M’Cheyne Bible Reading Plan

Jerusalem faller

25 ^(A) Sidkia gjorde uppror mot Babels kung. På tionde dagen^[a] i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden^[b]. De byggde en belägringsmur runt omkring den. ² Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. ^3 (B) Men på nionde dagen i månaden^[c] var svälten så svår i staden att folket i landet inte hade något att äta. ⁴ Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen mot Hedmarken.

⁵ Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. ^6 (C) De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. ⁷ De avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack de ut ögonen. De fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.

Templet förstörs

⁸ På sjunde dagen^[d] i den femte månaden av Babels kung Nebukadnessars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, överste för livvakterna^[e], till Jerusalem. ^9 (D) Han brände ner Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han i eld. ¹⁰ Murarna runt Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. ¹¹ Resten av folket – de som var kvar i staden och överlöparna som gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen – förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. ^12 (E) Men av de fattigaste i landet lämnade översten för livvakterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.

^13 (F) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. ¹⁴ Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. ^15 (G) Likaså tog översten för livvakterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. ¹⁶ Vad gäller de två pelarna, havet och tvättställen som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. ^17 (H) Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och omgavs av ett nätverk av granatäpplen, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.

Juda rikes undergång

¹⁸ Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. ¹⁹ Och från staden tog han hovmannen som var anförare för krigsfolket och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst samt sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. ²⁰ Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. ²¹ Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.

Gedalja sätts över dem som är kvar

^22 (I) Men över folket som blev kvar i Juda land, folket som Babels kung Nebukadnessar lämnade kvar, satte han Gedalja^[f], son till Ahikam, son till Shafan. ²³ När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att Babels kung hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa^[g], nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja^[h], maakatitens son, med sina män. ²⁴ Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: ”Var inte rädda för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå er väl.”

^25 (J) Men i sjunde månaden^[i] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama av kunglig börd, med tio män. De slog ihjäl Gedalja och de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.

^26 (K) Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De var nämligen rädda för kaldeerna.

Jojakin befrias ur fängelset

^27 (L) Men i det trettiosjunde året^[j] efter att Juda kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, i tolfte månaden på tjugosjunde dagen i månaden, benådade Babels kung Evil-Merodak^[k] – samma år han blev kung – Juda kung Jojakin och hämtade ut honom ur fängelset. ²⁸ Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland kungarna som var hos honom i Babel. ²⁹ Han fick lägga av sin fångdräkt och ständig^[l]t äta vid kungens bord så länge han levde. ³⁰ Ett fast underhåll fick han från kungen, dag för dag, så länge han levde.

Melkisedeks prästämbete

7 Denne Melkisedek^[a] var kung i Salem^[b] och präst åt Gud den Högste. Han mötte Abraham på hans väg tillbaka efter segern över kungarna. Melkisedek välsignade honom, ² och Abraham gav honom tionde av allt. Melkisedek betyder för det första “rättfärdighetens kung", och dessutom är han Salems kung, det vill säga “fridens kung". ³ Han står där utan far, utan mor och utan släktregister. Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut: han är som Guds Son och förblir präst för evigt.

⁴ Se hur stor han är: till och med vår stamfar Abraham gav honom tionde av sitt bästa byte. ^5 (A) De av Levis söner som blir präster ska enligt lagen få tionde av folket, alltså av sina bröder, trots att de också härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek, som inte var av deras släkt, fick tionde av Abraham och välsignade honom som hade fått löftena. ⁷ Ingen kan förneka att det är den lägre som blir välsignad av den högre. ⁸ I ena fallet är det dödliga människor som får tionde, i det andra är det en som har fått vittnesbördet att han lever. ⁹ Och man kan säga att även Levi, som tar emot tionde, själv har gett tionde genom Abraham, ¹⁰ eftersom han fanns till som ofödd i sin förfaders kropp när Melkisedek mötte honom.

Kristi prästämbete

^11 (B) Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick folket lagen – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron? ¹² För om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras. ¹³ Han som det talas om hör till en annan stam, och från den stammen har ingen gjort tjänst vid altaret. ^14 (C) Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen.

¹⁵ Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek, ¹⁶ en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. ¹⁷ Han får nämligen vittnesbördet: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.^{[c] 18 (D)} Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst, ^19 (E) för lagen åstadkom aldrig något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud.

Jesus är präst för evigt

²⁰ Dessutom kom det inte utan ed. De andra blev präster utan ed, ²¹ men Jesus har blivit det genom en ed av den som sade till honom: Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: Du är präst för evigt.^{[d] 22 (F)} Så mycket bättre är det förbund för vilket Jesus är garant.

²³ De andra prästerna har blivit fler och fler, därför att döden hindrade dem från att stå kvar i sin tjänst. ²⁴ Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. ^25 (G) Därför kan han också helt och fullt^[e] frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem.

^26 (H) Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ^27 (I) Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv. ^28 (J) Lagen insätter svaga människor som överstepräster, men ordet som bekräftades med ed och kom efter lagen insätter Sonen, som är fullkomlig för evigt.

1 ^(A) Ord av Amos, en av herdarna från Tekoa. Detta är vad han såg om Israel när Ussia^[a] var kung i Juda och Jerobeam^[b], Joashs son, var kung i Israel, två år före jordbävningen^[c].

Profetia om Damaskus

Profetia om Gaza

Profetia om Tyrus

Profetia om Edom

Profetia om Ammon

Kungens lovsång och bön

144 ^[a]Av David.