Bible in 90 Days

²⁰ Mose svarade dem: ”Om ni gör detta, om ni beväpnar er inför Herren till kriget ²¹ så att alla era beväpnade män går över Jordan inför Herren, tills han har fördrivit sina fiender inför sig ²² och landet blivit underkuvat inför Herren, då kan ni sedan vända tillbaka och vara utan skuld mot Herren och mot Israel. Detta land ska då bli er besittning inför Herrens ansikte. ²³ Men om ni inte gör detta, se, då syndar ni mot Herren, och ni ska veta att er synd ska drabba er. ²⁴ Bygg städer åt era barn och inhägnader åt er boskap och gör som ni har sagt.”

²⁵ Gads barn och Rubens barn sade till Mose: ”Dina tjänare ska göra så som min herre befaller. ²⁶ Våra barn, våra hustrur, vår boskap och alla våra dragdjur ska bli kvar här i Gileads städer. ²⁷ Men dina tjänare, alla som är beväpnade för krig, ska dra över dit och strida inför Herrens ansikte så som min herre har sagt.”

²⁸ Mose gav då befallning om dem åt prästen Eleasar och åt Josua, Nuns son, och åt huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ²⁹ Mose sade till dem: ”Om Gads barn och Rubens barn går över Jordan med er, alla de som är beväpnade till strid inför Herrens ansikte, och landet blir kuvat inför er, då ska ni ge dem landet Gilead till besittning. ³⁰ Men om de inte drar beväpnade över med er, ska de få sin besittning bland er i Kanaans land.” ³¹ Gads barn och Rubens barn svarade: ”Vad Herren har sagt till dina tjänare, det vill vi göra. ³² Inför Herrens ansikte ska vi beväpnade dra över till Kanaans land men få vår arvsbesittning här på denna sidan Jordan.”

^33 (A) Mose gav åt dem, åt Gads barn och Rubens barn och ena hälften av Manasse, Josefs sons, stam: amoreernas kung Sichons rike, och Bashans kung Ogs rike. Han gav dem landet med städer och områdena kring städerna. ³⁴ Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer, ³⁵ Atrot-Shofan, Jaeser, Jogbeha, ³⁶ Bet-Nimra och Bet-Haran, befästa städer med inhägnader för boskap. ³⁷ Rubens barn byggde upp Heshbon, Eleale, Kirjatajim, ³⁸ Nebo och Baal-Meon, vilkas namn har ändrats, och Sibma. Och de gav namn åt städerna som de byggde upp.

^39 (B) Makirs, Manasses sons, barn drog bort till Gilead och intog det och fördrev amoreerna som bodde där. ⁴⁰ Mose gav Gilead åt Makir, Manasses son, och han bosatte sig där. ^41 (C) Och Jair, Manasses son, drog ut och intog deras byar och kallade dem Jairs byar. ⁴² Noba drog ut och intog Kenat med dess underlydande orter och kallade det Noba efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab

33 Detta är Israels barns lägerplatser, när de med sina härskaror drog ut ur Egyptens land, under ledning av Mose och Aron. ² På Herrens befallning upptecknade Mose de platser som de på sina vandringar bröt upp från. Detta var deras vandringar, efter de platser som de bröt upp från:

^3 (D) De bröt upp från Raamses^[a] i första månaden, på femtonde dagen i första månaden. Dagen efter påskhögtiden drog Israels barn orädda^[b] ut inför ögonen på alla egyptier, ^4 (E) medan egyptierna begravde alla de förstfödda som Herren hade slagit bland dem när Herren höll dom över deras gudar.

⁵ Israels barn bröt upp från Raamses och slog läger i Suckot.

^6 (F) De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, där öknen börjar.

^7 (G) De bröt upp från Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot som ligger mitt emot Baal-Sefon, och slog läger framför Migdol.

^8 (H) De bröt upp från Hahirot och gick rakt genom havet in i öknen och vandrade tre dagsresor i Etams öken, och slog läger i Mara^[c].

^9 (I) De bröt upp från Mara och kom till Elim. I Elim fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmträd, och de slog läger där.

¹⁰ De bröt upp från Elim och slog läger vid Röda havet.

^11 (J) De bröt upp från Röda havet och slog läger i öknen Sin.

¹² De bröt upp från öknen Sin och slog läger i Dofka.

¹³ De bröt upp från Dofka och slog läger i Alush.

^14 (K) De bröt upp från Alush och slog läger i Refidim^[d], där det inte fanns vatten för folket att dricka.

^15 (L) De bröt upp från Refidim och slog läger i Sinai öken^[e].

^16 (M) De bröt upp från Sinai öken och slog läger i Kibrot-Hattaava^[f].

^17 (N) De bröt upp från Kibrot-Hattaava och slog läger i Haserot^[g].

¹⁸ De bröt upp från Haserot och slog läger i Ritma.

¹⁹ De bröt upp från Ritma och slog läger i Rimmon-Peres.

²⁰ De bröt upp från Rimmon-Peres och slog läger i Libna.

²¹ De bröt upp från Libna och slog läger i Rissa.

²² De bröt upp från Rissa och slog läger i Kehelata.

²³ De bröt upp från Kehelata och slog läger vid berget Shefer.

²⁴ De bröt upp från berget Shefer och slog läger i Harada.

²⁵ De bröt upp från Harada och slog läger i Makhelot.

²⁶ De bröt upp från Makhelot och slog läger i Tahat.

²⁷ De bröt upp från Tahat och slog läger i Tera.

²⁸ De bröt upp från Tera och slog läger i Mitka.

²⁹ De bröt upp från Mitka och slog läger i Hashmona.

³⁰ De bröt upp från Hashmona och slog läger i Moserot.

³¹ De bröt upp från Moserot och slog läger i Bene-Jaakan.

³² De bröt upp från Bene-Jaakan och slog läger i Hor-Haggidgad.

³³ De bröt upp från Hor-Haggidgad och slog läger i Jotbata.

³⁴ De bröt upp från Jotbata och slog läger i Abrona.

³⁵ De bröt upp från Abrona och slog läger i Esjon-Geber^[h].

^36 (O) De bröt upp från Esjon-Geber och slog läger i öknen Zin, det vill säga Kadesh^[i].

^37 (P) De bröt upp från Kadesh och slog läger vid berget Hor på gränsen till Edoms land. ^38 (Q) På Herrens befallning steg prästen Aron upp på berget Hor och dog där i det fyrtionde året efter Israels barns uttåg ur Egyptens land, i femte månaden^[j], på första dagen i månaden. ³⁹ Aron var hundratjugotre år gammal när han dog på berget Hor.

^40 (R) Den kananeiske kungen av Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick nu höra att Israels barn var på väg.

^41 (S) De bröt upp från berget Hor och slog läger i Salmona.

⁴² De bröt upp från Salmona och slog läger i Punon.

⁴³ De bröt upp från Punon och slog läger i Obot.

^44 (T) De bröt upp från Obot och slog läger i Ije-Haabarim^[k] vid Moabs gräns.

⁴⁵ De bröt upp från Ijim och slog läger i Dibon-Gad.

⁴⁶ De bröt upp från Dibon-Gad och slog läger i Almon-Diblatajma.

⁴⁷ De bröt upp från Almon-Diblatajma och slog läger vid Abarimbergen framför Nebo.

^48 (U) De bröt upp från Abarimbergen och slog läger på Moabs hedar^[l] vid Jordan mitt emot Jeriko. ^49 (V) Deras läger vid Jordan sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hashittim på Moabs hedar.

Inför Kanaans erövring

⁵⁰ Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko och sade: ⁵¹ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^52 (W) ska ni driva bort landets alla invånare för er och förstöra alla deras bildstoder. Alla deras gjutna avgudabilder ska ni förstöra och alla deras offerhöjder ska ni ödelägga. ⁵³ Ni ska erövra landet och bosätta er där, för jag har gett er landet till besittning. ^54 (X) Ni ska utskifta landet åt er som arvedel genom lottkastning efter era släkter. Åt en större stam ska ni ge en större arvedel och åt en mindre stam en mindre arvedel. Var och en ska få sin del efter vad lotten bestämmer. Efter era fädernestammar ska ni utskifta landet mellan er. ^55 (Y) Men om ni inte driver bort landets invånare för er, då ska de som ni låter vara kvar bli törnen i era ögon och taggar i era sidor, och de ska tränga er i landet där ni bor. ⁵⁶ Och då ska jag göra med er så som jag hade tänkt göra med dem.”

Kanaans gränser

34 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Befall Israels barn och säg till dem: När ni kommer till Kanaans land, då är detta det land som ska tillfalla er som arvedel: Kanaans land, så långt dess gränser når.

^3 (Z) I söder ska ert land sträcka sig från öknen Zin utmed Edom, och er södra gräns ska börja vid änden av Salthavet^[m] i öster. ⁴ Sedan ska er gräns vända sig söder om Skorpionhöjden och gå fram till Zin och gå ut söder om Kadesh-Barnea, och vidare till Hasar-Addar och fram till Asmon.

⁵ Från Asmon ska gränsen vända sig mot Egyptens bäckravin^[n] och gå ut vid havet.

⁶ Er gräns i väster ska vara Stora havet. Det ska vara er gräns i väster.

⁷ Och detta ska vara er gräns i norr: Från Stora havet^[o] ska ni dra er gränslinje till berget Hor.

⁸ Från berget Hor ska ni dra er gränslinje dit där vägen går till Hamat, och gränsen ska gå ut till Sedad. ⁹ Sedan ska gränsen gå till Sifron och sluta vid Hasar-Enan. Detta ska vara er gräns i norr.

¹⁰ Som er gräns i öster ska ni dra en linje från Hasar-Enan till Shefam. ¹¹ Och från Shefam ska gränsen gå ner till Haribla, öster om Ajin, och vidare ner längs östra sluttningen av Kinneretsjön^[p].

¹² Sedan ska gränsen gå ner till Jordan och ut vid Salthavet. Detta ska vara ert land med dess gränser runt omkring.”

¹³ Och Mose gav Israels barn denna befallning: ”Detta är det land som ni genom lottkastning ska utskifta som arvedel åt er. Herren har befallt att det ska ges åt de nio stammarna och den ena halva stammen, ^14 (AA) för familjerna av Rubens stam och Gads stam och den andra hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel. ¹⁵ Dessa två stammar och denna halva stam har fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.”

Stamfurstarna ska utskifta landet

¹⁶ Herren talade till Mose. Han sade: ^17 (AB) ”Detta är namnen på de män som åt er ska utskifta landet i arvslotter: prästen Eleaser och Josua, Nuns son. ¹⁸ Och ni ska ta en furste ur varje stam för att utskifta landet i arvslotter. ¹⁹ Detta är männens namn:

Från Juda stam Kaleb, Jefunnes son,

²⁹ Dessa är de män som Herren befallde att utskifta arvslotterna åt Israels barn i Kanaans land.

Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: ^2 (AC) ”Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning ska ge städer åt leviterna att bo i. Ni ska också ge betesmarker åt dem omkring dessa städer. ³ Städerna ska de själva bo i, och betesmarkerna ska vara för deras dragdjur och boskap och alla andra djur. ⁴ Städernas betesmarker som ni ska ge leviterna ska sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. ⁵ Och utanför staden ska ni mäta upp på östra sidan tvåtusen alnar^[q], på södra sidan tvåtusen alnar, på västra sidan tvåtusen alnar och på norra sidan tvåtusen alnar, med staden i mitten. Detta ska de ha som betesmarker till sina städer.

^6 (AD) De städer som ni ger åt leviterna ska vara sex fristäder dit en dråpare kan fly. Utöver dessa ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer. ⁷ Åt leviterna ska ni ge sammanlagt fyrtioåtta städer med betesmarker omkring. ^8 (AE) Av de städer som ni ska ge av Israels barns besittningar, ska ni ta fler från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam ska ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått.”

Sex fristäder

⁹ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁰ ”Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, ^11 (AF) ska ni utse åt er städer som ska vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon ska kunna fly. ¹² Dessa städer ska ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren^[r], så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför församlingen. ¹³ Av de städer ni ger dem ska sex städer vara fristäder. ¹⁴ Tre städer ska ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵ Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem ska ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon ska kunna fly.

^16 (AG) Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁷ Eller om någon har i sin hand en sten som kan döda och slår någon till döds med den, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁸ Eller om någon har i sin hand ett träredskap som kan döda och slår någon till döds med det, då är han en mördare. En sådan ska straffas med döden. ¹⁹ Blodshämnaren ska döda mördaren. Varhelst han träffar på honom ska han döda honom. ²⁰ Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom så att han dör, ²¹ eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då ska den som gav slaget straffas med döden, för han är en mördare. Blodshämnaren ska döda honom när han träffar honom.

²² Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, ²³ eller utan att se honom träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, ²⁴ då ska församlingen döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. ²⁵ Församlingen ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där ska han stanna tills översteprästen som är smord med den heliga oljan är död.

²⁶ Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, ²⁷ och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. ²⁸ En dråpare ska stanna kvar i sin fristad tills översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning. ²⁹ Detta ska vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

^30 (AH) Om någon dödar en annan, ska mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. ³¹ Ni ska inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han ska straffas med döden. ³² Ni ska inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han ska få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. ^33 (AI) Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Genom blod vanhelgas landet^[s], och landet kan inte få försoning för det blod som spillts där utom genom blodet av den som har spillt det.

^34 (AJ) Ni ska inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, för jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn.”

Selofhads döttrars arvedel

36 ^(AK) Huvudmännen för familjerna som härstammade från Gilead, son till Makir, Manasses son, av Josefs barns släkter, trädde fram och talade inför Mose och de furstar som var huvudmän för israeliternas familjer. ^2 (AL) De sade: ”Herren har befallt min herre att genom lottkastning ge landet som arvedel åt Israels barn, och min herre har fått befallning av Herren att ge vår broder Selofhads arvedel åt hans döttrar. ³ Men om de blir gifta med någon ur en annan israelitisk stam, så tas deras arvedel bort från våra fäders arvedel. Den läggs till den stam de kommer att tillhöra och tas från vår arvslott. ^4 (AM) När sedan jubelåret kommer för Israels barn, blir deras arvedel lagd till den stam som de kommer att tillhöra, men deras arvedel tas från vår fädernestams arvedel.”

⁵ Efter Herrens ord befallde då Mose Israels barn: ”Josefs barns stam har talat rätt. ⁶ Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, men de ska gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. ⁷ Ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn ska behålla var och en sin fädernestams arvedel.

⁸ Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar ska gifta sig med någon från en släkt i hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. ⁹ Ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar ska behålla var och en sin arvedel.”

¹⁰ Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. ¹¹ Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. ¹² De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

¹³ Detta är de bud och stadgar som Herren gav Israels barn genom Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko.

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken^[t] mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. ² Det är elva dagsresor från Horeb^[u] längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

³ I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden^[v], talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. ^4 (AN) Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og^[w], Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

⁵ På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: ⁶ Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: ”Ni har stannat länge nog vid detta berg. ⁷ Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd^[x] och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land^[y] och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. ^8 (AO) Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem.”

Domare utses

^9 (AP) På den tiden sade jag till er: ”Jag kan inte bära er ensam. ^10 (AQ) Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. ¹¹ Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. ¹² Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? ¹³ Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän^[z] över er.” ¹⁴ Ni svarade mig: ”Ditt förslag är gott.”

^15 (AR) Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

¹⁶ Vid den tiden befallde jag era domare och sade: ”Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. ^17 (AS) När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det.” ¹⁸ Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh

¹⁹ Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. ²⁰ Där sade jag till er: ”Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. ²¹ Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös.”

^22 (AT) Då kom ni alla fram till mig och sade: ”Låt oss sända i väg några män^[aa] framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till.” ²³ Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. ²⁴ De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. ²⁵ De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: ”Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss.”

²⁶ Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. ^27 (AU) Ni klagade i era tält och sade: ”Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. ²⁸ Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter^[ab] där.”

²⁹ Då svarade jag er: ”Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! ^30 (AV) Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. ^31 (AW) Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats.”

³² Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, ^33 (AX) som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

³⁴ När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: ^35 (AY) ”Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, ³⁶ ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren.”

^37 (AZ) Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: ”Inte heller du ska komma dit in. ³⁸ Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. ^39 (BA) Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. ⁴⁰ Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet.”

^41 (BB) Då svarade ni mig: ”Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss.” Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

⁴² Men Herren sade till mig: ”Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er.” ⁴³ Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. ⁴⁴ Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. ⁴⁵ Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. ⁴⁶ Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

Åren i öknen

2 ^(BC) Så vände vi om och gick mot öknen, på vägen mot Röda havet, så som Herren hade sagt till mig. Det tog lång tid att ta oss runt Seirs^[ac] bergsbygd. ² Då sade Herren till mig: ³ ”Länge nog har ni gått runt om denna bergsbygd. Vänd er nu mot norr. ^4 (BD) Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. ^5 (BE) Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. ⁶ Ni ska köpa mat att äta av dem för pengar, och köpa vatten att dricka av dem för pengar, ^7 (BF) för Herren din Gud har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har Herren din Gud varit med dig och ingenting har fattats dig.”

⁸ Så drog vi bort från våra bröder, Esaus barn, som bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och Esjon-Geber. Vi vek av och tog vägen mot Moabs öken. ^9 (BG) Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”

^10 (BH) Förr bodde emeerna där, de var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. ¹¹ Liksom anakiterna räknas också de för rafaeer^[ad], men moabiterna kallar dem emeer. ^12 (BI) I Seir bodde tidigare horeerna^[ae], men Esaus barn drev bort dem och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, alldeles som Israel gjorde med det land som Herren hade gett dem till besittning.

^13 (BJ) ”Så bryt nu upp och gå över bäcken Sered^[af].” Vi gick då över den bäckravinen. ^14 (BK) Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea tills vi gick över bäcken Sered gick det trettioåtta år. Under den tiden dog hela det släkte av stridsmän som fanns i lägret, så som Herren med ed hade förklarat för dem. ¹⁵ Herrens hand var emot dem, och han utrotade dem ur lägret så att de dog.

¹⁶ När nu alla stridsmän i folket hade dött, ¹⁷ sade Herren till mig: ¹⁸ ”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar ^19 (BL) och ska då komma i närheten av ammoniterna. Men du ska inte angripa dem eller gå i strid med dem, för jag kommer inte att ge dig något i ammoniternas land till besittning, eftersom jag redan har gett det till Lots barn.”

²⁰ Också detta räknas till rafaeernas land. Rafaeer bodde där tidigare, men ammoniterna kallar dem samsummiter. ²¹ De var ett folk som var stort, talrikt och resligt som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. ²² På samma sätt gjorde han för Esaus barn som bor i Seir, när han förgjorde horeerna för dem. De drev bort dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. ²³ Även aveerna som bodde i byar ända fram till Gaza blev förgjorda av kaftoreerna, som drog ut från Kaftor^[ag] och sedan bodde i deras land.

²⁴ ”Bryt nu upp och gå över floden Arnon^[ah]. Se, jag har gett amorén Sichon, kungen i Heshbon, och hans land i din hand. Börja att inta det och ge dig i strid med honom. ^25 (BM) Redan i dag ska jag börja att inge fruktan och skräck för dig hos alla folk under himlen, så att de darrar och bävar för dig när de hör berättas om dig.”

Kung Sichon besegras

^26 (BN) Och jag skickade sändebud från Kedemots öken^[ai] till Sichon, kungen i Heshbon, med fridsamma ord och lät säga: ²⁷ ”Låt mig gå igenom ditt land. Jag ska strikt följa vägen utan att vika av åt höger eller vänster. ²⁸ Jag ska äta den mat som du vill sälja till mig för pengar och dricka det vatten som du vill ge mig för pengar. Låt mig bara passera igenom till fots ²⁹ – på samma sätt som Esaus barn, Seirs invånare, och moabiterna, Ars invånare, handlade mot mig – så att jag kan gå över Jordan in i det land som Herren vår Gud vill ge oss.”

^30 (BO) Men Sichon, kungen i Heshbon, var inte villig att låta oss gå igenom hans land, för Herren din Gud hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. ³¹ Och Herren sade till mig: ”Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.”

³² Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas. ³³ Men Herren vår Gud överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk. ³⁴ Vi intog vid den tiden alla hans städer och vigde^[aj] alla män, kvinnor och barn i varje stad åt förintelse. Vi lät ingen komma undan. ³⁵ Bara boskapen tog vi som byte tillsammans med rovet från de städer vi intog. ³⁶ Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns ingen stad vars murar var för höga för oss. Herren vår Gud gav allt till oss. ³⁷ Men ammoniternas land lät du vara ifred, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Herren vår Gud hade befallt.

Kung Og besegras

3 ^(BP) Sedan vek vi av och drog upp mot Bashan^[ak]. Och Og, kungen i Bashan, kom ut med allt sitt folk för att strida mot oss vid Edrei. ^2 (BQ) bMen Herren sade till mig: ”Var inte rädd för honom, för jag har gett honom och allt hans folk och hans land i din hand. Du ska göra med honom som du gjorde med Sichon, amoreernas kung, som bodde i Heshbon.” ³ Herren vår Gud gav också Og, kungen i Bashan, och allt hans folk i vår hand. Vi slog honom och lät ingen överleva. ⁴ Och vi intog vid den tiden alla hans städer. Det fanns ingen stad som vi inte tog ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike i Bashan. ⁵ Alla dessa städer var befästa med höga murar, med portar och bommar. Dessutom fanns det en stor mängd byar. ⁶ Vi vigde dem åt förintelse, liksom vi hade gjort med kung Sichon i Heshbon. I varje stad vigde vi alla män, kvinnor och barn åt förintelse, ^7 (BR) men all boskap och bytet från städerna tog vi för egen räkning.

⁸ Från amoreernas två kungar, som härskade på andra sidan Jordan, tog vi vid den tiden deras land, från Arnons dalsänka ända till berget Hermon^{[al] 9} – sidonierna kallar Hermon för Sirjon, medan amoreerna kallar det Senir. ¹⁰ Vi tog alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Bashan, ända till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike i Bashan. ¹¹ Og, kungen i Bashan, var den ende som fanns kvar av rafaeerna. Hans säng^[am] var gjord av järn, och finns nu i Rabba i ammoniternas land. Den är nio alnar lång och fyra alnar bred, alnen beräknad efter en mans underarm.

Stammarna öster om Jordan

^12 (BS) Av det land som vi hade erövrat vid den tiden gav jag den del som breder ut sig från Aroer, vid Arnons dalsänka, samt hälften av Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna. ¹³ Resten av Gilead och hela Bashan, Ogs rike, gav jag åt ena hälften av Manasse stam: hela landsträckan Argob och hela Bashan. Detta kallas rafaeernas land. ^14 (BT) Jair, Manasses son, tog hela landsträckan Argob ända till geshureernas och maakateernas område, och efter sitt eget namn kallade han Bashan för Jairs byar, som det heter än i dag. ^15 (BU) Åt Makir gav jag Gilead. ¹⁶ Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända till Arnons dalsänka – gränsen gick mitt i floden – och till Jabboks dalsänka som är ammoniternas gräns, ^17 (BV) vidare Hedmarken^[an] med Jordan som gräns från Kinneret^[ao] ända till Hedmarkshavet, Salthavet nedanför Pisgas sluttningar i öster.

^18 (BW) Jag befallde er på den tiden och sade: ”Herren er Gud har gett er detta land till besittning. Men nu ska ni, alla tappra stridsmän, beväpna er och gå över i spetsen för era bröder, Israels barn. ¹⁹ Men era hustrur och barn och er boskap – jag vet att ni har mycket boskap – ska stanna kvar i de städer som jag har gett er ^20 (BX) tills Herren har låtit era bröder få ro, liksom ni har fått ro, när också de har tagit i besittning det land som Herren er Gud vill ge dem på andra sidan Jordan. Sedan kan ni vända tillbaka till de besittningar jag har gett var och en av er.”

Mose får inte komma in i Kanaan

²¹ På den tiden befallde jag Josua och sade: ”Du har med egna ögon sett allt som Herren er Gud har gjort med dessa båda kungar. Så ska också Herren göra med alla riken där du drar fram. ^22 (BY) Var inte rädda för dem, för Herren er Gud ska själv strida för er.”

²³ På den tiden bad jag så till Herren: ^24 (BZ) ”Herre Gud, du har börjat att låta din tjänare se din storhet och din starka hand. Vilken gud i himlen eller på jorden kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar som du? ²⁵ Låt mig nu få gå över dit och se det goda landet på andra sidan Jordan, detta vackra bergiga land och Libanon.”

^26 (CA) Men Herren hade blivit vred på mig för er skull, och han lyssnade inte på mig utan sade till mig: ”Det är nog. Tala inte mer till mig om denna sak. ^27 (CB) Stig upp på toppen av Pisga^[ap] och lyft upp dina ögon mot väster och norr, mot söder och öster. Se med dina ögon, för du ska inte gå över denna Jordan. ^28 (CC) Anförtro Josua ditt uppdrag och styrk honom och ge honom mod. Det är han som ska gå över dit i spetsen för detta folk, och han ska ge dem i arv det land du ser.”

²⁹ Vi stannade sedan i dalen mitt emot Bet-Peor.

Mose befaller lydnad

4 Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, för att ni ska leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. ^2 (CD) Ni ska inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herren er Guds bud som jag ger er. ^3 (CE) bNi har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren din Gud utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. ⁴ Men ni som höll fast vid Herren er Gud ni lever alla än i dag.

⁵ Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren min Gud har befallt mig, för att ni ska följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. ⁶ Ni ska hålla och följa dem, och det ska tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar ska de säga: ”Detta stora folk är verkligen ett vist och förståndigt folk!” ^7 (CF) Finns det något annat stort folk som har gudar som är lika nära det som Herren vår Gud är nära oss så ofta vi åkallar honom? ^8 (CG) Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?

^9 (CH) Men ta dig till vara och akta dig noga så att du inte glömmer vad dina ögon såg eller låter det vika från ditt hjärta under alla dina livsdagar. Berätta för dina barn och barnbarn ¹⁰ vad som hände den dag du stod inför Herren din Gud vid Horeb, när Herren sade till mig: ”Samla folket till mig. Jag vill låta dem höra mina ord, och de ska lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden. Och de ska lära sina barn dem.”

¹¹ Då kom ni fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. ¹² Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde bara rösten. ^13 (CI) Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. ¹⁴ Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni går för att ta det i besittning.

Avgudadyrkan förbjuds

¹⁵ Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden ska ni noga akta er, ^16 (CJ) så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild, en bild av man eller kvinna ^17 (CK) eller en bild av något djur på jorden eller någon bevingad fågel som flyger under himlen ¹⁸ eller något kräldjur på marken eller någon fisk i vattnet under jorden. ^19 (CL) Och när du lyfter din blick mot himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem, för Herren din Gud har gett dem åt alla folk under hela himlen som deras del. ^20 (CM) Men er har Herren tagit och han har fört er ut ur smältugnen^[aq], ut ur Egypten, för att ni ska vara hans egendomsfolk, så som ni är i dag.

^21 (CN) Herren blev vred på mig för er skull och svor att jag inte skulle gå över Jordan och inte komma in i det goda land som Herren din Gud vill ge dig till arvedel. ²² Jag kommer att dö i detta land och inte gå över Jordan, men ni ska gå över den och ta det goda landet i besittning.

²³ Akta er så att ni inte glömmer det förbund som Herren er Gud har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad Herren din Gud har befallt dig, ^24 (CO) för Herren din Gud är en förtärande eld^[ar], han är en nitisk Gud.

²⁵ När du har fött barn och barnbarn och ni bott länge i landet, om ni då försyndar er genom att ni gör er en avgud, ett slags bild, och därmed gör det som är ont i Herren din Guds ögon och väcker hans vrede, ^26 (CP) då tar jag i dag himmel och jord till vittne mot er att ni snart kommer att utrotas ur det land dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. ^27 (CQ) Och Herren ska skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er ska bli kvar bland de hednafolk som Herren ska driva er bort till. ^28 (CR) Där ska ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.

^29 (CS) Men om ni där söker Herren din Gud ska du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ. ³⁰ När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar ska du vända om till Herren din Gud och lyda hans röst, ³¹ för Herren din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.

Herren är Gud

³² Fråga tider som varit, tider som varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga från himlens ena ände till den andra: Har det någonsin hänt något så stort som detta, eller har man hört talas om något som liknar det? ^33 (CT) Har något folk hört Guds röst tala ur elden, så som du har hört, och överlevt? ³⁴ Eller har någon gud försökt att gå och ta ett folk åt sig ur ett annat folk, genom prövningar, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm och genom stora och fruktansvärda gärningar, allt detta som Herren er Gud har gjort med er i Egypten inför dina ögon?

^35 (CU) Du har själv fått se det, för att du skulle veta att Herren är Gud: Det finns ingen annan än han. ³⁶ Från himlen lät han dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden lät han dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden. ^37 (CV) Eftersom han älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, förde han genom sin närvaro och stora kraft dig ut ur Egypten. ³⁸ Han drev bort för dig folk, större och mäktigare än du, och förde dig in i deras land och gav det åt dig till arvedel, så som det är i dag.

³⁹ Därför ska du i dag veta och lägga på hjärtat att Herren är Gud uppe i himlen och nere på jorden: Det finns ingen annan. ^40 (CW) Och du ska hålla hans stadgar och bud som jag i dag ger dig, så att det går väl för dig och dina barn efter dig och du får leva länge i det land som Herren din Gud vill ge dig för all framtid.

Fristäderna öster om Jordan

^41 (CX) Vid denna tid avskilde Mose tre städer i öster på andra sidan Jordan ⁴² dit en dråpare skulle kunna fly^[as] om han hade dödat någon utan vett och vilja och utan att förut ha burit hat till honom. Genom att fly till någon av dessa städer skulle han få leva. ⁴³ De var: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Bashan för Manasse stam.

Inledning till lagen

⁴⁴ Detta är den undervisning som Mose lade fram för Israels barn, ⁴⁵ och dessa är de vittnesbörd, stadgar och föreskrifter som Mose kungjorde för Israels barn efter att de hade dragit ut ur Egypten. ^46 (CY) Det var på andra sidan Jordan i dalen mitt emot Bet-Peor, i amoreerkungen Sichons land, han som bodde i Heshbon och som Mose och Israel slog när de hade dragit ut ur Egypten. ^47 (CZ) De intog hans land och landet som tillhörde kung Og i Bashan, de två amoreiska kungarnas länder i öster på andra sidan Jordan, ⁴⁸ från Aroer vid floden Arnons strand ända till berget Sion^[at], det vill säga Hermon, ^49 (DA) och hela Hedmarken i öster på andra sidan Jordan, ända till Hedmarkshavet nedanför Pisgas sluttningar.

De tio budorden

5 Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för er. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.

^2 (DB) Herren vår Gud slöt ett förbund med oss på Horeb. ³ Det var inte med våra fäder Herren slöt förbundet, utan med oss som står här i dag, oss alla som nu lever. ^4 (DC) Ansikte mot ansikte talade Herren till er ur elden på berget. ^5 (DD) Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, för ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:

^6 (DE) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.^[au]

^7 (DF) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.^[av]

⁸ Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ^9 (DG) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, ¹⁰ men visar nåd mot tusentals^[aw] när man älskar mig och håller mina bud.

¹¹ Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

¹² Håll sabbatsdagen^[ax] så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. ¹³ Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ^14 (DH) Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. ¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.

^16 [ay]Hedra din far och din mor^[az], så som Herren din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren din Gud ger dig.

¹⁷ Du ska inte mörda^[ba].

¹⁸ Du ska inte begå äktenskapsbrott^[bb].

¹⁹ Du ska inte stjäla^[bc].

²⁰ Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

²¹ Du ska inte ha begär^[bd] till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa.

²² Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.

Mose träder fram som medlare

²³ När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. ^24 (DI) Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. ^26 (DJ) För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? ^27 (DK) Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”

²⁸ Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger. ^29 (DL) Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. ³⁰ Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. ³¹ Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.”

³² Var noga med att göra vad Herren er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster. ³³ Den väg som Herren er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.

Maning till lydnad

6 Dessa är de bud, stadgar och föreskrifter som Herren er Gud har befallt mig att lära er, för att ni ska följa dem i det land dit ni går för att ta det i besittning. ² I hela ditt liv ska du frukta Herren din Gud så att du håller alla hans stadgar och bud som jag ger dig, du och din son och din sonson, så att du får ett långt liv. ³ Du ska lyssna, Israel, och vara noga med att följa dem, så att det går väl för dig och ni blir mycket talrika, så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig i landet som flödar av mjölk och honung.

Det stora budet

^4 (DM) Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.^{[be] 5 (DN) [bf]}Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta^[bg] och av hela din själ och av hela din kraft. ^6 (DO) Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. ^7 (DP) Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. ^8 (DQ) Du ska binda dem^[bh] som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna.^{[bi] 9} Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

Varning för olydnad

^10 (DR) När Herren din Gud låter dig komma in i det land som han med ed lovade dina fäder Abraham, Isak och Jakob att ge dig, med stora och vackra städer som du inte har byggt, ^11 (DS) och hus fulla med allt gott som du inte har fyllt, och uthuggna brunnar som du inte har huggit ut, och vingårdar och olivlundar som du inte har planterat – när du då äter och blir mätt ¹² ska du se till att du inte glömmer Herren som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

^13 (DT) Herren din Gud ska du vörda, honom ska du tjäna^[bj], och i hans namn ska du ge din ed. ¹⁴ Ni ska inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, ^15 (DU) för Herren din Gud är en nitisk Gud i din mitt. Se därför till att inte Herren din Guds vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

^16 (DV) Ni ska inte fresta Herren er Gud,^[bk] så som ni frestade honom i Massa^[bl]. ¹⁷ Ni ska troget hålla Herren er Guds bud och de vittnesbörd och stadgar som han har gett dig. ¹⁸ Du ska göra det som är rätt och gott i Herrens ögon, så att det går väl för dig och du får komma in och ta i besittning det goda land som Herren med ed har lovat dina fäder. ¹⁹ Han ska driva bort alla dina fiender för dig, så som Herren har lovat.

^20 (DW) När din son i framtiden frågar dig: Vad betyder de vittnesbörd, stadgar och bud som Herren vår Gud har gett er? ²¹ då ska du svara honom: Vi var faraos slavar i Egypten, men med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten. ²² Och Herren gjorde stora och ödeläggande tecken och under i Egypten på farao och hela hans hus inför våra ögon. ²³ Men oss förde han ut därifrån för att leda oss in i och ge oss det land som han med ed hade lovat våra fäder. ²⁴ Herren befallde oss att följa alla dessa stadgar och frukta Herren vår Gud, så att det alltid går väl för oss och han bevarar oss vid liv, så som han gjort till denna dag. ²⁵ Det ska vara vår rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herren vår Guds ansikte så som han har befallt oss.

Herrens folk och de andra folken

7 ^(DX) När Herren din Gud låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgasheerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, ^2 (DY) och när Herren din Gud ger dem till dig och du slår dem, då ska du viga dem åt förintelse. Du ska inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. ^3 (DZ) Du ska inte ingå släktskap^[bm] med dem. Du ska inte ge dina döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner, ⁴ för de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede ska då upptändas mot er och han ska snabbt förgöra dig.

^5 (EA) Utan så här ska ni göra med dem: Ni ska bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned deras asherapålar och bränna upp deras avgudabilder i eld, ^6 (EB) för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk.

⁷ Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. ^8 (EC) Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. ^9 (ED) Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. ¹⁰ Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem. ¹¹ Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.

Lydnadens välsignelser

^12 (EE) Om ni nu hör dessa föreskrifter och håller fast vid dem och följer dem, ska Herren din Gud hålla fast vid sitt förbund och sin nåd så som han med ed har lovat dina fäder. ¹³ Han ska älska dig och välsigna dig och föröka dig. Han ska välsigna din livsfrukt och din marks frukt, din säd, ditt nya vin och din olja, dina kors kalvar och dina tackors lamm i det land som han med ed har lovat dina fäder att ge dig. ^14 (EF) Du ska bli välsignad framför alla andra folk. Bland dina män och kvinnor ska ingen vara ofruktsam, inte heller bland din boskap. ^15 (EG) Herren ska låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar^[bn] som du känner till ska han lägga på dig, men han ska lägga dem på alla som hatar dig. ^16 (EH) Du ska förgöra alla de folk som Herren din Gud ger dig. Du ska inte visa dem någon skonsamhet. Och du ska inte tjäna deras gudar, för det skulle bli en snara för dig.

¹⁷ Även om du säger i ditt hjärta: ”Dessa hednafolk är större än jag, hur ska jag kunna driva bort dem?”, ¹⁸ så var inte rädd för dem. Tänk bara på vad Herren din Gud gjorde med farao och med hela Egypten. ^19 (EI) Tänk på de stora hemsökelser som dina ögon har sett. Tänk på de tecken och under, på den starka hand och uträckta arm med vilken Herren din Gud förde dig ut. Så ska Herren din Gud göra med alla de folk som du är rädd för.

^20 (EJ) Dessutom ska Herren din Gud sända panik^[bo] bland dem, tills de som är kvar och håller sig gömda för dig blir utrotade. ²¹ Var inte förskräckt för dem, för Herren din Gud är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. ^22 (EK) Och Herren din Gud ska jaga i väg dessa folk för dig, undan för undan. Du får inte förgöra dem med en gång, för att inte vilddjuren på marken ska bli för många för dig. ²³ Herren din Gud ska ge dem till dig och sända stor förvirring ibland dem tills de blir förgjorda. ^24 (EL) Han ska ge deras kungar i din hand, och du ska utplåna deras namn under himlen. Ingen ska kunna stå dig emot, till dess att du har utrotat dem.

^25 (EM) Deras avgudabilder ska du bränna upp i eld. Du ska inte ha begär till det silver och guld som finns på dem och inte ta något av det själv så att du blir snärjd av det, för det är avskyvärt för Herren din Gud. ^26 (EN) Du ska inte låta något avskyvärt komma in i ditt hus, så att inte också du blir vigd åt förintelse. Du ska räkna sådant som ytterst skändligt och avskyvärt. Det är vigt åt förintelse.