Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Old/New Testament

Each day includes a passage from both the Old Testament and New Testament.
Duration: 365 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 31-32

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

31 För körledaren. En psalm av David.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
    låt mig aldrig komma på skam.
    Befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig,
    skynda dig att rädda mig.
Var en klippa för mig, en fästning,
    en borg där jag finner frälsning.
Du är min klippa och min borg.
    Led mig, vägled mig för ditt namns skull!
Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.
    Du är min fästning.
I dina händer överlämnar jag min ande,
    för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som tillber avgudar.
    Jag förtröstar på Herren.
Jag jublar av glädje för din nåd.
    Du såg mitt lidande
    och du såg min själs ångest.
Du överlämnade mig inte åt min fiende.
    Du ledde mig ut i frihet.

10 Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,
    mina ögon är matta av sorg,
    likaså min kropp och själ.
11 Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,
    min styrka och min kropp håller på
    att tyna bort på grund av min skuld.
12 För alla mina fienders skull hånas jag,
    mina grannar förfärar sig[a] över mig,
    och de som ser mig på gatan flyr från mig.
13 Jag är lika bortglömd som en död,
    jag har blivit som en krossad kruka.
14 Jag hör mångas skvaller,
    skräck finns på alla håll,
de går samman mot mig
    för att röja mig ur vägen.

15 Men jag förtröstar på dig, Herre!
    Jag säger: ”Du är min Gud.”
16 Mina tider ligger i dina händer,
    rädda mig ur mina fienders hand,
    från dem som förföljer mig.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!
    Rädda mig i din nåd!
18 Herre, låt mig inte komma på skam
    när jag ropar till dig.
Låt i stället de gudlösa få skämmas
    och lägga sig stilla i dödsriket,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,
    dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt
    talar mot de rättfärdiga.

20 Stor är din godhet
    som du har sparat åt dem som fruktar dig
    och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.
21 Du gömmer dem hos dig,
    skyddade mot människors sammansvärjning,
du förvarar dem i din hydda
    i trygghet mot elaka tungor.

22 Välsignad vare Herren,
    för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
23 Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”
    Men du hörde mina böner,
när jag ropade till dig om hjälp.

24 Älska Herren, alla hans fromma.
    Herren bevarar de trogna,
    men dem som handlar i övermod straffar han strängt.
25 Var starka, fatta mod,
    alla ni som hoppas på Herren.

Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse

32 Av David. Maskil[b].

Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
    den vars synd är utplånad.
Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
    och vars ande är utan svek.

Så länge jag teg tynade jag bort
    i min dagliga klagan.
Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
    Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla

Då bekände jag min synd för dig.
    Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
    Och du förlät mig min syndaskuld. Séla

Därför ska alla fromma be till dig,
    när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
    kommer de inte att drabba dem.
Du är min tillflykt,
    du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla

”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
    Jag ska ge dig råd,
    och jag ska följa dig med min blick.
Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
    som måste kontrolleras med tygel och betsel
    för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
    men den som förtröstar på Herren
    ska omslutas av hans nåd.

11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
    sjung av glädje, ni rättsinniga.

Apostlagärningarna 23:16-35

16 Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus 17 som genast kallade till sig en officer och sa: ”Ta med den här unga mannen till kommendanten. Han har något viktigt att säga honom.”

18 Officeren gick då med honom till kommendanten och sa: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta med den här unga mannen till dig. Han har visst något att säga dig.”

19 Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: ”Vad är det du har att berätta?”

20 Paulus systerson svarade: ”Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till deras råd imorgon, så att de kan undersöka fallet närmare. 21 Men låt dem inte få som de vill, för mer än fyrtio män ligger gömda i ett bakhåll för att döda Paulus. De har svurit att varken äta eller dricka förrän han är död. De har redan gjort sig beredda och väntar bara på att du ska säga ditt ja.”

22 Kommendanten varnade honom då och sa: ”Låt ingen få veta att du har berättat det här för mig”, och sedan lät han honom gå.

Paulus förs till Caesarea

23 Kommendanten kallade nu på två av sina officerare och sa: ”Beordra 200 soldater att vara klara att marschera till Caesarea vid niotiden ikväll, tillsammans med 200 spjutkastare och 70 ryttare. 24 Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.”

25 Sedan skrev han följande brev:

26 Från Claudius Lysias,

Till den högt ärade landshövdingen Felix.

Bästa hälsningar!

27 Den här mannen har gripits av judarna. De skulle just till att döda honom när jag skickade ut soldater för att befria honom sedan jag fått veta att han är romersk medborgare. 28 Efteråt förde jag honom ner till det judiska rådet för att få reda på vad de anklagade honom för. 29 Men jag förstod snart att det bara var något som hade att göra med deras lag och alltså inget som bör bestraffas med fängelse eller döden. 30 Sedan fick jag reda på en konspiration mot honom och jag skickar nu honom direkt till dig. Jag har också uppmanat hans motståndare att lägga fram sina anklagelser inför dig.

31 Samma natt tog soldaterna Paulus och förde honom till Antipatris[a] enligt de order de fått. 32 Nästa morgon fortsatte ryttarna med honom, medan de övriga återvände till fästningen.

33 När de kom fram till Caesarea, överlämnade de brevet till landshövdingen och förde in Paulus till honom. 34 Landshövdingen läste brevet och frågade Paulus vilken provins han kom från. ”Från Kilikien”, svarade Paulus.

35 Då sa landshövdingen: ”Jag ska ta upp ditt fall när dina anklagare kommer hit.” Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras och bevakas i Herodes palats.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.