M’Cheyne Bible Reading Plan
23 Bileam sa: ”Bygg sju altaren åt mig och gör i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer!” 2 Balak gjorde som Bileam sa och tillsammans offrade de en ung tjur och en bagge på varje altare.
3 Sedan sa Bileam till kungen: ”Stå här vid ditt brännoffer, så ska jag gå åt sidan och se om Herren vill visa sig för mig. Vad han än avslöjar för mig ska du få veta.”
Bileam gick upp på en kal höjd 4 och Gud visade sig där för honom. ”Jag har gjort i ordning sju altaren och jag har låtit offra en ung tjur och en bagge på varje altare”, sa Bileam.
5 Då gav Herren Bileam ett budskap och befallde honom att gå och tala det till Balak.
6 När Bileam kom tillbaka, stod kungen bredvid brännoffren tillsammans med alla hövdingarna i Moab 7 och Bileam stämde upp sin siarsång:
”Balak har fört mig hit från Arams land,
kungen i Moab från bergen i öster.
’Kom’ sa han, ’förbanna Jakob åt mig!
Låt din vrede uppväckas mot Israel!’
8 Men hur skulle jag kunna förbanna
vad Gud inte har förbannat?
Hur kan jag fördöma ett folk
som Herren inte har fördömt?
9 Jag ser dem från klippornas topp,
jag iakttar dem från höjderna.
De bor avskilt och vill inte jämföra sig med andra.
10 Vem kan mäta dem som är som sandkorn?
Det går inte att räkna ens en fjärdedel av dem.
Om jag bara kunde få dö som de rättfärdiga!
Ja, låt mig få sluta som de!”
11 ”Vad är det du har gjort mot mig?” frågade Balak Bileam. ”Jag hämtade dig för att förbanna mina fiender och nu har du välsignat dem!” 12 Men Bileam svarade: ”Hur skulle jag kunna säga något annat än det som Herren har befallt mig?”
Bileam välsignar Israel för andra gången
13 ”Följ med mig till en annan plats”, sa Balak till honom. ”Där kommer du att se en annan del av folket men inte dem alla. Därifrån ska du förbanna dem åt mig.”
14 Balak tog med sig Bileam till Väktarplatån på toppen av Pisga. Där byggde han sju altaren och på vart och ett av dem offrade han en ung tjur och en bagge.
15 Sedan sa Bileam till Balak: ”Stå här vid ditt brännoffer medan jag går för att möta honom där borta.”
16 Och Herren visade sig för Bileam och talade om för honom vad han skulle säga och befallde honom att gå tillbaka till Balak och framföra det. 17 Bileam återvände till Moabs kung och hövdingar som stod bredvid sitt brännoffer. ”Vad har Herren sagt?” frågade Balak. 18 Bileam stämde upp sin siarsång:
”Res dig, Balak,
och lyssna på mig, du Sippors son!
19 Inte är väl Gud en människa,
så att han skulle kunna ljuga?
Han ändrar sig inte som människor gör.
Gör han inte det han säger?
Fullföljer han inte det han lovar?
20 Jag har fått befallning att välsigna.
Gud har välsignat dem och jag kan inte ändra det.
21 Ingen olycka[a] syns i Jakob,
han ser ingen ofärd i Israel.
Herren deras Gud är med dem.
Han hyllas med jubelrop som kung bland dem.
22 Gud har lett dem ut ur Egypten.
Israel äger styrka som en vildoxe.
23 Ingen svartkonst kan komma över Jakob,
och ingen spådom ska drabba Israel.
För nu ska det sägas om Jakob och Israel:
’Vad har inte Gud gjort!’
24 Det folket reser sig upp som en lejoninna
och vilar inte förrän de har ätit upp sitt byte
och druckit de slagnas blod.”
25 Då sa Balak till Bileam: ”Om du inte tänker förbanna dem, kunde du väl åtminstone låta bli att välsigna dem!” 26 Men Bileam svarade Balak: ”Sade jag inte till dig att jag måste göra allt som Herren befaller?”
Bileam välsignar Israel för tredje gången
27 Då sa Balak till Bileam: ”Kom! Jag ska ta dig med till en annan plats. Kanske vill Gud låta dig förbanna dem åt mig därifrån.”
