M’Cheyne Bible Reading Plan
Elias himmelsfärd
2 När[a] Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal[b]. 2 Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel[c].” Men Elisha svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.
3 Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 4 Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko[d].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de kom till Jeriko.
5 Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren ska ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?” Han svarade: ”Ja, jag vet. Men var tysta!” 6 Elia sade till honom: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan[e].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.
7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 (A) Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 (B) När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott[f] av din ande.” 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.”
11 (C) Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 (D) Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare[g]!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
13 (E) Därefter tog han upp Elias mantel[h], som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.
15 När profetlärjungarna borta vid Jeriko såg det, sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 (F) Och de sade till honom: ”Bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat ner honom på något berg eller i någon dal.” Men han svarade: ”Sänd inte i väg någon.” 17 Men de fortsatte att envist be honom tills han kände sig besvärad, så han sade: ”Skicka dem då!” Då sände de i väg de femtio männen, och de sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom där han var i Jeriko, sade han till dem: ”Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”
Vattnet vid Jeriko
19 (G) Männen i staden sade till Elisha: ”Staden har ett bra läge, som min herre ser, men vattnet är dåligt och landet bär ingen frukt[i].” 20 Han sade: ”Hämta åt mig en ny skål och lägg salt i den.” Och de hämtade en sådan åt honom.
21 Därefter gick han ut till vattenkällan och kastade salt[j] i den och sade: ”Så säger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hälsosamt. Det ska inte längre komma död och ofruktsamhet av det.” 22 Och vattnet blev hälsosamt och är så än i dag enligt det ord Elisha talade.
Pojkarna vid Betel
23 Därefter begav han sig upp till Betel. Medan han var på väg dit upp kom en grupp unga pojkar[k] ut ur staden. De började håna honom och ropade till honom: ”Upp med dig[l], flintskalle[m]! Upp med dig, flintskalle!” 24 Han vände sig om och såg på dem och förbannade dem i Herrens namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och rev ihjäl fyrtiotvå av pojkarna. 25 Därifrån gick han till berget Karmel och vände sedan tillbaka till Samaria.
Laglöshetens människa
2 (A) När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi ska samlas hos honom ber vi er, bröder, 2 (B) att inte plötsligt tappa fattningen. Låt er inte skrämmas av någon ande eller av något ord eller brev som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.
3 Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa[a] träda fram, fördärvets son, 4 (C) motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 (D) Minns ni inte att jag sade er detta medan jag ännu var hos er? 6 Och ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Laglöshetens hemlighet är ju redan verksam. Nu måste bara han som håller tillbaka röjas ur vägen.
8 (E) Sedan ska den laglöse träda fram, han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. 9 (F) Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. 10 (G) Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. 11 (H) Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Gud har utvalt er
13 (I) Men vi måste alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er[b] till frälsning genom att ni helgas av Anden[c] och tror på sanningen. 14 (J) Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.
15 (K) Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev[d]. 16 (L) Och må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, 17 uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.
Daniel i lejongropen
6 Darejavesh fann det lämpligt att sätta hundratjugo satraper över riket, för att de skulle finnas överallt i riket. 2 Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust.
3 Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket. 4 (A) Då försökte de andra furstarna och satraperna finna något att anklaga Daniel för i det som gällde riket. Men de kunde inte finna något att anklaga honom för eller något brottsligt hos honom, eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom. 5 Då sade männen: ”Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för, ifall det inte gäller hans gudsdyrkan.”
6 (B) Därefter skyndade[a] furstarna och satraperna i väg till kungen och sade till honom: ”Må du leva för evigt, kung Darejavesh! 7 Rikets alla furstar, guvernörer och satraper, rådsherrar och ståthållare har enats om att det bör antas en kunglig förordning och utfärdas ett påbud: Den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen[b]. 8 (C) Så utfärda nu, o konung, ett påbud och sätt upp en skrivelse som efter Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” 9 Kung Darejavesh gjorde så och lät sätta upp ett skriftligt påbud.
10 (D) Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem[c]. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen[d] och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra.
11 Då kom männen instormande och fann Daniel i färd med att be och åkalla sin Gud. 12 (E) De gick då till kungen och frågade honom om det kungliga påbudet: ”Har du inte satt upp ett påbud om att den som under trettio dagar ber till någon annan gud eller människa än till dig, o konung, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Jo, och påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.” 13 Då sade de till kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, har varken tagit hänsyn till dig eller det påbud du utfärdat utan ber sin bön tre gånger om dagen.”
14 När kungen hörde det blev han djupt bedrövad och bestämde sig för att rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att finna en utväg och rädda honom. 15 Då skyndade männen in till kungen och sade till honom: ”Vet, o konung, att det är Mediens och Persiens lag att de påbud och förordningar som kungen utfärdar inte kan återkallas.”
16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Må din Gud, som du ständigt dyrkar, rädda dig!” 17 (F) Och man bar fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill för att inget skulle kunna ändras i det som hände med Daniel. 18 Sedan gick kungen hem till sitt palats. Han fastade hela natten och lät inga kvinnor[e] komma in till sig, och han kunde inte sova.
19 På morgonen när det ljusnade steg kungen upp och skyndade till lejongropen. 20 När han kom i närheten av gropen ropade han på Daniel med ängslig röst. Han sade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har din Gud, som du ständigt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 (G) Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap så att de inte skadat mig. För jag är utan skuld inför honom, och jag har inte heller gjort något fel mot dig, o konung.”
23 Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle ta upp Daniel ur gropen. När han hade tagits upp kunde man inte se någon skada på honom, eftersom han hade litat på sin Gud. 24 Sedan lät kungen hämta männen som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen med deras barn och hustrur. Innan de ens hade nått botten i gropen överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
25 (H) Därefter lät kung Darejavesh skriva till alla folk och stammar och språk som fanns över hela jorden:
”Jag önskar er fred och framgång!
26 (I) Härmed befaller jag att man inom hela mitt rikes område ska bäva och frukta för Daniels Gud.
För han är den levande Guden
som består för evigt.
Hans rike kan inte förgöras,
hans välde har inget slut.
27 Han befriar och räddar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden,
och han har befriat Daniel
ur lejonens våld.”
28 (J) Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaveshs regering, det vill säga[f] under persern Koreshs[g] regering.
Salig är den som vördar Herren
112 [a][b]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [c]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [d]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [e]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [f]Det går väl för[g] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [h]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [i]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [j]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [k]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [l]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [m][n]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [o]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [p]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [q]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [r]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [s]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[t]?
7 [u]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [v]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [w]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation