Old/New Testament

Intåget i löfteslandet

(1:1—5:12)

Guds uppdrag till Josua

1 När Herrens tjänare Mose var död, talade Herren till Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare: ² ”Min tjänare Mose är död. Gå nu med hela detta folk över floden Jordan in i det land jag vill ge åt dem, israeliterna. ³ Jag ska ge er, precis som jag lovade Mose, varje plats där ni sätter er fot, ⁴ från öknen till Libanon och från den stora floden Eufrat, hettiternas^[a] hela landområde, till Medelhavet i väster. ⁵ Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig på samma sätt som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.

⁶ Var stark och modig, för du kommer att leda detta folk i erövringen av det land som jag med ed lovade deras förfäder. ⁷ Du ska vara stark och modig! Följ noga hela den lag som min tjänare Mose gav dig utan att vika av åt något håll, så kommer du att lyckas med allt du företar dig. ⁸ Tala ständigt om denna lagbok, och tänk själv på den både dag och natt, så att du noga följer allt som står skrivet i den. Det är bara då som du kommer att lyckas och ha framgång. ⁹ Jag har ju befallt dig att vara stark och modig. Bli aldrig rädd eller förskräckt! Herren, din Gud, ska vara med dig vart du än går.”

¹⁰ Då gav Josua folkets ledare följande instruktioner: ¹¹ ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning proviant! Om tre dagar ska ni gå över floden och inta det land som Herren, er Gud, vill ge er att bo i.”

¹² Sedan sa Josua till Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam: ¹³ ”Kom ihåg vad Herrens tjänare Mose befallde er när han sa: Herren, er Gud, ska låta er komma till ro och ge er ett hemland här. ¹⁴ Lämna därför hustrur, barn och boskap kvar här i landet som Mose gav er på östra sidan av floden Jordan. Men era män ska fullt beväpnade och utrustade leda de andra stammarna över floden och hjälpa dem, ¹⁵ tills Herren låtit dem komma till ro liksom ni själva och de intagit det land Herren, er Gud, ger dem. Först därefter får ni återvända och slå er ner i det område Mose, Herrens tjänare, gav er här på östra sidan av Jordan.”

¹⁶ De svarade Josua: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. ¹⁷ Vi ska lyda dig på samma sätt som vi lydde Mose. Må Herren, din Gud, vara med dig som han var med Mose! ¹⁸ Om någon, vem det än är, handlar upproriskt mot dina befallningar och inte lyder dina ord, så ska han dö. Var stark och modig!”

Rachav gömmer två män i sitt hus

2 I hemlighet sände Josua ut två spioner från Shittim. De skulle ta sig över floden och undersöka hur det såg ut på andra sidan och särskilt i Jeriko. De kom till ett hus där en prostituerad kvinna som hette Rachav bodde och tänkte stanna där över natten. ² Men kungen i Jeriko hade blivit informerad om att några israeliter hade kommit dit för att spionera på landet. ³ Han sände därför bud till Rachav och lät säga: ”Lämna ut männen som kom till ditt hus, för de är spioner som har blivit hitskickade för att utforska landet.”

⁴ Rachav gömde då männen och förklarade sedan: ”De var här för ett litet tag sedan, men jag visste inte var de kom ifrån. ⁵ De lämnade staden när det blev mörkt just som stadsportarna skulle stängas och jag vet inte vart de tog vägen. Om ni skyndar er kan ni nog hinna ifatt dem!” ⁶ I själva verket hade hon gömt dem uppe på taket under en hög med linhalm som var utlagd på tork.

⁷ Kungens män började genast leta efter dem och gav sig iväg bort mot Jordan och vadställena och så fort förföljarna lämnat staden, stängde man till stadsportarna.

⁸ Innan de båda männen hade slagit sig till ro för natten, gick Rachav upp till dem på taket. ⁹ ”Jag förstår att Herren tänker ge er detta land”, sa hon till dem. ”Vi är alla rädda för er. Allt mod försvinner hos dem som bor här i landet. ¹⁰ Vi har nämligen hört hur Herren torkade bort vattnen till en väg genom Sävhavet åt er när ni lämnade Egypten. Vi vet också vad ni gjorde med kungarna Sichon och Og, de båda amoreiska kungarna på östra sidan Jordan, hur ni vigde dem åt förintelse. ¹¹ Inte undra på att vi är skräckslagna! När man hör sådana saker har man inte så mycket mod kvar. För Herren, er Gud, är Gud över både himmel och jord. ¹² Svär nu vid Herren att ni visar godhet mot mig och min familj när nu jag har visat godhet mot er. Ge mig ett tecken på det! ¹³ Låt min far och mor, mina bröder och systrar och deras familjer få leva!”

¹⁴ Männen svarade: ”Vi svarar för er med våra egna liv, om du inte förråder oss. När Herren ger oss landet, ska vi visa er godhet och trohet.”

¹⁵ Hon firade sedan ner männen genom fönstret med ett rep, för hon bodde i ett hus som var inmurat i stadsmuren. ¹⁶ ”Fly upp i bergen”, sa hon till dem. ”Håll er gömda där för förföljarna i tre dagar tills de har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta.”

¹⁷ Männen sa till henne: ”Vår ed är inte bindande ¹⁸ om du inte låter det här röda snöret hänga ner från fönstret som du släppte oss ner igenom när vi kommer in i landet. Se till att dina föräldrar och syskon och hela din familj befinner sig inne i huset! ¹⁹ Om någon ger sig ut på gatan, tar han själv ansvaret för sitt liv och då kan vi inte ansvara för vad som händer, men om någon som finns i ditt hus dödas eller skadas är skulden vår. ²⁰ Om du å andra sidan förråder oss är vi inte längre bundna vid vårt löfte.”

