Old/New Testament
53 Men vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin arm[a]?
2 Som en späd planta växte han upp inför honom,
som en rot ur torr mark.
Han hade ingen ståtlig gestalt
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
3 Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man som visste vad lidande var,
en som man döljer sitt ansikte för.
Han var föraktad,
och vi betraktade honom som värdelös.
4 Ändå var det våra sjukdomar han bar,
och våra smärtor tog han på sig,
medan vi trodde att Gud straffade honom,
slog honom och lät honom lida.
5 Han blev sårad för våra överträdelsers skull,
krossad för våra missgärningar.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid.
Genom hans sår blir vi helade.
6 Vi gick alla vilse som får,
var och en valde sin egen väg.
Herren lät honom drabbas av all vår skuld.
7 Han blev torterad och förödmjukad
men öppnade ändå inte sin mun.
Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas,
eller som tackan som står tyst när man klipper henne,
han öppnade inte sin mun.
8 Han blev fängslad, dömd och bortförd.
Vem i hans släkte tänkte på det?
För han togs bort från de levandes land,
blev straffad för mitt folks brott.
9 Sin grav fick han bland de gudlösa,
och med en rik man i sin död,
han som aldrig hade gjort något orätt
och aldrig hade ljugit.
10 Men det var Herrens vilja
att låta lidandet drabba honom,
och även om hans liv blev givet som ett skuldoffer,[b]
ska han få se ättlingar[c] och ett långt liv.
Herrens vilja ska förverkligas genom honom.
11 När hans elände är över, ska han se ljuset[d]
och bli tillfreds med insikten.
Min rättfärdige tjänare
gör många rättfärdiga
och bär deras skulder.
12 Jag ska ge honom hans andel bland de stora,
och han ska dela byte med de mäktiga,
för han var beredd att dö.
Han räknades som en syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Sions upprättelse
54 ”Sjung av glädje, du ofruktsamma,
du som aldrig fött barn!
Stäm upp en glädjesång, ropa av glädje,
du som aldrig fött!
Den övergivna ska ha fler barn
än hon som har en man, säger Herren.
2 Gör din tältplats större,
spänn ut dina tältdukar, snåla inte!
Förläng tältlinorna, förstärk pluggarna.
3 För du ska breda ut dig åt både norr och söder,
dina ättlingar ska fördriva de främmande folken
och ta ödelagda städer i besittning.
4 Var inte rädd! Du ska inte längre behöva skämmas.
Blygs inte, för du ska inte förödmjukas.
Du ska glömma din ungdoms skam
och inte mer komma ihåg förnedringen av att vara änka.
5 Din skapare är din man.
Härskarornas Herre är hans namn.
Han är din befriare, Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Herren ska kalla på dig igen,
du övergivna och bedrövade kvinna,
som gifte dig ung men blev förskjuten,
säger din Gud.
7 Jag övergav dig under en kort tid,
men nu ska jag i min stora barmhärtighet än en gång församla dig.
8 I ett ögonblicks vrede dolde jag mitt ansikte för dig,
men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig,
säger Herren, din befriare.
9 På Noas tid svor jag att aldrig mer låta
Noas flod komma över jorden igen.
Nu svär jag att min vrede
eller bestraffning aldrig mer ska drabba dig.
10 Om så bergen rämnar och höjderna flyttar sig,
ska jag aldrig någonsin svika dig
och mitt fredsförbund aldrig brytas,
säger Herren, han som visar dig barmhärtighet.
11 Du plågade, du tröstlösa,
du som drabbats så av stormar,
jag ska bygga upp dina stenar med spetsglans,
och din grund med safirer.
12 Jag gör dina tinnar av rubiner,
portar av glänsande juveler
och murar av ädelstenar.
13 Alla dina barn ska undervisas av Herren,
och dina barn ska få leva i stor fred.
14 I rättfärdighet ska du befästas.
Du ska vara långt från förtryck
och inte ha något att frukta,
Terror ska inte nå dig
utan vara långt från dig.
15 Om någon går till anfall mot dig,
så kommer det inte från mig.
Den som angriper dig
ska falla för dig.
16 Jag har skapat smeden,
som blåser på kolelden
och smider ett vapen för dess bruk.
Jag skapar förgöraren som förstör.
17 Men inget vapen som smids mot dig
ska ha någon framgång,
och var och en som talar mot dig ska du döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares lott.
Deras rättfärdighet kommer från mig, säger Herren.
Herrens förbund består
55 Alla ni som är törstiga,
kom och drick vatten,
även om ni är utan pengar!
Kom och ät!
Kom och ta emot både mjölk och vin
utan pengar, utan att betala!
2 Varför lägger ni ut pengar på det som inte är bröd
och er lön på det som inte mättar?
Lyssna nu på mig, så får ni äta av det goda
och njuta av de rikaste rätter.
3 Kom till mig och lyssna!
Hör på mig, så ska ni få liv!
Jag upprättar ett evigt förbund med er
och ger er den trofasta nåd som jag gav David.
4 Jag gjorde honom till vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
5 Du ska kalla på folkslag som du inte känner,
folk som inte känner dig ska skynda till dig
för Herren, din Guds skull,
Israels Helige, som förhärligar dig.”
6 Sök Herren, medan han låter sig finnas,
be till honom, när han är nära.
7 Må den gudlöse överge sin väg
och den som gör orätt ändra sina planer.
Må han vända om till Herren,
så förbarmar han sig över honom
Må han vända sig till vår Gud, för han vill förlåta allt.
8 ”Mina tankar är inte era tankar
och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.
9 Liksom himlen är högre än jorden,
är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än era tankar.
10 Liksom regn och snö faller ner från himlen
och inte återvänder utan vattnar jorden,
gör den bördig och grönskande
och ger säd att så och bröd att äta,
11 så är det också med ordet jag uttalar:
Det vänder inte tillbaka tomt
utan uträttar allt jag vill,
och det har framgång vart jag än sänder det.
12 Ni ska tåga ut med glädje
och ledas framåt i frid.
Bergen och höjderna ska brista ut i glädje inför er,
träden ute på fälten klappa i händerna.
13 I stället för törnsnår ska det växa cypresser,
och myrten i stället för nässlor.
Detta ska ske till Herrens ära
och vara ett evigt, oförgängligt tecken.”
Hälsning
1 Från Paulus, Silvanus[a] och Timotheos.
Till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus[b].
2 Nåd och frid från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Uppmuntran under förföljelse
3 Syskon, vi måste alltid tacka Gud för er, och det finns goda skäl till det, för er tro fortsätter att växa och er kärlek till varandra blir hela tiden större. 4 Därför berättar vi med stolthet om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som drabbar er.
5 Men de är tecken på Guds rättvisa dom, så att ni kan anses värdiga Guds rike, som ni nu lider för. 6 Gud är rättfärdig och ger tillbaka plåga åt dem som nu plågar er. 7 Ni som nu lider ska få vila ut tillsammans med oss när Herren Jesus kommer tillbaka från himlen och visar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld, för att straffa dem som inte vill veta av Gud och som inte lyssnar till evangeliet om vår Herre Jesus. 9 Dessa människor ska straffas med evigt fördärv och skiljas från Herrens närvaro och hans makt och härlighet, 10 den dag han kommer för att förhärligas i sina heliga och hyllas bland alla som tror. Och ni har ju trott på vårt vittnesbörd.
11 Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska anse er värdiga hans kallelse och med sin kraft genomföra allt det goda ni planerar och vill göra på grund av er tro. 12 Så blir Herren Jesus förhärligad i er och ni i honom, tack vare nåden från vår Gud och Herre Jesus Kristus.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.