Bible in 90 Days

Jesus är Guds Son

1 För länge sedan talade Gud, i olika omgångar och på olika sätt, till våra förfäder genom profeterna, ² men nu vid den här tidens slut har han talat till oss genom sin Son, som han har bestämt till att ärva allting och genom vilken han också har skapat världen^[a]. ³ Sonen utstrålar Guds egen härlighet. Han är avbilden av hans väsen, och han bär upp allting med sitt mäktiga ord. När han hade utfört syndareningen, satte han sig ner på Majestätets högra sida i höjden.^[b]

Guds Son är mäktigare än änglarna

⁴ Han står alltså långt över änglarna, liksom det namn han fått ärva är överlägset deras. ⁵ Gud har ju aldrig sagt till någon ängel:

Och återigen:

⁶ Och när Gud låter sin förstfödde^[e] komma till världen, säger han:

⁷ När han talar om änglarna, säger han:

⁸ Men till Sonen säger han:

¹⁰ Och:

¹³ Aldrig har Gud sagt till någon ängel:

¹⁴ Är inte änglarna tjänare, andar, som har sänts ut för att tjäna dem som får frälsningen som arv?

Varning för att överge budskapet om räddning

2 Därför måste vi vara noga med att hålla oss till det budskap vi har hört, så att vi inte glider bort ifrån det. ² Redan det budskap som gavs genom änglar gällde, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff. ³ Hur ska vi då kunna komma undan om vi ignorerar den underbara räddningen? Det var ju Herren själv som först förkunnade den, och vi har sedan fått den bekräftad av dem som lyssnade till honom. ⁴ Gud har också bekräftat den genom tecken och under och olika kraftgärningar och genom att dela ut den heliga Anden efter sin vilja.

Jesus blev människa

⁵ Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. ⁶ Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe:

Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. ⁹ Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull.

¹⁰ När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. ¹¹ Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon^[m]. ¹² Han säger:

¹³ Vidare:

och:

¹⁴ Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. ¹⁵ Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. ¹⁶ Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande^[p]. ¹⁷ Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. ¹⁸ Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.

Jesus är mäktigare än Mose

3 Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.

² Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus^[q]. ³ Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt. ⁴ För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.

⁵ Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas. ⁶ Men Kristus^[r] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.

Varning för otro

⁷ Därför säger den heliga Anden:

¹² Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden. ¹³ Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser. ¹⁴ Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början. ¹⁵ Glöm alltså inte varningen:

¹⁶ Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare. ¹⁷ Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen. ¹⁸ Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda. ¹⁹ Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.

Guds folk får vila

4 Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller. ² Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro. ³ Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa:

Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse. ⁴ Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”^{[u] 5} Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”

⁶ Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga. ⁷ Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt:

⁸ Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag. ⁹ Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot. ¹⁰ Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt. ¹¹ Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.

¹² Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar. ¹³ Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.

Jesus är vår överstepräst

¹⁴ Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse. ¹⁵ Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd. ¹⁶ Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.

5 Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder. ² Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag ³ och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket. ⁴ Denna ära är inget som någon själv tar på sig. Man blir kallad av Gud, precis som Aron blev.^[w]

⁵ Därför tog inte heller Kristus på sig äran att vara överstepräst. Nej, han fick den av honom som sa till honom:

⁶ På ett annat ställe säger han:

⁷ Medan han levde här på jorden grät han och ropade högt och bad till honom som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan. ⁸ Fastän han var Son, lärde han sig att lyda genom det lidande han gick igenom. ⁹ När han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom. ¹⁰ Gud kallade ju honom till att bli överstepräst, så som Melkisedek.

En mogen tro

¹¹ Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni är tröga till att lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. ¹² Ni borde vid det här laget kunna undervisa andra, men i stället behöver ni än en gång bli undervisade om grundsatserna i Guds budskap. Ni behöver åter mjölk, inte fast föda! ¹³ Den som fortfarande lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte förstå en undervisning om rättfärdighet. ¹⁴ Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan gott och ont.

6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ² undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar^[z], om handpåläggning,^[aa] de dödas uppståndelse och en evig dom. ³ Så vill vi göra, om Gud tillåter det.

Varning för att överge Jesus Kristus

⁴ För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden ⁵ och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, ⁶ men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.

⁷ En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. ⁸ Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.

⁹ Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. ¹⁰ Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. ¹¹ Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. ¹² Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.

Gud håller sina löften

¹³ Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, ¹⁴ och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande^[ab] talrika.”^{[ac] 15} Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.

¹⁶ Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. ¹⁷ Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. ¹⁸ Båda dessa bekräftelser^[ad] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.

¹⁹ Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget^[ae], ²⁰ dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,^[af] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

Melkisedek var präst åt Gud

7 Denne Melkisedek var kung i Salem^[ag] och präst åt Gud den Högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, den gången Abraham kom tillbaka efter att ha vunnit ett slag mot kungar, ² och Abraham gav åt honom en tiondel av allting. Namnet Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens kung”, men som Salems kung var han också ”fredens kung”. ³ Han står där utan far eller mor eller släktregister. Hans tid saknar början och hans liv har inget slut. Därför är han lik Guds Son, präst för alltid.

⁴ Tänk på hans storhet: patriarken Abraham gav honom en tiondel av det bästa krigsbytet. ⁵ De av Levis^[ah] ättlingar som blev präster fick enligt lagen ta emot en tiondel från folket, sina bröder, fastän de också härstammar från Abraham. ⁶ Men Melkisedek hörde ju inte till denna prästsläkt, och ändå fick han ta emot en tiondel av Abrahams byte och välsigna honom som hade fått Guds löften. ⁷ Och ingen förnekar att det är den ringare som välsignas av den som är större.

⁸ I det ena fallet tar dödliga människor emot tionde, men i det andra fallet en om vilken det vittnas att han alltid lever. ⁹ Man skulle kunna säga att Levi, som får ta emot tionde, också gav tionde genom Abraham. ¹⁰ Även om Levi ännu inte var född fanns han ju ändå i sin förfader Abrahams kropp när denne mötte Melkisedek.

Jesus är överstepräst som Melkisedek

¹¹ Om man nu hade kunnat uppnå fullkomlighet genom det levitiska prästämbetet – på den grunden hade ju folket fått lagen – varför skulle det då behöva komma en annan präst, en som var lik Melkisedek, och inte lik Aron? ¹² Men när prästämbetet ändras, måste också lagen ändras. ¹³ Den präst som är omtalad här tillhör ju en annan stam där ingen någonsin har tjänstgjort vid altaret. ¹⁴ Vår Herre kom från Judas stam, som alla vet, och Mose har ingenting sagt om några präster från den stammen.

¹⁵ Det här blir allt klarare, när det nu uppstår en annan präst lik Melkisedek, ¹⁶ en präst inte enligt lagens föreskrifter om jordisk härstamning, utan i kraft av ett oförstörbart liv. ¹⁷ Det vittnas ju om honom:

¹⁸ Alltså upphävs den tidigare föreskriften, eftersom den var svag och till ingen nytta. ¹⁹ Lagen kan ju inte göra någonting fullkomligt. Men ett bättre hopp har infunnit sig, genom vilket vi närmar oss Gud.

²⁰ Detta skedde dock inte utan ed. De andra blev präster utan ed, ²¹ men Jesus blev präst genom hans ed som sa till honom:

²² Denna ed är garantin för det bättre förbund som Jesus har upprättat.

²³ De andra prästerna måste vara många, eftersom döden satte stopp för deras tjänst. ²⁴ Men eftersom han lever för evigt, är hans prästämbete oförgängligt. ²⁵ Därför kan han också för all framtid rädda dem som kommer till Gud genom honom. Han lever ju för alltid och kan vädja för dem.

²⁶ Jesus är just en sådan överstepräst som vi behövde, en som är helig, oskyldig, utan fläck, skild från syndare och upphöjd över himlarna. ²⁷ Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. ²⁸ De överstepräster som tillsätts enligt lagen är vanliga människor med svagheter. Men genom den ed som kom efter lagen har det tillsatts en som är Son och som är fullkomlig för evigt.

Jesus är överstepräst i ett nytt förbund

8 Huvudpunkten i det vi vill säga är alltså att vi har en överstepräst som sitter på högra sidan av Majestätets tron i himlen^{[ak] 2} och tjänar i helgedomen, i det sanna förbundstältet, som inte är rest av människor utan av Herren själv.

³ En översteprästs uppgift är att bära fram gåvor och offer, och därför måste också denne bära fram något. ⁴ Om han fortfarande var här på jorden skulle han inte vara präst, för här finns det redan präster som bär fram de offer lagen kräver. ⁵ Men dessa tjänar i en helgedom som bara är en ofullständig skuggbild av den som finns i himlen. När Mose skulle resa upp tältet, sa ju Gud till honom: ”Var noga med att göra allt efter den förebild som visats dig på berget.”^{[al] 6} Kristus däremot har ett överlägset prästämbete, för han är medlare i ett bättre förbund, som vilar på bättre löften.

⁷ Om det första förbundet hade varit utan brist, hade det inte behövt ersättas med ett annat. ⁸ Men Gud anklagade folket för dess brister och sa:

¹³ Han talar alltså om ett nytt förbund, och det betyder att det första är föråldrat, och det gamla och föråldrade ska snart försvinna.

Prästernas uppgift i det första förbundet

9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.^{[ao] 2} Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. ³ Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna^[ap], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,^[aq] och förbundstavlorna. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[ar], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.

⁶ Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. ⁷ Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.

⁸ Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. ⁹ Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. ¹⁰ De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.

Jesus Kristus offrade sitt blod

¹¹ Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. ¹² En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,^[as] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.

¹³ Om nu blodet från getter och tjurar och askan från en kviga, som stänktes på de orena,^[at] kunde helga dem så att de till det yttre blev rena, ¹⁴ hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan tjäna den levande Guden. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i den eviga Anden.

¹⁵ Kristus är alltså medlare i ett nytt förbund, för att de kallade ska få det utlovade eviga arvet, nu när han dött för att befria dem från överträdelserna som de begått under det första förbundet.

¹⁶ Där ett testamente^[au] finns, måste det bevisas att personen som skrev det är död. ¹⁷ Testamentet gäller ju först efter hans död; det träder inte i kraft så länge han lever. ¹⁸ Därför kunde inte heller det första förbundet instiftas utan blod. ¹⁹ När Mose hade läst upp alla lagens bud för hela folket, tog han blod från kalvar och getter, tillsammans med vatten, röd ull och isopstjälkar och stänkte det över lagboken och över allt folket. ²⁰ Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.” ²¹ På samma sätt stänkte han blod på tältet och på alla föremål som skulle användas där.^{[av] 22} Ja, enligt lagen renas nästan allt med blod. Utan att blod utgjuts finns det ingen förlåtelse.

²³ Det var därför nödvändigt att avbilderna av det som finns i himlen renades på det sättet. Men de himmelska tingen själva krävde ett mycket bättre offer. ²⁴ Kristus har ju inte gått in i någon helgedom som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Gud själv för vår skull. ²⁵ Hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, så som översteprästen varje år går in i helgedomen med blod som inte är hans eget. ²⁶ Nej, då hade ju Kristus behövt lida gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han vid tidsåldrarnas slut för att en gång för alla offra sig själv och därmed utplåna synden.

²⁷ Det är bestämt att människan en gång ska dö och sedan dömas. ²⁸ Därför offrades Kristus bara en gång, för att ta bort mångas synder. Men han ska uppenbara sig en andra gång, fast inte för syndens skull, utan för att rädda^[aw] dem som väntar på honom.

Jesus Kristus offrade sig en gång för alla

10 Lagen ger bara en skugga om allt det goda som skulle komma, inte om tingens verkliga väsen. Därför kan den aldrig genom de offer som år efter år ständigt bärs fram göra dem som träder fram fullkomliga. ² I så fall skulle man ju ha slutat att offra, eftersom de som offrar en gång för alla skulle ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete. ³ Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. ⁴ Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.

⁵ Därför säger Kristus, när han kommer till världen:

⁸ För det första säger han: ”Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer önskade du inte, och de gladde dig inte”, fastän lagen förutsätter att de bärs fram. ⁹ Sedan säger han: ”Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första och fastställer det andra. ¹⁰ Genom Guds vilja har vi helgats i och med att Kristus kropp offrades en gång för alla.

¹¹ Varje präst tjänstgör dag efter dag och bär fram samma offer som aldrig kan ta bort några synder. ¹² Men Jesus bar fram ett enda offer för synden för alla tider och har sedan satt sig ner på Guds högra sida, ¹³ och där väntar han nu på att hans fiender ska läggas som en pall under hans fötter.^{[ay] 14} Genom ett enda offer har han ju för all framtid fullkomnat dem som blir heliga.

¹⁵ Den heliga Anden vittnar också om detta för oss. Han säger först:

¹⁷ Sedan tillägger han:

¹⁸ Så när synderna nu har blivit förlåtna, behövs det ju inga fler offer.

Varning för att överge tron på Jesus

¹⁹ Tack vare Jesus blod kan vi nu, syskon, frimodigt gå in i helgedomen^{[ba] 20} på den nya, levande väg som öppnats för oss genom förhänget, hans kropp.^[bb]

²¹ Så när vi nu har en stor överstepräst över Guds folk, ²² låt oss då gå fram med uppriktigt hjärta, i trons fulla övertygelse, med hjärtat renat från ett ont samvete och kroppen tvättad i rent vatten^[bc]. ²³ Låt oss stadigt hålla fast vid hoppet vi bekänner oss till, för han som gett oss löftena är trofast. ²⁴ Låt oss också ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. ²⁵ Låt oss inte överge våra samlingar, så som vissa brukar göra. Låt oss i stället uppmuntra varandra, särskilt som ni ser att dagen närmar sig.

²⁶ Om vi med vett och vilja fortsätter att synda efter att vi har lärt känna sanningen, då finns det inte längre något offer för synderna. ²⁷ Nej, då väntar en fruktansvärd dom och en förtärande eld som ska utplåna Guds fiender. ²⁸ Redan den som vägrade att lyda Moses lag blev skoningslöst dödad, om två eller tre vittnen kunde bevisa hans skuld. ²⁹ Hur mycket värre ska då inte straffet bli för den som trampar på Guds Son, vanhelgar förbundsblodet som han helgades i, och smädar nådens Ande? ³⁰ Vi känner ju honom som har sagt: ”Hämnden är min, och jag ska straffa dem”, och: ”Herren ska skaffa rätt åt sitt folk.”^{[bd] 31} Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

³² Tänk tillbaka på hur det var under den första tiden, när ni just hade blivit upplysta. Då höll ni ut under stora och svåra lidanden. ³³ Ni blev hånade, misshandlade och förlöjligade inför människor, och ni ställde också solidariskt upp för andra som blev utsatta för samma sak. ³⁴ Ni led med dem som kastades i fängelse, och när man tog era ägodelar var ni ändå glada, eftersom ni visste att ni ägde något bättre, något som består.

³⁵ Fortsätt att vara lika frimodiga. Det ger en stor belöning. ³⁶ Det krävs uthållighet av er för att ni ska kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat.

³⁹ Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade. Nej, vi tillhör dem som tror och räddar sitt liv.

Exempel på människor med tro

11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. ² Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

³ Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.^[bf]

⁵ Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.^[bg] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. ⁶ Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.

⁷ I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.^[bh]

⁸ I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.^{[bi] 9} I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. ¹⁰ Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

¹¹ Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.^{[bj] 12} Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.^[bk]

¹³ Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så, visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, ¹⁶ men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

¹⁷ I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende^[bl] son, han som fått löftena. ¹⁸ Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”^{[bm] 19} Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.

²⁰ I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.

²¹ I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.

²² I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.

²³ I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.

²⁴ I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. ²⁵ Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. ²⁶ Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. ²⁷ I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.^{[bn] 28} I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.^[bo]

²⁹ I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.^[bp]

³⁰ Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.^[bq]

³¹ Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.^[br]

³² Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. ³³ Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, ³⁴ släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. ³⁵ Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. ³⁶ En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. ³⁷ De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. ³⁸ Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.

³⁹ Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. ⁴⁰ Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. ² Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.^{[bs] 3} Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

⁴ Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

⁷ Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

⁹ Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. ¹² Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.^[bu]

Varning för att avvisa Gud

¹⁴ Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. ¹⁶ Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. ¹⁷ Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.^[bv]

¹⁸ Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, ¹⁹ till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. ²⁰ För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”^{[bw] 21} Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”^[bx]

²² Nej, ni har kommit till Sions berg^[by], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, ²³ en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.^[bz] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. ²⁴ Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.^[ca]

²⁵ Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? ²⁶ Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”^{[cb] 27} ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

²⁸ Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, ²⁹ för vår Gud är en förtärande eld.^[cc]

Avslutande förmaningar

13 Fortsätt att älska varandra så som syskon bör göra. ² Kom ihåg att visa gästfrihet, för genom detta har somliga fått änglar som gäster utan att veta om det. ³ Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni satt fängslade tillsammans med dem. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, som om det var er egen kropp det gällde.

⁴ Se till att alla respekterar äktenskapet och att den äkta sängen hålls obefläckad. Gud kommer ju att döma dem som lever i sexuell omoral och är otrogna i sitt äktenskap. ⁵ Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har ju sagt:

⁶ Därför kan vi också tryggt säga:

⁷ Tänk på era ledare, som förkunnat Guds budskap för er. Se på hur de varit ända till livets slut, och ha deras tro som föredöme. ⁸ Jesus Kristus är densamme igår, idag och i all evighet. ⁹ Låt er inte lockas av allehanda främmande läror. Det är bra att hjärtat blir stärkt av nåden, inte av en viss sorts mat. De som fokuserat på sådant har inte haft någon nytta av det.

¹⁰ Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänstgör i förbundstältet inte har rätt att äta. ¹¹ Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret.^{[cf] 12} Därför led Jesus också utanför stadsporten för att helga folket med sitt eget blod.

¹³ Så låt oss gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. ¹⁴ Här har vi ju inte någon stad som består, utan vi söker den som ska komma.

¹⁵ Låt oss därför genom honom ständigt ge vårt hyllningsoffer till Gud, en frukt från de läppar som prisar hans namn. ¹⁶ Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för sådana offer behagar Gud.

¹⁷ Lyssna till era ledare och rätta er efter dem. De vakar över ert andliga liv och ska en dag avlägga räkenskap. Låt dem känna att deras uppgift är en glädje, och inte en tung börda. Det vinner ni alla på.

Slutord

¹⁸ Be för oss, för vi vet att vi har ett gott samvete och vill handla rätt i allt vad vi gör. ¹⁹ Särskilt vill jag att ni ska be för att jag snart ska kunna komma till er.

²⁰ Må fridens Gud, som genom det eviga förbundets blod har fört vår Herre Jesus, fårens store herde, upp från de döda, ²¹ låta er fullkomnas i allt gott, så att ni gör hans vilja. Må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Hans är äran i all evighet, amen.

²² Så ber jag er, syskon, att med tålamod ta vara på de förmaningar som jag har skrivit här i mitt korta brev.

²³ Jag kan berätta för er att vår bror Timotheos har sluppit ut ur fängelset, och om han kommer hit snart, ska jag besöka er tillsammans med honom.

²⁴ Hälsa alla era ledare och alla de heliga. De troende som är från Italien hälsar till er.

²⁵ Nåd åt er alla.

Hälsning

1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus^[cg].

Till de tolv stammarna i förskingringen.

Hälsningar!

Tro och uthållighet

² Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar^[ch]. ³ Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. ⁴ Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.

⁵ Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. ⁶ Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. ⁷ En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, ⁸ kluven som han är och instabil i allt han gör.

⁹ En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, ¹⁰ och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. ¹¹ När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.^[ci] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.

¹² Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Men om någon frestas^[cj], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. ¹⁴ När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. ¹⁵ När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. ¹⁶ Låt er inte luras, syskon! ¹⁷ Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. ¹⁸ Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.

Omsätt budskapet i praktisk handling

¹⁹ Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. ²⁰ En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. ²¹ Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.

²² Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. ²³ Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. ²⁴ Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. ²⁵ Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.

²⁶ Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. ²⁷ Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.

Behandla alla människor lika

2 Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa.

² Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. ³ Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, ⁴ pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar?

⁵ Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? ⁶ Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? ⁷ Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er?

⁸ Om ni följer den kungliga lagen,^[ck] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”^[cl], då gör ni rätt. ⁹ Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. ¹⁰ Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. ¹¹ Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”^[cm] Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.

¹² Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. ¹³ Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen.

Tro utan handlingar är bara tomma ord

¹⁴ Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? ¹⁵ Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, ¹⁶ räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver?

¹⁷ Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död.

¹⁸ Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa^[cn] mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. ¹⁹ Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. ²⁰ Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling?

²¹ Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret?^{[co] 22} Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. ²³ Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”^[cp] och kallades Guds vän^[cq]. ²⁴ Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro.

²⁵ Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. ²⁶ Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.

Var noga med era ord

3 Mina syskon, inte många av er ska bli lärare^[cr], för ni vet ju att vi ska granskas strängare. ² Alla gör vi fel på många sätt. Om någon lyckas med att inte fela i sitt tal, är han fullkomlig och har också kontroll över sin kropp. ³ Genom att lägga ett betsel i munnen på en häst kan vi få den att lyda oss och styr då hela djuret. ⁴ Och tänk på fartyg: med ett litet roder kan styrmannen få ett stort fartyg att åka precis dit han vill, även om vindarna är starka. ⁵ På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. ⁶ Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna^[cs].

⁷ Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. ⁸ Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. ⁹ Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.^{[ct] 10} Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. ¹¹ Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? ¹² Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?