Read the Gospels in 40 Days
Jesu översteprästerliga förbön
17 (A) När Jesus hade sagt detta, lyfte han blicken mot himlen och bad: "Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son, så att Sonen kan förhärliga dig. 2 (B) Du har gett honom makt över alla människor, för att han ska ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. 3 (C) Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. 4 (D) Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du gav mig att utföra. 5 (E) Far, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.
6 (F) Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och gav till mig. De var dina och du gav dem till mig, och de har hållit fast vid ditt ord. 7 Nu har de förstått att allt som du gett mig kommer från dig, 8 (G) för jag har gett dem de ord som du gav till mig. De har tagit emot dem och verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig.
9 Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. 10 (H) Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. 11 (I) Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett. 12 (J) Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas.
13 (K) Nu kommer jag till dig. Men jag säger det här medan jag är kvar i världen, för att deras hjärtan ska vara fyllda av min glädje. 14 (L) Jag har gett dem ditt ord och världen har hatat dem, för de tillhör inte världen liksom inte heller jag tillhör världen. 15 (M) Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda[a]. 16 De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. 17 Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. 18 (N) Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. 19 (O) Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
20 (P) Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord[b]. 21 (Q) Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. 22 Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: 23 (R) jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
24 (S) Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse. 25 (T) Rättfärdige Far, världen har inte lärt känna dig. Men jag känner dig, och de vet att du har sänt mig. 26 (U) Jag har gjort ditt namn känt för dem. Och jag ska göra det känt, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem och jag i dem."
Jesus blir förrådd och fängslad
18 (V) När Jesus hade sagt detta, gick han med sina lärjungar över till andra sidan av Kidrondalen[c]. Där låg en trädgård[d] som han och hans lärjungar gick in i.
2 Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 3 (W) Judas tog med sig vaktstyrkan och några av översteprästernas och fariseernas tjänare och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
4 (X) Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: "Vem söker ni?" 5 De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är." Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. 6 När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. 7 Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." 8 Jesus svarade: "Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!" 9 (Y) Ordet som han hade sagt[e] skulle nämligen gå i uppfyllelse: "Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda."
10 Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. 11 (Z) Jesus sade till Petrus: "Sätt svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig?"
12 (AA) Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. 13 De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. 14 (AB) Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.
Petrus förnekar Jesus
15 Simon Petrus och en annan lärjunge[f] följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. 16 Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. 17 Tjänsteflickan frågade Petrus: "Är inte du också en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte."
18 Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.
Jesus inför översteprästen
19 Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. 20 (AC) Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt."
22 När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: "Ska du svara översteprästen på det sättet?" 23 Jesus svarade: "Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?" 24 Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.
Petrus förnekar Jesus igen
25 (AD) Simon Petrus stod och värmde sig. Då frågade de honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?" Han nekade och sade: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, en släkting till den vars öra Petrus hade huggit av, sade: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" 27 Petrus nekade än en gång – och strax gol en tupp.
Jesus inför Pilatus
28 Från Kaifas förde de sedan Jesus till pretoriet[g]. Det var nu tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli orena utan kunna fira påsken[h]. 29 Pilatus[i] kom därför ut till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen för?" 30 De svarade: "Hade han inte varit en brottsling skulle vi inte ha överlämnat honom till dig." 31 (AE) Pilatus sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!" Judarna sade: "Vi har inte rätt att avrätta någon[j]." 32 (AF) Så skulle det ord uppfyllas som Jesus hade sagt när han angav på vilket sätt han skulle dö.
33 (AG) Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla in Jesus och frågade: "Så du är judarnas kung?" 34 Jesus svarade: "Säger du det av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude? Ditt folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?"
36 (AH) Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Hade mitt rike varit av den här världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 (AI) Pilatus sade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst." 38 Pilatus sade till honom: "Vad är sanning?"
Med de orden gick han ut till judarna igen och sade till dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott. 39 (AJ) Men ni har en sed att jag friger en fånge åt er vid påsken. Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?" 40 Då skrek de åter: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en upprorsman[k].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation