Bible in 90 Days

Israels återupprättelse

36 ”Du människa, profetera mot Israels berg! Säg: ’Israels berg, hör Herrens ord! ² Så säger Herren, Herren: Era fiender har hånat er: ”De urgamla höjderna! De har blivit vår egendom.” ’ ³ Profetera därför och säg: ’Så säger Herren, Herren: Ni har blivit ödelagda, krossade från alla sidor, och ni har blivit andra folks egendom. Man har gjort er till ett allmänt samtalsämne och förtalat er. ⁴ Israels berg, hör därför Herrens, Herrens ord! Så säger Herren, Herren till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som plundrats och hånats av de angränsande folken: ⁵ Så säger därför Herren, Herren: Jag har sannerligen talat med brinnande lidelse mot de övriga folken och mot hela Edom, som har lagt beslag på mitt land med glädje och i förakt och behållit det som byte.’ ⁶ Profetera därför om Israels land och säg till bergen, höjderna, ravinerna och dalarna: Så säger Herren, Herren: Jag har talat i lidelse och vrede därför att ni föraktats av de andra folken. ⁷ Så säger därför Herren, Herren: ’Jag svär med upplyft hand att också era grannfolk ska få uppleva förakt.

⁸ Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, som snart ska återkomma. ⁹ Jag står på er sida, och jag ska ta mig an er. Ni ska plöjas och besås. ¹⁰ Jag ska föröka er befolkning, hela Israels folk, och städerna ska åter bebos och ruinerna bli uppbyggda igen. ¹¹ Jag ska föröka mängden av både människor och djur hos er. De ska bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska låta era trakter bli bebodda som förut och ge er ännu mer framgång än förr. Då ska ni inse att jag är Herren. ¹² Jag ska åter låta folk, mitt folk Israel, vandra på er och ta er i besittning. Ni ska vara deras arvedel. Ni ska aldrig mer beröva dem deras barn.

¹³ Så säger Herren, Herren: Man säger till er: ”Du äter människor och berövar ditt folk dess barn”, ¹⁴ men du ska inte mer äta människor eller beröva ditt folk dess barn, säger Herren, Herren. ¹⁵ Jag ska inte mer låta dig höra folkens hån eller bli föraktad av andra folk eller förorsaka ditt folks fall, säger Herren, Herren.’ ”

¹⁶ Herrens ord kom till mig: ¹⁷ ”Du människa, när Israels folk bodde i sitt eget land, orenade de det med sitt leverne och sina gärningar. Deras leverne var lika orent för mig som en kvinnas menstruation. ¹⁸ Då tömde jag ut min vrede över dem, för de hade utgjutit blod och orenat landet med sina avgudar. ¹⁹ Jag skingrade dem bland folken, och de spreds ut till olika länder. Efter deras leverne och gärningar dömde jag dem. ²⁰ Men vart de än kom bland folken vanhelgade de mitt heliga namn. Man sa om dem: ’De är Herrens folk, och ändå måste de lämna sitt land.’ ²¹ Jag var bekymrad för mitt heliga namns skull, som israeliterna vanhelgat bland de folk de kommit till.

²² Säg därför till Israels folk: ’Så säger Herren, Herren: Det är inte för er skull, israeliter, som jag gör detta, utan för mitt heliga namns skull, som ni har vanhelgat bland de folk ni har kommit till. ²³ Jag vill visa mitt stora namns helighet, som har blivit vanhelgat bland folken, där ni har vanärat det. Då ska folken inse att jag är Herren, säger Herren, Herren, när jag bland er visar mig helig inför dem.

²⁴ Jag ska hämta er från folken, samla er från olika länder och leda er tillbaka hem till ert eget land. ²⁵ Jag ska bestänka er med rent vatten, så att ni blir rena. Jag ska rena er från allt orent och från era avgudar. ²⁶ Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta er få en ny ande. Jag ska ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. ²⁷ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni lyder mina bud, håller mina stadgar och lever efter dem.

²⁸ Ni ska bo i det land som jag gav era förfäder. Ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud. ²⁹ Jag ska befria er från all er orenhet. Jag ska kalla fram säden, ge er en rik skörd, och ni ska inte behöva drabbas av någon hungersnöd. ³⁰ Ni ska få njuta av rika skördar från fruktträd och åkrar, och aldrig mer ska ni bland folken kunna hånas för att ni svälter. ³¹ Då ska ni komma ihåg ert onda leverne och era onda gärningar och avsky er själva för era synder och avskyvärdheter. ³² Det är dock inte för er egen skull jag gör det, säger Herren, Herren, det ska ni veta. Ni ska få blygas och skämmas för allt ni har gjort, israeliter.

³³ Så säger Herren, Herren: När jag renar er från era synder, ska jag låta era städer bli bebodda igen och ruinerna återuppbyggda. ³⁴ Det ödelagda landet ska åter brukas och inte mer ligga öde inför någon som går förbi. ³⁵ Då ska man säga: ”Detta ödelagda land har nu blivit som Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, ödelagda och förstörda, är uppbyggda, befästa och befolkade.” ³⁶ Då ska era grannfolk som finns kvar inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och åter planterat det som låg öde. Jag, Herren, har talat, och jag ska göra det.’

³⁷ Så säger Herren, Herren: Också detta ska jag göra för israeliterna när de ber mig om det: Jag ska låta dem förökas som en fårhjord, ³⁸ som de heliga fåren i Jerusalem vid högtiderna. Så ska ruinstäderna fyllas av hjordar av människor. Då ska de inse att jag är Herren.”

