Old/New Testament
Israels synd och tjänarens lydnad
50 (A) Så säger Herren:
Var finns er mors
skilsmässobrev
som jag förskjutit henne med?
Eller till vilken
av mina fordringsägare
har jag sålt er[a]?
Se, för era missgärningar
blev ni sålda,
och för era brott
blev er mor förskjuten.
2 (B) Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen
när jag ropade?
Är min arm för kort
för att friköpa er,
eller har jag ingen kraft
till att rädda?
Se, genom min befallning
torkar jag ut havet
och gör strömmar till öken.
Deras fiskar ruttnar
av brist på vatten och dör av törst.
3 (C) Jag klär himlen i mörker
och ger den sorgdräkt att bära.
4 (D) Herren Gud har gett mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att hjälpa den trötte
med mina ord.
Han väcker varje morgon mitt öra,
väcker det till att lyssna
som lärjunge.
5 (E) Herren Gud har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte dragit mig undan.
6 (F) Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig
och mina kinder
åt dem som ryckte ut
mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.[b]
7 Herren Gud ska hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte
hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 (G) Den som förklarar mig rättfärdig
är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Låt oss träda fram tillsammans.
Vem är min motpart?
Låt honom komma fram till mig.
9 (H) Se, Herren Gud kommer
att hjälpa mig.
Vem ska då döma mig skyldig?
De ska alla slitas ut som kläder,
mal ska förtära dem.
10 Vem bland er fruktar Herren
och hör hans tjänares röst?
Även om han vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11 Men se, alla ni som tänder eld
och omger er
med brinnande pilar,
vandra ni i lågorna från er eld
bland de brinnande pilar ni tänt!
Av min hand ska detta drabba er:
ni ska ligga i plågor.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig,
ni som strävar
efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Se på klippan ni är uthuggna ur
och på gruvan ni grävts fram ur.
2 (I) Se på er fader Abraham
och på Sara som födde er.
För jag kallade honom
när han ännu var ensam,
och jag välsignade
och förökade honom.
3 (J) Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande
på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark
lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje ska höras därinne,
tacksägelse och lovsångsljud.
4 (K) Hör på mig, du mitt folk,
lyssna till mig, du mitt folkslag[c],
för från mig ska undervisning gå ut,
jag ska sätta min rätt
till ett ljus för folken.
5 (L) Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 (M) Lyft er blick till himlen
och se på jorden därnere,
för himlen ska försvinna som rök
och jorden nötas ut
som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning
ska bestå för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner.
7 (N) Hör på mig,
ni som känner rättfärdigheten,
du folk som har min undervisning
i ditt hjärta.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar,
8 (O) för mal ska förtära dem
som en klädnad,
mott ska äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet
ska bestå för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 (P) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
du Herrens arm!
Vakna som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du
som högg Rahab[d] i bitar,
som genomborrade draken?
10 (Q) Var det inte du
som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde havsdjupen till en väg
där de återlösta kunde gå fram?
11 (R) Så ska Herrens friköpta vända hem
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden,
de ska få fröjd och glädje,
men sorg och suckan ska fly.
12 (S) Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar
människor som ska dö,
människobarn som torkar
som gräs,
13 (T) att du glömmer Herren din Skapare
som har spänt ut himlen
och lagt jordens grund,
att du ständigt dagen lång
är rädd för förtryckarens vrede,
när han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han ska inte dö och läggas i graven,
han ska inte lida brist på bröd.
15 (U) Jag är Herren din Gud,
han som rör upp havet
så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 (V) Jag har lagt mina ord i din mun
och täckt dig med skuggan
av min hand,
för att plantera himlen
och grunda jorden
och säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 (W) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
du som av Herrens hand
har fått dricka
hans vredes bägare,
du som har tömt
berusningens bägare
till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
var det ingen som ledde henne,
av alla de söner hon fostrat
var det ingen som tog henne
i handen.
19 (X) Dubbel olycka har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring,
svält och svärd –
hur ska jag[e] trösta dig?
20 (Y) Dina söner var utslagna,
de låg vid alla gathörn
som antiloper i nät,
fullt drabbade av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du plågade
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
din Herre och Gud
som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare
ur din hand,
du ska inte dricka mer
av min vredes bägare.
23 (Z) Jag ska sätta den i handen
på dina plågare, de som sade till dig:
"Fall ner, vi ska gå fram
över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark,
en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 (AA) Vakna, vakna!
Klä dig i din styrka, Sion,
klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad,
för ingen oomskuren eller oren
ska mer komma in i dig.
2 Skaka av dig stoftet,
res dig och ta din plats,
Jerusalem.
Lös banden från din hals,
du fångna dotter Sion,
3 (AB) för så säger Herren:
Ni blev sålda för ingenting,
och ni ska också bli återlösta
utan pengar.
4 (AC) Så säger Herren Gud:
Först drog mitt folk ner till Egypten
och bodde där som främlingar,
sedan förtryckte Assur dem
utan orsak.
5 (AD) Vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort
utan skäl.
De som härskar över dem skränar,
säger Herren,
och mitt namn hånas ständigt,
dagen lång.
6 Därför ska mitt folk
få lära känna mitt namn,
därför ska de på den dagen förstå
att jag är den som talar:
Här är jag!
7 (AE) Hur ljuvliga är inte
glädjebudbärarens steg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är kung!"[f]
8 (AF) Hör, dina väktare ropar
med hög röst,
de jublar tillsammans,
för de ska med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 (AG) Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 (AH) Herren visar sin heliga arm
inför alla folkens ögon,
alla jordens ändar ska se
vår Guds frälsning.
11 (AI) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne!
Rena er, ni som bär Herrens kärl[g].[h]
12 (AJ) Ni ska inte dra ut med hast
och inte gå bort som flyktingar,
för Herren går framför er
och Israels Gud är sist i ert tåg.
Tjänarens lidande och härlighet
13 (AK) Se, min tjänare ska handla vist[i].
Han ska bli hög och upphöjd,
mycket hög.[j]
14 (AL) Liksom många häpnade över dig,
så ska hans utseende
fördärvas[k] mer än människors
och hans gestalt
mer än Adams barn.
15 (AM) Så ska han bestänka[l] många folk.
Inför honom ska kungar
förstummas,
för de får se något
som aldrig berättats för dem
och förstå något de aldrig har hört.[m]
5 (A) När det gäller tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. 2 (B) Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 (C) När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan.
4 (D) Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. 5 (E) Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 (F) Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. 7 De som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. 8 (G) Men vi som tillhör dagen ska vara nyktra, iförda tron och kärleken som rustning och hoppet om frälsning som hjälm. 9 (H) Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. 10 (I) Han har dött för oss för att vi ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. 11 (J) Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.
Förmaningar
12 (K) Vi ber er, bröder, att uppskatta dem som arbetar bland er och leder er i Herren och förmanar er. 13 (L) Visa dem den största kärlek för det arbete de gör. Håll frid med varandra. 14 (M) Vi upp-manar er, bröder: förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga och ha tålamod med alla. 15 (N) Se till att ingen lönar ont med ont, utan sträva alltid efter att göra gott både mot varandra och mot alla.
16 (O) Var alltid glada, 17 (P) be utan uppehåll 18 (Q) och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 (R) Släck inte Anden. 20 (S) Förakta inte pro-fetior, 21 (T) men pröva allt, behåll det goda 22 och håll er borta från allt slags ont.
Slutönskan
23 (U) Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus kommer. 24 (V) Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.
25 (W) Bröder, be även för oss. 26 (X) Hälsa alla bröderna med en helig kyss[a]. 27 (Y) Lova mig inför Herren att brevet blir uppläst för alla bröderna. 28 (Z) Vår Herre Jesu nåd vare med er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation