M’Cheyne Bible Reading Plan
16 (A) Sedan de fört in Guds ark ställde de den i tältet som David hade rest åt den, och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 (B) När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och till var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en brödkaka, en dadelkaka och en druvkaka.[a]
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark och prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som ledare, efter honom Sakarja och dessutom Jegiel, Shemiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med lyror och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt[b]:
8 (C) Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
9 Sjung till hans ära,
lovsjung honom,
tala om alla hans under.
10 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 (D) Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom ihåg hans förbund för evigt,
i tusen släktled ordet han gett,
16 (E) förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
17 Han bestämde det
för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund:
18 (F) ”Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom.”
19 (G) Då var ni en liten skara,
ni var få och främlingar i landet.
20 (H) De vandrade från folk till folk,
från ett rike till ett annat.
21 (I) Han lät ingen förtrycka dem,
han straffade kungar
för deras skull:
22 (J) ”Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!”
23 (K) Sjung till Herren, hela jorden!
Ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
24 Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 (L) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 (M) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor inför hans ansikte!
30 (N) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
Världen står fast och vacklar inte.
31 (O) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
bland hednafolken ska man säga:
Herren är kung!
32 (P) Havet ska brusa
med allt som fyller det,
marken ska glädja sig
med allt som den bär,
33 skogens alla träd
ska ropa av fröjd inför Herren,
för han kommer för att döma jorden.
34 (Q) Tacka Herren, för han är god,
evig är hans nåd.
35 (R) Och säg: Fräls oss,
du vår frälsnings Gud,
och samla oss och rädda oss
från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 (S) Lovad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
39 (T) David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 (U) för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.
43 (V) Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Den elaka tungan
3 (A) Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. 2 (B) Vi begår alla många fel. Om någon är felfri i sitt tal är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. 4 Se också på fartygen, som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de med ett litet roder dit rorsmannen vill.
5 (C) På samma sätt är tungan en liten lem som kan skryta stort. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand. 6 (D) Och tungan är en eld, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter hela livet[a] i brand och får själv sin eld från Gehenna[b].
7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 (E) Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. 9 (F) Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. 10 (G) Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 (H) Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Sann och falsk visdom
13 (I) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. 14 Men bär ni bitter avund och rivalitet[c] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. 15 (J) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig[d], demonisk. 16 (K) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.
17 Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk[e] och uppriktig. 18 (L) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Domsord över Edom
1 Obadjas profetia.[a]
Så säger Herren Gud om Edom:
Vi har hört ett budskap
från Herren,
och en budbärare är utsänd
bland hednafolken:
”Upp, låt oss resa oss
och strida mot Edom!”
2 Se, jag har gjort dig obetydlig
bland hednafolken,
djupt föraktad är du.
3 Ditt hjärtas övermod
har bedragit dig
där du bor bland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
”Vem kan störta mig
till jorden?”
4 Om du än svävade högt som örnen
och byggde ditt bo
mitt bland stjärnorna,
så skulle jag ändå
störta ner dig därifrån,
säger Herren.
5 Om tjuvar kommer till dig
eller plundrare om natten,
då är det ute med dig!
Ska de inte stjäla
tills de fått nog?
Om vinbärgare kommer till dig,
ska de då lämna en efterskörd?
6 Hur genomsökt ska inte Esau bli!
Hans dolda skatter ska letas fram.
7 Alla som var i förbund med dig
ska driva dig till gränsen,
de som levde i fred med dig
ska bedra dig
och bli dig övermäktiga,
de som äter ditt bröd
ska lägga en snara under dig.
Det finns inget förstånd hos dem.[b]
8 Ska jag inte på den dagen,
säger Herren,
förgöra de visa i Edom
och allt förstånd på Esaus berg?
9 Dina hjältar, Teman,
ska slås av förfäran,
och var man på Esaus berg
ska bli utrotad och dräpt.
10 För våld mot din broder Jakob
ska du täckas med skam
och utrotas till evig tid.
11 Den dag du stod på avstånd,
den dag då främlingar
förde bort hans rikedom
och utlänningar drog in
genom hans portar
och kastade lott om Jerusalem,
då var du också som en av dem.
12 Se inte med skadeglädje
på din broders dag,
på hans olyckas dag,
gläd dig inte över Juda barn
på deras undergångs dag,
öppna inte din mun så stort
på nödens dag.
13 Dra inte in genom mitt folks port
på deras ofärds dag,
se inte med skadeglädje
på hans olycka, du också,
på hans ofärds dag,
sträck inte din hand
efter hans rikedomar
på hans ofärds dag.
14 Stå inte vid vägskälet
för att hugga ner hans flyktingar
och utlämna inte hans överlevande
på nödens dag.
Herrens dag
15 För Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Så som du har gjort
ska det göras mot dig,
dina gärningar
ska komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16 Så som ni har druckit
på mitt heliga berg
ska alla hednafolk få dricka[c]
utan uppehåll[d].
De ska dricka, de ska svälja,
de ska bli som om
de aldrig funnits.
17 Men på Sions berg
ska det finnas en räddad skara[e].
Det ska vara en helig plats,
och Jakobs hus ska åter
få råda över sina besittningar.
18 Då ska Jakobs hus bli en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus ska vara som strå,
och de ska tända eld på dem
och förtära dem.
Ingen av Esaus hus
ska komma undan,
för Herren har talat.
19 Då ska de som bor i Negev ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet ska ta filisteernas land. Man ska ta Efraims land och Samariens mark i besittning, och Benjamin ska ta Gilead.[f] 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat,[g] liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad[h], dessa ska ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare[i] ska dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
Och riket ska tillhöra Herren.
Jesu första lärjungar
5 En gång stod Jesus vid Gennesarets sjö, och folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord. 2 (A) Då såg han två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig och undervisade folket från båten.
4 (B) När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst." 5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten." 6 De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. 7 Då vinkade de åt sina vänner i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna så att de var nära att sjunka.
8 (C) När Simon Petrus såg detta, föll han ner vid Jesu knän och sade: "Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa." 9 Han och alla som var med honom hade gripits av bävan inför fångsten de hade fått, 10 (D) även Jakob och Johannes, Sebedeus söner som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor." 11 Då drog de upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Jesus botar en spetälsk
12 (E) När Jesus var i en av städerna fanns där en man som var full av spetälska[a]. Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och vädjade: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan från honom. 14 (F) Jesus befallde honom att inte berätta det för någon: "Gå i stället och visa dig för prästen[b] och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan ut i ödemarken och bad.
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade satt där fariseer[c] och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota.
18 (G) Då kom några män som bar en förlamad man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann något sätt att komma in med honom, gick de upp på taket och firade ner honom på båren mellan takteglen, mitt framför Jesus. 20 (H) Jesus såg deras tro och sade: "Min vän[d], du har fått förlåtelse för dina synder."
21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder utom Gud?" 22 Men Jesus förstod deras tankar och svarade dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vad är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Res dig och gå? 24 Men för att ni ska veta att Människosonen[e] har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – och nu talade han till den lame: "Res dig, ta din bår och gå hem!" 25 Genast ställde han sig upp i allas åsyn, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart[f]!"
Jesus kallar Levi
27 (I) Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi[g] sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.
29 (J) Levi ordnade en stor fest för Jesus i sitt hem, och en stor mängd tullindrivare och andra låg till bords[h] med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 (K) Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare."
Jesus och fastan
33 (L) De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar[i] ofta och ber böner, likaså fariseernas, men dina äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem? 35 Men det ska komma dagar då brudgummen tas ifrån dem, och då under de dagarna kommer de att fasta."
36 Han berättade också en liknelse för dem: "Ingen skär en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. I så fall skulle han förstöra den nya manteln, och lappen från den nya skulle inte passa på den gamla.
37 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[j]. I så fall skulle det nya vinet spränga säckarna, och vinet skulle rinna ut och säckarna bli förstörda. 38 Nej, nytt vin ska hällas i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt, för han säger: Det gamla är bäst.[k]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation