Old/New Testament
Bildad talar för tredje gången
25 Bildad från Shuach svarade:
2 Makten och fruktan tillhör Gud.
Han skapar frid i höjden.
3 Vem kan räkna hans skaror?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 Hur kan en människa vara rättfärdig inför Gud,
en av kvinna född vara ren?
5 Inte ens månen är klar i hans ögon,
ej heller är stjärnorna i sin glans rena för honom,
6 hur mycket mindre då en människa,
som bara är ett kryp, en mask!
Job svarar
26 Då svarade Job:
2 Vilket stöd du är för den svage,
en räddande arm för den kraftlöse!
3 Vilka råd du har gett den okloke,
och vilket stort förnuft du har visat!
4 Vem har hjälpt dig att finna alla dessa ord,
och vems ande talar genom dig?
5 De dödas andar[a] bävar,
liksom de djupa vattnen och alla som bor däri.
6 Dödsriket ligger naket inför honom,
avgrunden är blottad.
7 Han spänner ut sin boning över tomma intet
och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar vattnet i molnen,
men skyarna brister inte av tyngden.
9 Han döljer sin tron[b],
sveper in den i sina moln.
10 Han drar en gräns runt vattenytan,
och en gräns för ljus och mörker.
11 Himlens pelare darrar,
de skräms av hans tillrättavisning.
12 Med sin makt rör han upp[c] havet,
med sin vishet krossar han Rahav.
13 Av hans andedräkt blir himlen klar,
och hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Detta är bara en liten glimt av allt det han gör,
en stilla viskning om honom.
Vem kan då förstå hans allmakts dån?
Jobs slutliga försvarstal
27 Job fortsatte sitt tal:
2 Så sant som Gud lever,
han som har berövat mig min rätt,
den Väldige, som har bedrövat min själ,
3 så länge jag har liv i mig,
och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4 ska mina läppar inte tala något ont
och min tunga inte ljuga.
5 Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt.
Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6 Jag håller fast vid min rättfärdighet,
jag släpper den inte.
Mitt samvete ska inte anklaga mig för något så länge jag lever.
7 Må min fiende stå som ogudaktig
och min motståndare som orättfärdig.
8 Men vilket hopp har den gudlöse,
när hans liv skärs av,
när Gud berövar honom livet?
9 Kommer Gud att lyssna till hans klagan
när nöden kommer över honom?
10 Finner han sin glädje i den Väldige?
Kan han ropa till Gud när som helst?
11 Jag ska undervisa er om Guds kraft
och inte dölja den Väldiges vägar.
12 Ni har själva sett det.
Varför då allt detta meningslösa prat?
13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige,
det arv våldsmannen får av den Väldige:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd,
hans avkomlingar ska aldrig ha tillräckligt att äta.
15 De som överlever honom kommer att dö av pest,
och inga änkor håller någon dödsklagan.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus
eller samlar kläder som lerhögar,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige,
och den oskyldige får ta hand om hans silver.
18 Hans hus är som en mals kokong,
som en hydda byggd av en väktare.
19 Nu går han till sängs rik, men sedan inte mer.
När han slår upp sina ögon igen är allt borta.
20 Fasor övermannar honom som en flod,
och stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden för bort honom,
sveper iväg honom från hans plats.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande,
och han måste fly för dess kraft.
23 Man klappar hånfullt i händerna
och visslar åt honom från den plats där han bott.
En ängel befriar Petrus ur fängelset
12 Ungefär samtidigt började kung Herodes gripa och misshandla flera av församlingens medlemmar. 2 Han lät halshugga Jakob, Johannes bror 3 och när han såg att judarna gillade det, arresterade han också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid[a]. 4 Efter arresteringen satte han Petrus i fängelse och lät fyra vaktstyrkor med vardera fyra man bevaka honom. Herodes hade efter påsken tänkt ställa Petrus inför folket. 5 Men medan Petrus satt där fängslad, bad församlingen ivrigt till Gud för honom.
6 Natten innan Herodes tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov fastkedjad mellan två soldater och utanför dörren fanns vakter som vaktade fängelset. 7 Då fylldes cellen plötsligt av ljus och en ängel från Herren stod där. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sa: ”Res dig upp, snabbt!” Och i samma stund föll kedjorna från Petrus händer. 8 Ängeln fortsatte: ”Ta på dig bältet och sandalerna”, och när Petrus gjort det, sa ängeln: ”Svep nu om dig manteln och följ mig!”
9 Petrus följde med ängeln ut, men han förstod inte att det som ängeln gjorde var något som hände i verkligheten; han trodde att det var en syn. 10 De passerade först en vaktpost och sedan en till och var till slut framme vid järnporten som ledde ut mot staden. Där öppnade sig porten för dem alldeles av sig själv, det var bara att gå ut. Och sedan de gått nerför gatan en bit, var ängeln plötsligt borta.
11 När Petrus hade samlat sig, sa han till sig själv: ”Nu vet jag att det är sant att Herren sände sin ängel och räddade mig från Herodes, från allt som judarna hade väntat skulle hända mig.” 12 Och när han fattat det helt och fullt, gick han hem till Maria, mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många samlade och bad.
13 Petrus bultade på porten och en flicka som hette Rhode kom för att låsa upp. 14 Men när hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon inte öppnade utan sprang istället tillbaka in och berättade att Petrus stod utanför. 15 ”Du är galen”, sa de. Men hon gav sig inte och då sa de: ”Det kanske är hans ängel?[b]”
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta och när de öppnade och såg att det var han, blev de utom sig av häpnad. 17 Men han gav tecken åt dem att vara tysta och berättade sedan för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Till sist sa han: ”Låt Jakob[c] och de andra i församlingen få veta detta”, och så gick han vidare till en annan plats.
18 När morgonen kom, blev det stor uppståndelse bland soldaterna i fängelset. Ingen kunde fatta vad som hade hänt med Petrus. 19 Och när Herodes skickade efter Petrus och inte fick tag i honom, ställde han till med förhör bland vakterna och beordrade att de skulle föras bort.
Efter detta lämnade Herodes Judeen och for till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Invånarna i Tyros och Sidon[d] som var beroende av Herodes land för sin matförsörjning hade gjort Herodes vred. De skickade därför en gemensam delegation till Herodes för att be om fred då de lyckats få över kungens kammarherre Blastos på sin sida.
21 På den bestämda dagen tog sedan Herodes på sig den kungliga manteln, satte sig på tribunen och talade till dem. 22 Folket ropade: ”Det är en gud som talar och inte en människa!” 23 Men i samma ögonblick slog en ängel från Herren honom, eftersom han inte gav Gud äran och han blev uppäten av maskar och dog.
Barnabas och Saul sänds ut från Antiochia
24 Men Guds ord spreds allt mer och gav tillväxt.
25 Och sedan Barnabas och Saul hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, återvände de till Antiochia och tog med sig Johannes som kallades Markus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.