Old/New Testament

Syner, symbolhandlingar, budskap om dom och straff

(1:1—24:27)

Synen med de fyra varelserna och Herrens härlighet

1 I det trettionde året,^[a] på femte dagen i fjärde månaden, när jag var bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen, och jag fick se syner från Gud.

² Den femte dagen i månaden, under femte året av kung Jojakins fångenskap, ³ kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldéernas land, vid floden Kevar. Där rörde Herrens hand vid honom.

⁴ Jag såg en stormvind komma från norr, ett enormt moln med flammande eld, omgivet av ett ljussken. I dess innersta, mitt i elden, glänste det som av glödande metall^[b]. ⁵ Där inne syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor, ⁶ men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka, men fötterna liknade en kalvs klövar och glänste som polerad koppar. ⁸ Under vingarna hade de människohänder på alla fyra sidorna^[c]. Alla fyra hade ansikten och vingar.

⁹ Deras vingar vidrörde varandra, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om. ¹⁰ Deras ansikten liknade en människas ansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte på högra sidan, alla fyra hade ett tjuransikte på vänstra sidan, och alla fyra hade ett örnansikte. ¹¹ Sådana var deras ansikten. Deras vingar var utbredda upptill. Var och en hade två vingar som de vidrörde varandra med, och två som täckte deras kropp. ¹² Var och en av dem gick rakt fram. De gick dit anden^[d] gick, och de gick utan att vända sig. ¹³ Varelsernas gestalter liknade glödande koleld och brinnande facklor.^[e] Elden rörde sig fram och tillbaka mellan varelserna, och blixtar sköt fram ur den. ¹⁴ De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.

¹⁵ Jag såg på de fyra varelserna och lade märke till ett hjul på marken bredvid var och en av dem. ¹⁶ Hjulen såg ut och var konstruerade så att de gnistrade som krysolit. Alla fyra var likadana och tycktes vara gjorda så att varje hjul var inneslutet i ett annat hjul. ¹⁷ De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och fruktansvärda, alla fyra försedda med ögon runtom.

¹⁹ När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När varelserna lyfte över jorden, lyfte också hjulen. ²⁰ De gick dit anden gick, och hjulen lyfte tillsammans med dem, för deras ande var i hjulen. ²¹ När varelserna rörde sig, rörde sig även hjulen, när varelserna stannade, stannade även hjulen, och när varelserna lyfte över jorden, lyfte hjulen tillsammans med dem, eftersom varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden var något som liknade ett himlavalv, fruktansvärt glänsande som iskristaller, utbrett över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utsträckta mot varandra, och med två vingar täckte de var och en sin kropp. ²⁴ Jag hörde bruset från deras vingar, när de rörde sig, som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst, som larmet från en armé. När de stannade sänkte de vingarna. ²⁵ En röst hördes från himlavalvet över dem när de stannade med sänkta vingar.

²⁶ Däruppe ovanför valvet över dem stod något som liknade en tron gjord av safirsten, och på det som liknade en tron satt någon som såg ut som en människa. ²⁷ Jag såg att det som tycktes vara hans höfter och uppåt var som glödande metall, som omgivet av eld. Neråt från det som tycktes vara hans höfter såg jag något som liknade eld, omgivet av ett ljussken. ²⁸ Ljusskenet som syntes runt omkring honom var som en båge i skyn en regnig dag.

Så såg det ut, det som liknade Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken. Då hörde jag rösten av någon som talade.

Hesekiels profetkallelse och uppdrag

2 Han sa: ”Människa, res dig upp,^[f], så ska jag tala till dig.” ² Och medan han talade kom Anden^[g] in i mig och reste upp mig på fötterna, och jag hörde honom tala till mig.

³ Han sa: ”Du människa, jag sänder dig till israeliterna, ett folk som gör uppror mot mig. De och deras förfäder har varit upproriska mot mig fram till denna dag. ⁴ Till dessa med fräck uppsyn och envist hjärta sänder jag dig, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, Herren.’ ⁵ Vare sig de lyssnar eller inte – för ett upproriskt släkte är de – kommer de att få veta att en profet har varit ibland dem.

⁶ Du människa, var inte rädd för dem! Var inte rädd för vad de säger, även om det är nässlor och törnen runt omkring dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för vad de säger, och bli inte förskräckt för dem, för de är ett upproriskt släkte. ⁷ Du ska tala mina ord till dem vare sig de lyssnar eller inte, för de är upproriska. ⁸ Människa, lyssna nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte! Öppna munnen och ät vad jag ger dig!”

⁹ Jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den var en bokrulle. ¹⁰ Han rullade upp den inför mig, och den var fullskriven på både fram- och baksidan. Det som var skrivet i den var klagosånger, suckan och jämmer.

Exempel på människor med tro

11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. ² Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

³ Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁴ Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.^[a]

⁵ Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.^[b] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. ⁶ Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.

⁷ I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.^[c]

⁸ I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.^{[d] 9} I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. ¹⁰ Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

¹¹ Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.^{[e] 12} Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.^[f]

¹³ Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så, visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, ¹⁶ men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

¹⁷ I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende^[g] son, han som fått löftena. ¹⁸ Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”^{[h] 19} Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.