Book of Common Prayer
Skapelsens lovsång
148 [a]Halleluja!
Prisa Herren från himlen,
prisa honom i höjden!
2 [b]Prisa honom, alla hans änglar,
prisa honom, hela hans här!
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom,
alla lysande stjärnor!
4 [c]Prisa honom, ni himlars himmel
och ni vatten ovan himlen!
5 [d]De ska prisa Herrens namn,
för han befallde och de skapades.
6 [e]Han gav dem deras plats
för alltid och för evigt,
han gav dem en lag
som ingen bryter[f].
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 [g]eld och hagel, snö och dimma,
du stormvind som utför
hans befallning,
9 ni berg och alla höjder,
ni fruktträd och alla cedrar,
10 [h]ni vilda djur och all boskap,
ni kräldjur och bevingade fåglar,
11 ni jordens kungar och alla folk,
ni furstar och alla domare[i] på jorden,
12 ni ynglingar och flickor,
ni gamla med de unga.
13 [j]De ska prisa Herrens namn,
för endast hans namn är högt,
hans majestät når över jord
och himmel.
14 [k]Han har rest ett horn[l] för sitt folk
till lovsång för alla sina trogna,
för Israels barn,
det folk som står honom nära.
Halleluja!
Glädje i Herren
149 [m]Halleluja!
Sjung till Herren en ny sång,
hans lov i de trognas församling!
2 [n]Israel ska glädja sig över sin Skapare,
Sions barn jubla över sin kung.
3 [o]De ska prisa hans namn med dans,
sjunga hans lov med tamburin
och harpa,
4 [p]för Herren gläds över sitt folk,
han smyckar de ödmjuka
med frälsning.
5 [q]De trogna ska jubla i härlighet
och sjunga av glädje på sin bädd.
6 [r]De ska ha Guds lov i sin mun
och ett tveeggat svärd i sin hand,
7 [s]för att hämnas på hednafolken
och straffa folken,
8 [t]för att binda deras
kungar med kedjor
och deras stormän
med bojor av järn,
9 [u]för att verkställa den dom
som står skriven.
Det blir en ära för alla hans trogna.
Halleluja!
Halleluja!
150 [v]Halleluja!
Prisa Gud i hans helgedom,
prisa honom i hans mäktiga valv.
2 [w]Prisa honom för hans mäktiga
gärningar,
prisa honom för hans väldiga
storhet.
3 [x]Prisa honom med basunklang,
prisa honom med lyra och harpa.
4 [y]Prisa honom med tamburin och dans,
prisa honom med strängar och flöjt.
5 Prisa honom med ljudande cymbaler,
prisa honom med klingande
cymbaler.
6 [z]Allt som andas ska prisa Herren!
Halleluja!
Guds under vid uttåget ur Egypten
114 [a]När Israel drog ut ur Egypten,
Jakobs hus från folket med
främmande språk,
2 [b]då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 [c]Havet såg det och flydde,
Jordan vände tillbaka.
4 [d]Bergen hoppade som baggar,
höjderna som lamm.
5 Varför flyr du, hav?
Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 Berg, varför hoppar ni som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Bäva inför Herren, du jord,
inför Jakobs Gud
8 [e]som gör klippan till vattenrik sjö,
den hårda stenen[f] till vattenkälla.
All ära åt Herren
115 [g][h]Inte oss, Herre, inte oss
utan ditt namn ska du ge ära,
för din nåds
och din sannings skull.
2 [i]Varför ska hednafolken få säga:
"Var är deras Gud?"
3 [j]Vår Gud är i himlen,
han gör allt han vill.
4 [k]Men deras avgudar
är silver och guld,
verk av människohänder.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa men kan inte lukta,
7 händer men kan inte känna,
fötter men kan inte gå.
I sin strupe har de inget ljud.
8 [l]De som har gjort dem blir som de,
likaså alla som litar till dem.
9 [m]Israel, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons hus, lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Ni som vördar Herren,
lita på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
12 [n]Herren tänker på oss,
han välsignar –
han välsignar Israels hus,
han välsignar Arons hus,
13 han välsignar dem
som vördar Herren,
både små och stora.
14 [o]Herren ska föröka er,
er och era barn.
15 [p]Ni är välsignade av Herren
som har gjort himmel och jord.
16 [q]Himlen är Herrens himmel,
och jorden har han gett
åt människors barn.
17 [r]De döda prisar inte Herren,
ingen som gått ner i det tysta.
18 [s]Men vi, vi lovar Herren
från nu och till evig tid.
Halleluja!
Det nya förbundets härlighet
7 (A) Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? 9 (B) Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!
12 (C) När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13 (D) Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 (E) Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose[a].
16 (F) Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 (G) Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 (H) Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser[b] Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.
Petrus bekännelse
18 (A) En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: "Vem säger folket att jag är?" 19 De svarade: "Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått." 20 Han sade till dem: "Och ni? Vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Guds Messias."
21 Då befallde han dem strängt att inte tala om det för någon. 22 (B) Och han sade: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad, och på tredje dagen uppväckt igen."
I Jesu efterföljd
23 (C) Sedan sade han till alla: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv[a] och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 (D) Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister sig själv eller går förlorad? 26 (E) Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. 27 (F) Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation