M’Cheyne Bible Reading Plan

Bevara renheten i lägret

5 Herren talade till Mose: ² ”Befall Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa. ³ Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret så att de inte orenar den plats där jag bor bland dem.” ⁴ Israeliterna gjorde så; de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade talat till Mose, så gjorde de.

Ersättning av skuld

⁵ Sedan talade Herren till Mose: ⁶ ”Tala om för Israels folk att när någon syndar på något sätt vare sig det är en man eller en kvinna och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld. ⁷ Hon måste bekänna sin synd, ersätta det orätta fullt ut och därtill tjugo procent och ge det sedan till den som han gjort orätt mot. ⁸ Men om det inte finns någon återlösare som gottgörelsen kan ges till, ska den ges till Herren, lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning. ⁹ Alla heliga gåvor som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne. ¹⁰ Alla deras heliga gåvor tillhör prästen, allt de ger honom.”

Att bevisa otrohet

¹¹ Herren talade till Mose:

¹² ”Säg till israeliterna att om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen med en annan man ¹³ och har samlag med någon utan att hennes man får veta det och utan att hennes orenhet avslöjas därför att det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning ¹⁴ och om mannen blir svartsjuk och misstänker sin hustru fastän hon inte orenat sig, ¹⁵ ska han gå till prästen med sin hustru. Han ska ha med ett offer för henne, tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse. Detta misstankeoffer, ett påminnelseoffer, visar skulden.

¹⁶ Prästen ska föra fram henne inför Herren, ¹⁷ ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i boningen. ¹⁸ Han ska, efter att ha ställt kvinnan inför Herren, lösa upp hennes hår, placera misstankeoffret, påminnelseoffret, i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse. ¹⁹ Prästen ska sedan ta ed av henne och säga till henne: ’Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, och om du inte bedragit din man som du tillhör och inte orenat dig, ska inte detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse skada dig.’ ²⁰ Men om du har bedragit din äkta man och orenat dig genom att ligga med någon annan än din man ²¹ – då ska prästen läsa förbannelsen över kvinnan och säga till henne: ’Må Herren då göra dig till en förbannelse och besvärjelse bland ditt folk. Må Herren låta ditt moderliv vissna och din buk svälla upp^[a]. ²² Må detta förbannelsevatten komma in i dig så att ditt underliv vissnar bort och din kropp sväller.’ Kvinnan ska då säga: ’Ja, låt det bli så.’

²³ Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet. ²⁴ Prästen ska sedan ge kvinnan att dricka av det bittra vattnet som för med sig förbannelse. Det ska komma in i henne med bitter verkan.

²⁵ Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, lyfta upp det inför Herren och bära det till altaret. ²⁶ Han ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret och därefter låta kvinnan dricka vattnet. ²⁷ När han låtit henne dricka vattnet sker följande: Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott mot sin man kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att vissna och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk. ²⁸ Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.

²⁹ Detta är lagen om misstänksamhet när en gift kvinna är otrogen och orenar sig ³⁰ eller när en man drabbas av svartsjuka och misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram sin hustru inför Herren. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs i denna lag. ³¹ Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig, får hon stå för följderna av sin synd.”

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

39 För körledaren, till Jedutun^[a]. En psalm av David.

Jesus är mäktigare än Mose

3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.

² Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus^[a]. ³ Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. ⁴ För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.

⁵ Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus^[b] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.

Varning för otro

⁷ Därför säger den heliga Anden:

¹² Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. ¹³ Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. ¹⁴ Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. ¹⁵ Glöm alltså inte varningen:

¹⁶ Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. ¹⁷ Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. ¹⁸ Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. ¹⁹ Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.