M’Cheyne Bible Reading Plan
Jotam kung i Juda
27 (A) Jotam var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. 2 (B) Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och till det kom att han inte trängde in i Herrens tempel. Men folket gjorde fortfarande det som var ont[b].
3 (C) Jotam byggde Övre porten till Herrens hus, och på Ofelmuren[c] utförde han stora byggnadsarbeten. 4 (D) Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd och uppförde borgar och torn i skogarna. 5 Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer[d] korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året. 6 Jotam blev mäktig, eftersom han vandrade med fasta steg inför Herren sin Gud.
7 Vad som mer finns att säga om Jotam, om alla hans krig och annat han företog sig, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. 8 Han var tjugofem år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. 9 Jotam gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Ahas blev kung efter honom.
Ahas kung i Juda
28 (E) Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år[e] i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, 2 utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. 3 (F) Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 (G) Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
Krig mot Aram och Israel
5 (H) Därför gav Herren hans Gud honom i den arameiske kungens[f] hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Ahas blev överlämnad åt Israels kung som tillfogade honom ett stort nederlag. 6 (I) Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren, sina fäders Gud. 7 Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. 8 Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.
Profeten Oded
9 Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: ”Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. 10 Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren er Gud? 11 Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, för Herrens vrede är över er.”
12 Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget 13 och sade till dem: ”Ni ska inte föra in dessa fångar hit, för ni drar skuld över oss inför Herren, och ni ökar på våra synder och vår skuld ännu mer. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel.”
14 Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15 (J) Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
16 (K) Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp, 17 för utöver allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. 18 Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. 19 Herren ville förödmjuka Juda på grund av Ahas, den israelitiske kungen, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. 20 Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. 21 Trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungapalatset och furstarna och gav det till Assyriens kung[g], hjälpte det honom inte.
Ahas synder
22 I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren. 23 (L) Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, för han tänkte: ”Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, ska jag offra åt dem så att de hjälper mig.” Men i stället var det dessa som fick honom och hela Israel på fall. 24 (M) Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn[h] i Jerusalem. 25 I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På så sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.
26 (N) Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 (O) Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.
Lammet på Sions berg
14 (A) Och jag såg, och se: Lammet stod på Sions berg, och med honom etthundrafyrtiofyra tusen som hade hans namn och hans Fars namn skrivet på sina pannor. 2 (B) Och jag hörde en röst från himlen, som bruset av väldiga vatten och dånet av kraftig åska. Rösten jag hörde var som när harpspelare spelar på sina harpor.
3 (C) De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste, och ingen kunde lära sig den sången utom dessa etthundrafyrtiofyra tusen som är friköpta från jorden. 4 (D) Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet. 5 (E) I deras mun har det inte funnits någon lögn. De är fläckfria.
De tre änglarna
6 Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, 7 (F) och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna."
8 (G) En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."
9 (H) En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, 10 (I) då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. 11 (J) Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn. 12 (K) Här visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
13 (L) Och jag hörde en röst från himlen: "Skriv: Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem."
Skörden är mogen
14 (M) Och jag såg, och se: ett vitt moln, och på molnet satt en som liknade en människoson. På sitt huvud hade han en krona av guld, och i sin hand en skarp skära.[a] 15 (N) Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: "Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen." 16 Han som satt på molnet lät då sin skära gå över jorden, och jorden skördades.
17 En annan ängel kom ut från templet i himlen, också han med en skarp skära. 18 Och ännu en ängel kom ut från altaret, han som hade makt över elden. Han ropade med stark röst till ängeln med den skarpa skäran: "Räck ut din skarpa skära och skörda druvklasarna från jordens vinstock, för dess druvor är mogna." 19 (O) Och ängeln lät sin skära gå över jorden och skördade druvorna från jordens vinstock och kastade dem i Guds vredes stora vinpress. 20 Vinpressen trampades utanför staden, och blod flöt från pressen och nådde upp till betslen på hästarna ettusen sexhundra stadier[b] bort.
Herren har omsorg om sitt folk
10 (A) Be Herren om regn
i vårregnets tid.
Herren gör åskmolnen,
han ger människorna
skurar av regn,
gröda på marken åt var och en.
2 (B) Men husgudarna[a] talar svek,
spåmännen skådar lögn,
bedrägliga drömmar talar de,
tomhet är deras tröst.
Därför drar folket bort
som en fårhjord.
De lider nöd,
för de har ingen herde.
3 (C) Min vrede brinner mot herdarna,
och jag ska straffa bockarna.
Herren Sebaot tar sig an
sin hjord, Juda hus,
och ska göra den
till sin stolta stridshäst.
4 (D) Från Juda ska hörnstenen komma,
från honom stödjepelaren,
från honom bågen till striden,
från honom allt
vad styresman heter.
5 (E) De ska likna hjältar
som trampar ner sina fiender
som smuts på gatan i striden.
De ska strida,
för Herren är med dem,
och ryttarna på sina hästar
ska komma på skam.
6 (F) Jag ska ge styrka åt Juda hus
och frälsa Josefs hus.
Jag ska föra dem tillbaka,
för jag ska förbarma mig
över dem.
De ska vara som om jag aldrig
hade förkastat dem,
för jag är Herren deras Gud,
jag ska bönhöra dem.
7 (G) Efraims män ska bli som hjältar,
deras hjärtan ska glädjas
som av vin.
Deras barn ska se det
och glädja sig,
deras hjärtan ska fröjda sig
i Herren.
8 Jag ska vissla på dem
och föra dem samman,
för jag har befriat dem.
De ska bli lika talrika som förut.
9 (H) När jag planterar dem bland folken
ska de tänka på mig i fjärran land.
De ska få leva med sina barn
och komma tillbaka.
10 (I) Jag ska föra dem tillbaka
från Egyptens land
och samla dem från Assur.
Till Gileads land och till Libanon
ska jag föra dem,
och där ska inte finnas utrymme
nog för dem.
11 (J) Han ska dra fram genom
ett hav av nöd,
han ska slå ner havets vågor
och Nilflodens alla djup
ska torka ut.
Assurs stolthet ska brytas ner
och spiran tas ifrån Egypten.
12 (K) Jag ska göra dem starka i Herren,
och i hans namn ska de gå fram,
säger Herren.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
13 Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2 (A) De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. 3 (B) Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter[a] och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?" 7 Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." 8 Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" 10 (C) Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla." 11 (D) Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
12 När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 (E) Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. 14 (F) Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 (G) Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. 16 (H) Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren[b] är inte större än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Jesus förutsäger Judas förräderi
18 Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt. Men Skriften ska fullbordas: Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig[c]. 19 Jag säger det till er nu innan det sker, för att ni när det skett ska tro att Jag Är. 20 (I) Jag säger er sanningen: Den som tar emot någon som jag sänder tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig."
21 (J) När Jesus hade sagt detta, skakades han i sin ande och vittnade: "Jag säger er sanningen: En av er ska förråda mig." 22 Lärjungarna såg på varandra och undrade osäkert vem han kunde mena. 23 (K) En av hans lärjungar, den som Jesus älskade[d], låg till bords vid Jesu sida[e]. 24 Simon Petrus gav tecken till honom att fråga vem han talade om. 25 Den lärjungen lutade sig då mot Jesu bröst och sade: "Herre, vem är det?" 26 Jesus svarade: "Det är han som får brödet som jag doppar." Han doppade sin brödbit och gav den till Judas, Simon Iskariots son.
27 (L) När Judas hade tagit brödet for Satan in i honom, och Jesus sade till honom: "Det du gör, gör det snart!" 28 Men ingen av dem som låg till bords förstod varför han sade så till honom. 29 (M) Judas hade hand om kassan, och därför trodde några att Jesus sade åt honom att köpa något som de behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. 30 När han hade tagit brödet gick han genast ut. Det var natt.
Jesus är nu förhärligad
31 (N) När Judas hade gått sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Och om Gud är förhärligad i honom ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom snart.
33 (O) Mina barn, ännu en kort tid är jag hos er. Ni kommer att söka mig, och som jag sade till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 (P) Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar."
36 (Q) Simon Petrus sade till honom: "Herre, vart går du?" Jesus svarade: "Dit jag går kan du inte följa mig nu. Men längre fram ska du få följa mig." 37 (R) Petrus frågade: "Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag ska ge mitt liv för dig." 38 Jesus svarade: "Ska du ge ditt liv för mig?[f] Jag säger dig sanningen: Tuppen kommer inte att gala förrän du har förnekat mig tre gånger.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation