M’Cheyne Bible Reading Plan
Fördelningen av det övriga landet
18 (A) Och Israels barns hela församling samlades i Shilo[a] och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, 2 men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. 3 Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4 Utse åt er tre män från varje stam, så ska jag sända i väg dem. De ska genomkorsa landet och göra en beskrivning[b] över det efter vars och ens arvedel och sedan komma tillbaka till mig. 5 De ska dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. 6 När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar ska ni komma med den hit till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren vår Gud. 7 (B) Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: ”Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren i Shilo.” 9 Männen gav sig av och vandrade genom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Shilo. 10 Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.
Benjamins stams område
11 När lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. 12 Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. 13 (C) Därifrån gick gränsen mot Luz, vid sluttningen söder om Luz, det vill säga Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. 14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, alltså staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.
15 (D) Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. 16 (E) Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. 17 (F) Därefter drog den sig norrut och gick fram till Shemeshkällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. 19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. 20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22 Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, 23 Avim, Para, Ofra, 24 Kefar-Haamoni, Ofni och Geba – tolv städer med sina byar, 25 Gibeon, Rama, Beerot, 26 Mispe, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jebus, alltså Jerusalem, Gibea och Kirjat – fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.
Simeons stams område
19 (G) Den andra lotten föll på Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. 2 Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, 3 Hasar-Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Sharuhen – tretton städer med deras byar. 7 Ajin, Rimmon, Eter och Ashan – fyra städer med deras byar, 8 därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 9 Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, eftersom Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Sebulons stams område
10 (H) Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 11 Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marala och träffade Dabbeshet och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. 12 Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13 Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 14 Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal.
15 Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem[c], i allt tolv städer med deras byar. 16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Isaskars stams område
17 Den fjärde lotten föll på Isaskar, på Isaskars barn efter deras släkter. 18 Deras område omfattade Jisreel, Kesullot, Shunem, 19 Hafarajim, Shion, Anaharat, 20 Rabbit, Kishjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. 22 Gränsen nådde Tabor, Shahasuma och Bet-Shemesh, och deras gräns gick ut vid Jordan – sexton städer med deras byar. 23 Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Ashers stams område
24 Den femte lotten föll på Ashers barns stam efter deras släkter. 25 Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Shihor-Libnat. 27 Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. 28 De fick Ebron[d], Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 29 Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib.
30 Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugotvå städer med deras byar. 31 Detta var arvedelen för Ashers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Naftalis stams område
32 Den sjätte lotten föll på Naftalis barn, på Naftalis barn efter deras släkter. 33 Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. 34 Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Asher i väster och Juda med[e] Jordan i öster. 35 Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med deras byar. 39 Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Dans stams område
40 Den sjunde lotten föll på Dans barns stam efter deras släkter. 41 Deras tilldelade område omfattade Sorga, Eshtaol, Ir-Shemesh, 42 Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
47 (I) Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Leshem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Leshem för Dan efter sin stamfar Dan. 48 Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Landets slutliga fördelning
49 När de hade utskiftat landet efter dess områden gav de Josua, Nuns son, en arvedel bland dem. 50 Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 (J) Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Shilo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Glädje i Herren
149 [a]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [b]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [c]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [d]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [e]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [f]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [g]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [h]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [i]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Halleluja!
150 [j]Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans mäktiga valv.
2 [k]Prisa honom för hans mäktiga
gärningar,
prisa honom för hans väldiga
storhet.
3 [l]Prisa honom med basunklang,
prisa honom med lyra och harpa.
4 [m]Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängar och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande
cymbaler.
6 [n]Allt som andas ska prisa Herren!
Halleluja!
Klagan över folkets ogudaktighet
9 (A) O, att mitt huvud
vore en vattenbrunn
och mina ögon en källa av tårar!
Då skulle jag gråta dag och natt
över de slagna
hos dottern mitt folk.
2 (B) O, att jag hade en viloplats i öknen,
så att jag kunde lämna mitt folk
och gå bort från dem,
för de är alla äktenskapsbrytare,
en samling trolösa.
3 (C) De spänner sin tunga som en pilbåge,
lögn och inte sanning
härskar i landet.
De går från illdåd till illdåd,
mig vill de inte veta av,
säger Herren.
4 (D) Var och en ska vara på sin vakt
för sin vän,
ingen kan lita
ens på sin bror,
för varje bror är en listig bedragare[a]
och varje vän går med förtal.
5 (E) Var och en sviker sin vän,
ingen talar sanning.
De lär sina tungor att tala lögn,
de tröttar ut sig med att göra illa.
6 Du bor mitt ibland svek,
i sin svekfullhet vill de inte
veta av mig, säger Herren.
7 (F) Därför säger Herren Sebaot så:
Se, jag smälter dem
och prövar dem,
för vad annat kan jag göra
med dottern mitt folk?
8 (G) Deras tunga är en mördande pil,
deras mun talar svek.
De talar vänligt till sin nästa,
men i hjärtat lägger de fällor
för honom.
9 (H) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett sådant folk som detta?
10 (I) Jag vill gråta och sjunga sorgesång
över bergen,
jag vill höja sorgesång
över betesmarkerna i öknen,
för de är förbrända,
ingen går fram där mer,
och inga läten av boskap
hörs längre.
