M’Cheyne Bible Reading Plan
Arons söner dör i eld
10 Men Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade eld i dem och rökelse på elden och frambar otillåten eld inför Herren, en eld som han inte hade befallt. 2 Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem så att de dog inför Herren. 3 Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:
’Jag ska visa mig helig bland dem
som söker mig och står mig nära,
och jag ska förhärligas inför allt folket.’ ”
Aron sa inte ett enda ord.
4 Mose skickade sedan efter Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Gå och hämta era kusiner från helgedomen och bär ut dem utanför lägret.”
5 De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras tunikor, så som Mose hade befallt.
6 Mose sa sedan till Aron och hans söner Elasar och Itamar: ”Låt inte ert hår vara okammat och riv inte sönder era kläder[a] för att ni inte ska dö och hela folket drabbas av vrede. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja dem som elden från Herren förbrände. 7 Men ni får inte lämna ingången till uppenbarelsetältet för då kommer ni att straffas med döden för ni är smorda med Herrens smörjelseolja.”
De gjorde precis som Mose hade befallt.
8 Sedan sa Herren till Aron: 9 ”Du och dina söner ska aldrig dricka vin eller starka drycker när ni går in i uppenbarelsetältet, för då kommer ni att dö. Den regeln ska vara oföränderlig och gälla från generation till generation 10 för att ni ska kunna skilja mellan heligt och oheligt, rent och orent 11 och kunna undervisa israeliterna om de lagar som Herren gett genom Mose.”
12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Elasar och Itamar: ”Ta vad som är kvar av matoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret åt Herren. Ät det osyrat vid altaret. Offret är högheligt. 13 Därför måste ni äta det på en helig plats. Den delen av eldoffret till Herren tillhör er och era söner för det har jag fått befallning om. 14 Men bringan som har lyfts upp och låret som getts till Herren kan ätas på vilken ren plats som helst. De tillfaller dig och dina söner och döttrar som er del av israeliternas gemenskapsoffer.
15 Låret som gavs ska tillsammans med bringan som lyftes upp som offer bäras fram tillsammans med fettet från eldoffret och lyftas fram inför Herren som ett lyftoffer. Sedan tillfaller det dig och dina barn som er andel för all framtid för det har Herren befallt.”
16 Sedan letade Mose efter bocken till syndoffret och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han vred på Elasar och Itamar, Arons återstående söner och sa: 17 ”Varför har ni inte ätit upp syndoffret på den heliga platsen? Offret är högheligt, och det har getts till er för att ta bort menighetens skuld och skaffa försoning för dem inför Herren. 18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre, skulle ni ha ätit köttet på helig plats som jag befallde er.”
19 Men Aron sa till Mose: ”De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren och mig har det hänt som har hänt. Skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?”
20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Förtröstan på Herren
11 För körledaren. Av David.
Till Herren tar jag min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig:
”Fly som en fågel upp till bergen?”
2 Se, de gudlösa spänner bågen,
de lägger sina pilar mot strängen
för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
3 När grundvalarna bryter samman,
vad kan den rättfärdige göra?
4 Herren är i sitt heliga tempel,
hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
hans ögon granskar dem.
5 Han prövar de rättfärdiga,
men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
6 Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
och en glödande vind ska bli deras lott.
7 Herren är rättfärdig
och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.
Klagan över ondskan
12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.
2 Herre, rädda mig! De fromma är borta,
de trofasta människorna finns inte kvar.
3 Alla ljuger för varandra,
de talar med hala tungor ur delade hjärtan.
4 Må Herren göra slut på de hala tungorna,
tysta deras stora ord.
5 De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”
6 ”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
7 Herrens ord är rena,
som silver som renats i smältugnen sju gånger.
8 Herre, du som bevarar dem,
beskydda oss alltid för detta släkte!
9 Överallt där uselheten prisas
stryker de gudlösa omkring.[c]
Hiskias samling
(25:1—29:27)
25 Dessa är ytterligare ordspråk av Salomo, samlade av Juda kung Hiskias män.
2 Det är Guds ära att dölja
och kungens ära att utforska.
3 Himlens höjd, jordens djup och kungens tankar
är sådant som människan inte kan fatta.
4 När man tar bort slagget från silvret,
får silversmeden bra material.
5 När man rensar ut de korrumperade männen från kungens hov,
befästs hans tron i rättfärdighet.
6 Förhäv dig inte inför kungen,
ställ dig inte på de storas plats.
7 Det är bättre att bli erbjuden en högre position
än att behöva lämna sin plats till någon mer ansedd.
Vad du sett med egna ögon,
8 ska du inte vara för snabb med att dra upp i rätten.
För vad ska du göra
om din motpart får dig att skämmas?
9 Gör upp med din medmänniska,
men bryt inte någon annans förtroende,
10 för den som hör det kan då skämma ut dig
och du blir aldrig av med ditt dåliga rykte.
11 Som guldäpplen på ett silverfat
är ord som talas i rätt tid.
12 Som en ring av guld, som ett smycke av finaste guld
är den vises förmaning inför ett lyssnande öra.
13 Som svalkande snö i skördetiden är en pålitlig budbärare
för den som skickar honom.
Han ger sin herre friska krafter.
14 Som moln och vind utan regn är den
som skryter med gåvor han inte ger.
15 Med tålamod kan härskare övertalas,
milt tal kan bryta ben.
16 Har du hittat honung, ät inte för mycket,
för då kommer du att kräkas.
17 Besök inte din granne för ofta,
för då tröttnar han och börjar avsky dig.
18 En klubba, ett svärd eller en vass pil
är den som vittnar falskt mot sin medmänniska.
19 Som en dålig tand eller en förlamad fot
är förtröstan på en svekfull människa i nödens tid.
20 Som att klä av sig en kall vinterdag eller hälla syra i ett sår
är sånger som sjungs för ett sorgset hjärta.
21 Om din fiende är hungrig, ge honom något att äta.
Och om han är törstig, ge honom något att dricka.
22 Då samlar du glödande kol på hans huvud,
och Herren ska belöna dig.
23 Liksom vinden från norr för med sig kyla,
så orsakar skvaller ilska.
24 Det är bättre att bo i ett hörn på taket
än att dela hus med en grälsjuk kvinna.
25 Som kallt vatten för den törstige
är goda nyheter från ett fjärran land.
26 Som en grumlad källa och en förgiftad brunn
är en rättfärdig som ger efter för en gudlös.
27 Det är inte bra att äta för mycket honung,
inte heller är det hedervärt att söka sin egen ära.
28 Som en stad med nedrivna murar
är den som inte kan behärska sig.
Lev så att ni ärar Gud
4 Syskon, låt mig tillägga detta: Ni har fått lära er av oss hur man lever för att behaga Gud, och så lever ni också. Men vi vädjar till er för Herren Jesus skull att göra det ännu mer. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi gav er från Herren Jesus.
3 För detta är Guds vilja: att ni ska bli heliga. Ni ska hålla er borta från all sexuell omoral. 4 Var och en ska lära sig att behärska sin egen kropp[a] i helighet och ära, 5 så att han inte lever i begär och lidelser, som hedningar som inte känner Gud. 6 Ingen får kränka eller utnyttja någon annan troende på det här området, för Herren straffar allt sådant, det har vi redan klart och tydligt talat om för er. 7 Gud har ju inte kallat oss till att leva i orenhet, utan till att leva i helighet. 8 Den som förkastar detta, gör det inte mot människor, utan mot Gud som ger er sin heliga Ande.
9 När det gäller att älska varandra som trossyskon, behöver jag inte skriva till er. Gud själv har ju lärt er att älska varandra, 10 och er kärlek till alla de troende i hela Makedonien har redan vuxit sig stark. Trots det, syskon, ber vi er att göra ännu mer. 11 Sätt en ära i att leva ett stilla liv, att försörja er själva och sköta ert arbete, precis som vi tidigare har sagt. 12 Då kommer ni att bli respekterade av människor utanför församlingen och blir inte beroende av någon.
Vi ska uppstå från de döda
13 Syskon, vi vill också att ni ska veta hur det går med dem som dör, för att ni inte ska sörja som de andra som inte har något hopp. 14 När vi tror att Jesus har dött och uppstått, tror vi att Gud tillsammans med honom också ska föra till sig alla troende som har dött. 15 Vi vill meddela er det som Herren själv har lärt oss: Vi som fortfarande lever när Herren kommer tillbaka ska inte komma före de döda. 16 När Herren själv kommer ner från himlen, och en befallning hörs, ljudet av en ärkeängels röst och en Guds trumpet, då ska alla som har dött i Kristus uppstå först. 17 Efter det ska vi, som fortfarande lever och finns kvar på jorden, föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i luften. Och sedan ska vi för alltid vara med honom. 18 Trösta och uppmuntra nu varandra med dessa ord.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.