Read the Gospels in 40 Days
Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet[a], och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 (A) Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 (B) I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 (C) Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit[b] det.
6 (D) Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 (E) Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 (F) Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 (G) De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 (H) Och Ordet blev kött[c] och bodde bland oss[d], och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 (I) Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16 (J) Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 (K) Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 (L) Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och[e] i Faderns famn[f], han har gjort honom känd.
Johannes Döparens vittnesbörd
19 (M) Detta är Johannes vittnesbörd när judarna[g] sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 (N) Han bekände och förnekade inte[h], han bekände: "Jag är inte Messias[i]." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten[j]?" Han svarade: "Nej."
22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"[k]
24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 (O) Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal[l]." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan[m] där Johannes döpte.
29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm[n] som tar bort[o] världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte[p], men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."
32 (P) Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 (Q) Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."
Jesu första lärjungar
35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.
38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen[q].
40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två[r] som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas[s]" – det betyder Petrus.
43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 (R) Filippus fann Natanael[t] och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror[u] för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 (S) Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen[v]: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."
Jesus förvandlar vatten till vin
2 På tredje dagen[w] var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. 3 Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4 Jesus svarade henne: "Kvinna[x], vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." 5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."
6 Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter[y] var. 7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10 och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."
11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.
Det gamla och det nya templet
13 Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14 (T) På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade[z] pengar. 15 Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, 16 och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" 17 Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.[aa]
18 (U) Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" 19 (V) Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." 20 Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt[ab] på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" 21 (W) Men templet han talade om var hans kropp. 22 (X) När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.
23 Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24 Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla 25 (Y) och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation