M’Cheyne Bible Reading Plan
Oljelamporna i lampstället
8 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Aron att de sju oljelamporna i lampstället ska riktas framåt så att skenet kastas framför lampstället.”
3 Aron gjorde så. Han satte upp lamporna så att deras ljus föll framför lampstället, precis som Herren hade befallt Mose. 4 Lampstället var gjort av hamrat rent guld från foten och ut till de blommor den var dekorerad med. Mose hade tillverkat den exakt efter den förebild Herren hade visat.
Leviterna avskiljs till tjänst inför Herren
5 Sedan talade Herren till Mose: 6 ”Skilj leviterna från det övriga folket i Israel och rena dem. 7 Gör det genom att stänka reningsvatten på dem och låt dem sedan raka hela kroppen och tvätta sina kläder. Så blir de renade. 8 Sedan ska de bära fram en ung tjur och ett matoffer av fint mjöl blandat med olja tillsammans med ännu en ung tjur till syndoffer. 9 För sedan fram leviterna till uppenbarelsetältets ingång och sammankalla hela Israels menighet. 10 För fram leviterna inför Herren och folket ska lägga händerna på dem 11 och Aron ska föra fram dem inför Herren som ett lyftoffer från hela Israels folk. Leviterna är därmed invigda till sin tjänst inför Herren.
12 Sedan ska de lägga händerna på de unga tjurarnas huvuden och offra dem inför Herren. Den ena ska offras som syndoffer och den andra som brännoffer för att skaffa försoning åt leviterna. 13 Därefter ska leviterna föras fram inför Aron och hans söner för att ges till Herren som ett lyftoffer. 14 På så sätt har du avskilt leviterna från det övriga folket i Israel och leviterna ska tillhöra mig.
15 När du har renat dem och fört dem fram på detta sätt som lyftoffer, ska de få gå ut och in i uppenbarelsetältet för att utföra sina sysslor. 16 De tillhör mig som en gåva från Israels folk och jag har tagit emot dem i stället för alla förstfödda barn i Israel. Ja, jag har tagit leviterna som ersättning för dem 17 för alla förstfödda bland folket i Israel tillhör mig, både bland människor och djur. Jag helgade dem åt mig den natt då jag dödade allt förstfött bland egypterna. 18 Jag har avskilt leviterna som ersättning för de äldsta sönerna i Israel 19 och gett leviterna av alla israeliterna till Aron och hans söner. Leviterna ska för folkets räkning utföra de heliga tjänsterna i uppenbarelsetältet och skaffa försoning för folket för att ingen i Israel ska drabbas av plågor som de annars skulle ha riskerat genom att komma för nära helgedomen.”
20 Mose och Aron och allt folket gjorde alltså med leviterna precis som Herren befallt Mose. 21 Leviterna renade sig och tvättade sina kläder och Aron förde fram dem till Herren som ett lyftoffer och försonade dem för att rena dem. 22 Därefter gick de in i uppenbarelsetältet för att tjänstgöra under ledning av Aron och hans söner, precis så som Herren hade befallt Mose om leviterna.
23 Och Herren talade till Mose: 24 ”Detta gäller för leviterna: Varje man som är minst 25 år är skyldig att delta i tjänstgöringen vid uppenbarelsetältet. 25 Vid 50 ska han dra sig tillbaka och inte längre göra tjänst. 26 Han kan hjälpa sina bröder i deras tjänst i uppenbarelsetältet, men får inte utföra leviternas ordinarie uppgifter. Så ska du göra med leviterna och deras uppgifter.”
Det slagna folkets klagan
44 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.
2 Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
3 Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
4 De tog inte landet med sitt eget svärd,
och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
för du älskade dem.
5 Du är min kung och min Gud,
som ger en befallning om räddning för Jakob.
6 Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
och i ditt namn trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på min båge,
och mitt svärd kan inte rädda mig.
8 Men du räddar oss från våra fiender,
du låter våra motståndare komma på skam.
9 Vi är alltid stolta över Gud,
vi prisar ditt namn för evigt. Séla
10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
och du drar inte ut med våra härar.
11 Du tvingade oss att vända för fienden,
och våra motståndare tog byte.
12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår
och skingrades bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
men gjorde ingen vinst.
14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
något man skakar huvudet åt.
16 Jag har ständigt min vanära framför mig,
och mitt ansikte höljs i skam
17 när jag hör dem som hånar och smädar,
och när jag ser fienden och hämnaren.
18 Allt detta har kommit över oss,
trots att vi aldrig har glömt dig.
Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
och våra steg har inte vikit av från din väg.
20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[a]
höljt oss i ett djupt mörker.
21 Om vi hade glömt vår Gud
och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
22 skulle då inte Gud genast upptäcka det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Det är för dig som vi dagen lång dödas
och räknas som slaktfår.
24 Vakna, Herre! Varför sover du?
Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss
och glömmer vårt lidande och förtryck?
26 Vi har sjunkit ner i stoftet,
våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
27 Grip in, kom till vår hjälp!
Befria oss i din nåd.
Vännerna:
6 Vart har din älskade gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din älskade tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig att hitta honom.
Hon:
2 Min älskade har gått till sin trädgård,
till sina kryddsängar,
för att där vakta sin fårhjord
och plocka liljor.
3 Jag tillhör min älskade
och han tillhör mig.
Bland liljorna vaktar han sin fårhjord.
Han:
4 Du är vacker, min älskade, som Tirsa[a],
ljuvlig som Jerusalem,
skrämmande som en härskara[b].
5 Vänd bort din blick ifrån mig,
för den har överväldigat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
6 Dina tänder är som en flock tackor
som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
7 Din tinning är som ett kluvet granatäpple
bakom din slöja.
8 Det finns sextio drottningar,
åttio bihustrur
och fler unga kvinnor än någon kan räkna,
9 men min duva, min fulländade, är unik,
sin mors enda,
dyrbar för den som födde henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
hon hyllas av drottningar och bihustrur.
Vännerna:
10 Vem är hon som stiger upp som morgonrodnaden,
vacker som månen, strålande som solen,
skrämmande som stjärnornas skara?
Han:
11 Jag gick ner till valnötslunden
för att se om våren spirade i dalen,
och för att se om vinträden hade skjutit skott,
om granatträden hade börjat blomma.
12 Innan jag fattade det,
drogs jag med av min längtan som på en furstlig vagn.[c]
Vännerna:
13 Vänd om, vänd om, du flicka från Shulem!
Kom tillbaka, så att vi får se dig!
Han:
Varför vill ni se på flickan från Shulem
där hon dansar bland leden[d]?
6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar[a], om handpåläggning,[b] de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Så vill vi göra, om Gud tillåter det.
Varning för att överge Jesus Kristus
4 För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5 och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6 men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.
7 En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8 Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.
9 Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10 Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11 Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12 Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.
Gud håller sina löften
13 Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14 och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande[c] talrika.”[d] 15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.
16 Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17 Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18 Båda dessa bekräftelser[e] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19 Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget[f], 20 dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,[g] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.