28 Han tog Bileam med sig till berget Pegor med utsikt över Jeshimon 29 och än en gång bad Bileam kungen att bygga sju altaren och att göra i ordning sju unga tjurar och sju baggar till offer.
30 Balak gjorde som Bileam sa och offrade en ung tjur och en bagge på varje altare.
Bön om beskydd när det onda hotar
64 För körledaren. En psalm av David.
2 Hör mig, Gud, när jag klagar!
Bevara mitt liv när fienden hotar.
3 Göm mig för de ondas hop,
för skocken av dem som gör orätt.
4 De vässar sina tungor som svärd.
De avlossar sina grymma ord som pilar,
5 för att från sina bakhåll skjuta på den oskyldige.
Plötsligt och utan fruktan skjuter de.
6 De eggar varandra i sin onda plan.
De talar om att i hemlighet sätta ut fällor.
”Ingen kommer att se dem,” säger de.
7 De tänker ut onda planer
och säger: ”Vi har planerat det perfekt!”
Outgrundligt är människans innersta.
8 Men Gud själv skjuter dem med pil,
plötsligt slås de ner.
9 Deras egen tunga bringar dem på fall,
och alla som ser dem skakar på huvudet.
10 Alla människor blir rädda,
de förkunnar Guds verk
och inser vad han har gjort.
11 Den rättfärdige gläder sig i Herren
och tar sin tillflykt till honom.
Alla rättsinniga prisar honom.
Lovsång till Guds godhet
65 För körledaren. En psalm av David, en sång.
2 Gud, i stillhet lovprisas du i Sion,
till dig uppfylls löftet.
3 Du hör bön,
till dig kommer alla människor.
4 Mina syndiga ord är mig övermäktiga.
Du försonar våra överträdelser.
5 Lycklig är den som du har utvalt
till att komma nära dig och bo i dina förgårdar.
Vi fylls av det goda från ditt hus,
det heliga i ditt tempel.
6 Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
Gud, du vår räddare,
du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
7 du som befäster bergen med makt,
rustad med styrka,
8 du som stillar havens och vågornas brus
och folkens larm.
9 De som bor långt bort fruktar för dina tecken.
Från öster till väster framkallar du jubel.
10 Du tar hand om jorden och vattnar den,
du gör den bördig, rik.
Guds flod är full av vatten.
Du förbereder sådden,
för så har du ordnat det.
11 Du vattnar fårorna, jämnar de upplöjda fälten,
låter regnskurar mjuka upp jorden,
och du välsignar dess växt.
12 Du kröner året med det goda,
och dina vagnar fylls av överflöd.
13 Betesmarkerna i ödemarken grönskar,
höjderna klär sig i glädjerop.
14 Ängarna fylls av fårhjordar,
och dalarna täcks av säd.
Man sjunger och ropar av glädje.
Nationernas dom och hopp om upprättelse
(13:1—27:13)
Profetia över Babylonien
13 Profetia över Babylon, som Jesaja, Amos son, fick i en syn.
2 Res ett banér på en kal bergstopp.
Ropa till dem
och vinka till dem att dra in
genom de förnämas portar.
3 Jag har befallt mina heliga,
jag har också kallat in mina krigare
för att verkställa min vrede,
dem som gläds över min seger.
4 På bergen hörs ett oväsen,
som bland folkmassor,
ett larm av riken, av samlade nationer.
Det är härskarornas Herre som mönstrar sin armé.
5 De kommer från fjärran land,
långt bortifrån horisonten,
Herren och hans vredes redskap,
för att ödelägga hela landet.
6 Jämra er, för Herrens dag är nära!
Den kommer med våld från den Väldige.
7 Därför förlamas alla armar,
och alla blir modlösa.
8 De grips av skräck,
smärta och ångest drabbar dem,
som en kvinnas födslovåndor.
Handfallna ser de på varandra
med hettande kinder.
9 Se, Herrens dag kommer
med fruktansvärd, brinnande vrede.
Jorden ska läggas öde
och dess syndare utplånas därifrån.
10 Himlens stjärnor och stjärnbilder
ska inte mer lysa.
Mörk går solen upp,
och månen ger inget ljus.
11 Jag ska straffa världen
för dess ondska,
och de gudlösa för deras synd.
Jag ska göra slut på de stoltas övermod
och slå ner de skoningslösas högfärd.
12 Jag ska göra människan lika sällsynt som guld,
mänskligheten ovanligare än guld från Ofir.
13 Jag ska få himlen att darra,
och jorden ska skakas i sina grundvalar
genom härskarornas Herres förbittring,
på hans glödande vredes dag.
14 Som en jagad gasell,
som får utan herde
ska de återvända,
var och en fly till sitt eget land.
15 Den som grips ska stickas ner,
den som fångas ska falla för svärd.
16 Deras spädbarn krossas inför deras ögon.
Deras hus plundras
och kvinnorna våldtas.
17 Jag ska sätta mederna i rörelse mot dem,
de som inte bryr sig om silver
eller gillar guld.
18 Deras bågar fäller de unga,
de har inget förbarmande med spädbarn
och inget medlidande med de små.
19 För Babylonien, kungarikenas krona,
kaldéernas härlighet och stolthet,
ska det gå som när Gud
förgjorde Sodom och Gomorra.
20 Aldrig mer ska det bebyggas,
generation efter generation ska det vara obebott,
ingen arab ska slå upp sina tält där,
inga herdar låta sina får vila där.
21 Det ska bli ett tillhåll för ökendjur,
och husen ska fyllas av schakaler.
Berguvar ska bosätta sig där
och bockar hoppa omkring.[a]
22 Hyenor ska yla i dess borgar
och schakaler i de lyxiga palatsen.
Dess tid är snart inne,
dess dagar är räknade.
Hälsning
1 Från Petrus, som är apostel[a] åt Jesus Kristus[b].
Till de utvalda som bor utspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien. 2 Enligt Guds, vår Faders, plan är ni helgade i Anden och bestämda till lydnad inför Jesus Kristus och rening genom hans blod.
Nåd och frid åt er i rikaste mått!
Hoppet om evigt liv
3 Välsignad är Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader. I sin stora barmhärtighet lät han oss födas på nytt till ett levande hopp genom att Jesus Kristus uppstod från de döda, 4 hoppet att en dag få ärva det som aldrig kan förstöras eller fläckas eller tyna bort och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds kraft bevaras ni genom tron till den räddning som finns beredd och ska uppenbaras i den sista tiden.
6 Var därför glada och jubla, även om ni nu för en kort tid måste gå igenom olika slags prövningar. 7 Genom dessa förädlas er tro, så att bara det som är äkta blir kvar, det som är långt mer värt än guld som förädlas i eld men ändå förgås, det som blir till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
8 Ni älskar honom trots att ni inte har sett honom. Och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar och fylls av en obeskrivlig, härlig glädje, 9 eftersom ni snart ska nå målet för er tro, räddningen för era liv.
10 Det var denna räddning som profeterna så ivrigt utforskade och försökte förstå, när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De utforskade vad och vilken tid som Kristus Ande inom dem syftade på när han förutsade Kristus lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Det uppenbarades för dem att de inte tjänade sig själva utan er med sitt budskap. Det har nu kungjorts för er av dem som, genom den heliga Anden som var utsänd från himlen, har förkunnat evangeliet för er – något som till och med änglarna önskar få en inblick i.
Håll er rena från synden
13 Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. 14 Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. 15 Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. 16 Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.”[c]
17 Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. 18 Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. 19 Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. 20 Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. 21 Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.
22 Ni har renat er själva genom att lyda sanningen och kan nu visa varandra en uppriktig syskonkärlek. Älska varandra av hela hjärtat. 23 Ni har ju blivit födda på nytt, inte genom en förgänglig säd utan genom en oförgänglig, genom Guds levande och bestående ord. 24 För
”Människan[d] är som gräset,
och all hennes prakt är som ängsblomman.
Gräset torkar och blomman faller av.
25 Men Herrens ord består i evighet.”[e]
Och det är detta budskap som nu har förkunnats för er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.