M’Cheyne Bible Reading Plan

Salomo ber om vishet

3 ^(A) Genom giftermål blev Salomo släkt med farao^[a], kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. ^2 (B) Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. ³ Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna^[b] och tände rökelse där.

^4 (C) Kungen begav sig till Gibeon^[c] för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. ^5 (D) I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”

^6 (E) Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. ⁷ Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in^[d]. ^8 (F) Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. ⁹ Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

¹⁰ Det gladde Herren att Salomo bad om detta. ¹¹ Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ^12 (G) därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

^13 (H) Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.^{[e] 14 (I)} Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”

¹⁵ Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

¹⁶ Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. ¹⁷ Den ena kvinnan sade: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. ¹⁸ Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. ¹⁹ En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. ²⁰ Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. ²¹ Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött.”

²² Då sade den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför kungen.

²³ Kungen sade: ”Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever.” ²⁴ Sedan sade kungen: ”Ge mig ett svärd.” När man kom med svärdet till kungen, ²⁵ sade han: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.”

^26 (J) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”

²⁷ Då tog kungen till orda och sade: ”Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” ²⁸ När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Hälsning

1 ^(A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus. ² Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Utvalda i Kristus

^3 (B) Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! ^4 (C) Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. ^5 (D) I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,^{[a] 6 (E)} till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. ^7 (F) I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd ^8 (G) som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. ^9 (H) Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus,^{[b] 10 (I)} den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

^11 (J) I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, ¹² för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. ¹³ I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. ^14 (K) Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.

Apostelns förbön

^15 (L) Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, ^16 (M) kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. ¹⁷ Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. ^18 (N) Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga ^19 (O) och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Från död till liv

^20 (P) Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ^21 (Q) högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ^22 (R) Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen^{[c] 23 (S)} som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Israels herdar

34 Herrens ord kom till mig:

^2 (A) ”Människobarn, profetera mot Israels herdar, ­profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud: Ve er, ni Israels herdar som bara har tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? ^3 (B) I stället åt ni upp det feta,^[a] ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. ^4 (C) De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som gått vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan ni härskade över dem med hårdhet och grymhet.

^5 (D) De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt markens alla djur när de skingrades. ⁶ Mina får irrar omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får skingrade utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem.

⁷ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ⁸ Så sant jag lever, säger Herren Gud: Sannerligen, mina får har lämnats till rov och blivit byte för alla vilda djur, för de har ingen herde. Mina herdar frågar inte efter mina får, för herdarna tänker bara på sig själva och inte på mina får. ⁹ Hör därför Herrens ord, ni herdar: ¹⁰ Så säger Herren Gud: Se, jag är emot herdarna och ska utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna ska då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, för jag ska rädda mina får ur deras gap så att de inte blir föda åt dem.

Den rätte herden

¹¹ För så säger Herren Gud: Jag ska själv söka upp mina får och ta mig an dem. ^12 (E) Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får som varit skingrade, så ska också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. ¹³ Jag ska föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. ^14 (F) På goda betesmarker ska jag föra dem i bet, på Israels höga berg ska de få sina betesmarker. Där ska de vila sig på goda betesmarker, och de ska ha rikligt med bete på Israels berg. ¹⁵ Jag ska själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren Gud. ^16 (G) De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka. Men de feta och de starka ska jag förgöra^[b]. Jag ska ta hand om dem med rättvisa.

^17 (H) Men ni, mina får, så säger Herren Gud: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. ¹⁸ Är det inte nog för er att få beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att få dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? ¹⁹ Ska mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat?

²⁰ Därför säger Herren Gud så till dem: Jag ska själv döma mellan de feta fåren och de magra. ²¹ Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn tills ni drivit ut dem och skingrat dem, ²² därför ska jag rädda mina får så att de inte mer blir byte, och jag ska döma mellan får och får. ^23 (I) Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. Han ska valla dem och vara deras herde. ²⁴ Jag, Herren, ska vara deras Gud, men min tjänare David^[c] ska vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.

^25 (J) Jag ska sluta ett fridsförbund med dem. Jag ska göra slut på vilddjuren i landet så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. ^26 (K) Jag ska låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag ska låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse.

^27 (L) Träden på marken ska bära sin frukt och jorden ska ge sin gröda och själva ska de bo trygga i landet. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. ^28 (M) Sedan ska de inte mer bli byte för hednafolken, och markens djur ska inte sluka dem, utan de ska bo trygga och ingen ska skrämma dem.

²⁹ Jag ska låta en plantering växa upp som ska bli till berömmelse för dem. De som bor där ska inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. ³⁰ De ska inse att jag, Herren deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren Gud. ³¹ Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren Gud.”

Hjälp mot Guds folks fiender

83 En sång, en psalm av Asaf.

Längtan till Guds hus

84 ^(L) För körledaren, till gittít^[c]. En psalm av Koras söner.