²¹ ”Jag ska göra precis som ni säger”, svarade hon och sände iväg dem. Sedan knöt hon fast det röda snöret i fönstret.

²² Männen gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, tills förföljarna hade återvänt till staden. De hade letat efter männen överallt utmed vägarna utan framgång. ²³ Då vandrade de båda männen ner igen från bergen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, för att rapportera vad som hänt.

²⁴ ”Det är uppenbart att Herren kommer att ge oss hela landet”, förklarade de. ”Alla där borta är dödsförskräckta för oss.”

Israel går över Jordan

3 Tidigt följande morgon lämnade Josua och hela Israels folk Shittim och gick till Jordans strand där de slog läger innan de skulle gå över floden.

² På tredje dagen gick förmännen genom lägret ³ och gav följande order: ”När ni ser de levitiska prästerna bära iväg Herrens, er Guds, förbundsark,^[b] ska ni bryta upp och följa dem. ⁴ Håll er en kilometer bakom arken och se till att ni inte kommer närmare! Ni har aldrig gått den här vägen tidigare, men om ni följer arken, så vet ni vart ni ska gå.”

⁵ Sedan sa Josua till folket: ”Rena er^[c], för imorgon ska Herren göra under bland er!”

⁶ Sedan gav Josua prästerna ordern: ”Ta arken och gå före folket!” Då lyfte de upp arken och började gå framför dem.

⁷ ”Idag ska jag börja upphöja dig”, sa Herren till Josua. ”Hela Israel ska förstå att jag är med dig precis som jag var med Mose. ⁸ Säg till prästerna som bär arken att de ska stanna i vattenbrynet när de kommer till Jordan.”

⁹ Sedan talade Josua till israeliterna: ”Kom och hör vad Herren, er Gud, har sagt! ¹⁰ Av detta ska ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han verkligen kommer att driva undan kanaanéerna, hettiterna, hivéerna, perisséerna, girgashéerna, amoréerna och jevuséerna för er. ¹¹ Herren, hela jordens härskare, ska låta sin förbundsark leda er över floden.

¹² Välj nu ut tolv män, en från varje stam. ¹³ När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark nuddar vid vattnet med sina fötter, ska vattnet i floden sluta att rinna. Det ska stanna upp och stå som en mur.”

¹⁴ Folket bröt upp från sitt läger för att gå över Jordanfloden och följde prästerna som bar förbundsarken. ¹⁵ Det var skördetid och floden svämmade över sina bräddar som alltid. Men just när prästerna som bar arken skulle stiga ner i Jordan, ¹⁶ stannade vattnet upp och reste sig som en mur långt borta vid Adam, en stad som låg nära Saretan. Nedströms däremot mot Aravasjön, Döda havet, rann allt vattnet undan. Folket gick då över floden mitt emot Jeriko ¹⁷ och prästerna som bar Herrens förbundsark stod på torr mark mitt i Jordan och väntade tills allt folket hade kommit över.

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)

16 När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Salome och Maria, Jakobs mor, välluktande oljor för att gå och smörja Jesus kropp.

² Tidigt på morgonen efter sabbaten, vid soluppgången, gick de sedan ut till graven ³ och frågade varandra: ”Vem ska rulla undan stenen från ingången åt oss?”

⁴ Men när de kom fram såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. ⁵ De gick in i graven och såg där på den högra sidan en ung man sitta klädd i en lång vit dräkt.

Kvinnorna blev förskräckta. ⁶ Men han sa: ”Var inte förskräckta! Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått. Han är inte här. Titta, här är platsen där de lade honom. ⁷ Gå nu och säg till hans lärjungar, och till Petrus, att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom, så som han sa till dem.”

⁸ Då lämnade kvinnorna graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. De var så chockade att de inte sa något till någon.^[a]

[Kortare avslutning på Markusevangeliet]

Efteråt berättade de helt kort allt de fått befallning om för Petrus och de andra som var med honom. Sedan sände Jesus genom dem ut det heliga och odödliga budskapet om den eviga räddningen, från öster till väster. Amen.

[Längre avslutning på Markusevangeliet]

Jesus visar sig för Maria från Magdala

⁹ På morgonen, dagen efter sabbaten, när Jesus hade uppstått från de döda, visade han sig först för Maria från Magdala, som han hade drivit sju onda andar ur. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de fick höra att han levde och hade visat sig för henne, trodde de inte på det.

Jesus visar sig för två av sina lärjungar

¹² Senare visade sig Jesus i en annan form för två av dem när de var på väg ut på landsbygden. ¹³ De gick och berättade det för de andra. Men ingen trodde på dem heller.

Jesus visar sig för sina elva lärjungar och befaller dem att sprida budskapet om honom

¹⁴ Lite senare visade han sig för de elva när de åt tillsammans. Han tillrättavisade dem för deras otro och envisa vägran att tro dem som hade sett honom sedan han uppstått från de döda. ¹⁵ Och han sa till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangelium för hela skapelsen. ¹⁶ Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd.

¹⁷ Dessa tecken ska följa dem som tror: de ska driva ut onda andar i mitt namn, de ska tala nya språk, ¹⁸ de ska utan risk kunna handskas med ormar, de ska inte bli skadade om de dricker något gift och de ska lägga händerna på de sjuka och göra dem friska.”

Jesus far upp till himlen

¹⁹ När Herren Jesus hade sagt detta till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

²⁰ Men de gick ut överallt och förkunnade, och Herren var med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde.