The Daily Audio Bible

⁴² Så ska jag släcka min vrede mot dig, och min svartsjuka ska vändas ifrån dig. Jag ska få ro och inte längre vara vred.

⁴³ Eftersom du inte tänkte på din ungdomstid utan provocerade min vrede med allt detta, ska jag också låta allt du gjort drabba dig själv, säger Herren, Herren. Lade du inte också otukten till alla dina avskyvärda handlingar?

⁴⁴ Alla som använder ordspråk kommer att säga om dig. ”Sådan mor, sådan dotter!” ⁴⁵ Du är din mors dotter, som föraktade sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, som föraktade sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far en amoré. ⁴⁶ Din äldre syster var Samaria, som bodde tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde tillsammans med sina döttrar söder om dig, var Sodom. ⁴⁷ Du har inte nöjt dig med deras leverne, så att du bara följt deras avskyvärdheter, utan snart överträffade du dem i det fördärvliga. ⁴⁸ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, din syster Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.

⁴⁹ Detta var din syster Sodoms synd: hennes och hennes döttrars högfärd, överflöd av mat och bekymmerslös ro, och de hjälpte inte den svage och fattige. ⁵⁰ De blev högfärdiga och gjorde vad jag har avsky för. Därför gjorde jag slut på dem när jag såg det.^{[a] 51} Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har gjort mer avskyvärda ting än de, och genom alla dina förfärliga handlingar har du fått dina systrar att närmast framstå som rättfärdiga! ⁵² Nu får du bära skammen för att du gett dina systrar en upprättelse. Dina synder har varit vidrigare än deras, och därför framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du skämmas och bära din vanära, eftersom du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.

⁵³ Men jag ska återupprätta dem, både Sodom med sina döttrar och Samaria med sina, och även dig bland dem: ⁵⁴ du ska få skämmas och bära vanäran för allt du har gjort för att trösta dem. ⁵⁵ Dina systrar, Sodom med sina döttrar och Samaria med sina döttrar, ska bli vad de en gång var, och du och dina döttrar ska också bli vad ni en gång var. ⁵⁶ Under din högfärds dagar ville du inte ens nämna din syster Sodom, ⁵⁷ innan din egen ondska avslöjades. Nu hånas du^[b] av Edoms döttrar och av alla dess grannar och av filistéernas döttrar, av dessa runt omkring dig som föraktar dig. ⁵⁸ Du får ta konsekvenserna av din liderlighet och avskyvärda handlingar, säger Herren.

⁵⁹ Så säger Herren, Herren: Jag ska ge dig vad du förtjänar, eftersom du har föraktat eden och brutit förbundet. ⁶⁰ Men jag ska ändå komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig. ⁶¹ Du ska med skam tänka på hur du har levt, när du får ta emot dina systrar, såväl dem som är äldre än du och dem som är yngre. Jag ska göra dem till dina döttrar, men inte på grund av ditt förbund.^{[c] 62} Jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. ⁶³ Då ska du komma ihåg det och skämmas och aldrig mer öppna munnen i din förödmjukelse, när jag bringar försoning för dig för allt du har gjort, säger Herren, Herren.’ ”

Örnen, cedern och vinrankan

17 Herrens ord kom till mig: ² ”Du människa, ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem. ³ Säg: ’Så säger Herren, Herren: En stor örn med starka vingar och långa vingpennor, med täta fjädrar i många färger kom till Libanon och tog cederträdets topp. ⁴ Han bröt av toppskottet och tog det med sig till handelsmännens land. Där planterade han det i handelsstaden.

⁵ Han tog en planta från landet och planterade den i bördig jord. Han satte den som ett pilträd vid rikligt vatten. ⁶ Det slog rot och blev en lågväxande, utbredd vinstock. Dess rankor vände sig mot honom, och dess rötter förblev under honom. Så blev den till en vinstock, som fick grenar och sköt skott.

⁷ Men det kom en annan stor örn med stora vingar och täta fjädrar. Då sköt denna vinstock sina rötter mot honom och sträckte sina grenar mot honom från den plats där den var planterad, för att han skulle ge den vatten. ⁸ Den var redan planterad i god jord vid rikligt vatten, så att den kunde få rankor, bära frukt och bli till en utsökt vinstock.’

⁹ Säg: ’Så säger Herren, Herren: Ska den komma att grönska? Ska han inte dra upp dess rötter och riva av frukten, så att den torkar och de friska skotten vissnar? Det krävs ingen stor kraft eller människoskara för att rycka upp den med rötterna. ¹⁰ Den är planterad. Ska den komma att grönska? Kommer den inte att torka bort när östanvinden slår den, vissna på den plats där den var planterad?’ ”

¹¹ Herrens ord kom till mig: ¹² ”Säg nu till detta upproriska släkte: ’Förstår ni inte vad detta betyder?’ Säg till dem: ’Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem med sig till Babylon. ¹³ Sedan tog han en ättling av den kungliga familjen och slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Han förde bort de mäktiga i landet, ¹⁴ för att riket skulle hållas nere och inte kunna resa sig. Bara genom att hålla fast vid förbundet med honom skulle det bestå.

¹⁵ Men kungen gjorde uppror mot honom och skickade sändebud till Egypten för att skaffa fram hästar och en stark armé. Kommer han att lyckas? Kan den som gör så komma undan? Kan den som bryter förbundet komma undan?

¹⁶ Så sant jag lever, säger Herren, han ska dö i Babylon, den kungens land som gjorde honom till kung, för han föraktade eden han svurit honom och bröt förbundet han slutit med honom. ¹⁷ Farao och hans mäktiga armé och stora här ska inte vara till någon hjälp för honom i kriget, när belägringsvallar reses och stormningsramper byggs för att förgöra många liv. ¹⁸ Han föraktade eden och bröt förbundet. Han gjorde allt detta, trots att han gett sitt löfte. Han ska inte komma undan.

¹⁹ Därför säger Herren, Herren: Så sant jag lever, jag ska låta det komma över honom att han föraktade den ed han svurit i mitt namn och bröt mitt förbund. ²⁰ Jag ska breda ut mitt nät över honom, han kommer att fångas i min snara, och jag ska ta med honom till Babylon. Där ska jag döma honom för hans trolöshet mot mig. ²¹ Alla hans flyende trupper ska falla för svärdet och de överlevande skingras för alla vindar. Då ska ni inse att jag, Herren, har talat.

²² Så säger Herren, Herren: Jag ska själv ta en kvist från den höga cederns topp och plantera den. Jag ska ta ett litet skott från den översta grenen och själv plantera det på toppen av ett högt och mäktigt berg. ²³ På det höga berget i Israel ska jag plantera det. Det ska få grenar och bära frukt och bli till en ståtlig ceder. Alla slags fåglar ska bo där, bland dess grenar ska de finna skugga. ²⁴ Alla markens träd ska förstå att det är jag, Herren, som gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet skjuta i höjden, att det är jag som låter det gröna trädet vissna och det torra trädet grönska.

Jag, Herren, har talat, och jag kommer också att göra det.’ ”

Jesus är överstepräst i ett nytt förbund

8 Huvudpunkten i det vi vill säga är alltså att vi har en överstepräst som sitter på högra sidan av Majestätets tron i himlen^{[a] 2} och tjänar i helgedomen, i det sanna förbundstältet, som inte är rest av människor utan av Herren själv.

³ En översteprästs uppgift är att bära fram gåvor och offer, och därför måste också denne bära fram något. ⁴ Om han fortfarande var här på jorden skulle han inte vara präst, för här finns det redan präster som bär fram de offer lagen kräver. ⁵ Men dessa tjänar i en helgedom som bara är en ofullständig skuggbild av den som finns i himlen. När Mose skulle resa upp tältet, sa ju Gud till honom: ”Var noga med att göra allt efter den förebild som visats dig på berget.”^{[b] 6} Kristus däremot har ett överlägset prästämbete, för han är medlare i ett bättre förbund, som vilar på bättre löften.

⁷ Om det första förbundet hade varit utan brist, hade det inte behövt ersättas med ett annat. ⁸ Men Gud anklagade folket för dess brister och sa:

¹³ Han talar alltså om ett nytt förbund, och det betyder att det första är föråldrat, och det gamla och föråldrade ska snart försvinna.