Old/New Testament
Israels synd och Herrens lydige tjänare
50 Så säger Herren:
”Var är skilsmässobrevet,
genom vilket jag försköt er mor?
Eller till vilken av mina fordringsägare
fick jag sälja er?
Nej, ni såldes för era synders skull,
och er mor försköts för era överträdelser.
2 Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen när jag ropade?
Är min arm för kort för att befria er?
Har jag inte makt att hjälpa?
Jag kan befalla havet och det torkar ut,
och förvandla floderna till öken.
Fisken ruttnar av brist på vatten
och dör av törst.
3 Jag klär himlen i mörker
och höljer den i sorgdräkt.”
4 Herren, Herren har gett mig lärdomens ord
så att jag vet hur jag ska stödja den trötte.
Varje morgon väcker han mig
till att lyssna på lärjungavis.
5 Herren, Herren har fått mig att lyssna,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte vänt mig bort.
6 Jag böjde min rygg mot dem som slog mig
och vände ansiktet mot dem som ryckte mig i skägget.
Jag gömde inte mitt ansikte
för hån och spott.
7 Därför att Herren, Herren hjälper mig,
känner jag mig inte förödmjukad.
Jag har gjort mitt ansikte hårt som flinta,
och jag vet att jag inte kommer att bli sviken.
8 Han som rättfärdiggör mig är nära.
Vem kan gå till rätta med mig?
Låt oss mötas!
Vem är min motpart?
Låt honom träda fram!
9 Herren, Herren hjälper mig.
Vem kan döma mig?
De ska alla slitas ut som klädesplagg,
som malätna kläder.
10 Vem bland er fruktar Herren
och lyder hans tjänare?
Om någon vandrar i mörker utan någon strimma av ljus,
låt då denne lita på Herren
och förtrösta på sin Gud!
11 Men ni, som gör upp eld
och förser er med brinnande pilar,
gå genom lågorna av er egen eld
och era brinnande pilar!
Detta är vad min hand ska ge er,
och ni kommer att ligga i plågor.
Herrens löfte till Israel
51 ”Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur,
och gruvan ur vilken ni har grävts fram.
2 Tänk på er far Abraham,
och Sara, som födde er.
När jag kallade honom var han bara en,
men när jag välsignat honom blev han många.
3 Herren tröstar Sion
och känner medlidande med dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark lik Herrens trädgård.
Fröjd och glädje ska finnas där,
tacksägelse och lovsång.
4 Lyssna på mig, mitt folk,
hör noga på, mitt folk!
Från mig ska lagen utgå,
min rätt ska vara ett ljus för folken.
5 Min rättfärdighet närmar sig,
min frälsning är på väg.
Mina armar ska skaffa rätt åt folken.
Fjärran länder ska vänta på mig
och hoppas på min makt.
6 Se upp mot himlen
och ge akt på jorden där nere.
Himlen ska försvinna som rök,
jorden ska nötas ut som en klädnad
och dess invånare dö som mygg.
Men min räddning ska vara i evighet.
Min rättfärdighet ska aldrig svika.
7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten
och som gömmer min lag i era hjärtan!
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar.
8 Mal ska äta dem som kläder
och larver äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet varar för evigt,
och min räddning i alla kommande generationer.”
9 Vakna, vakna,
klä dig med styrka, du Herrens arm!
Vakna upp som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du som slog Rahav i stycken,
du som genomborrade havsodjuret?
10 Var det inte du som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde en väg i havsdjupet
där det befriade folket kunde gå över?
11 De som Herren friköpt ska återvända
och komma till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
De får fröjd och glädje,
sorg och suckan flyr.
12 ”Jag, jag är den som tröstar er.
Varför är du rädd för dödliga människor,
de som bara är som gräs?
13 Varför glömmer du Herren, din Skapare,
han som spände upp himlen
och lade jordens grund?
Du lever i ständig skräck
för förtryckarens vrede.
Han står redo att förgöra dig,
men vad blir det av förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången befriad.
Han ska inte dö och läggas i graven,
inte heller ska han sakna bröd.
15 Jag är Herren, din Gud,
som rör upp havet,
så att vågorna dånar,
han som heter härskarornas Herre.
16 Jag har lagt mina ord i din mun
och gömt dig i min skyddande hand,
jag spände upp himlen
och lade jordens grund,
och till Sion sade jag:
’Du är mitt folk.’ ”
17 Vakna, vakna,
res dig Jerusalem,
du som av Herrens hand
fått dricka hans vredes bägare,
tömma berusningens bägare i botten,
den som fick dig att ragla.
18 Ingen av de söner hon fött
kunde leda henne,
ingen av dem hon fostrat
kunde ta henne vid handen.
19 Dubbel olycka har blivit ditt öde –
vem kan trösta dig? –
förödelse och undergång, hungersnöd och svärd.
Vem[a] kan ha medlidande med dig?
20 Dina söner har dukat under
och ligger på gatorna,
som antiloper fångade i nät,
som berusade av Herrens vrede
och din Guds straff.
21 Men hör nu här, du plågade,
du som är berusad, fast inte av vin.
22 Så säger din Herre, Herren, din Gud,
som försvarar sitt folk:
”Jag tar ur din hand denna bägare
som fick dig att ragla.
Du ska inte längre behöva dricka ur den,
ur min vredes bägare.
23 Jag ska sätta den bägaren
i händerna på dem som plågade dig
och sa till dig:
’Lägg dig, så att vi kan gå över dig.’
De gjorde din rygg till mark
och till en gata att gå på.”
Herren ska föra hem sitt folk
52 Vakna, vakna,
klä dig i din styrka, Sion!
Klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad!
Ingen oomskuren eller oren
får komma in där.
2 Skaka dammet av dig,
res dig, inta din plats, Jerusalem!
Bryt loss kedjorna från din hals,
du fångna dotter Sion!
3 För så säger Herren:
”Ni såldes för ingenting,
och utan pengar ska ni köpas fria.”
4 Så säger Herren Gud:
”För länge sedan begav sig mitt folk till Egypten för att bo där en tid.
Sedan blev de förtryckta av Assyrien.
5 Och vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort för ingenting,
de som härskar över dem skränar, säger Herren,
och man hånar mitt namn dag efter dag.
6 Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
och därför ska de den dagen inse att jag är den som talar. Jag är här.”
7 Så härligt det är att höra budbärarens steg
när han kommer över bergen
med goda nyheter,
förkunnar fred,
bär goda nyheter om räddning
och säger till Sion:
”Din Gud är kung!”
8 Hör, dina vakter ropar
och gläds tillsammans.
Med egna ögon ser de
Herren återvända till Sion.
9 Brist ut i jubel, Jerusalems ruiner,
för Herren har tröstat sitt folk,
och han har friköpt Jerusalem!
10 Herren har visat
sin makt och helighet för alla folk.
Hela jorden ska se vår Guds räddning.
11 Bort, bort! Gå ut därifrån!
Rör inte det som är orent!
Gå ut och rena er,
ni som bär Herrens kärl!
12 Ni ska inte ge er iväg i hast,
ni går ju inte ut som flyktingar,
för Herren går framför er,
Israels Gud går sist i ert tåg.
Herrens lidande tjänare[b]
13 ”Se, min tjänare ska ha framgång.
Han ska bli upphöjd, mäktig och ärad.
14 Många ska förundras över dig.
Han var så vanställd
att hans utseende knappast ens var mänskligt.
15 Men nu får han många folk att häpna,
och kungar ska förstummas inför honom.
De ska se något som ingen förr berättat för dem,
och förstå något som de inte hört talas om.”
Var beredda när Jesus kommer tillbaka
5 Om tider och stunder behöver vi inte skriva till er, syskon, 2 för ni vet mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. 3 Just när människorna säger: ”Det råder fred och trygghet”, då drabbas de av katastrofen, lika plötsligt som när värkarna sätter in hos en kvinna som ska föda barn. Och ingen ska komma undan.
4 Men ni, syskon, lever inte i mörkret, och därför kan den dagen inte överraska er som en tjuv. 5 Ni är alla ljusets och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. 6 Därför får vi inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. 7 Det är på natten man sover, och på natten man dricker sig berusad. 8 Men vi som tillhör dagen måste vara nyktra och ta på oss trons och kärlekens bröstsköld och hoppet om räddning som en hjälm. 9 Gud har ju inte bestämt oss till att drabbas av vreden, utan att vi ska bli räddade genom vår Herre Jesus Kristus. 10 Han dog för oss för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi är vakna eller sover. 11 Därför ska ni uppmuntra varandra och bygga upp varandra, så som ni redan gör.
Förmaningar och påminnelser
12 Vi vädjar till er, syskon, att sätta värde på era ledare i Herren, dessa som arbetar så hårt ibland er och förmanar er. 13 Tänk gott om dem och visa dem mycket kärlek, på grund av det arbete de gör. Lev i frid med varandra.
14 Vi uppmanar er, syskon, att tillrättavisa dem som inte sköter sig, uppmuntra de missmodiga, ta väl hand om de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen hämnas på någon, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor. 16 Var alltid glada, 17 be ständigt 18 och tacka Gud vad som än händer. Detta är nämligen Guds vilja i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inga profetior, 21 utan pröva allt. Ta sedan vara på det som är gott, 22 men håll er borta från allt som är ont.
Slutönskan
23 Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är klanderfria den dag vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka. 24 Han som kallar er är trofast, och därför ska han också göra detta.
25 Syskon, be för oss. 26 Ge alla de troende en hälsningskyss.[a] 27 Och lova mig inför Herren Jesus att läsa upp det här brevet för alla de troende.
28 Vår Herre Jesus Kristus nåd åt er alla.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.