The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
En härskare ska födas i Betlehem
5 Rista sorgmärken på dig, du belägrade stad![a]
En belägringsvall är rest mot oss,
och med käpp slår de
Israels domare på kinden.
2 ”Men du Betlehem i Efrata,
så oansenlig bland Judas släkter,
från dig ska det ges åt mig
en som ska härska över Israel,
en som har sitt ursprung i det förflutna,
i eviga tider.”
3 Därför ska de bli övergivna,
fram till den tid
då hon som ska föda har fött.
Då ska de som finns kvar av hans bröder
återvända till israeliterna.
4 Han ska träda fram
och vara herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds namns majestät.
De ska leva i lugn och ro,
för han ska vara stor över hela jorden.
5 Han ska vara vår frid.
Och när assyrierna invaderar vårt land
och tränger in i våra palats
ställer vi mot dem sju herdar
och åtta ledande män.
6 De ska härska över Assyrien med svärd
och över Nimrod med dragna vapen.
Han ska befria oss från assyrierna,
när de anfaller vårt land
och tågar in på vårt territorium.
7 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som dagg från Herren,
som regnskurar på gräset,
som inte väntar på en människa
eller dröjer för mänsklighetens skull.
8 De som är kvar av Jakob
ska vara mitt ibland många folk
som ett lejon bland djuren i skogen,
som ett ungt lejon bland fårhjordar,
som, där det går fram, trampar ner och river,
och vars byte ingen kan rädda.
9 Låt din hand lyftas mot dina motståndare,
låt alla dina fiender förintas.
10 ”Den dagen, säger Herren,
utplånar jag dina hästar som finns hos dig
och förstör dina stridsvagnar.
11 Jag förstör städerna i ditt land
och river ner alla dina fästningar.
12 Jag gör slut på all trolldom hos dig,
det ska inte längre finnas några teckentydare hos dig.
13 Jag river ner dina utskurna gudabilder
och stoder som finns hos dig.
Du ska inte mer tillbe någonting
som du med dina händer har gjort.
14 Jag utrotar dina asherapålar
och ödelägger dina städer.
15 Jag ska i vrede och förbittring
ta hämnd på de folk som vägrat att lyda.”
Från straff till upprättelse
(6:1—7:20)
6 Hör vad Herren säger:
”Stå upp, gå till rätta inför bergen!
Låt höjderna höra din röst!
2 Hör, ni berg, på Herrens anklagelser!
Lyssna, ni jordens fasta grundvalar!
Herren anklagar sitt folk,
han går till rätta med Israel.
3 Mitt folk, vad är det jag har gjort mot dig?
Vad har jag tyngt ner dig med? Svara mig!
4 Det var jag som förde dig ut ur Egypten
och befriade dig från slaveriet.
Jag sände Mose, Aron och Mirjam
framför dig.
5 Kom ihåg, mitt folk,
vad Balak, kungen i Moab, hade tänkt ut
och vad det var för svar han fick
av Bileam, Beors son.
Tänk på vandringen från Shittim till Gilgal,
och lär dig förstå Herrens rättfärdiga handlande.”
6 Vad ska jag kunna komma med inför Herren,
när jag ska böja mig ner inför Gud i höjden?
Ska jag komma fram inför honom
med brännoffer och årsgamla kalvar?
7 Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8 Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
Israels skuld och straff
9 Herren ropar till staden;
vis är den som fruktar hans namn!
”Lyssna, du stam, och stadens församling![b]
10 Finns det ännu i den gudlöses hus skatter
som mätts upp med för små mått,
sådana mått som jag har förbannat?[c]
11 Skulle jag acceptera fiffel med vågen
och falska vikter i väskan?
12 Stadens rika män är våldsbenägna,
dess invånare är lögnare
och talar med bedräglig tunga.
13 Därför har jag nu tagit itu med dig [d]
för att straffa dig
och lägga dig i ruiner
för dina synders skull.
14 Du ska äta utan att bli mätt
och ständigt gå hungrig.
Du försöker spara
men kan ändå inte rädda något,[e]
och det du räddar
överlämnar jag åt svärdet.
15 Du ska så
men inte skörda.
Du ska pressa oliver
men inte få smörja dig med oljan.
Du ska trampa druvor
men inte få dricka vinet.
16 Man följer Omris stadgar
och gör som Achavs släkt.
Ni har följt deras råd.
Därför ska jag låta dig ödeläggas
och stadens invånare bli till åtlöje.
Ni får bära mitt folks[f] förakt.”
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[g]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[h] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[i]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
Guds folk ska räddas
7 Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd. 2 Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet: 3 ”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.”
4 Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,[a] och de kom från alla Israels stammar:
5 12 000 från Judas stam var märkta med sigill,
12 000 från Rubens stam,
12 000 från Gads stam,
6 12 000 från Ashers stam,
12 000 från Naftalis stam,
12 000 från Manasses[b] stam,
7 12 000 från Simons stam,
12 000 från Levis stam,
12 000 från Isaskars stam,
8 12 000 från Sebulons stam,
12 000 från Josefs stam och
12 000 från Benjamins stam.
Den stora skaran hyllar Gud och Lammet
9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt:
”Frälsningen finns hos vår Gud,
han som sitter på tronen,
och hos Lammet.”
11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa:
”Amen.
Pris, härlighet,
vishet och tacksägelse,
ära, makt och kraft tillhör vår Gud
i all evighet.
Amen.”
13 Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”
14 ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”
Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.[c] 15 Det är därför
de står här inför Guds tron
och tjänar honom dag och natt i hans tempel.
Han som sitter på tronen
ska slå upp sitt tält över dem.
16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga,
och varken solen
eller någon annan brännande hetta ska skada dem.
17 För Lammet, som står mitt för tronen,
ska vara deras herde
och leda dem till källorna med livets vatten[d].
Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”
En lovsång som prisar Herrens under
135 Halleluja!
Prisa Herrens namn,
prisa honom, ni Herrens tjänare,
2 ni som står i Herrens hus,
på förgårdarna till vår Guds hus.
3 Prisa Herren, för han är god!
Lovsjung hans namn,
för det är underbart.
4 Herren har utvalt Jakob åt sig
och Israel till sin egendom.
5 Jag vet att Herren är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Herren gör allt vad han vill
både i himlen och på jorden, i haven och i djupen.
7 Han låter molnen stiga upp vid horisonten,
han sänder blixt och regn
och han sänder ut vindarna från sina förråd.
8 I Egypten dödade han de förstfödda
bland både människor och djur.
9 Han sände tecken och under till Egypten,
till farao och dennes tjänstefolk.
10 Han besegrade många folk
och dödade mäktiga kungar,
11 Sichon, amoréernas kung,
Og, Bashans kung
och alla Kanaans kungar.
12 Han gav deras länder
som en arvslott till sitt folk Israel.
13 Herre, ditt namn består i evighet.
I alla tider kommer man att minnas dig, Herre.
14 Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare.
15 Folkens gudar är silver och guld,
verk av människohänder.
16 De har munnar som inte kan tala
och ögon som inte kan se.
17 De har öron som inte kan höra,
och i deras munnar finns ingen andedräkt.
18 De som har gjort dem ska bli som de,
liksom alla som sätter sin lit till dem.
19 Israels släkt, prisa Herren!
Arons släkt, prisa Herren!
20 Levis släkt, prisa Herren!
Prisa Herren, ni som fruktar honom!
21 Prisad vare Herren från Sion,
han som bor i Jerusalem.
Halleluja!
5 Allt vad Gud har talat är sant,
han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
6 Lägg ingenting till hans ord,
för att han inte ska behöva anklaga dig för lögn.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.