M’Cheyne Bible Reading Plan
Debora
4 När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2 (A) Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor,[a] och hans befälhavare var Sisera som bodde i Haroshet-Haggojim. 3 Israels barn ropade till Herren, för Jabin hade niohundra järnbeslagna stridsvagnar och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
4 Debora,[b] en profetissa, hustru till Lappidot, var domare i Israel vid den tiden. 5 Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6 (B) Hon sände bud och kallade till sig Barak,[c] Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Dra upp på berget Tabor och ta med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar? 7 För jag ska dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och folk till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand.” 8 Barak sade till henne: ”Om du går med mig så går jag, men går du inte med mig så går inte heller jag.” 9 Då svarade hon: ”Ja, jag ska gå med dig, men då ska äran inte bli din på den väg du går, utan Herren ska sälja Sisera i en kvinnas hand.” Så reste sig Debora och gick med Barak till Kedesh. 10 Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.
11 (C) Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svåger Hobab,[d] och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
12 När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13 samlade han alla sina stridsvagnar, niohundra järnbeslagna vagnar, och dessutom allt folk han hade från Haroshet-Haggojim till floden Kishon. 14 Men Debora sade till Barak: ”Bryt upp! Detta är dagen då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig.” Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15 (D) Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16 Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
Jael dödar Sisera
17 Men Sisera hade flytt till fots till det tält som tillhörde Jael, hustru till keniten Heber, eftersom det rådde vänskap mellan kung Jabin i Hasor och keniten Hebers hus. 18 Jael kom Sisera till mötes och sade till honom: ”Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd.” Då gick han in till henne i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19 Han sade till henne: ”Ge mig lite vatten att dricka, för jag är törstig”. Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20 Han sade till henne: ”Ställ dig vid ingången till tältet. Och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej.” 21 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog.
22 Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: ”Kom, så ska jag visa dig mannen du söker.” Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död med tältpluggen genom tinningen.
23 Så kuvade Gud den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24 Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, tills de helt gjorde slut på honom.
Församlingen förföljs och skingras
8 (A) Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. 2 Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
3 (B) Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse.
Filippus i Samaria
4 (C) De som nu hade skingrats gick från plats till plats och förkunnade evangeliet. 5 (D) Filippus[a] kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. 6 De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: 7 (E) från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade. 8 (F) Och det blev stor glädje i den staden.
9 (G) Men i staden fanns sedan tidigare en man vid namn Simon, som utövade magi[b] och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort, 10 och alla, både små och stora, lyssnade till honom och sade: "Det är han som kallas Guds stora kraft!" 11 De hade lyssnat till honom därför att han länge fascinerat dem med sin magi. 12 Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor. 13 Till och med Simon kom till tro. Han blev döpt och höll sig sedan ständigt till Filippus, och han blev utom sig av häpnad när han såg de stora tecken och kraftgärningar som skedde.
Apostlabesök i Samarien
14 När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15 (H) Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, 16 eftersom Anden ännu inte hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. 17 Apostlarna lade då händerna på dem, och de tog emot den helige Ande.
18 Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19 och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." 20 (I) Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! 21 (J) Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. 22 Omvänd dig därför från din ondska och be till Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. 23 (K) Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band." 24 Simon svarade: "Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig."
25 Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de tillbaka till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.
Den etiopiske hovmannen
26 En Herrens ängel talade till Filippus: "Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde."[c] 27 [d]Filippus reste sig och gick.
Då kom en etiopisk hovman[e] som var eunuck[f] och ansvarig för hela skattkammaren hos den etiopiska drottningen Kandake.[g] Han hade kommit till Jerusalem för att tillbe 28 och var nu på väg hem och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja. 29 Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den."
30 Filippus skyndade fram, och när han hörde honom läsa[h] profeten Jesaja frågade han: "Förstår du vad du läser?" 31 Mannen svarade: "Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?" Och han bad Filippus komma upp och sätta sig bredvid honom. 32 [i]Stället i Skriften som han läste var detta:[j]
Som ett får som förs bort till slakt,
som ett lamm som är tyst
inför den som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.
33 Genom hans förnedring
blev hans dom upphävd.
Vem kan räkna hans släkte,
eftersom hans liv rycks bort[k]
från jorden?
34 Hovmannen sade till Filippus: "Jag vill fråga dig vem profeten talar om, om sig själv eller någon annan?" 35 Då började Filippus tala och utifrån det skriftstället förklara evangeliet om Jesus för honom.
36 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?"[l] 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. 39 När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
40 (L) Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.[m]
Juda synd
17 Juda synd är skriven
med järnstift,
ristad med diamantspets
på deras hjärtas tavla
och på deras altares horn.
2 (A) Som man tänker på sina barn,
så tänker de på sina altaren
och sina asherapålar
vid gröna träd och på höga kullar.
3 (B) Mitt berg på fältet,
din rikedom och alla dina skatter
ska jag lämna till plundring
liksom dina offerhöjder,
på grund av synd
i hela ditt land.
4 (C) Det är ditt eget fel
att du måste avstå ifrån det arv
som jag har gett dig.
Jag ska låta dig tjäna dina fiender
i ett land som du inte känner,
för ni har tänt min vredes eld,
och den ska brinna för evigt.
Förbannelse och välsignelse
5 (D) Så säger Herren:
Förbannad är den
som litar till människor
och söker sin styrka
i det som är kött
och vars hjärta vänder sig bort
från Herren.
6 (E) Han är som en torr buske på heden
och får inte se
något gott komma.
Han bor på brända platser i öknen,
på salt jord där ingen bor.
7 (F) Men välsignad är den
som litar till Herren
och har Herren till sin trygghet.
8 (G) Han är som ett träd
planterat vid vatten
som sträcker sina rötter
till bäcken.
Det fruktar inte om hetta kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det oroas inte under torra år,
och det slutar aldrig
att bära frukt.
9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat,
det är obotligt sjukt.
Vem kan förstå det?
10 (H) Jag, Herren, utforskar hjärtat
och prövar njurarna
för att ge åt var och en
efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt.
11 (I) Lik en rapphöna, som ruvar på ägg
som hon inte har lagt[a],
är den som oärligt
samlar rikedom.
När halva livet gått
måste han lämna den,
och vid livets slut
ses han som en dåre.
12 En härlighetens tron,
en urgammal höjd
är vår helgedoms plats.
13 (J) Herren är Israels hopp.
Alla som överger dig
kommer på skam.
De som avfaller från mig
ska bli skrivna på marken.[b]
De har övergett Herren,
källan med det levande vattnet.
Jeremias bön om frälsning
14 (K) Hela mig, Herre, så blir jag helad.
Fräls mig, så blir jag frälst,
för du är min lovsång.
15 (L) Se, de säger till mig:
”Vad blir det av Herrens ord?
Låt det inträffa!”
16 Jag har inte dragit mig undan
från att vara en herde
som följer dig,
och inte längtat efter
fördärvets dag.
Du vet själv att det som kom
över mina läppar
sades inför ditt ansikte.
17 (M) Bli inte till skräck för mig!
Du är min tillflykt
på den onda dagen.
18 (N) Låt mina förföljare få skämmas,
men låt inte mig
behöva skämmas.
Låt dem bli förskräckta,
men låt inte mig bli förskräckt.
Låt den onda dagen drabba dem
och krossa dem dubbelt upp.
Sabbatsbudet
19 Herren sade till mig: Gå och ställ dig i Folkets port där Juda kungar går in och ut, och i Jerusalems alla portar 20 (O) och säg till dem: Hör Herrens ord, ni Juda kungar och hela Juda och Jerusalems alla invånare som går in genom dessa portar! 21 (P) Så säger Herren: Se till för era själars skull att ni inte bär någon börda på sabbatsdagen[c] eller tar in den genom Jerusalems portar. 22 (Q) Ni ska inte bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen eller göra något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder. 23 (R) Men de ville inte höra eller lyssna, utan var hårdnackade så att de inte hörde eller tog emot tillrättavisning.
24 (S) Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni inte bär in någon börda på sabbaten genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något arbete på den dagen, 25 (T) då ska kungar och furstar som sitter på Davids tron dra in genom denna stads portar med vagnar och hästar, följda av sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Då ska denna stad vara bebodd för alltid. 26 (U) Från Juda städer, från Jerusalems omgivningar, från Benjamins land, från Låglandet, Bergsbygden och Negev[d] ska man komma och bära fram brännoffer, slaktoffer, matoffer, rökelse och gemenskapsoffer till Herrens hus.
27 (V) Men om ni inte lyssnar till mitt bud att hålla sabbaten helig och inte bära in någon börda genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då ska jag tända en eld i dess portar. Den ska förtära Jerusalems borgar och inte kunna släckas.
3 (A) En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2 De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." 4 Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. 5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.
6 Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna[a] för att döda honom.
Stora skaror följer Jesus
7 (B) Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8 (C) Jerusalem, Idumeen[b] och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.
9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, 10 för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11 (D) När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" 12 (E) Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
Jesus utser tolv apostlar
13 (F) Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar[c]. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och ha makt att driva ut onda andar. 16 (G) Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus[d], 17 (H) Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges[e], det betyder Åskans söner – 18 dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten[f] 19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Jesu gärning eller Satans
20 Sedan kom Jesus hem[g]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.
22 (I) De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul[h]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23 (J) Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.
27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.
28 (K) Jag säger er sanningen[i]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.
Jesu familj
31 (L) Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 (M) Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation