 29 Du ska famla omkring mitt på ljusa dagen som en blind i sitt mörker. Du ska inte lyckas i något du gör utan ständigt vara förtryckt och utsugen. Ingen ska kunna rädda dig.
30 Någon annan ska ta din fästmö och våldta henne. Du ska inte få bo i det hus du har byggt. Du ska inte få skörda frukten från vingården du har planterat. 31 Din oxe ska slaktas framför ögonen på dig, men du ska inte själv få äta av köttet. Din åsna ska tas ifrån dig med våld för att aldrig återlämnas. Dina får ska överlämnas till dina fiender och ingen ska kunna rädda dig. 32 Dina söner och döttrar ska inför dina ögon ges åt ett främmande folk. Du kommer att gråta dig trött av längtan efter dem, men du ska inte kunna göra något för att hjälpa dem. 33 Ett främmande folk som du inte känner ska äta upp den skörd som du har arbetat så hårt för. Du ska ständigt vara förtryckt och utsatt för våld. 34 Du kommer att förlora förståndet inför allt du ser omkring dig.
35 Herren ska låta smärtsamma och obotliga bölder slå upp på dina knän och ben, ja, bölderna ska täcka dig från fötterna ända upp till huvudet.
36 Herren kommer att driva bort både dig och den kung du valt till din härskare till ett folk som varken du eller dina förfäder kände till. Där kommer du att tillbe gudar av trä och sten. 37 Du ska bli ett avskräckande exempel, ett ordspråk och en nidvisa bland alla de folk dit Herren kommer att fördriva dig.
38 Du ska så mycket men skörda lite, för gräshopporna kommer att äta upp dina skördar. 39 Du ska plantera vingårdar och vårda dem väl, men du kommer inte att få äta deras druvor eller dricka deras vin, för maskar kommer att fördärva plantorna. 40 Olivträd ska växa överallt, men du får aldrig någon olja att använda, för träden ska tappa sin frukt. 41 De söner och döttrar du får kommer att bli bortförda i fångenskap. 42 Gräshopporna ska förstöra dina träd och det som växer på dina åkrar. 43 Utlänningen som bor hos dig kommer att höja sig över dig, medan du själv ska sjunka allt djupare. 44 Han ska låna ut pengar till dig, men du kommer inte att ha något att låna ut till honom. Han ska bli huvud och du ska bli svans.
45 Alla dessa förbannelser ska drabba dig, förfölja dig och komma över dig tills du är krossad, därför att du inte lyssnade till Herren, din Gud, och inte följde de bud och befallningar som han gav dig. 46 Dessa förbannelser ska bli till tecken och varning mitt ibland dig och dina efterkommande för alltid. 47 Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, med glatt och villigt hjärta medan du hade överflöd på allt, 48 ska du istället tvingas gå hungrig, törstig, naken och fattig och bli slav under de fiender Herren sänder mot dig. Ett ok av järn ska placeras runt din hals tills du har utplånats.
49 Herren ska sända ett avlägset folk från jordens ände mot dig och det ska slå ner på dig som en örn. Det är ett folk vars språk du inte förstår, 50 ett folk med grymma män som inte har förbarmande vare sig med ung eller gammal. 51 De ska äta upp all din boskap och all din skörd tills det är slut med dig. De ska inte lämna kvar något av din säd, ditt vin, din olja, dina kalvar och dina lamm utan de ska ruinera dig. 52 De ska belägra dina städer tills alla de höga och befästa murar som du såg som ett så säkert skydd faller. De ska belägra dig överallt i alla dina städer i det land Herren, din Gud, har gett dig.
53 I den nöd som fienden vållar under belägringen ska du drivas till att äta dina egna söners och döttrars kött, dina barns, som Herren, din Gud, har gett dig. 54 En vek och bortskämd man bland er ska bli fullkomligt hänsynslös mot sin egen bror, mot sin älskade hustru och mot de barn som ännu lever. 55 Han ska vägra dem att smaka av det kött han själv äter – köttet av hans egna barn, det enda han har kvar att äta i den nöd som uppstår då fienden belägrar dina städer. 56 En vek och bortskämd kvinna som knappt behövt nudda marken med sin fot, kommer inte att vilja dela med sig åt sin älskade make, sin son eller dotter, 57 utan både moderkakan och det barn hon föder ska hon gömma för att ha till mat åt sig själv. Så fruktansvärd kommer nöden att vara under den belägring som dina fiender ska utsätta dina städer för.
58 Om du inte noga följer allt som står i denna lag som finns nedskriven i denna bok och inte fruktar detta stora och fruktansvärda namn Herren[b], din Gud, 59 ska Herren sända obotliga plågor och sjukdomar över dig och dina efterkommande, svåra sjukdomar som inte går över. 60 Han ska låta alla Egyptens sjukdomar som du var så rädd för komma över dig. 61 Men inte nog med det, Herren ska låta dig drabbas av andra sjukdomar och plågor som inte ens finns omnämnda i denna lagbok tills du blir utplånad. 62 Det ska inte finnas många kvar av er, fastän ni tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, därför att du inte lyssnat till Herren, din Gud. 63 Precis som Herren gladde sig åt att ge er framgång och föröka er, ska han då glädjas över att få förgöra er. Ni kommer att försvinna ur det land som du nu ska lägga under dig.
64 Herren ska sprida ut dig bland alla folk från jordens ena ända till den andra. Där ska du tillbe andra gudar som varken du eller dina förfäder tidigare kände till gudar av trä och sten. 65 Du ska inte finna någon ro bland dessa folk och ingen vila för din fot. Herren ska låta dig leva i ängslan med sorgsen blick och missmod. 66 Ditt liv ska vara i ständig fara. Natt och dag ska du leva i rädsla och inte veta om du kommer att överleva. 67 På morgonen ska du säga: ”Om det ändå vore kväll!” Och på kvällen ska du säga: ”Om det ändå vore morgon!” Skräcken ska fylla dig inifrån och när du öppnar ögonen, ska du se den mitt framför dig. 68 Herren ska sända dig tillbaka till Egypten med skepp, en resa jag lovade att du aldrig skulle behöva göra. Där kommer ni att erbjuda er själva som slavar till era fiender, men ingen ska finnas som vill köpa er.
Överlåt er till Gud: Moses tredje tal
(29:1—30:20)
Mose bekräftar förbundet med Herren
29 Detta är villkoren i det förbund som Herren befallde Mose att ingå med israeliterna i Moab, utöver det förbund han ingick med dem vid Horeb[c]. 2 Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:
Ni har med era egna ögon sett vad Herren gjorde med farao, alla hans tjänare och hela hans folk i Egypten. 3 Med egna ögon bevittnade du de stora prövningarna, tecknen och undren. 4 Men ända till denna dag har Herren inte gett er sinne att förstå, ögon att se och öron att höra. 5 ”I fyrtio år har jag[d] lett er genom öknen utan att era kläder och sandaler slitits ut. 6 Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker, detta för att ni skulle förstå att jag är Herren, er Gud.”
7 När ni kom hit, drog kung Sichon från Heshbon och kung Og från Bashan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem. 8 Vi tog deras land och gav det som egendom åt Rubens och Gads stammar och åt halva Manasses stam.
9 Om ni noga följer villkoren i detta förbund, ska ni få framgång i allt vad ni gör.
10 Ni står allesammans idag inför Herren, er Gud, ledare, äldste, förmän och alla andra israelitiska män 11 tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos dig, de som hugger din ved och bär ditt vatten. 12 Du ska nu ingå ett förbund med Herren, din Gud, ett förbund som han med ed upprättar med dig här idag. 13 Han vill idag bekräfta att du är hans folk och att han är din Gud, alldeles så som han sagt dig och med ed lovat dina förfäder Abraham, Isak och Jakob. 14 Detta förbund med dess ed gäller dock inte bara er. 15 Jag ingår detta förbund både med er som står här inför Herren, vår Gud, idag och med dem som ännu inte finns här.
16 Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi vandrade bland folkslagen på vägen hit. 17 Ni såg deras avskyvärda bilder och avgudar av trä, sten, silver och guld. 18 Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa folks gudar. Låt ingen rot finnas bland er som ger giftig frukt och malört. 19 En sådan person välsignar sig i sitt hårda hjärta efter att ha hört förbannelseorden och tänker: ”Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg.” Då ska både hela landet, både vått och torrt, förgås.[e] 20 Herren vägrar att förlåta honom. Hans svartsjuka vrede mot den mannen kommer att brinna. All den förbannelse som finns nedskriven i denna bok kommer att vila tungt på honom och Herren ska utplåna hans namn från jorden. 21 Herren ska avskilja honom från alla stammar i Israel och låta honom drabbas av förbundets alla förbannelser som finns nedskrivna i denna lagbok.
22 Kommande generationer, era efterkommande och även främlingar som färdas hit från ett fjärran land, ska se detta lands förödelse och de plågor Herren har sänt över det, 23 svavel och salt, ett förbränt ödeland där ingen kan odla något, ett land som inte bär några skördar och som saknar växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren förgjorde i sin vrede och sitt raseri.
24 Alla folk ska då fråga: ”Varför har Herren gjort så med detta land? Varför visade han denna glödande vrede?” 25 Och de ska få till svar: ”Därför att de bröt det förbund som Herren deras förfäders Gud ingick med dem när han ledde dem ut ur Egypten. 26 De började tillbe andra gudar som de inte kände och som han inte tilldelat dem. 27 Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot detta land och låtit all den förbannelse som finns nedskriven i denna bok drabba det. 28 I stor vrede och våldsamt raseri ryckte han upp dem ur deras eget land och förde dem till ett annat land där de bor än idag.”
29 Det fördolda tillhör Herren, vår Gud, men det som han har uppenbarat tillhör oss och våra barn för all framtid och vi ska lyda allt som står i denna lag.
54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[a] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.
Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”
62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[b]”
63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.
65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![c]” Och tjänarna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)
66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[d]
69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.
Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.