M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds ark flyttas från Kirjat-Jearim
13 (A) David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: ”Om ni samtycker och om det är från Herren vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den.” 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5 (B) David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.[a] 6 (C) David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herren Guds ark, hans som tronar på keruberna[b] och efter vilken den hade sitt namn. 7 (D) De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9 (E) Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10 (F) Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. 11 (G) Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner[c] Ussa. Han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: ”Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?” 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten[d] Obed-Edoms[e] hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Davids familj
14 (H) Hiram,[f] kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom.[g] 2 David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3 David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4 (I) Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5 Jibhar, Elishua, Elpelet, 6 Noga, Nefeg, Jafia, 7 Elishama, Beeljada och Elifelet.
Seger över filisteerna
8 (J) När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9 Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen.[h] 10 David frågade då Gud: ”Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?” Herren svarade honom: ”Dra upp. Jag ska ge dem i din hand.” 11 (K) De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: ”Gud bröt ner[i] mina fiender genom min hand som en flodvåg.” Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12 (L) De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
13 (M) Men filisteerna ryckte in i dalen igen. 14 När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: ”Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bakaträden står. 15 Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens[j] toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här.” 16 David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.[k] 17 (N) Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Hälsning
1 (A) Från Jakob, Guds och Herren Jesu Kristi tjänare. Hälsningar till de tolv stammarna i förskingringen[a].
Glädje i prövningen
2 (B) Räkna det som ren glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika slags prövningar. 3 (C) Ni vet ju att när er tro prövas ger det uthållighet. 4 (D) Och låt uthålligheten leda till fulländad gärning[b], så att ni är fullkomliga och hela, utan brist på något sätt.
5 (E) Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få. 6 (F) Men han ska be i tro, utan att tvivla. Den som tvivlar liknar havets våg som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa ska inte tänka att hon kan ta emot något från Herren, 8 (G) splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9 En ringa broder ska berömma sig av sin höghet, 10 (H) men en rik av sin ringhet, för han ska vissna bort som en blomma i gräset. 11 (I) Solen går upp med sin brännande hetta så att gräset vissnar, blomman faller av och dess skönhet försvinner. Så ska den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12 (J) Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som blir frestad[c] ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 (K) Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. 15 (L) När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17 (M) Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far[d], som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. 18 (N) I kraft av sin vilja har han fött oss på nytt genom sanningens ord till att vara en förstlingsfrukt[e] bland dem han har skapat. 19 (O) Detta vet ni, mina älskade bröder.
Ordets hörare och görare
Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, 20 för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. 21 (P) Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.
22 (Q) Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 24 När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. 25 (R) Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag[f] och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
26 (S) Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 27 (T) Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Israel har mognat för dom
8 Detta lät Herren Gud mig se: Jag såg en korg med mogen frukt. 2 (A) Han sade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sade Herren till mig: ”Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag ska inte skona dem igen. 3 (B) Sångerna i borgen ska på den dagen övergå i klagan, säger Herren Gud. Döda kroppar i mängd ska i tysthet kastas överallt.”
4 (C) Hör detta,
ni som trampar på den fattige
och vill göra slut på de svaga[a]
i landet,
5 (D) ni som säger:
”När är nymånadsdagen slut
så vi får sälja säd,
och sabbaten
så vi får öppna kornboden?
Då ska vi minska efa-måttet[b]
och höja priset
och fuska med vågen
så att den ljuger.
6 (E) Då ska vi köpa de utblottade
för pengar
och den fattige för ett par skor,
och sälja spillet som säd.”
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig ska jag glömma
någon av deras gärningar.
8 (F) Skulle inte landet darra
när sådant sker,
och skulle inte alla dess invånare
sörja?
Skulle inte hela landet
höja sig som Nilen
och röras upp och åter sjunka[c]
som Egyptens flod?
9 (G) Det ska ske på den dagen,
säger Herren Gud,
att jag ska låta solen
gå ner vid middagstid
och lägga landet i mörker
mitt på ljusa dagen.
10 (H) Jag ska förvandla era högtider
till sorg
och alla era sånger
till klagovisor.
Jag ska klä allas höfter med säcktyg
och göra alla huvuden skalliga.
Jag ska låta det bli
som när man sörjer ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 (I) Se, dagar ska komma,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger i landet –
inte en hunger efter bröd,
inte en törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
12 De ska irra omkring från hav till hav
och springa hit och dit
från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de ska inte finna det.
13 På den dagen
ska vackra unga kvinnor
och unga män tyna bort av törst,
14 (J) de som svär vid Samarias skam[d]
och säger: ”Leve din gud, Dan!”
och ”Leve vägen
till Beer-Sheba!”[e]
De ska falla och inte resa sig mer.
Johannes Döparen
3 I kejsar Tiberius femtonde regeringsår[a], när Pontius Pilatus[b] var ståthållare i Judeen, Herodes[c] landsfurste i Galileen, hans bror Filippus[d] i Itureen och Trachonitislandet och Lysanias[e] i Abilene, 2 (A) och när Hannas och Kaifas var överstepräster[f], då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3 (B) Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, 4 som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:[g]
En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
5 Varje dal ska fyllas,
alla berg och höjder sänkas.
Det krokiga ska rätas,
ojämna vägar ska jämnas.
6 (C) Och alla människor ska se
Guds frälsning.
7 (D) Han sade nu till folket som kom ut för att döpas av honom: "Huggormsyngel[h]! Vem har visat er att ni ska fly den kommande vredesdomen? 8 (E) Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.[i] 9 (F) Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs bort och kastas i elden."
10 Folket frågade honom: "Vad ska vi då göra?" 11 (G) Han svarade dem: "Den som har två tunikor[j] ska dela med sig till den som ingen har, och den som har mat ska göra på samma sätt."
12 Även tullindrivare[k] kom för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare[l], vad ska vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är bestämt."
14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad ska vi göra?" Han svarade dem: "Pressa inte pengar från någon med våld eller lögn, utan nöj er med er lön!"
15 Folket gick där i förväntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 (H) Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att lossa remmen på hans sandaler[m]. Han ska döpa er i den helige Ande och eld. 17 Han har sin kastskovel[n] i handen för att rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin lada. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar." 18 Med många andra ord förmanade han folket och förkunnade evangeliet för dem.
19 (I) Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias[o] och för allt annat ont som han hade gjort. 20 Då lade Herodes till allt det andra att han dessutom satte Johannes i fängelse.
Jesu dop
21 (J) När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Medan han bad, öppnades himlen 22 (K) och den helige Ande sänkte sig över honom i fysisk gestalt som en duva. Och från himlen kom en röst: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."
Jesu släkttavla
23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man,
son till Josef, son till Eli,[p]
24 (L) son till Mattat, son till Levi,
son till Melki, son till Jannai,
son till Josef, 25 son till Mattatias,
son till Amos, son till Nahum,
son till Hesli, son till Naggai,
26 son till Mahat, son till Mattatias,
son till Shimei, son till Josek,
son till Juda, 27 son till Johanan,
son till Resa, son till Serubbabel,
son till Shealtiel, son till Neri,
28 son till Melki, son till Addi,
son till Kosam, son till Elmadam,
son till Er, 29 son till Josua,
son till Elieser, son till Jorim,
son till Mattat, son till Levi,
30 son till Simeon, son till Juda,
son till Josef, son till Jonam,
son till Eljakim, 31 (M) son till Melea,
son till Menna, son till Mattata,
son till Natan, son till David,
32 (N) son till Ishai, son till Obed,
son till Boas, son till Salma,
son till Nahshon,
33 (O) son till Amminadab,
son till Admin, son till Arni,
son till Hesron, son till Peres,
son till Juda, 34 (P) son till Jakob,
son till Isak, son till Abraham,
son till Tera, son till Nahor,
35 son till Serug, son till Regu,
son till Peleg, son till Eber,
son till Shela, son till Kenan,
36 (Q) son till Arpakshad, son till Sem,
son till Noa, son till Lemek,
37 (R) son till Metusela, son till Hanok,
son till Jared, son till Mahalalel,
son till Kenan, 38 (S) son till Enos,
son till Set, son till Adam,
son till Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation