Old/New Testament
Sång över Babels kungs fall
14 (A) Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 (B) Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 (C) ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:
"Vilket slut förtryckaren har fått!
Indrivningen av guld[a] är över.
5 (D) Herren bröt sönder de gudlösas stav,
härskarnas spira
6 som i grymhet slog folken
med slag på slag
och i vrede härskade över folkslagen
med skoningslös förföljelse.
7 Hela jorden har fått vila och ro,
man brister ut i jubel.
8 Även cypresserna gläds över ditt fall,
likaså Libanons cedrar[b]:
’Nu när du ligger där
kommer ingen och hugger
ner oss.’
9 Dödsriket därnere
kommer i rörelse för din skull,
för att ta emot dig
när du kommer.
Det väcker de avlidnas andar
för din skull,
jordens alla härskare,
och låter hednafolkens alla kungar
resa sig från sina troner.
10 Alla börjar de tala
och säger till dig:
’Du har också blivit maktlös som vi,
du har blivit som en av oss.’
11 (E) Din prakt for ner till dödsriket,
med dina harpors buller.
Förruttnelse är bädden under dig
och maskar ditt täcke.
12 (F) Hur har du inte fallit från himlen,
du strålande stjärna,
du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld
till jorden,
du som slog ner folken till marken!
13 (G) Du sade i ditt hjärta:
’Jag ska stiga upp till himlen,
jag ska resa min tron
ovanför Guds stjärnor[c].
Jag ska sätta mig på mötesberget
längst upp i norr.[d]
14 Jag ska stiga upp
över molnens höjder,
jag ska bli som den Högste.’
15 (H) Men ner till dödsriket störtades du,
längst ner i graven.
16 De som ser dig stirrar på dig,
de granskar dig och säger:
’Är detta den man
som fick jorden att darra
och riken att skaka,
17 som gjorde jorden till en öken
och förstörde dess städer,
och som aldrig släppte hem
sina fångar?’
18 Folkens alla kungar
ligger alla med ära,
var och en i sitt vilorum,
19 men du är utkastad ur din grav
som en föraktad gren,
täckt av dräpta män
som genomborrats av svärd
och förts ner till gropens stenar.
Du är som ett förtrampat as.
20 Du ska inte få vila i en grav som de,
för du fördärvade ditt eget land
och dräpte ditt eget folk."
Förbrytarnas avkomma
ska man aldrig mer nämna.
21 Ordna ett blodbad på hans söner
för deras fäders missgärning.
De får inte resa sig
och ta över landet
och fylla jordens yta med städer.
22 (I) Jag ska resa mig mot dem,
säger Herren Sebaot,
och utrota ur Babel
både namn och överlevande,
både barn och ättlingar,
säger Herren.
23 (J) Jag ska göra det
till ett tillhåll för hägrar
och fylla det med sumpsjöar,
jag ska sopa bort det
med ödeläggelsens kvast,
säger Herren Sebaot.
Assyrien ska krossas
24 Herren Sebaot har svurit och sagt:
Sannerligen, som jag har tänkt,
så ska det ske,
det jag beslutat ska bli verklighet.
25 (K) Jag ska krossa Assur i mitt land[e],
trampa ner honom på mina berg.
Då ska hans ok lyftas av dem,
hans börda lyftas från deras axlar.
26 Detta är det beslut
som är fattat om hela jorden,
detta är den hand
som är uträckt över alla folk.
27 (L) När Herren Sebaot har beslutat det,
vem kan då göra det om intet?
Hans hand är uträckt,
vem kan då hindra den?
Profetia om Filisteen
28 (M) Året då kung Ahas dog[f] kom denna profetia:
29 (N) Gläd er inte, alla ni filisteer,
över att staven som slog er[g]
är bruten.
För från ormens rot
ska det komma en huggorm,
och dess avkomma
blir en vajande giftorm[h].
30 De utblottades förstfödda
ska finna bete,
de fattiga ska vila i trygghet.
Men din rot ska jag döda
genom svält,
de som blir kvar av dig ska dräpas.
31 (O) Jämra dig, du port!
Ropa, du stad!
Alla i filisteernas land
smälter bort av ångest,
för ett rökmoln kommer norrifrån[i]
och ingen blir efter
i fiendernas led.
32 (P) Vad ska man svara
det främmande folkets
sändebud?
Att Herren har grundat Sion,
och där har de betryckta
i hans folk sin tillflykt.
Profetia om Moab
15 (Q) Profetia om Moab.
På en natt är Ar-Moab ödelagt
och förstört.
På en natt är Kir-Moab ödelagt
och tystat.[j]
2 (R) Han går upp till sitt tempel,
till Dibon
och upp på offerhöjderna
för att gråta.
Över Nebo och Medeba
jämrar sig Moab,
alla huvuden där är rakade,
alla skägg avskurna.
3 På deras gator har man svept sig
i säcktyg.
På deras tak och på deras torg
jämrar sig alla,
medan tårarna rinner.
4 (S) Heshbon och Eleale höjer sorgerop,
det hörs ända till Jahas.
Därför jämrar sig Moabs krigare,
deras själ våndas i dem.
5 (T) Mitt hjärta sörjer över Moab.
Flyktingarna därifrån flyr till Soar[k],
till Eglat-Shelishija.
Under gråt stiger man upp
på Halluhits höjd,
på vägen till Horonajim
höjs sorgerop över förstörelsen,
6 (U) för Nimrims vatten
blir torr ödemark,
gräset torkar bort, brodden vissnar,
inget grönt finns kvar.
7 Resten av sina ägodelar,
sina sparade tillhörigheter,
bär man därför bort
över Pilträdsbäcken[l].
8 (V) Sorgeropen ljuder runt om
i Moabs land.
Deras jämmer når till Eglajim,
deras klagan till Beer-Elim.
9 För Dimons[m] vatten är fulla av blod,
men ännu mer ska jag
låta drabba Dimon:
ett lejon för den som kommer
undan från Moab
och för dem som finns kvar
i landet.
Fortsättning av profetian om Moab
16 (W) Sänd lamm[n] till landets herre
från Sela genom öknen
till dottern Sions berg.
2 Som flyende fåglar utkastade
ur fågelboet
kommer Moabs döttrar
till Arnons vadställen.
3 "Ge oss råd, döm oss rättvist.
Låt din skugga vara som natten
nu mitt på dagen.
Göm de fördrivna,
röj inte flyktingarna!
4 Låt Moabs fördrivna bo hos dig,
var[o] ett gömställe för dem
undan fördärvaren.
När utpressaren inte finns mer,
skövlingen är slut
och förtryckaren försvunnen
ur landet,
5 (X) då ska en tron befästas
genom nåd.
I trohet ska en furste sitta
på den i Davids hydda,
en som söker det rätta
och främjar rättfärdighet."
6 Vi har hört om Moabs stolthet,
hur stolt han är,
om hans högfärd, högmod
och våldsamma vrede,
och hans tomma skryt.
7 Därför ska Moab jämra sig över Moab.
Alla ska jämra sig.
Över Kir-Haresets russinkakor
ska ni sucka i djup bedrövelse,
8 (Y) för Heshbons fält tynar bort,
liksom Sibmas vinstockar.
Deras ädla druvor slogs till marken
av folkens herrar.
Deras rankor nådde
ända till Jaeser
och bredde ut sig i öknen,
deras grenar sträckte sig ut
över havet.
9 Därför gråter jag
över Sibmas vinstockar,
så som Jaeser gråter.
Med mina tårar tänker jag
dränka dig, Heshbon,
och dig, Eleale.
Glädjeropen över din mogna frukt
och din kornskörd har upphört.
10 (Z) Glädje och fröjd har försvunnit
från de bördiga fälten
och i vingårdarna hörs ingen sång,
inget jubel.
Ingen trampar vin i pressarna,
på glädjeropen har jag gjort slut.
11 (AA) Därför klagar mitt inre
som en harpa över Moab,
mitt innersta över Kir-Heres.
12 (AB) För hur Moab än träder upp
på offerhöjden
och arbetar sig trött där,
hur han än går
till sin helgedom och ber,
så uträttar han ingenting med det.
13 (AC) Detta är det ord som Herren på den tiden talade om Moab. 14 Men nu har Herren åter talat och sagt: Inom tre år, så som daglönaren räknar åren, ska Moab i sin härlighet förnedras med alla sina stora skaror. Och det lilla som blir kvar ska vara obetydligt och maktlöst.
5 (A) Bli därför Guds efterföljare, som hans älskade barn. 2 (B) Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utgett sig själv för oss som en offergåva, ett väldoftande offer åt Gud.
3 (C) Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 (D) Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. 5 (E) Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. 6 (F) Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens barn. 7 Ha därför inget med dem att göra.
8 (G) Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, 9 (H) för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. 10 (I) Och pröva vad som gläder Herren. 11 (J) Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 (K) Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. 13 (L) Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, 14 (M) för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:
"Vakna, du som sover.
Stå upp från de döda,
och Kristus ska lysa över dig."[a]
15 (N) Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. 16 (O) Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation