M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds ark förs till Jerusalem
15 (A) David byggde sig hus i Davids stad. Han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den, 2 (B) och han sade: ”Inga andra än leviterna ska bära Guds ark, för dem har Herren utvalt att bära Guds ark och tjäna honom för evigt.” 3 (C) David samlade hela Israel till Jerusalem för att hämta upp Herrens ark till den plats som han hade gjort i ordning åt den.
4 David samlade Arons barn och leviterna:
5 av Kehats barn: Uriel, deras ledare och hans bröder, 120,
6 av Meraris barn: Asaja, deras ledare, och hans bröder, 220,
7 av Gershons barn: Joel, deras ledare, och hans bröder, 130,
8 av Elisafans barn: Shemaja, deras ledare, och hans bröder, 200,
9 av Hebrons barn: Eliel, deras ledare, och hans bröder, 80,
10 av Ussiels barn: Amminadab, deras ledare, och hans bröder, 112.
11 (D) David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar samt leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadab 12 (E) och han sade till dem: ”Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. 13 (F) Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren vår Gud ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt.”
14 Då helgade prästerna och leviterna sig för att hämta upp Herrens, Israels Guds, ark. 15 (G) Och som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord bar nu leviterna Guds ark med stänger som vilade på deras axlar.
16 David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången. 17 (H) Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Etan, Kushajas son, 18 och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
19 Sångarna Heman[a], Asaf[b] och Etan[c] skulle låta kopparcymbaler ljuda. 20 (I) Sakarja, Asiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på lyror till alamót. 21 (J) Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor till sheminít[d].
22 Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära eftersom han var kunnig i det. 23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvakter vid arken. 24 Shebanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark, och Obed-Edom och Jehia skulle vara dörrvakter vid arken.
25 (K) Så gick David och de äldste i Israel och de högsta befälhavarna i väg för att hämta upp Herrens förbundsark från Obed-Edoms hus under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna som bar Herrens förbundsark offrade man sju tjurar och sju baggar. 27 David var klädd i en kåpa av fint linne. Det var också alla leviterna som bar arken, liksom sångarna och Kenanja som ledde sångarna när de bar. Dessutom hade David en linne-efod[e]. 28 Hela Israel hämtade upp Herrens förbundsark under jubel och basuners ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
29 När Herrens förbundsark kom till Davids stad såg Sauls dotter Mikal ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
Tron utan gärningar är död
2 (A) Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. 2 Tänk er att det vid er sammankomst[a] kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. 3 Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter[b]" – 4 har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv?
5 (B) Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i den här världen till att bli rika i tron och få ärva riket som han lovat dem som älskar honom? 6 (C) Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? 7 Är det inte de som hånar det sköna Namnet[c] som har uttalats över er?
8 (D) Om ni uppfyller den kungliga lagen enligt Skriften: Du ska älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt.[d] 9 (E) Men om ni är partiska begår ni synd och döms av lagen som lagbrytare. 10 (F) Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. 11 Han som har sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott, har också sagt: Du ska inte mörda. Om du inte begår äktenskapsbrott men mördar, så är du en lagbrytare.[e]
12 (G) Tala och handla så som den som ska dömas efter frihetens lag. 13 (H) Domen blir obarmhärtig över den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.
Gärningarna visar tron
14 (I) Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? 15 Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen 16 (J) och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.
18 Nu kanske någon säger: "Du har tro." – Ja, men jag har också gärningar[f]. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 (K) Du tror att Gud är en[g]. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.
20 Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 (L) Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak[h] på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. 23 (M) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.[i]
24 Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 (N) Blev inte den prostituerade Rahab[j] på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.
Israels förödelse
9 (A) Jag såg Herren stå vid altaret,
och han sade:
Slå till pelarhuvudena
så att trösklarna skakar,
och låt spillrorna falla
över huvudet på dem alla.
Dem som är kvar
ska jag döda med svärd.
Ingen av dem ska kunna fly,
ingen av dem ska kunna
rädda sig.
2 (B) Även om de bröt sig in i dödsriket
skulle min hand
hämta dem därifrån,
även om de steg upp till himlen
skulle jag störta ner dem därifrån.
3 (C) Även om de gömde sig
på toppen av Karmel[a]
skulle jag hitta dem där
och hämta ner dem.
Även om de gömde sig
för min blick på havets botten
skulle jag där befalla ormen
att bita dem.
4 (D) Även om de gick i fångenskap
framför sina fiender
skulle jag där befalla svärdet
att komma och döda dem.
Och jag ska fästa min blick på dem
till deras olycka
och inte till deras lycka.
5 (E) Herren Gud Sebaot
rör vid jorden och den smälter,
och alla dess invånare sörjer.
Hela jorden höjer sig som Nilen
och sjunker åter
som Egyptens flod.
6 (F) Han bygger sin sal i himlen
och grundar sitt valv över jorden,
han kallar på havets vatten
och öser ut det över jordens yta –
Herren är hans namn.
7 (G) Är ni inte som nubierna
i mina ögon, ni Israels barn?
säger Herren.
Förde jag inte Israel
upp ur Egyptens land,
filisteerna från Kaftor[b]
och arameerna från Kir?
8 (H) Se, Herren Guds ögon
är emot detta syndiga rike,
och jag ska utplåna det
från jordens yta.
Ändå vill jag inte utplåna
Jakobs hus helt,
säger Herren.
9 För se, jag befaller att Israels hus
ska sållas bland alla hednafolk
som man siktar i ett såll.
Inte minsta korn[c]
ska falla till marken.
10 (I) Alla syndare i mitt folk
ska dö för svärd, de som säger:
”Olyckan når oss inte,
den kommer inte i närheten
av oss.”
Löfte om upprättelse
11 (J) På den dagen ska jag resa upp
Davids fallna hydda,
mura igen dess sprickor
och resa upp dess ruiner.
Jag ska bygga upp den
som i forna dagar,[d]
12 (K) så att de kan ta i besittning
vad som är kvar av Edom
och av alla hednafolk
över vilka mitt namn har nämnts,
säger Herren som gör detta.
13 (L) Se, dagar ska komma, säger Herren,
då plöjaren ska följa
skördemannen i spåren
och druvtramparen
såningsmannen,
då bergen ska drypa av druvsaft
och alla höjder flöda över.
14 (M) Jag ska göra slut
på mitt folk Israels fångenskap.
De ska bygga upp ödelagda städer
och få bo i dem,
de ska plantera vingårdar
och få dricka vinet från dem,
de ska anlägga trädgårdar
och få äta deras frukt.
15 (N) Jag ska plantera dem
i deras eget land.
De ska inte mer ryckas upp
ur det land som jag gett dem,
säger Herren din Gud.
Jesus frestas
4 (A) Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och leddes av Anden omkring i öknen[a], 2 (B) där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var slut blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: "Om du är Guds Son, så befall den här stenen att bli bröd." 4 Jesus svarade honom: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd."[b]
5 Då tog djävulen med honom högt upp och visade honom för ett ögonblick världens alla riken, 6 (C) och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. 7 Så om du tillber mig, blir allt ditt." 8 Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."[c]
9 Sedan tog djävulen med honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens krön[d] och sade till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar att bevara dig, 11 och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."[e] 12 Jesus svarade honom: "Det är sagt: Du ska inte fresta Herren din Gud."[f]
13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.
Jesus i Nasarets synagoga
14 (D) I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. 15 Han undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla.
16 (E) Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet:
18 (F) Herrens Ande är över mig,[g]
för han har smort mig
till att förkunna glädjens budskap
för de fattiga.
Han har sänt mig
att utropa frihet för de fångna
och syn för de blinda,
att ge de förtryckta frihet
19 och förkunna ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig[h]. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 (G) Alla berömde honom[i] och förundrades över de nådens ord[j] som kom från hans mun. De frågade: "Är det inte Josefs son?"
23 Då sade han till dem: "Säkert kommer ni att citera ordspråket för mig: Läkare, bota dig själv! Vi har hört om allt som hände i Kapernaum, gör det här i din hemstad också!" 24 (H) Men han fortsatte: "Jag säger er sanningen[k]: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 (I) I sanning säger jag er: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen var stängd i tre år och sex månader och svår svält drabbade hela landet. 26 (J) Men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27 (K) Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, men ingen av dem blev renad utan bara syriern Naaman."[l]
28 Alla i synagogan fylldes av vrede när de fick höra detta. 29 De reste sig och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg där deras stad var byggd för att kasta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Jesus i Kapernaum
31 (L) Han kom ner till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten. 32 (M) De var överväldigade av hans undervisning, eftersom hans ord hade makt.
33 (N) I synagogan fanns en man med en oren ande, och han skrek högt: 34 (O) "Sluta! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 35 Då talade Jesus strängt till anden: "Tig! Far ut ur honom!" Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla greps av bävan och sade till varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna och de far ut." 37 Och ryktet om honom gick ut överallt i området.
38 (P) Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 (Q) När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 (R) När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation