M’Cheyne Bible Reading Plan

Davids sista ord

23 Dessa är Davids sista ord.

Davids hjältar

^8 (F) Dessa är namnen på Davids hjältar: Josheb-Bashebet,^[a] en takemonit, den främste av kämparna.^[b] Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.

^9 (G) Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig tillbaka, ¹⁰ men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna tills hans hand var så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men bara för att plundra.

¹¹ Efter honom kom Shamma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna, ¹² men Shamma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.

^13 (H) En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁴ David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁵ David greps av längtan och sade: ”Tänk om någon kunde ge mig vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁶ Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och öste upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. ¹⁷ Han sade: ”Herre, aldrig att jag skulle göra det där! Skulle jag dricka blodet av de män som gick ut med fara för sina liv?” Och han ville inte dricka det. Sådant gjorde de tre hjältarna.

¹⁸ Abishaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra.^[c] Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre. ¹⁹ Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^20 (I) Benaja,^[d] son till Jojada från Kabseel, var en tapper man som gjorde många stordåd. Han slog de två arielerna^[e] i Moab. Det var också han som en snövädersdag steg ner och dödade lejonet i brunnen. ²¹ Han dödade också en egyptier, en imponerande man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ^22 (J) Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna. ²³ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.

^24 (K) Till de trettio hörde:

De som har tron är Abrahams barn

3 ^(A) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. ^2 (B) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? ³ Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet^[a]? ⁴ Har ni lidit^[b] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? ⁵ Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? ⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^{[c] 7 (C)} Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.

⁸ Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. ^{[d] 9} Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.

¹⁰ Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.^{[e] 11} Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.^{[f] 12} Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.^{[g] 13 (D)} Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.^{[h] 14 (E)} Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.

Lagen upphäver inte löftet

^15 (F) Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. ^16 (G) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.^{[i] 17} Vad jag menar är detta: ett testamente^[j] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare^[k], så att löftet skulle bli ogiltigt. ^18 (H) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.

^19 (I) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand^[l]. ^20 (J) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en^[m].

²¹ Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. ^22 (K) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ^23 (L) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. ^24 (M) Så blev lagen vår övervakare^[n] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

Guds och Abrahams barn

^26 (N) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ^27 (O) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. ^28 (P) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ^29 (Q) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.

Egyptens och faraos fall

30 Herrens ord kom till mig:

² ”Människobarn, profetera och säg:

Så säger Herren Gud:

^7 (E) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. ⁸ De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.

^9 (F) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.

¹⁰ Så säger Herren Gud:

²⁰ I elfte året, på sjunde dagen i första månaden^[k], kom Herrens ord till mig: ²¹ ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.

²² Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. ²³ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. ^24 (K) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. ²⁵ Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. ²⁶ Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”