M’Cheyne Bible Reading Plan
Påsken firas för andra gången
9 Så här talade Herren till Mose i Sinai öken under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten: 2 ”Säg till Israels folk att de ska fira påsk på den bestämda tiden. 3 Ni ska fira påsk varje år i skymningen[a] den fjortonde dagen i denna första månad på den bestämda tiden enligt givna föreskrifter och bud.”
4 Mose sa då till israeliterna att de skulle fira påsk 5 och påskfirandet ägde rum i Sinai öken i skymningen den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde precis som Herren hade befallt Mose. 6 Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte fira påsk just då. De kom därför till Mose och Aron samma dag 7 och undrade om de för att ha orenat sig genom en död måste hållas ifrån att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.
8 Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren vad han hade för befallning om dem. 9 Herren talade till Mose: 10 ”Säg till israeliterna: ’Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren på grund av att han rört vid en död kropp eller befinner sig på resa, kan de fira påsk 11 i skymningen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. 12 De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte krossa något av lammets ben och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.
13 Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå försummar att fira påsk, ska han utrotas ur sitt folk därför att han inte offrat till Herren i rätt tid och han måste då bära sin skuld.
14 Om en utlänning som bor bland er vill fira Herrens påsk, ska han följa samma föreskrifter som jag gett er om påsken. Samma föreskrifter gäller för alla, utlänningar såväl som israeliter.’ ”
Molnet och elden över tältet
15 Den dag då boningen restes, täckte molnet förbundstecknets tält. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld 16 och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen, såg ut som en eld om natten. 17 När molnet än höjde sig från tältet, bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade och där slog man läger. 18 Allt efter Herrens befallning bröt israeliterna upp och på hans befallning slog de läger. De blev kvar så länge molnet stod stilla. 19 Om molnet stod stilla över boningen länge, lydde de Herrens befallning och stannade också länge. 20 Ibland stannade molnet över boningen några dagar och folket stannade enligt Herrens befallning och bröt upp likaså enligt Herrens befallning; 21 ibland stannade det bara över natten och flyttade sig redan följande morgon. Men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp. 22 Och om molnet dröjde över boningen två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter. 23 På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
En hyllningsdikt till kungen på bröllopsdagen.[a]
45 För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[b] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.
2 Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
jag reciterar en sång till kungen.
Min tunga är som en skicklig skrivares penna.
3 Du är den skönaste av människor.
Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.
4 Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
i ditt majestät och din prakt.
5 Dra ut i triumf i din prakt,
för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
Låt din starka hand lära ut stora gärningar![c]
6 Dina pilar är vassa,
de träffar kungens fiender i hjärtat.
Folken faller ner inför dina fötter.
7 Gud, din tron består i tid och evighet.
Din kungaspira är rättens spira.
8 Du älskar rättfärdighet
och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig[d] med glädjens olja,
mer än dina medbröder.
9 Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
10 Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.
11 Hör nu, min dotter, lyssna!
Glöm ditt folk och din släkt.
12 Kungen gläder sig åt din skönhet.
Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Dottern av Tyros[e] kommer till dig med gåvor,
de rika i folket vädjar till din välvilja[f].
14 Kungens dotter står där i sin härlighet,
klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram
i procession in i kungapalatset.
17 Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
och du ska göra dem till härskare över hela jorden.
18 Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.
7 Dina fötter är så vackra i sandaler,
du furstedotter!
Dina höfters rundning är som juveler,
som konstnärens arbeten.
2 Din navel är som en rund skål,
där vin aldrig saknas.
Din midja är som en hög med vete
omgiven av liljor.
3 Dina bröst är som två hjortkalvar,
som en gasells tvillingpar.
4 Din hals är som ett elfenbenstorn,
och dina ögon som Heshbons dammar
vid Bat-Rabbimsporten.
Din näsa är som Libanonstornet,
varifrån man kan se ut över Damaskus.
5 Du bär ditt huvud högt som berget Karmel.
Ditt hår glänser likt purpur
och kungen är fångad i lockarna[a].
6 Vad skön och ljuvlig du är, min älskade,
i din vällust!
7 Din växt är som en palms,
och dina bröst är som klasar.
8 Jag sa: ”Jag vill klättra upp i palmträdet
och fatta tag om dess grenar.”
Låt dina bröst vara som vindruvsklasar,
och din andedräkt som doften av äpplen,
9 din mun som det ädlaste vin.
Hon:
Ja, ett vin som flödar ner i min älskade
och fuktar de slumrandes läppar[b].
10 Jag tillhör min älskade
och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min älskade, så går vi ut på fälten
och stannar i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt gå ut till vingårdarna
för att se om vinträden har skjutit skott
och för att se om blommorna har slagit ut
och om granatträden har börjat blomma.
Där ska jag ge dig min kärlek.
13 Där sprider kärleksäpplena sin doft,
och de finaste frukter finns vid vår dörr,
både nya och gamla,
för jag har sparat dem åt dig, min älskade.
Melkisedek var präst åt Gud
7 Denne Melkisedek var kung i Salem[a] och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, den gången Abraham kom tillbaka efter att ha vunnit ett slag mot kungar, 2 och Abraham gav åt honom en tiondel av allting. Namnet Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens kung”, men som Salems kung var han också ”fredens kung”. 3 Han står där utan far eller mor eller släktregister. Hans tid saknar början och hans liv har inget slut. Därför är han lik Guds Son, präst för alltid.
4 Tänk på hans storhet: patriarken Abraham gav honom en tiondel av det bästa krigsbytet. 5 De av Levis[b] ättlingar som blev präster fick enligt lagen ta emot en tiondel från folket, sina bröder, fastän de också härstammar från Abraham. 6 Men Melkisedek hörde ju inte till denna prästsläkt, och ändå fick han ta emot en tiondel av Abrahams byte och välsigna honom som hade fått Guds löften. 7 Och ingen förnekar att det är den ringare som välsignas av den som är större.
8 I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet en om vilken det vittnas att han alltid lever. 9 Man skulle kunna säga att Levi, som får ta emot tionde, också gav tionde genom Abraham. 10 Även om Levi ännu inte var född fanns han ju ändå i sin förfader Abrahams kropp när denne mötte Melkisedek.
Jesus är överstepräst som Melkisedek
11 Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? 12 Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. 13 Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. 14 Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen.
15 Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, 16 en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. 17 Det vittnas ju om honom:
”Du är präst för evigt,
så som Melkisedek.”[c]
18 Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. 19 Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud.
20 Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, 21 men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom:
”Herren har svurit
och kommer inte att ändra sig:
’Du är präst för evigt.’ ”[d]
22 Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat.
23 De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. 24 Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. 25 Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem.
26 Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. 27 Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. 28 De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.