M’Cheyne Bible Reading Plan

David slår ammoniterna

19 ^(A) En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. ² Då sade David: ”Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet.” Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.

När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun^[a] för att trösta honom, ³ sade ammoniternas furstar till Hanun: ”Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig.” ⁴ Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem^[b] och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. ⁵ Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: ”Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka.”

⁶ När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter silver^[c] för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba^[d]. ⁷ De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.

⁸ När David hörde det sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. ^9 (B) Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.

¹⁰ Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. ¹¹ Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna. ¹² Han sade: ”Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig. ^13 (C) Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst.” ¹⁴ Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.

¹⁵ När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abishaj och gick in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.

¹⁶ Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare. ¹⁷ När David fick veta det samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot arameerna, och de gick i strid med honom. ¹⁸ Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar samt 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också. ¹⁹ När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.

Rabba belägras och erövras

20 ^(D) Nästa år, vid tiden då kungar drar ut i fält,^[e] tågade Joab ut med krigshären och härjade i ammoniternas land och kom till Rabba^[f] och belägrade det, medan David stannade kvar i Jerusalem.^[g] Joab intog Rabba och förstörde det. ^2 (E) David tog kronan från huvudet på deras kung.^[h] Den visade sig väga en talent^[i] guld och var smyckad med en ädelsten, och man satte den på Davids huvud. Och bytet som han förde ut ur staden var mycket stort. ³ Folket därinne förde han ut och satte dem i arbete med sågar, järnhackor och yxor. Så gjorde David med ammoniternas alla städer. Sedan vände David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

Strider med filisteerna

^4 (F) Därefter uppstod en strid med filisteerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas^[j] ättlingar. På så sätt blev de kuvade.

^5 (G) Än en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.

^6 (H) Sedan blev det återigen en strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar och sex tår, tillsammans tjugofyra. Han var också en ättling till rafaeerna. ^7 (I) När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror.

⁸ Dessa var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

Hälsning

1 ^(A) Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda^[a] som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien. ^2 (B) Ni är förutbestämda^[b] av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening^[c] med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.

Ett levande hopp

^3 (C) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, ^4 (D) till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen. ^5 (E) Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.

^6 (F) Var därför glada, även om ni nu en liten tid måste utstå olika prövningar. ^7 (G) Äktheten i er tro är långt mer värd än guld, som är förgängligt men ändå prövas i eld. På samma sätt prövas er tro för att sedan bli till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig. ^8 (H) Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fast ni ännu inte ser honom tror ni på honom och jublar i obeskrivlig, himmelsk glädje ^9 (I) när ni nu är på väg att nå målet för er tro: era själars frälsning.

^10 (J) Det var denna frälsning som profeterna sökte och forskade efter, de som profeterade om den nåd som ni skulle få. ^11 (K) De försökte förstå vem eller vilken tid Kristi Ande i dem syftade på när han förutsade Kristi lidanden och den härlighet som skulle följa. ^12 (L) Och det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er genom dem som i den helige Ande, sänd från himlen, gav er evangeliet – ett budskap som änglar längtar att få blicka in i.

Var heliga

^13 (M) Spänn därför bältet om livet^[d], var vakna och hoppas helt och fullt på den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbarar sig. ^14 (N) Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. ^15 (O) Nej, liksom han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör. ¹⁶ Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig.^[e]

^17 (P) Om ni kallar honom Far^[f] som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar. ^18 (Q) Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder. ^19 (R) Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. ^20 (S) Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull. ^21 (T) Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.

Guds levande ord

^22 (U) Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt^[g], av rent hjärta. ^23 (V) Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.

Detta är det ord som har förkunnats för er.

Jona i Nineve

3 Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sade: ^2 (A) ”Bryt upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.” ^3 (B) Då bröt Jona upp och begav sig till Nineve enligt Herrens ord. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång^[a]. ⁴ Jona gick en dagsresa in i staden och predikade och sade: ”Om fyrtio dagar ska Nineve förstöras^[b].”

^5 (C) Och folket i Nineve^[c] trodde Gud. De utlyste en fasta och klädde sig i säcktyg^[d], från den störste av dem till den minste. ⁶ När budskapet nådde kungen i Nineve^[e] reste han sig från sin tron, tog av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. ⁷ Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ”Varken människor eller djur, kor eller får ska smaka något. De får inte beta eller dricka. ^8 (D) Både människor och djur ska klä sig i säcktyg. Alla ska ropa till Gud med kraft och vända om från sin onda väg och de övergrepp han begår. ^9 (E) Vem vet, då kanske Gud vänder om och ångrar sig och vänder sig från sin glödande vrede så att vi inte går under.”

^10 (F) När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem och gjorde det inte.

Kvinnorna som följde Jesus

8 ^(A) Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, ^2 (B) och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena^[a] – från henne hade sju onda andar farit ut – ³ och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Liknelsen om såningsmannen

^4 (C) När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: ⁵ "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. ⁶ En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. ⁷ En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. ⁸ Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd^[b]." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"

Liknelsens innebörd

^9 (D) Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. ^10 (E) Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.^{[c] 11 (F)} Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. ¹² De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. ¹³ De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. ^14 (G) Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. ¹⁵ Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.

^16 (H) Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk^[d]. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. ^17 (I) Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. ^18 (J) Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."

Jesu familj

^19 (K) Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. ²⁰ Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." ^21 (L) Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."

Jesus stillar stormen

^22 (M) En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, ²³ och medan de seglade somnade han.

Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. ²⁴ De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. ²⁵ Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"

Jesus botar en besatt

^26 (N) De seglade in till gerasenernas område^[e], som ligger mitt emot Galileen. ²⁷ När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸ När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"

²⁹ Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. ³⁰ Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion^[f]", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. ³¹ Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.

³² Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. ³³ Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.

³⁴ När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. ³⁵ Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. ³⁶ De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk^[g]. ³⁷ Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.

³⁸ Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: ³⁹ "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.

Jesus uppväcker Jairus dotter

⁴⁰ När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. ^41 (O) Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, ⁴² för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.

På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. ^43 (P) Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat^[h] bli botad av någon. ⁴⁴ Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen^[i] på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.

⁴⁵ Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." ⁴⁶ Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." ⁴⁷ När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. ^48 (Q) Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."

^49 (R) Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." ⁵⁰ Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." ^51 (S) När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. ⁵² Alla grät och sörjde henne^[j]. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." ⁵³ Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.

^54 (T) Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" ⁵⁵ Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. ^56 (U) Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.