M’Cheyne Bible Reading Plan
Simsons bröllop och hans gåta
14 Simson gick ner till Timna, och där i Timna fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: ”Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Ta henne till hustru åt mig.” 3 (A) Hans far och mor sade till honom: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: ”Ta henne åt mig, för hon är den rätta i mina ögon.” 4 (B) Men hans far och mor visste inte att det kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.
5 Simson gick med sin far och mor ner till Timna. Men just när de nådde vingårdarna vid Timna, kom ett ungt lejon rytande emot honom. 6 (C) Då föll Herrens Ande över honom, och han slet sönder lejonet med bara händerna, som om det vore en killing. Men han talade inte om för sin far och mor vad han hade gjort. 7 När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.
8 En tid därefter återvände han för att hämta henne, och vek då av vägen för att se på det döda lejonet. Och se, det fanns en bisvärm och honung i lejonets kropp. 9 Han skrapade ut honungen i sina händer och åt medan han gick. Han kom till sin far och mor och gav till dem, och de åt. Men han talade inte om för dem att han hade skrapat ut honungen ur lejonets kropp.
10 Simsons far gick ner till kvinnan, och Simson ordnade en fest, för så brukade de unga männen göra. 11 När de fick se honom[a], hämtade de trettio bröllopssvenner som skulle vara med honom. 12 Simson sade till dem: ”Jag ska ge er en gåta. Om ni under de sju festdagarna ger mig lösningen och gissar rätt, ska jag ge er trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter. 13 Men om ni inte kan säga mig lösningen, ska ni ge mig trettio fina linneskjortor och trettio högtidsdräkter.” De sade till honom: ”Berätta, låt oss höra din gåta!” 14 Då sade han till dem: ”Från storätaren kom något ätbart, från den starke kom något sött.” Men under tre dagar lyckades de inte lösa gåtan.
15 På sjunde dagen sade de till Simsons hustru: ”Locka din man att ge oss lösningen på gåtan. Annars bränner vi upp dig och din fars hus. Ni har väl inte bjudit hit oss för att plundra oss?” 16 Och Simsons hustru låg över honom med gråt och sade: ”Du bara hatar mig, du älskar mig inte alls. Du lade fram en gåta för mina landsmän, men för mig har du inte berättat lösningen.” Han svarade: ”Varken min far eller min mor har jag berättat lösningen för. Ska jag då berätta den för dig?” 17 Men hon låg över honom med gråt under de sju festdagarna, och den sjunde dagen gav han henne lösningen eftersom hon pressade honom så hårt. Sedan berättade hon den för sina landsmän.
18 Innan solen gick ner den sjunde dagen gav stadens män honom sitt svar: ”Vad är sötare än honung? Och vad är starkare än ett lejon?” Då sade han till dem: ”Hade ni inte plöjt med min kviga, hade ni inte gissat min gåta.” 19 Herrens Ande kom över honom, och han gick ner till Ashkelon och slog ihjäl trettio män och tog deras kläder och gav högtidsdräkterna åt dem som hade sagt lösningen på gåtan. I stor vrede vände han tillbaka till sin fars hus. 20 Och Simsons hustru gavs åt den av hans bröllopssvenner som hade varit hans marskalk.
Paulus i Korint
18 Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint[a]. 2 (A) Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus[b], och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom[c]. Till dessa båda kom nu Paulus,[d] 3 (B) och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare[e]. 4 Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker.
5 (C) När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien[f] var Paulus fullt upptagen med att förkunna[g] ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. 6 (D) Men när de gick emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder[h] och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden[i]. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." 7 Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. 8 (E) Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes.
9 (F) En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! 10 (G) Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." 11 Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
Paulus inför Gallios domstol
12 När Gallio[j] var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol 13 och sade: "Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen."
14 (H) Paulus skulle just öppna munnen när Gallio sade till judarna: "Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. 15 Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare." 16 Och han skickade ut dem från domstolen.
17 Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes[k] och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det.
Tillbaka till Antiokia
18 (I) Paulus stannade i Korint ännu en tid innan han tog avsked av bröderna och avseglade mot Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila. I Kenkrea[l] hade han dessförinnan låtit raka sitt huvud, eftersom han avlagt ett löfte[m].
19 De kom till Efesos[n], och där lämnade han de andra. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 (J) och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen, om Gud vill." Sedan seglade han ut från Efesos.
22 När han kom till Caesarea gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia.
PAULUS TREDJEMISSIONSRESA (18:23-21:16)
Apollos
23 Efter en tid bröt Paulus upp och reste först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.
24 (K) Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria[o] och mycket kunnig i Skrifterna. 25 (L) Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.
27 (M) När Apollos sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade bröderna honom och skrev till lärjungarna[p] att de skulle ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 (N) Han motbevisade nämligen judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias.
Profetia om det babyloniska oket
27 (A) I början[a] av Juda kung Sidkias[b], Josias sons, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals. 3 Sänd det sedan till Edoms kung, Moabs kung, ammoniternas kung, Tyrus kung och Sidons kung genom de sändebud som har kommit till Jerusalem, till kung Sidkia av Juda. 4 Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar:
5 (B) Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. 6 (C) Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung. Också markens djur har jag gett honom, för att de ska tjäna honom. 7 (D) Alla hednafolk ska tjäna honom och hans son och hans sonson[c], tills tiden kommer också för hans land då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig. 8 Men om något folk eller rike inte vill tjäna Babels kung Nebukadnessar och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då ska jag straffa det folket med svärd, svält och pest, säger Herren, tills jag har utrotat dem genom hans hand. 9 (E) Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung.” 10 De profeterar lögn för er, och därför ska ni föras långt bort från ert land. Jag ska driva bort er och ni ska gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, ska jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.
12 På samma sätt talade jag till Juda kung Sidkia. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så ska ni få leva. 13 Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, svält och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna Babels kung? 14 Hör alltså inte på de profeter som säger till er: ”Ni ska inte tjäna Babels kung”, för de profeterar lögn för er. 15 (F) Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.
16 (G) Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: ”Se, de kärl[d] som hör till Herrens hus ska nu snart föras tillbaka från Babel”, för de profeterar lögn för er. 17 Hör inte på dem utan tjäna Babels kung, så ska ni få leva. Varför ska denna stad bli en öde stad? 18 Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så låt dem vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.
19 (H) För så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, tvättställen[e] och det övriga som ännu är kvar här i staden, 20 (I) det som Babels kung Nebukadnessar inte tog med sig när han förde bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem – 21 ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem: 22 (J) De ska föras till Babel och bli kvar där ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.
Templet ska förstöras
13 (A) När Jesus gick ut från templet, sade en av hans lärjungar till honom: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnadsverk[a]!" 2 (B) Jesus sade till honom: "Ser du dessa stora byggnader? Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Nöd och förföljelse
3 Jesus satt på Olivberget mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom. Då frågade de: 4 "Säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet när allt detta ska uppfyllas?"
5 (C) Då började Jesus tala till dem: "Se till att ingen bedrar er. 6 Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias[b], och de ska bedra många. 7 När ni får höra stridslarm och rykten om krig, bli då inte förskräckta. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. 8 Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på många platser, det ska bli svält. Detta är början på födslovåndorna.[c]
9 (D) Var på er vakt! De ska utlämna er åt domstolar, och ni kommer att bli misshandlade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. 10 Men först måste evangeliet predikas för alla folk. 11 (E) När man för bort er och utlämnar er ska ni inte bekymra er i förväg för vad ni ska säga, utan tala vad som ges er i den stunden. Det är inte ni som talar, utan den helige Ande. 12 (F) En bror ska utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn ska göra uppror mot sina föräldrar och döda dem. 13 (G) Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.
Förödelsens styggelse
14 (H) När ni ser ’förödelsens styggelse[d]’ stå där den inte får stå – läsaren bör förstå det rätt[e] – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. 15 (I) Den som är på taket ska inte komma ner och gå in för att hämta något från sitt hus, 16 och den som är ute på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
17 Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! 18 Be att det inte händer på vintern. 19 (J) För i de dagarna ska det bli en sådan nöd att något liknande aldrig förekommit från det att Gud i begynnelsen skapade världen och ända fram till nu, och inte heller ska komma. 20 Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
21 (K) Om någon då säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 22 (L) Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra tecken och under för att om möjligt bedra de utvalda. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.
Människosonen kommer
24 (M) Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. 25 Stjärnorna ska falla från himlen och himlens makter ska skakas. 26 (N) Då ska man se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 (O) Och då ska han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta gräns till himlens ände.
28 (P) Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. 29 På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta hända, att han[f] är nära och står för dörren. 30 Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.[g] 31 (Q) Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. 32 (R) Men den dagen eller stunden känner ingen – inte änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
33 (S) Var på er vakt och håll er vakna, för ni vet inte när tiden är inne. 34 Det är som när en man reste bort och lämnade sitt hus och gav sina tjänare ansvar, var och en för sin uppgift. Portvakten befallde han att vara vaken. 35 Var därför vakna! Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen. 36 Se upp så att han inte plötsligt kommer och finner att ni sover. 37 Och vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation