M’Cheyne Bible Reading Plan
Salomos bön vid tempelinvigningen
12 (A) Därefter ställde Salomo sig framför Herrens altare inför Israels hela församling och räckte ut sina händer. 13 Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar[a] hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen 14 (B) och sade:
”Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta. 15 (C) Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett. 16 (D) Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min lag, så som du har vandrat inför mig. 17 Och nu, Herre, Israels Gud, förverkliga det ord som du har talat till din tjänare David.
18 (E) Men kan Gud verkligen bo bland människorna på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt! 19 Men vänd dig ändå till din tjänares bön och åkallan, Herre min Gud, så att du hör det rop och den bön som din tjänare sänder upp till dig 20 (F) och låter dina ögon dag och natt vara öppna mot detta hus, den plats om vilken du har sagt att du där vill fästa ditt namn, så att du hör den bön som din tjänare ber när han vänder sig mot denna plats.[b] 21 Ja, hör de böner som din tjänare och ditt folk Israel sänder upp, när de vänder sig mot denna plats. Hör dem från den plats där du bor, från himlen. Och när du hör, må du förlåta.
22 (G) Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus, 23 hör det då från himlen och utför ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Straffa den skyldige och låt hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låt honom få efter hans rättfärdighet.
24 (H) Om ditt folk Israel blir slaget inför en fiende, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om och prisar ditt namn och ber och åkallar inför ditt ansikte i detta hus, 25 hör det då från himlen och förlåt ditt folk Israels synd och låt dem komma tillbaka till det land som du har gett till dem och deras fäder.
26 (I) Om himlen stängs till och inget regn faller, därför att de har syndat mot dig, men de då ber vända mot denna plats och prisar ditt namn och vänder om från sin synd, eftersom du har ödmjukat dem[c], 27 hör det då i himlen och förlåt dina tjänares och ditt folk Israels synd och lär dem den goda väg de ska vandra. Och låt det regna över ditt land som du gett åt ditt folk till arvedel.
28 (J) Om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot och rost[d], om det kommer gräshoppor och gräsmaskar, om fienderna tränger in i deras land och belägrar deras städer, ja, vilken plåga och sjukdom som än kommer, 29 om då någon människa eller hela ditt folk Israel ber och ropar till dig när de var för sig känner plågan och smärtan som har drabbat dem, och de räcker ut sina händer mot detta hus, 30 (K) hör det då från himlen där du bor, och förlåt och ge var och en efter alla hans gärningar, eftersom du känner hans hjärta. För det är bara du som känner människornas hjärtan. 31 (L) Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.
32 (M) Också om en främling, en som inte är av ditt folk Israel, kommer från något land långt borta på grund av ditt stora namn och din starka hand och din uträckta arm, om han kommer och ber vänd mot detta hus, 33 hör det då från himlen där du bor och gör allt som främlingen ropar till dig om. Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig, som ditt folk Israel gör, och förstå att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.
34 Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 35 hör då från himlen deras bön och åkallan och skaffa dem rätt.
36 (N) Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära, 37 (O) men de då kommer till besinning i det land där de är fångar och vänder om och ropar till dig om nåd i fångenskapens land och säger: Vi har syndat, vi har gjort fel och varit ogudaktiga, 38 (P) om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land dit man fört dem som fångar, och de ber vända mot sitt land som du gett deras fäder, mot den stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn, 39 hör då från himlen där du bor deras bön och deras rop om nåd och skaffa dem rätt, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig. 40 Så, min Gud, låt dina ögon vara öppna och dina öron lyssna till vad som bes på denna plats.
41 (Q) Och nu: Res dig, Herre Gud, och kom till din vilostad, du och din makts ark! Låt dina präster, Herre Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina fromma glädja sig över ditt goda. 42 (R) Herre Gud, visa inte tillbaka din smorde. Tänk på den nåd du har lovat din tjänare David.”
Tron på Guds Son
5 (A) Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 (B) Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 (C) för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 (D) Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
6 (E) Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet[a]. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Det är tre som vittnar[b]: 8 Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. 9 (F) Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. 10 (G) Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig[c]. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. 11 (H) Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 (I) Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
13 (J) Detta skriver jag till er för att ni ska veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn. 14 (K) Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. 15 Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, då vet vi också att vi redan har det vi bett honom om.
16 (L) Om någon ser sin broder begå en synd som inte leder till döden, då ska han be och Gud ska ge honom liv. Detta gäller dem vilkas synd inte leder till döden. Det finns synd som leder till döden, och jag säger inte att man ska be för den. 17 (M) All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte leder till döden.
18 (N) Vi vet att ingen som är född av Gud syndar[d]. Han som är född av Gud bevarar honom[e] så att den onde inte kan röra honom. 19 (O) Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 (P) Men vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
21 (Q) Kära barn, var på er vakt mot avgudarna.
1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.
Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 (A) Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 (B) Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[a]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[b],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 (C) Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[c].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 (D) Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 (E) Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 (F) Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?
Jesu fullmakt ifrågasätts
20 (A) En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 (B) och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"
5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 (C) Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.
10 (D) När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 (E) Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?[a] 18 (F) Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
19 (G) De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
Skatt till kejsaren
20 (H) De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren[b] eller inte?"
23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar[c]. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 (I) Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.
Frågan om uppståndelsen
27 (J) Sedan kom det fram några saddukeer[d], de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 (K) "Mästare! Mose gav oss föreskriften[e] att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.[f] 38 (L) Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt[g]!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 (M) David säger ju själv i Psaltaren:[h] Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 (N) tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.[i] 44 David kallar honom alltså Herre[j]. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 (O) "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation