M’Cheyne Bible Reading Plan
Josia kung i Juda
34 (A) Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.
Början av Josias reform
3 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena[b] Juda och Jerusalem från offerhöjderna och asherapålarna och från de snidade och gjutna avgudabilderna. 4 (B) Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och asherapålarna och de snidade och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. 5 (C) Och prästernas ben brände han på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.
6 I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. 7 Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat asherapålarna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.
Templet repareras
8 (D) I sitt artonde regeringsår,[c] medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herren sin Guds hus i ordning. 9 (E) De gick till översteprästen Hilkia[d] och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. 10 De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som förvaltare i Herrens hus.
Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera och förstärka byggnaden. 11 (F) Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. 12 Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Förmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. 13 (G) De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, förmän och dörrvakter.
Översteprästen finner lagboken
14 (H) När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok[e] som hade blivit given genom Mose. 15 (I) Då sade Hilkia till skrivaren Shafan: ”Jag har funnit lagboken i Herrens hus.” Hilkia gav boken åt Shafan. 16 Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: ”Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. 17 De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna.” 18 Skrivaren Shafan sade också till kungen: ”Prästen Hilkia har gett mig en bok.” Och Shafan läste ur den inför kungen.
19 När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder. 20 Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare och sade: 21 ”Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok.”
22 Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden[f]. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
23 Då svarade hon dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 24 (J) Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna[g] i den bok som man har läst för Juda kung. 25 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas.
26 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27 (K) Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, säger Herren. 28 Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här.” Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.
Ett förbund att följa Herren
29 (L) Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30 Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp[h] för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 31 (M) Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. 32 Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.
33 (N) Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.
Kristi seger över Satan
20 (A) Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 (B) Och han grep draken, den gamle ormen som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år. 3 Sedan kastade ängeln honom i avgrunden och stängde och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Därefter ska han släppas lös för en kort tid.
4 (C) Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De levde och regerade med Kristus i tusen år. 5 (D) Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 (E) Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.
7 Och när de tusen åren har nått sitt slut ska Satan släppas ut ur sitt fängelse. 8 (F) Och han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. 9 (G) De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. 10 (H) Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
Den slutliga domen
11 (I) Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 (J) Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.[a] 14 (K) Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.
Prästernas synd
2 Och nu kommer denna befallning till er, ni präster:
2 (A) Om ni inte vill höra,
om ni inte tar det till hjärtat
att ge ära åt mitt namn,
säger Herren Sebaot,
då ska jag sända förbannelse
över er.
Jag ska förbanna era välsignelser,
och jag har redan förbannat dem
eftersom ni inte tar det till hjärtat.
3 (B) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
och kasta dynga[a] i ansiktet på er,
dynga från era högtidsoffer,
och ni ska bäras bort
tillsammans med den.
4 (C) Och ni ska förstå
att jag har gett er
denna befallning
för att mitt förbund med Levi
ska bestå, säger Herren Sebaot.
5 (D) Mitt förbund med honom
var liv och frid,
och jag gav honom det
för att han skulle vörda mig.
Och han vördade mig
och bävade för mitt namn.
6 Sann undervisning var i hans mun,
ingen orätt fanns på hans läppar.
I frid och uppriktighet
vandrade han med mig,
och han omvände många
från deras missgärningar.
7 (E) För prästens läppar
ska bevara kunskap,
och man ska hämta undervisning
från hans mun,
eftersom han är en budbärare
från Herren Sebaot.
8 Men ni har vikit av från vägen,
ni har fått många på fall
genom er undervisning.
Ni har fördärvat förbundet
med Levi, säger Herren Sebaot.
9 (F) Därför har jag också gjort er
föraktade och förnedrade
inför hela folket,
för ni har inte hållit er
till mina vägar
utan varit partiska
när ni undervisar.
Folkets trolöshet
10 (G) Har vi inte alla samme Far?
Har inte samme Gud skapat oss?
Varför begår vi då svek
mot varandra
och kränker våra fäders förbund?
11 (H) Juda har begått svek,
och avskyvärda ting
har gjorts i Israel och i Jerusalem.
Juda har kränkt
det som Herren håller heligt,
det som han älskar,
och de har gift sig med kvinnor
som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
var och en som gör så,
både hög och låg[b]
och den som bär fram gåvor
till Herren Sebaot.
13 (I) Och dessutom gör ni detta:
Ni översköljer Herrens altare
med tårar, gråt och klagan,
eftersom han inte vill
se till offergåvan längre
eller ta emot något från er hand
med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
Därför att Herren var vittne
mellan dig
och din ungdoms hustru.
Du har varit trolös mot henne,
trots att hon är din maka,
din hustru
som du ingått förbund med.
15 (J) Har inte han gjort dem till ett?
Det som är kvar av ande[c]
tillhör honom.
Och varför till ett?
Han söker ättlingar
som hör Gud till.
Så ta hand om er ande
och var inte trolös
mot din ungdoms hustru.
16 (K) Jag hatar skilsmässa,
säger Herren, Israels Gud,
och att man höljer sig i våld
som i en klädnad,
säger Herren Sebaot.
Så var på er vakt i er ande
och var inte trolösa.
17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
Ni frågar:
”Hur har vi tröttat ut honom?”
När ni säger:
”Den som gör det onda
är god i Herrens ögon,
och han gläder sig över dem”,
eller: ”Var är rättvisans Gud?”
19 (A) Då tog Pilatus Jesus och lät gissla[a] honom. 2 Soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel[b]. 3 Sedan gick de fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas kung!" och slog honom i ansiktet.
4 (B) Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte finner honom skyldig till något." 5 Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln, och Pilatus sade till dem: "Se människan!"
6 När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig till något." 7 (C) Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son."
8 När Pilatus hörde det blev han ännu mer rädd. 9 Han gick tillbaka in i pretoriet och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. 10 Pilatus sade till honom: "Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" 11 (D) Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." 12 (E) Från det ögonblicket försökte Pilatus få honom fri. Men judarna skrek: "Släpper du honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig själv till kung sätter sig upp mot kejsaren."
13 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet vid den plats som kallas Stengården, på hebreiska Gabbata. 14 Det var förberedelsedagen i påskveckan[c], omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung!" 15 De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Ska jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren." 16 Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
De tog med sig Jesus, 17 (F) och han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
19 Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: "Jesus från Nasaret, judarnas kung." 20 Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden[d] och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. 21 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung." 22 Pilatus svarade: "Det jag skrivit har jag skrivit."
23 (G) När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden[e] var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. 24 Därför sade de till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den." Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.[f] Så gjorde nu soldaterna.
25 (H) Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas[g] hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son." 27 Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.
28 Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas[h]: "Jag törstar." 29 Där stod en kruka full med ättikvin[i], och de satte en svamp full med ättikvin runt en isopstjälk[j] och förde den till hans mun. 30 När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
31 Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas[k] och kropparna tas bort.[l] 32 Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.
33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. 34 I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. 36 Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas.[m] 37 Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.[n]
Jesu begravning
38 (I) Josef från Arimatea, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad sedan Pilatus om att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick då och tog hand om hans kropp. 39 (J) Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus på natten. Han hade med sig en blandning av myrra[o] och aloe[p], omkring trettio kilo[q]. 40 De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de väldoftande salvorna, så som judarna brukar göra vid begravningar. 41 Vid platsen där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. 42 Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation