Book of Common Prayer
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
דDaleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet.
Ge mig liv[a] efter ditt ord!
26 Jag berättade om mina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar!
27 Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av sorg.
Upprätta mig efter ditt ord!
29 Låt lögnens väg
vara långt ifrån mig,
och skänk mig i nåd
din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domar har jag för ögonen.
31 Jag håller mig
till dina vittnesbörd.
Låt mig inte behöva skämmas,
Herre!
32 Jag vill löpa dina budords väg,
för du vidgar mitt hjärta.
הHe
33 [b]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [c]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[d].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
וWaw
41 Låt din nåd komma över mig,
Herre,
och din frälsning enligt ditt ord.
42 Då kan jag svara
den som hånar mig,
för jag litar på ditt ord.
43 Ryck aldrig sanningens ord
från min mun,
för jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill alltid följa din undervisning,
för alltid och för evigt.
45 [e]Jag kan gå fram på rymlig plats,
för jag begrundar dina befallningar.
46 [f]Jag ska tala inför kungar
om dina vittnesbörd
och inte skämmas.
47 Jag har min glädje i dina bud
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer
mot dina bud som jag älskar,
jag begrundar dina stadgar.
David och Jonatan
20 Men David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och frågade: ”Vad har jag gjort? Vilken skuld eller synd har jag inför din far eftersom han försöker ta mitt liv?” 2 ”Aldrig!” svarade Jonatan. ”Du ska inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att låta mig få veta det. Varför skulle han då dölja detta för mig? Nej, så ska inte ske.” 3 Men David försäkrade med ed och sade: ”Din far vet mycket väl att du tycker om mig. Därför tänker han: Jonatan ska inte få veta det, så att han inte blir bedrövad. Men så sant Herren lever och så sant du själv lever: Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden.” 4 Då sade Jonatan till David: ”Vad du än önskar ska jag göra för dig.”
5 (A) David sade till Jonatan: ”I morgon är det nymånad[a], och då skulle jag egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon kväll. 6 Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att få skynda i väg till sin stad Betlehem,[b] där hela släkten nu firar sin årliga offerfest. 7 Om han säger: ’Bra!’, då kan din tjänare vara trygg. Men blir han arg, så vet du att han har ont i sinnet. 8 (B) Visa nu godhet mot din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett Herrens förbund med dig. Men om det finns skuld hos mig, så döda mig du! Varför föra mig till din far?” 9 Jonatan svarade: ”Nej aldrig! Märker jag på något sätt att min far har bestämt sig för att göra något ont mot dig, så talar jag om det för dig.” 10 Då sade David till Jonatan: ”Vem ska meddela mig om din far ger dig ett hårt svar?”
11 ”Kom”, sade Jonatan, ”vi går ut på fälten!” Så gick de båda ut på fälten. 12 Och Jonatan sade till David: ”Vid Herren, Israels Gud: jag ska fråga min far vid den här tiden i morgon eller i övermorgon, och finner jag att det låter bra för David så lovar jag att sända bud till dig och avslöja det för dig. 13 Må Herren straffa Jonatan både nu och i framtiden om jag inte avslöjar för dig ifall min far har bestämt sig för att göra dig något ont, så att du kan gå din väg i trygghet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. 14 Lova mig att du visar Herrens godhet mot mig så länge jag lever, och att du när jag dör 15 aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens när Herren har utrotat Davids alla fiender från jorden.”
16 (C) Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: ”Herren ska ställa Davids fiender till svars.” 17 (D) Av kärlek till David gav Jonatan på nytt sin ed till honom, för han älskade honom lika djupt som sitt eget liv.
18 Sedan sade Jonatan till honom: ”I morgon är det nymånad, och då kommer du att saknas, för din plats står tom. 19 (E) Men skynda dig i övermorgon ner till platsen där du gömde dig den dag då ogärningen skulle ha ägt rum, och vänta där vid Eselstenen. 20 Då ska jag skjuta tre pilar bredvid den, som om jag sköt mot ett mål. 21 Sedan skickar jag min tjänare att hitta pilarna. Om jag då säger till tjänaren: Se, pilarna är bakom dig, ta upp dem! Då kan du komma fram och vara trygg, då är det ingen fara så sant Herren lever. 22 Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna är framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort. 23 Och i det som vi har talat om, du och jag, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid.”
18 På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade hänt med Petrus? 19 När Herodes lät söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort[a]. Därefter reste han ner från Judeen till Caesarea och stannade där.
Herodes död
20 Herodes låg i bitter fejd med folket i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och när de hade fått över hans kammarherre Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.
21 På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud[b], och höll ett tal till dem. 22 (A) Då ropade folket: "Det är en guds röst, inte en människas!" 23 (B) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar[c] och dog.
SAULUS FÖRSTAMISSIONSRESA (Kap 13:4-14:28)
Barnabas och Saulus sänds ut
24 (C) Guds ord hade framgång och spred sig alltmer. 25 (D) När Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem, vände de tillbaka och tog då med[d] sig Johannes som kallades Markus.
Jesus hos tullindrivare och syndare
13 Än en gång gick Jesus längs sjön. Allt folket kom till honom, och han undervisade dem. 14 När han gick vidare såg han Levi[a], Alfeus son, sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" Då reste sig Levi och följde honom.
15 (A) När Jesus sedan låg till bords[b] i hans hus, var det många tullindrivare och syndare[c] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom. 16 De skriftlärda bland fariseerna[d] fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?"[e] 17 (B) Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
Jesus och fastan
18 (C) Johannes lärjungar och fariseerna fastade[f]. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19 Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20 Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.
21 Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre. 22 Och ingen häller nytt vin i gamla säckar[g]. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation