M’Cheyne Bible Reading Plan
Kehatiternas uppgift
4 Sedan talade Herren till Mose och Aron: 2 ”Räkna antalet kehatiter bland leviterna varje släkt och familj för sig, 3 alla arbetsföra män i åldern trettio till femtio år. De ska arbeta vid uppenbarelsetältet. 4 Detta är deras uppgifter vid uppenbarelsetältet: att ta hand om dess högheliga föremål.
5 När lägret ska brytas, ska Aron och hans söner först gå in i boningen, ta ner förhänget och täcka förbundstecknets ark med det. 6 Sedan ska de täcka förhänget med ett överdrag av delfinskinn, täcka det med ett blått tyg och sedan placera bärstängerna i arkens ringar.
7 Sedan ska de breda ett blått tyg över bordet där skådebrödet ligger och placera faten, skedarna, skålarna, bägarna, kannorna för dryckesoffren och bröden på tyget. 8 Över detta ska de breda ett karmosinrött tyg och sedan ett delfinskinn över det röda tyget. Därefter ska de sätta in bärstängerna i bordet.
9 Sedan ska de täcka lampstället, lamporna, lampstängerna, brickorna och de tillhörande oljekärlen med ett blått tyg. 10 Alla dessa föremål ska täckas med delfinskinn och placeras på en bår.
11 De ska sedan breda ett blått tyg över guldaltaret, täcka det med ett delfinskinn och sätta in bärstängerna i altaret. 12 Alla de övriga tillbehören som används i tjänsten ska svepas in i ett blått tyg, täckas med delfinskinn och läggas på båren.
13 Altaret måste göras rent från aska och sedan täckas med ett purpurrött tyg. 14 Alla altarets tillbehör ska placeras på tyget, fyrpannorna, gafflarna, skovlarna, skålarna och de andra föremålen och ett täcke av delfinskinn ska bredas över detta. Sist ska bärstängerna sättas på plats.
15 När Aron och hans söner har avslutat packningen av helgedomen och alla dess tillbehör, ska Kehats släkt bära dem. Men de får inte röra vid de heliga föremålen för då kommer de att dö. Detta är kehatiternas uppgifter att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.
16 Prästen Arons son Elasar ska vara ansvarig för oljan till lampstället, den välluktande rökelsen, det dagliga matoffret och smörjelseoljan. Han har huvudansvaret för hela boningen och allt som finns i den, de heliga föremålen med deras tillbehör.”
17 Sedan talade Herren till Mose och Aron: 18 ”Se till att Kehats släkt inte dör ut från leviternas stam. 19 Gör så här: För att de ska leva och inte dö när de kommer nära de allra heligaste föremålen, ska Aron och hans söner gå dit och anvisa vad var och en ska göra och bära. 20 De får aldrig ens för ett ögonblick gå in så att de ser de heliga föremålen, för då kommer de att dö.”
Gershoniternas uppgift
21 Herren talade till Mose:
22 ”Räkna gershoniterna, familj för familj och släkt för släkt. 23 Mönstra alla män i åldern 30 till 50 år som är arbetsföra. De ska tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. 24 Det här är vad gershoniterna ska göra och bära:
25 De ska bära boningens tältvåder, själva uppenbarelsetältet med dess skydd, överdraget av delfinskinn och förhänget till uppenbarelsetältets ingång. 26 De ska också bära förhängena som täcker förgårdens inhägnad och förhänget till ingången till förgården runt boningen och altaret samt linorna och alla redskapen som används i arbetet. De ansvarar för arbetet med allt detta. 27 All gershoniternas tjänstgöring ska ske under Arons och hans söners ledning, både bärandet och allt annat arbete. Ni ska tilldela gershoniterna deras uppgifter, allt vad de ska bära. 28 Detta är de gershonitiska släkternas tjänstgöring vid uppenbarelsetältet. De ska stå direkt ansvariga under prästen Arons son Itamar.
Meraris avdelnings uppgift
29 Räkna också merariterna efter deras släkter och familjer, 30 alla arbetsföra män i åldern 30 till 50 år som ska tjänstgöra vid uppenbarelsetältet.
31 Deras uppgift när de arbetar med uppenbarelsetältet är att bära brädorna till boningen med dess tvärbalkar, stolpar, socklar, 32 stolparna för förgårdens inhägnad med dess socklar, pluggar, linor och allt annat som hör samman med dess användning. Ni ska tilldela var och en hans särskilda uppgift, vad han ska bära. 33 Detta är alltså de meraritiska släkternas uppgifter vid uppenbarelsetältet. De ska utföra dem under ledning av Arons son Itamar.”
Räkning av alla som skulle tjäna vid tältet
34 Mose och Aron och de andra ledarna mönstrade kehatiterna efter deras släkter och familjer. 35 Antalet arbetsföra män mellan 30 och 50 år som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet 36 uppgick efter deras släkter till 2 750. 37 Dessa var de inmönstrade av de kehatitiska släkterna, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet. Mose och Aron inmönstrade dem i enlighet med Herrens befallning till Mose. 38 I en räkning av gershoniter efter deras släkter och familjer, 39 de arbetsföra som var mellan 30 och 50 år gamla och som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, 40 uppgick antalet släkt- och familjevis inmönstrade till 2 630 man. 41 Dessa var alltså de inmönstrade av gershoniternas släkter, alla de som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet och som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning.
42 Merariternas släkter inmönstrades släkt för släkt och familj för familj, 43 alla arbetsföra som var mellan 30 och 50 år gamla och som skulle tjänstgöra vid uppenbarelsetältet, 44 till 3 200 man, släktvis inmönstrade. 45 Dessa var de inmönstrade av merariternas släkter som Mose och Aron inmönstrade efter Herrens befallning till Mose.
46 De leviter som Mose och Aron och de övriga ledarna i Israel mönstrade släkt för släkt och familj för familj, 47 alla arbetsföra mellan 30 och 50 år som skulle bära tältet och tjänstgöra vid det, 48 uppgick totalt till 8 580 inmönstrade. 49 På Herrens befallning inmönstrade Mose dem och var och en insattes till att bära eller göra det som var hans uppgift, så som Herren hade befallt Mose.
Ångerpsalm; den ångerfulles bön
38 En psalm av David, till påminnelse[a].
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
aga mig inte i din vredes glöd.
3 Dina pilar har genomborrat mig,
din hand har kommit över mig.
4 Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
5 Min skuld går mig över huvudet,
som en börda, som är alltför tung för mig.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var
för min dumhets skull.
7 Jag går krokig och böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter fylls av brinnande smärta,
ingenting i min kropp är helt.
9 Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
jag klagar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som vill skada mig talar om min undergång,
hela dagarna tänker de ut onda planer.
14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”
18 Jag är nära att falla,
och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre!
Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
Herre, du min räddning!
Hon:
2 Jag är en Sharons ros,
en lilja i dalen.
Han:
2 Som en lilja bland törnen
är min älskade bland flickor.
Hon:
3 Som ett äppelträd i skogen
är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
och hans frukt smakar sött.
4 Han för mig in i vinsalen,
med sin kärlek som en fana över mig.[a]
5 Styrk mig med druvkakor,
pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
7 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.
8 Hör, min älskade kommer! Se!
Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
9 Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
blickar genom gallret.
10 Min älskade säger till mig:
”Stig upp, min älskade, min sköna,
och kom!
11 Se! Vintern är förbi
och regnet är över.
12 På marken skjuter blommorna upp,
sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13 Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”
Han
14 Du min duva bland bergsklyftor,
i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
din gestalt så skön.
Vännerna:[b]
15 Fånga rävarna åt oss,
de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.
Hon:
16 Min älskade är min och jag är hans,
han som vallar sin hjord bland liljorna.
17 Tills vindarna vaknar,[c] tills skuggorna flyr,
kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
över de blommande kullarna.
Varning för att överge budskapet om räddning
2 Därför måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det. 2 Redan det budskap som gavs genom änglar gällde, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff. 3 Hur ska vi då kunna komma undan om vi ignorerar den underbara räddningen? Det var ju Herren själv som först förkunnade den, och vi har sedan fått den bekräftad av dem som lyssnade till honom. 4 Gud har också bekräftat den genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den heliga Anden efter sin vilja.
Jesus blev människa
5 Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. 6 Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:
”Vad är då en människa att du tänker på henne,
en människoson, att du lägger märke till honom?
7 Du gjorde honom lite lägre än änglarna
och krönte honom med härlighet och ära.
8 Allting lade du under hans fötter.”[a]
Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. 9 Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.
10 När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. 11 Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon[b]. 12 Han säger:
”Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.”[c]
13 Vidare:
”Jag hoppas på honom”,
och:
”Se, jag och barnen som Gud har gett mig.”[d]
14 Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. 15 Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. 16 Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande[e]. 17 Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. 18 Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.