De förtorkade benen får liv

37 Herrens hand kom över mig, och av Herrens Ande leddes jag bort och sattes ner i en dal full av ben. ² Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. ³ Han frågade mig: ”Människa, kan de här benen bli levande igen?” Jag svarade: ”Herre, Herre, det är bara du som vet det.” ⁴ Då sa han till mig: ”Profetera till dessa ben och säg: ’Ni torra ben, hör Herrens ord! ⁵ Så säger Herren, Herren till dessa ben: Jag ska låta ande komma in i er, och ni ska få liv. ⁶ Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och täcka er med hud. Jag ska ge er ande så att ni får liv. Då ska ni inse att jag är Herren.’ ”

⁷ Jag profeterade så som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes något, ett rassel. Benen förenade sig med varandra, ben fogades till ben. ⁸ Jag såg att de fick senor och muskler och täcktes med hud, men ännu hade de ingen ande.

⁹ Då sa han till mig: ”Profetera till anden^[a], profetera, människa! Säg: ’Så säger Herren, Herren: Kom från de fyra väderstrecken, o ande, och blås på dessa dräpta, så att de får liv igen.’ ”

¹⁰ Jag profeterade som han hade befallt mig. Då kom anden in i dem, de blev levande och reste sig upp på fötterna likt en väldig armé.

¹¹ Han sa till mig: ”Du människa, de här benen är hela Israels folk. De säger: ’Våra ben är uttorkade. Allt hopp är ute. Det är slut med oss.’ ¹² Profetera därför och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska öppna era gravar och låta er komma upp ur dem, mitt folk, och låta er komma tillbaka till Israels land. ¹³ Då ska ni, mitt folk, inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och låter er komma upp ur dem. ¹⁴ Jag ska låta min Ande komma in i er, så att ni får liv, och jag ska låta er bo i ert eget land. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat och gjort det, säger Herren.’ ”

De två stavarna förenas

¹⁵ Herrens ord kom till mig: ¹⁶ ”Du människa, ta en stav och skriv på den: ’För Juda och israeliterna som tillhör honom.’ Ta sedan en annan stav och skriv på den: ’Efraims stav, för Josef och alla israeliter som tillhör honom.’ ¹⁷ För dem sedan samman så att de blir en enda stav i din hand.

¹⁸ När dina landsmän frågar dig vad du menar med detta, ¹⁹ ska du svara dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska ta Josefs stav, som är i Efraims hand, och israeliternas som tillhör honom, och foga ihop den med Judas stav och göra dem till ett i min hand.’ ²⁰ Stavarna som du har skrivit på ska du hålla fram inför deras ögon.

²¹ Säg till dem: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska hämta tillbaka israeliterna från de folk som de gått till. Jag ska samla dem från alla håll och leda dem tillbaka till deras eget land. ²² Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. En kung ska regera över dem alla. De ska inte längre vara två folk eller uppdelade i två riken. ²³ De ska sluta att orena sig med sina avgudar och vidrigheter och med alla sina överträdelser. Jag ska rädda dem från alla deras platser där de har syndat och rena dem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.

²⁴ David, min tjänare, ska vara kung över dem, och de ska alla ha en enda herde. De ska följa mina lagar och noga lyda mina befallningar. ²⁵ De ska bo i landet jag gav åt min tjänare Jakob och där deras förfäder bodde. De och deras barn och barnbarn ska alltid bo där, och min tjänare David ska vara deras furste i all evighet. ²⁶ Och jag ska ingå ett fredsförbund med dem, ett evigt förbund. De ska växa i antal och jag ska ställa min helgedom bland dem för alltid. ²⁷ Jag ska själv bo mitt ibland dem, jag ska vara deras Gud och de ska vara mitt folk. ²⁸ Då ska folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom förblir hos dem för evigt.’ ”

Profetia över Gog och Magog

38 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, vänd dig mot Gog i Magogs land, storfursten^[b] över Meshek och Tuval, och profetera mot honom. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, storfursten över Meshek och Tuval. ⁴ Jag ska dra dig bort med krokar i dina käftar och föra dig ut med hela din armé, dina hästar, dina fullt beväpnade ryttare och hela din här med stora och små sköldar och svärd i sin hand. ⁵ Folk från Persien, Kush och Put finns med dem, alla med sköld och hjälm. ⁶ Gomer med alla sina trupper, och Bet Togarma långt norrifrån, med alla sina trupper – många folk finns med dig.

⁷ Gör dig redo! Var beredd, du och alla dina trupper som har samlats hos dig, och ta befälet över dem! ⁸ Långt fram i tiden kommer du att bli uppmanad att handla. I en avlägsen framtid ska du invadera ett land, som har återhämtat sig från svärdets förödelse, vars invånare har samlats från många folk på Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från andra folk och bor nu där alla i trygghet. ⁹ Du ska dra dit upp, komma som en storm och vara som ett moln som täcker landet, du och dina trupper, de många folken som är med dig.

¹⁰ Så säger Herren, Herren: På den tiden ska tankar slå rot i ditt sinne, och du ska lägga upp en ond plan. ¹¹ Du ska säga: ”Jag ska dra upp mot ett oskyddat land, anfalla dem som lever i fred och trygghet, alla som bor där utan murar, bommar och portar. ¹² Du vill ta byte och plundra, gå till angrepp mot de åter bebodda ruinerna och mot dem som har samlats från folken, som är rika på boskap och egendom och bor mitt i landet.” ¹³ Saba och Dedan och affärsmän från Tarshish med alla dess byar^[c] ska fråga dig: ”Kommer du för att ta byte? Har du samlat dina trupper för att plundra, för att föra bort silver och guld, ta boskap och gods, ta ett stort byte?” ’

¹⁴ Profetera därför, människa, och säg till Gog: ’Så säger Herren, Herren: På den tiden, när mitt folk Israel åter bor i trygghet i sitt land, ska du veta det. ¹⁵ Du ska komma från din plats långt borta i norr, du och många folk med dig, alla till häst, en stor skara och en väldig armé. ¹⁶ Du ska dra upp mot mitt folk Israel som ett moln som täcker landet. I kommande dagar ska det ske. Jag ska låta dig, Gog, anfalla mitt land, så att folk ska inse att jag genom dig visar min helighet inför dem.

¹⁷ Så säger Herren, Herren: Är du inte den som jag i gångna tider talade om genom mina tjänare Israels profeter, som då profeterade att jag skulle låta dig anfalla dem? ¹⁸ Den dag då Gog anfaller Israels land ska min glödande vrede uppväckas, säger Herren, Herren. ¹⁹ I min svartsjuka och flammande vrede säger jag att det på den tiden ska bli en stor jordbävning i Israels land. ²⁰ Inför mig ska alla bäva den dagen, såväl fiskarna i havet som himlens fåglar, markens djur och kräldjur som rör sig på marken, och alla människor på jorden. Bergen ska slås ner, klipporna störta omkull och murarna falla till marken.

²¹ Jag ska samla svärd mot Gog på alla mina berg, säger Herren, Herren. Var och en ska vända sitt svärd mot sin nästa. ²² Jag ska verkställa en dom mot honom med pest och blod och vräka ner slagregn, hagel, eld och svavel över honom, hans trupper och de många folk som är med honom. ²³ Så ska jag uppenbara min storhet och min helighet och göra mig känd inför många folk. Då ska de inse att jag är Herren.’

39 Du människa, profetera mot Gog och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jag är emot dig, Gog, du storfurste över Meshek och Tuval. ² Jag ska vända om dig, släpa bort dig och föra dig långt uppifrån norr och sända dig mot Israels berg. ³ Jag ska slå bågen ur din vänstra hand och låta pilarna falla ur din högra hand. ⁴ Du ska stupa på Israels berg, du och dina trupper och folken som är med dig. Jag ska överlämna dig som föda åt allehanda rovfåglar och vilda djur. ⁵ Du ska bli liggande på bara marken, för jag har talat, säger Herren, Herren.

⁶ Jag ska sända eld över Magog och över alla dem som bor i trygghet i kustländerna. Då ska de inse att jag är Herren.

⁷ Så ska jag göra mitt heliga namn känt bland mitt folk Israel. Jag ska inte längre låta mitt heliga namn bli vanhelgat. Då ska de andra folken inse att jag är Herren, den Helige i Israel. ⁸ Det ska komma, det ska ske, säger Herren, Herren. Det är den dag jag har talat om.

⁹ Invånarna i Israels städer ska gå ut och använda vapnen till bränsle och elda upp såväl små som stora sköldar, bågar och pilar, spjut och lansar. I sju år ska de elda med dem. ¹⁰ De ska inte behöva samla ved ute på fälten eller hugga den i skogen, för de ska använda vapen till bränsle. De ska röva från sina rövare och plundra från sina plundrare, säger Herren, Herren.

¹¹ Den dagen ska jag ge Gog en gravplats i Israel: Overimdalen, öster om havet. Den kommer att blockera vägen för dem som färdas där, för där ska Gog och hela hans hop begravas. Dalen ska sedan heta Hamon Gogdalen.^[d]

¹² Det ska ta sju månader för israeliterna att begrava dem och rena landet. ¹³ Allt folket i landet ska begrava dem. Det ska bli till deras ära, när jag då visar min härlighet, säger Herren, Herren.

¹⁴ Man ska utse män att systematiskt söka igenom hela landet och begrava de kvarlevor som fortfarande ligger på marken, för att så rena landet.

Efter sju månader ska de börja sitt letande. ¹⁵ När någon av dessa som drar genom landet ser människoben ska han märka ut platsen, tills dödgrävarna kan begrava dem i Hamon Gogdalen. ¹⁶ En stad som heter Hamona finns där. Så ska de rena landet.’

¹⁷ Du människa, så säger Herren, Herren: Säg till alla sorters fåglar och alla markens djur: Samla er! ’Kom hit från alla håll till min offermåltid som jag förbereder för er, en stor offermåltid på Israels berg. Ni ska få äta kött och dricka blod. ¹⁸ Ni ska få äta kött av mäktiga män och dricka blod av jordens furstar, som om de vore baggar, lamm, bockar och ungtjurar, välgödda djur från Bashan. ¹⁹ Ni ska få frossa er mätta på kött och dricka er druckna på blod. ²⁰ Ni ska mätta er vid mitt bord med hästar, ryttare, mäktiga män och krigare,’ säger Herren, Herren. ²¹ Jag ska uppenbara min härlighet bland folken, och alla folk ska se mig verkställa min dom och gripa tag i dem. ²² Från den tiden och framöver ska Israels folk inse att jag är Herren, deras Gud.

²³ Folken ska förstå att israeliterna fördes bort i fångenskap på grund av sin synd, eftersom de var trolösa mot mig. Därför dolde jag mitt ansikte för dem och överlämnade dem åt deras fiender, så att de alla föll för svärd. ²⁴ Jag handlade mot dem så som deras orenhet och överträdelser förtjänade. Jag dolde mitt ansikte för dem.

²⁵ Så säger därför Herren, Herren: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och visa hela Israels folk barmhärtighet. Jag brinner av lidelse för mitt heliga namn. ²⁶ De ska bära skammen och hela sin trolöshet som de visade mot mig, nu när de bor i trygghet i sitt land och ingen skrämmer dem. ²⁷ När jag har fört dem hem från folken och samlat dem från deras fienders land, visar jag min helighet genom dem inför många folk. ²⁸ Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud, den som både förde bort dem i fångenskap bland folken och samlade dem tillbaka igen till deras eget land, utan att lämna någon enda av dem kvar där. ²⁹ Jag ska inte mer dölja mitt ansikte för dem. Jag ska gjuta ut min Ande över israeliterna, säger Herren, Herren.”

Israel upprättat

(40:1—48:35)

Det nya templet

40 I början av det tjugofemte året av vår exil, på tionde dagen i månaden^[e], fjorton år efter stadens fall, kom Herrens hand över mig, och han förde mig dit. ² Genom syner från Gud förde han mig till Israels land och satte mig på ett mycket högt berg, på vars södra sida fanns byggnader som liknade en stad. ³ Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. I sin hand hade han ett snöre av lin och en måttstock, och han stod vid porten.

⁴ Mannen sa till mig: ”Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska visa dig detta. Sedan ska du berätta för Israels folk allt som du har sett.”

Östra porten till yttre förgården

⁵ Där fanns en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen hade i sin hand en måttstock, som var tre och en halv meter lång; varje halvmeter av den var en handsbredd längre än ett vanligt halvmetersmått.^[f] Han mätte muren, och dess bredd var en måttstock och dess höjd en måttstock.

⁶ Sedan gick han till porten mot öster, gick uppför dess trappsteg och mätte portens tröskel, som var en måttstock bred på bägge sidorna. ⁷ Varje nisch var en måttstock lång och en måttstock bred, och mellan nischerna var det 2,5 meter. Portens tröskel, på insidan mot förhuset, var en måttstock bred. ⁸ Han mätte portens förhus, på insidan, och den var en måttstock bred. ⁹ Han mätte alltså upp portens förhus, och den var 4 meter och dörrposterna en meter. Portens förhus var på insidan.

¹⁰ I östra porten fanns tre nischer på varje sida, alla lika stora. Även väggarna mellan dem var lika stora på bägge sidorna. ¹¹ Han mätte dörröppningen, den var 5 meter bred och dess längd var sex och en halv meter. ¹² Framför nischerna fanns på bägge sidorna en mur som var en halv meter hög. Nischerna var tre gånger 3 meter.

¹³ Sedan mätte han porten från den ena nischens tak till den andra, och det avståndet var 12,5 meter. Ingångarna låg mot varandra. ¹⁴ Sedan mätte han höjden på pelarna på varje sida runt om porten på förgården till 30 meter.^{[g] 15} Avståndet mellan ingångsportens fasad och förhusets fasad vid den inre portöppningen var 25 meter. ¹⁶ Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed nischernas väggar, likaså på båda sidorna i förhuset, på insidan. Dörrposterna var dekorerade med snidade palmträd.

Yttre förgården

¹⁷ Han förde mig ut till yttre förgården. Där såg jag kamrar och ett stenlagt golv runt gården och 30 kamrar på stengolvet. ¹⁸ Det följde portgångarnas sidoväggar och sträckte sig lika långt som de. Detta var det nedre stengolvet. ¹⁹ Han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttersida, och det var 50 meter, såväl på östra sidan som på norra.

Norra porten

²⁰ Sedan mätte han längden och bredden i den port som låg mot norr, mot den yttre förgården. ²¹ Dess tre nischer, på varje sida, väggarna mellan dem och förhuset hade alla samma mått som den förra porten: 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²² Dess fönster, förhus och palmträdsdekorationer var lika stora som vid porten på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till porten, och dess förhus låg framför dem. ²³ Mitt emot norra porten fanns en port till den inre förgården, och likadant i öster. Han mätte avståndet mellan de båda portarna, det var 50 meter.

Södra porten

²⁴ Sedan förde han mig till södra sidan, där det fanns en port mot söder. Han mätte dess dörrposter och förhus, och de hade samma mått som de förra. ²⁵ Det fanns också fönster i porten och förhuset, på båda sidor, likadana som de andra. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ²⁶ En trappa med sju steg ledde upp dit, och förhuset låg framför dem. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer på bägge sidorna. ²⁷ En port till den inre förgården fanns också på södra sidan. Han mätte avståndet från den ena porten till den andra i söder, det var 50 meter.

Portarna till inre förgården

²⁸ Sedan förde han mig till den inre förgården genom den södra porten. Han mätte den, och den hade samma mått som de andra. ²⁹ Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁰ Runt omkring var förhus, 25 meter långa och 2,5 meter breda.^{[h] 31} Förhuset låg mot yttre förgården. På dörrposterna fanns palmträdsdekorationer. Åtta trappsteg ledde upp dit.

³² Han förde mig ut till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där. Den hade samma mått som de övriga. ³³ Dess nischer, väggarna däremellan och förhuset hade samma mått som de övriga. Porten och förhuset hade fönster på vardera sidan. Den var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁴ Dess förhus låg mot den yttre förgården, det fanns palmträdsdekorationer på dörrposterna på vardera sidan, och åtta trappsteg ledde upp dit.

³⁵ Sedan förde han mig till den norra porten och mätte den. Måtten där var desamma, ³⁶ och så var det också med dess nischer, väggarna däremellan och förhuset, och på båda sidorna fanns fönster. Porten var 25 meter lång och 12,5 meter bred. ³⁷ Förhuset till den yttre förgården hade palmträdsdekorationer på vardera sidan av dörrposterna, och åtta trappsteg ledde upp dit.

Rummen för förberedelse av offren

³⁸ Med en dörröppning från förhuset fanns en kammare där man sköljde brännoffren. ³⁹ På båda sidorna av förhuset fanns två bord för slakt av brännoffren, syndoffren och skuldoffren. ⁴⁰ Utanför förhuset, på båda sidorna om ingången till norra porten, fanns ytterligare två bord. ⁴¹ Det fanns alltså sammanlagt åtta bord, fyra innanför och fyra utanför porten, där offren slaktades. ⁴² Det fanns också fyra bord av huggen sten för brännoffren, 75 centimeter långa och en halv meter höga. På dem låg redskapen som man slaktade brännoffren och slaktoffren med.^{[i] 43} Utmed väggarna fanns dubbelkrokar^[j] av en handsbredds storlek fastsatta. På borden lade man offerköttet.

Rummen för prästerna

⁴⁴ Utanför den inre porten fanns på inre förgården två rum för sångarna, ett vid norra ingången, med fasaden mot söder, och ett vid södra ingången, med fasaden mot norr. ⁴⁵ Han sa till mig: ”Rummet med fasaden mot söder är till för de präster som förrättar tjänsten i templet. ⁴⁶ Rummet med fasaden mot norr är till för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, Sadoks ättlingar, leviter som får komma nära Herren och tjäna honom.”

⁴⁷ Han mätte förgården. Den var 50 meter i kvadrat. Framför templet stod ett altare.

Tempelbyggnaden

⁴⁸ Sedan förde han mig till templets förhus och mätte dörrposterna, som båda var 2,5 meter. Porten var 7 meter bred med en vägg som var 1,5 meter bred på bägge sidorna.^{[k] 49} Förhuset var 10 meter långt och sex meter brett. Tio trappsteg ledde dit upp. På varje sida av dörrposterna stod två pelare.

41 Därefter förde han mig till tempelsalen och mätte dörrposterna. Båda var 3 meter tjocka.^{[l] 2} Ingången var 5 meter bred och väggarna vid bägge sidorna 2,5 meter. Han mätte tempelsalen, och den var 20 gånger 10 meter.

³ Därefter gick han in i det innersta rummet och mätte dörrposterna. De var en meter. Ingången var 3 meter bred och väggarna på dess båda sidor tre och en halv meter. ⁴ Han mätte det inre rummet: det var 10 meter långt och 10 meter brett. Han sa till mig: ”Detta är det allra heligaste.”

⁵ Sedan mätte han tempelmuren, och den var 3 meter tjock med en rad rum runt templet. Varje rum var 2 meter brett. ⁶ Sidobyggnadens rum låg i tre våningar, med 30 rum i varje våning. Där fanns avsatser runt tempelmuren som konstruktionen hölls uppe av, så att de inte var fastbyggda i själva tempelmuren. ⁷ Varje våning med sina sidorum blev bredare ju högre upp den låg kring byggnaden. Det var alltså en sidobyggnad runt templet ända upp, allt bredare inåt ju högre upp den låg. En trappa ledde upp från den nedersta våningen till den översta genom den mellersta.

⁸ Jag såg att templet var byggt på en upphöjd grund runt om. Sidorummens grund var lika lång som måttstocken, 3 meter. ⁹ Den yttre väggen till sidorummen var 2,5 meter tjock. Utrymmet mellan templets sidorum ¹⁰ och de andra rummen var 10 meter på båda sidor av templet. ¹¹ Från sidorummen ledde dörrar ut till detta utrymme, en mot norr och en mot söder. Utrymmet var 2,5 meter brett runt omkring.

¹² Byggnaden vid tempelgården på västra sidan var 35 meter bred. Dess väggar var 2,5 meter tjocka. Byggnaden var 45 meter lång. ¹³ Sedan mätte han templet; det var 50 meter långt. Tempelgården och byggnaden med dess väggar var också 50 meter lång. ¹⁴ Tempelfasadens och tempelgårdens bredd på östra sidan var också 50 meter. ¹⁵ Han mätte längden på byggnaden på tempelgårdens bortre sida med dess avsatser på bägge sidorna, 50 meter.^[m] Tempelsalen, den inre delen och förhuset mot gården, ¹⁶ trösklarna, de smala fönstren och avsatserna runt om deras tre våningar, allt från och med tröskeln hade träpanel, från golvet upp till fönstren. Fönstren kunde täckas.

¹⁷ Ovanför dörren, inne i och utanför templet, och på väggarna runt omkring, såväl innanför som utanför, fanns med jämna mellanrum ¹⁸ dekorationer med snidade keruber och palmträd mellan keruberna. Varje kerub hade två ansikten, ¹⁹ ett människoansikte, vänt mot en palm på ena sidan, och ett lejonansikte, vänt mot en palm på andra sidan. Så var det överallt runt hela templet. ²⁰ Från marken upp till dörrens överkant fanns det snidade keruber och palmträd på tempelväggarna.

²¹ Dörrkarmen till tempelsalen var fyrkantig, och framför det heliga fanns något som liknade ²² ett altare av trä, 1,5 meter högt och en meter i fyrkant. Dess hörn, sockel och sidor var av trä. Han sa till mig: ”Det här är bordet som står inför Herren.”

²³ Både tempelsalen och det heligaste hade dubbla dörrar. ²⁴ Varje dörr hade två dörrskivor, två vridbara sidor i vardera dörren. ²⁵ Dörrarna till tempelsalen var dekorerade med snidade keruber och palmträd, liksom väggarna. Framför förhuset fanns en baldakin^[n] av trä. ²⁶ I förhusets sidoväggar fanns smala fönster med snidade palmträd på båda sidor. Så var det också med templets sidorum och baldakinerna.^[o]

Prästernas rum

42 Han förde mig ut till den yttre förgården, norrut. Sedan förde han mig till byggnaden med rum mitt emot tempelgården och mitt emot tempelbyggnaden, norrut. ² Denna byggnad mot norr var 50 meter lång och 25 meter bred. ³ Byggnaden låg mitt emot den inre förgårdens 10 meter breda plats och mitt emot den yttre förgårdens stengolv och var byggd i avsatser i tre våningar.^{[p] 4} En 5 meter bred och 50 meter lång inre gång gick längs rummen. Ingångarna låg mot norr. ⁵ De övre rummen var smalare än de undre, därför att avsatsen längst nere och i mellanvåningen tog mer plats. ⁶ Rummen låg i tre våningar och hade inga pelare, som i förgårdarna, därför var den översta våningens rum mindre än de nedersta och de mellersta våningarnas.

⁷ Längs rummen gick en mur, mot yttre förgården, framför rummen. Den var 25 meter lång. ⁸ Längden på raden av rum vid den yttre förgården var 25 meter, medan den vid tempelbyggnaden var 50 meter. ⁹ Från öster fanns det en ingång till rummen längst ner, från den yttre förgården.

¹⁰ På södra^[q] sidan av förgårdens mur, mitt emot templet och tempelgården, fanns också rum. ¹¹ Det fanns en gång framför dem. De var likadana som rummen i norr, hade samma längd och bredd, var likadant konstruerade och hade likadana utgångar. ¹² Dörrarna till rummen i söder låg i öster. Där fanns också en dörr i början av den väg som gick längs muren till ingången av rummen.

¹³ Sedan sa han till mig: ”Dessa norra och södra rum mitt emot tempelgården är heliga rum. Där ska de präster som får vara nära Herren äta de högheliga offren. Där ska de förvara de högheliga offren, matoffret, syndoffret och skuldoffret, för platsen är helig. ¹⁴ När prästerna går in på det heliga området, får de inte gå ut på den yttre förgården utan att ha lämnat kvar de kläder de bär i sin tjänstgöring, för de är heliga. De ska ta på sig andra kläder innan de går ut till det område som är för folket.”

¹⁵ När han hade avslutat mätningarna av det inre tempelområdet tog han med mig ut genom porten i öster för att mäta området runt om. ¹⁶ Han mätte med sin måttstock^[r] den östra sidan, och den var 250 meter. ¹⁷ Sedan mätte han med sin måttstock den norra sidan, som var 250 meter. ¹⁸ Därefter mätte han med sin måttstock den södra sidan, som var 250 meter, ¹⁹ och vände sig sedan västerut och mätte också den sidan, 250 meter med måttstocken. ²⁰ Så mätte han alla fyra sidorna. Den var omgiven av en mur som skilde det heliga från det som inte var heligt.

Herrens härlighet återvänder till templet

43 Sedan förde han mig till den port som vette mot öster. ² Då kom Israels Guds härlighet från öster. Hans röst var som dånet av stora vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet. ³ Denna syn jag såg liknade den syn som jag hade sett när han kom för att förstöra staden och den jag sett vid floden Kevar. Jag föll ner med ansiktet mot marken. ⁴ Herrens härlighet kom in i templet genom porten i öster.

⁵ Därefter reste Anden mig upp och förde mig in på den inre förgården, och Herrens härlighet fyllde templet. ⁶ Och jag hörde någon tala till mig från templet, medan mannen stod bredvid mig. ⁷ Rösten sa till mig: ”Människa, det här är den plats där jag har min tron och mitt fotstöd, och här ska jag bo bland Israels folk i all evighet. Israels folk och dess kungar ska aldrig mer orena mitt heliga namn med sitt horande eller med sina döda kungars kroppar^[s]. ⁸ De lade sin tröskel bredvid min tröskel och sin dörrpost bredvid min dörrpost, med bara en vägg emellan mig och dem. De orenade mitt heliga namn med sina avskyvärda gärningar, så att jag gjorde slut på dem i min vrede. ⁹ Om de nu slutar upp med sin otukt och för bort sina kungars döda kroppar från mig, så ska jag för alltid bo bland dem.

¹⁰ Du människa, beskriv templet för israeliterna, så att de skäms över sina synder. Låt dem mäta dess plan. ¹¹ Om de skäms över vad de har gjort, ska du förklara för dem templets plan och struktur, dess utgångar och ingångar, hela dess plan och alla dess förordningar och lagar. Skriv upp dem inför dem, så att de följer hela dess plan och alla dess förordningar och handlar efter dem.

¹² Detta är lagen om templet: Hela området på bergstoppen och dess omgivning är höghelig. Sådan är lagen om templet.

Det stora altarets återupprättelse

¹³ Och detta är måtten på altaret – varje halvmeter ska dock utökas med en handsbredd: Rännan var en halv meter djup och en halv meter bred, med en hälften så hög kantlist runt om. Detta var höjden på altaret. ¹⁴ Från rännan på marken upp till den nedre avsatsen var höjden en meter och bredden en halv meter. Avståndet från den mindre avsatsen till den större var 2 meter, och dess bredd var en halv meter. ¹⁵ Altarhärden var 2 meter hög, med fyra horn som stack upp från den. ¹⁶ Altarhärden var 6 meter i kvadrat. ¹⁷ Avsatsen var också fyrkantig, 7 meter i kvadrat, med en kantlist på 25 centimeter och en ränna på en halv meter runt om. På östra sidan fanns trappsteg upp till altaret.”

¹⁸ Han sa till mig: ”Du människa, så säger Herren, Herren: Det här är stadgarna för altaret, när det ska byggas för brännoffer och bestänkning med blod. ¹⁹ Då ska du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna av Sadoks släkt, de som får komma nära mig och göra tjänst inför mig, säger Herren, Herren. ²⁰ Du ska ta av dess blod och stryka på altarets fyra horn liksom på den översta avsatsens fyra hörn och kantlisten runt den. Så ska du rena det och bringa försoning för det. ²¹ Sedan ska du ta syndoffertjuren och bränna den på den utsedda^[t] platsen på tempelområdet utanför helgedomen.

²² Den andra dagen ska du offra en felfri bock som syndoffer. Altaret ska renas på samma sätt som när tjuren offrades. ²³ När du har slutfört reningen, ska du bära fram en felfri ungtjur och en felfri bagge från hjorden. ²⁴ Du ska föra fram dem inför Herren. Prästerna ska strö salt på dem och offra dem som brännoffer åt Herren.

²⁵ Under sju dagar ska du dagligen offra en bock som syndoffer, en tjur och en bagge från hjorden. De ska vara felfria. ²⁶ I sju dagar ska altarets försoning pågå, och så ska det renas och invigas. ²⁷ När dessa dagar har gått ska prästerna från och med den åttonde dagen offra brännoffer och gemenskapsoffer på altaret. Då ska jag ta emot er, säger Herren, Herren.”

Fursten, leviterna och prästerna

Prästerskapets återupprättelse 44 ¹ Sedan förde han mig tillbaka till helgedomens yttre port, den som vette mot öster. Den var stängd. ² Herren sa till mig: ”Den här porten ska förbli stängd. Den får inte mer öppnas. Ingen ska gå genom den, för Herren, Israels Gud, har kommit in genom den. Därför ska den förbli stängd. ³ Men fursten får, därför att han är en furste, sitta där inne och hålla måltid inför Herren. Han får gå in genom portens förhus och ut samma väg.”

⁴ Därefter förde han mig genom norra porten till templets framsida. Jag såg hur Herrens härlighet fyllde Herrens hus. Då föll jag ner med ansiktet mot marken.

⁵ Herren sa till mig: ”Du människa, lägg noga märke till allt du ser och hör, allt som jag redogör för om alla förordningar för Herrens hus och alla lagarna beträffande det. Lägg noga märke till vad som gäller i fråga om tillträde till templet och allt utträde ur helgedomen.^[u]

⁶ Säg till de upproriska israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Nu är det nog med era avskyvärda gärningar, israeliter! ⁷ Ni har fört hit främlingar, oomskurna till både det inre och det yttre, för att vara i min helgedom och vanhelga den, under det att ni frambar min föda, fett och blod till mig och bröt mitt förbund med alla era avskyvärdheter. ⁸ Ni har inte skött tjänsten för mina heliga ting, utan satt andra till att sköta er tjänst i min helgedom. ⁹ Så säger Herren, Herren: Ingen främling som är oomskuren både till det inre och till det yttre ska få komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finns bland israeliterna.

¹⁰ De leviter som övergav mig när Israel irrade bort ifrån mig och började dyrka avgudar får ta konsekvenserna av sin synd. ¹¹ De får tjänstgöra i min helgedom som ansvariga för vakttjänsten vid tempelportarna och tjänstgöra i templet. De får slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och stå där inför dem till deras tjänst. ¹² Men därför att de betjänade dem inför avgudar och fick israeliterna att falla i synd, har jag lyft min hand mot dem, säger Herren, Herren. De får bära konsekvenserna av sin synd. ¹³ De ska inte få komma i min närhet för att tjäna mig som präster. De får inte röra några av mina heliga ting, de som är högheliga. De får bära skammen för sina avskyvärda gärningar. ¹⁴ Jag ska sätta dem till att ansvara för tjänsten i templet och allt arbete som ska göras där.

¹⁵ Men de levitiska prästerna av Sadoks släkt som gjorde en trogen tjänst i min helgedom när israeliterna irrade bort från mig, de får komma nära mig och göra tjänst inför mig. De ska stå inför mig och offra fett och blod åt mig, säger Herren, Herren. ¹⁶ De får komma in i min helgedom och nära mitt bord för att tjäna mig. De ska utföra min tjänstgöring.

¹⁷ När de kommer in genom den inre förgårdens portar, ska de vara klädda i linnekläder. De får inte ha något av ull på sig när de gör tjänst i den inre förgårdens portar eller i templet. ¹⁸ De ska ha linneturbaner på huvudet och bära linnebyxor. De får inte bära något som kan få dem att svettas. ¹⁹ När de går till den yttre förgården till folket måste de ta av sig tjänstekläderna och lämna dem i de heliga rummen och byta till andra kläder, för att inte överföra klädernas helighet på folket.

²⁰ De får inte raka sitt huvud och inte heller låta sitt hår växa långt, utan hålla det kortklippt. ²¹ Ingen präst får dricka vin när han går in på den inre förgården. ²² De får inte gifta sig med en änka eller med en frånskild kvinna, utan bara med en jungfru av israelitisk börd eller en änka efter en präst. ²³ Prästerna ska lära mitt folk skillnaden mellan det som är heligt och det som är oheligt och undervisa om vad som är rent och vad som är orent.

²⁴ De ska tjäna som domare i rättstvister och döma efter mina bud. De ska hålla mina lagar och föreskrifter för alla mina högtider och hålla mina sabbater heliga.

²⁵ Ingen präst får orena sig genom att komma i närheten av en död, om det inte är hans far, mor, son eller dotter, bror eller ogifta syster; då får de orena sig. ²⁶ Efter sin rening ska han vänta i sju dagar. ²⁷ När han sedan kommer in i helgedomen, in på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, ska han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, Herren.

²⁸ Jag ska vara det enda arv prästerna har. Ni ska inte ge dem någon markegendom. Jag är deras arv. ²⁹ De ska äta av matoffret, syndoffret och skuldoffret. Allting som har vigts åt Herren i Israel tillfaller prästerna. ³⁰ Det bästa av den första frukten och av alla era offergåvor ska tillfalla prästerna. Det första av er spannmålsskörd ska ni ge till prästerna, så att en välsignelse kan vila över era hem. ³¹ Präster får aldrig äta något självdött eller ihjälrivet djur.

Landets andelar

45 När ni delar landet som egendom ska ni som offergåva ge en del till Herren som ett heligt område. Det området ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio kilometer brett^[v]. Det ska i sin helhet vara heligt. ² En del av det, 250 meter i kvadrat, ska användas till helgedomen, med ett 25 meter brett öppet område runt om. ³ Mät av detta område upp en del som är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga. ⁴ Detta ska vara en helig del av landet och tillhöra prästerna som tjänar i helgedomen, dem som får komma nära Herren och göra tjänst inför honom. Det är platsen för deras hus och också en helig plats för helgedomen.

⁵ Ett område, som också är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett, ska tillhöra de leviter som tjänstgör i templet. Det ska bli deras egendom, med städer^[w] att bo i. ⁶ Ni ska ge åt staden som dess egendom ett område som gränsar till den heliga delen och som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt. Det ska tillhöra hela Israels folk.

⁷ Åt fursten ska mark ges på var sida av de heliga landområdena och staden. Den ska gränsa till det heliga området och stadens mark, på västra sidan västerut, på östra sidan österut. Den ska ha samma längd som stamlotternas utsträckning från den västra gränsen till den östra. ⁸ Detta ska vara hans lott i Israel. Mina furstar ska inte längre förtrycka mitt folk utan låta israeliterna ha sitt land, allt efter sina stammar.

⁹ Så säger Herren, Herren: Israels furstar, nu får det vara nog! Sluta med våldet och förtrycket och gör det som är rätt och rättfärdigt. Driv inte mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren. ¹⁰ Använd riktiga vågar och riktiga efa- och batmått.^{[x] 11} Efa och bat ska ha samma mått, en bat ska vara en tiondels homer, och likadant ska en efa vara en tiondels homer. Homer ska vara standardmåttet. ¹² En sikel ska bestå av 20 gera. Tio siklar är en femtedels och fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är lika med en mina.^[y]

Offergåvorna till templet vid högtiderna

¹³ Detta är de offergåvor ni ska ge: En sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn ¹⁴ och den föreskrivna delen av oljan, som mäts i bat, en tiondels bat av varje kor, som är tio bat eller en homer; tio bat är nämligen lika med en homer. ¹⁵ Ett får ska ges av varje hjord på 200 från Israels välbevattnade betesmarker^[z]. De ska vara till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.

¹⁶ Allt folket i landet ska bära fram denna offergåva till fursten i Israel. ¹⁷ Fursten har ansvaret för brännoffren, matoffren och dryckesoffren vid högtiderna, nymånadsfesterna, sabbaterna och vid alla israeliternas högtider. Han ska göra i ordning syndoffret, matoffret, brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna.

¹⁸ Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden ska du offra en felfri ungtjur och rena helgedomen. ¹⁹ Prästen ska ta av syndoffrets blod och stryka det på templets dörrposter, på de fyra hörnen på altarets avsats och på dörrposterna vid porten till inre förgården. ²⁰ Du ska göra likadant på den sjunde dagen i månaden för den som har syndat oavsiktligt eller av okunnighet. På så sätt bringar ni försoning för templet.

²¹ På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påsk. Det ska vara en sju dagar lång högtid, då ni äter osyrat bröd. ²² På den dagen ska fursten ge en tjur till syndoffer för sig själv och allt folket i landet. ²³ På var och en av de sju dagarna i högtiden ska han göra i ordning sju tjurar och sju baggar, alla felfria, som brännoffer åt Herren, och en ung bock som dagligt syndoffer. ²⁴ Som matoffer ska han göra i ordning en efa för varje tjur och en efa för varje bagge, samt en hin olja för varje efa.^[aa]

²⁵ Vid högtiden på femtonde dagen i sjunde månaden ska han offra lika många syndoffer, brännoffer, matoffer och samma mängd olja som under de sju dagarna.^[ab]

Särskilda offer i templet

46 Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens östra port ska vara stängd under de sex arbetsdagarna men öppen på sabbaten och nymånadsfesten. ² Fursten ska komma in utifrån genom portens förhus och ställa sig vid dörrposten. Prästerna ska offra hans brännoffer och gemenskapsoffer. Han ska tillbe vid portens tröskel och sedan gå ut. Porten får inte stängas förrän på kvällen. ³ Folket i landet ska tillbe Herren vid ingången till denna port på sabbaterna och nymånadsfesterna.

⁴ Det brännoffer som fursten bär fram till Herren på sabbatsdagen ska bestå av sex felfria lamm och en felfri bagge. ⁵ Matoffret som han bär fram ska vara en efa mjöl för baggen och ett mått som han själv bestämmer för lammen, samt en hin olja för varje efa.^[ac]

⁶ På nymånadsfesten ska han offra en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. ⁷ Som matoffer ska han offra en efa för tjuren, en efa för baggen och för lammen vad han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa.

⁸ När fursten kommer ska han gå in genom portens förhus och ut igen samma väg. ⁹ Men när folket i landet kommer inför Herren vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten. Den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom den norra. Ingen får gå tillbaka ut genom samma port som han kom in, utan man måste alltid gå ut genom den motsatta porten. ¹⁰ Fursten ska vara med dem, komma in med dem och gå ut med dem.

¹¹ Vid högtider och fester ska matoffret vara en efa mjöl för tjuren, en efa för baggen och så mycket för lammen som han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa. ¹² När fursten vill bära fram ett frivilligt offer till Herren, ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer, ska den östra porten öppnas för honom, så att han kan bära fram sitt brännoffer och gemenskapsoffer precis som på sabbaten. Sedan ska han gå ut igen, och porten ska stängas efter honom.

¹³ Du ska dagligen ge ett årsgammalt felfritt lamm som brännoffer till Herren. Varje morgon ska du offra ett sådant. ¹⁴ Du ska också som matoffer varje morgon ge en sjättedels efa mjöl och en tredjedels hin olja att fukta mjölet med. Denna förordning för Herrens matoffer ska gälla som en bestående stadga för alltid. ¹⁵ Lammet, matoffret och oljan ska bäras fram varje morgon som ett regelbundet brännoffer.

¹⁶ Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en del av sin egendom som gåva, ska den tillhöra hans söner. Det ska vara deras egendom som de ärvt. ¹⁷ Men om han ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina tjänare, får denne behålla den fram till friåret. Då återgår den till fursten. Det är bara hans söner som får behålla hans egendom. ¹⁸ Fursten får inte heller ta något av folkets arvedel eller tvinga bort dem från deras egendom. Han ska ge sina söner av sin egendom, för att ingen bland mitt folk ska behöva skiljas från sin egendom.’ ”

¹⁹ Sedan förde han mig genom ingången vid sidan om porten till prästernas heliga rum som låg mot norr. Längst bort vid västra ändan syntes en plats. ²⁰ Han sa till mig: ”Det här är platsen där prästerna kokar skuldoffret och syndoffret och bakar matoffret, för att slippa bära dem till den yttre förgården och därmed helga folket.”

²¹ Därefter förde han mig ut till den yttre förgården och runt till dess fyra hörn. I varje hörn syntes en gård. ²² I den yttre förgårdens fyra hörn fanns det slutna gårdar, 20 meter långa och 15 meter breda, alla gårdarna i de fyra hörnen var lika stora. ²³ Utmed insidan av de fyra gårdarna fanns på alla sidor en mur, och nertill i muren runt omkring hade man byggt eldstäder för kokning. ²⁴ Han sa till mig: ”I dessa kök kokar tempeltjänarna folkets slaktoffer.”

Tempelkällan

47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. ² Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. ³ Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. ⁴ Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. ⁵ Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.

⁶ Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. ⁷ När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. ⁸ Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. ⁹ Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. ¹⁰ Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. ¹¹ Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. ¹² Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”