Både himlens fåglar
och de vilda djuren har flytt,
de är alla borta.
11 (J) Jag ska göra Jerusalem
till ett stenröse,
till en boning för schakaler,
och Juda städer till en ödemark
där ingen bor.
12 (K) Vem är så vis att han förstår detta? Och till vem har Herrens mun talat, så att han kan förklara varför landet har blivit så fördärvat, förbränt som en öken där ingen färdas?
13 Herren svarade: Det är för att de har övergett min undervisning som jag gav dem. De har inte lyssnat till min röst och inte följt den, 14 (L) utan vandrat efter sina hårda hjärtan och följt baalerna, så som deras fäder lärde dem.
15 (M) Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska ge detta folk malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 (N) Och jag ska sprida ut dem bland folk som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem tills jag gjort slut på dem.
Nöden vid Jerusalems undergång
17 (O) Så säger Herren Sebaot:
Se er om och kalla på gråterskor[b]
så att de kommer,
sänd efter kunniga kvinnor,
låt dem komma.
18 Låt dem snabbt stämma upp
en sorgesång över oss,
så att våra ögon rinner av tårar
och vattnet strömmar
från våra ögonlock,
19 för sorgesång hörs från Sion:
”Vilken förödelse
som har drabbat oss!
Vi skäms djupt,
vi måste lämna landet,
för de har rivit våra hem.”
20 Ni kvinnor, hör Herrens ord,
öppna era öron
för ordet från hans mun.
Lär era döttrar sorgesång,
lär varandra klagosång,
21 för döden stiger in
genom våra fönster
och kommer in i våra palats.
Den rycker bort barnen från gatan
och de unga männen från torgen.
22 (P) Säg: Så säger Herren:
Människornas döda kroppar
ligger som gödsel på marken,
som kärvar efter skördemannen,
och ingen samlar upp dem.
23 Så säger Herren:
Den vise ska inte berömma sig
av sin vishet,
den starke inte av sin styrka
och den rike inte av sin rikedom.
24 (Q) Den som vill berömma sig,
han ska berömma sig av
att han har insikt och känner mig:
Att jag är Herren,
som verkar med nåd,
rätt och rättfärdighet på jorden,
för i det har jag min glädje,
säger Herren.[c]
25 (R) Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag ska straffa alla omskurna[d] som ändå är oomskurna: 26 (S) Egypten, Juda, Edom, ammoniterna, Moab och alla ökenbor med kantklippt hår. För hednafolken är alla oomskurna, och hela Israels hus har ett oomskuret hjärta.
Jesus varnar för fariseerna
23 Sedan talade Jesus till folket och till sina lärjungar: 2 "De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol[a]. 3 (A) Allt som de lär er ska ni därför göra och hålla. Men deras gärningar ska ni inte ta efter, för de talar men handlar inte. 4 (B) De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.
5 (C) Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar[b] breda och sina hörntofsar[c] stora. 6 (D) De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna bli hälsade på torgen och kallas rabbi[d] av människorna.
8 Men ni ska inte låta er kallas rabbi, för en är er Mästare och ni är alla bröder. 9 Och kalla inte någon på jorden er fader, för en är er Far, han som är i himlen. 10 Låt er inte heller kallas lärare, för en är er lärare, Kristus. 11 (E) Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare. 12 (F) Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig ska bli upphöjd.
13 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni stänger himmelriket för människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att komma in[e].
15 Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni far omkring över hav och land för att göra en enda till proselyt[f], och när han blivit det gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.
16 (G) Ve er, blinda ledare! Ni säger: Svär man vid templet betyder det inget, men svär man vid guldet i templet är man bunden vid sin ed. 17 Blinda dårar, vad är störst: guldet eller templet som helgar guldet? 18 Ni säger också: Svär man vid altaret betyder det inget, men svär man vid gåvan på altaret är man bunden vid sin ed. 19 (H) Ni blinda, vad är störst: gåvan eller altaret som helgar gåvan? 20 Den som svär vid altaret svär både vid det och vid allt som ligger på det, 21 (I) och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. 22 (J) Och den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.
23 (K) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin[g] men försummar det viktigaste i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. 24 Blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.
25 (L) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och hämningslöshet. 26 Blinde farisé, rengör först insidan av bägaren, så blir också utsidan ren.
27 (M) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar[h]. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. 28 Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.
29 (N) Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni bygger profeternas gravar och smyckar de rättfärdigas gravmonument 30 och säger: Hade vi levt på våra fäders tid, så hade vi inte varit medskyldiga till profeternas blod. 31 Så vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. 32 (O) Fyll då också ni era fäders mått[i]! 33 (P) Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
34 (Q) Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. 35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja, Berekjas son,[j] som ni mördade mellan templet och altaret. 36 Jag säger er sanningen: Allt detta ska komma över det här släktet.
Jesu klagan över Jerusalem
37 Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna. Men ni ville inte. 38 (R) Nu ska ert hus lämnas öde[k], 39 (S) för jag säger er: Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.[l]"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation