Book of Common Prayer
Fredskungen och hans rike
72 (A) Av Salomo.
Gud, ge kungen dina domar,
kungasonen din rättfärdighet!
2 Han ska döma ditt folk
med rättfärdighet,
dina förtryckta med rättvisa.
3 (B) Bergen ska bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 (C) Han ska skipa rätt
för de förtryckta bland folket,
han ska frälsa de fattigas barn
och krossa förtryckaren.
5 (D) Dig ska man vörda[a]
så länge solen finns till,
så länge månen skiner,
från släkte till släkte.
6 (E) Han ska komma som regn
över nyslagen äng,
en regnskur som vattnar jorden.
7 (F) I hans dagar
ska den rättfärdige blomstra,
stor frid ska råda
tills månen inte mer
finns till.
8 (G) Han ska härska från hav till hav,
från floden[b] till jordens ändar.
9 (H) Öknens folk
ska böja knä för honom,
hans fiender ska slicka stoftet.
10 (I) Kungar från Tarshish
och kustländerna
ska komma med tribut,
kungar från Saba och Seba[c]
ska bära fram gåvor.
11 (J) Alla kungar ska falla ner för honom,
alla folk ska tjäna honom.
12 Ja, han ska rädda den fattige
som ropar
och den förtryckte
som ingen hjälpare har.
13 Han ska vara mild
mot den svage och fattige
och frälsa de fattigas själar,
14 (K) han ska befria deras själ
från förtryck och våld.
Deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba,
må man ständigt be för honom
och välsigna honom dagen lång.
16 (L) Må säden växa rikt i landet,
ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja
som Libanons skogar
och städernas folk blomstra
som markens örter.
17 (M) Må hans namn leva för evigt,
må hans namn blomstra
så länge solen skiner.
I honom ska man välsigna sig,
alla hednafolk
ska prisa honom salig.
18 (N) Välsignad är Herren Gud,
Israels Gud som ensam gör under!
19 (O) Välsignat är hans härliga namn
för evigt.
Må hans ära fylla hela jorden!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Ishais sons, böner.
יJod
73 [a]Dina händer har gjort mig
och format mig.
Ge mig förstånd
så att jag lär mig dina bud.
74 [b]De som vördar dig
ska se mig och glädjas,
för jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet
att dina domar är rättfärdiga,
att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd bli min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet
komma över mig så att jag får liv,
för din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka få skämmas!
De gör mig orätt utan orsak,
men jag vill begrunda
dina befallningar.
79 Låt dem som vördar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Låt mitt hjärta följa dina stadgar
fullkomligt,
så att jag inte måste skämmas.
כKaf
81 [c]Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 [d]Mina ögon längtar efter ditt ord,
jag undrar: När ska du trösta mig?
83 Jag är som en vinsäck i rök[e],
men jag glömmer inte dina stadgar.
84 [f]Hur få är inte din tjänares dagar!
När ska du döma mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de lever inte efter din undervisning.
86 Alla dina bud är sanning.
De jagar mig utan orsak,
hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig
från jorden,
men jag överger inte
dina befallningar.
88 Ge mig liv efter din nåd!
Jag vill ta vara på din muns
vittnesbörd.
לLamed
89 [g]För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte
varar din trofasthet.
Du har grundat jorden
och den ska bestå.[h]
91 Genom dina domar
består den[i] än i dag,
för allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning
var min glädje,
skulle jag gå under i mitt lidande.
93 Jag ska aldrig glömma
dina befallningar,
för genom dem ger du mig liv.
94 [j]Jag är din, fräls mig,
för jag begrundar dina befallningar.
95 [k]De gudlösa vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet
har jag sett en gräns,
men ditt bud är ofantligt.
Abraham offrar Isak
22 (A) En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: ”Abraham!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” 2 (B) Då sade han: ”Ta din son Isak, din ende son[a] som du älskar, och gå till Moria land[b] och offra honom[c] där som brännoffer på ett berg som jag ska visa dig.”
3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot platsen dit Gud hade sagt åt honom att gå. 4 På tredje dagen lyfte Abraham blicken och fick se platsen på avstånd. 5 Han sade då till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan. Jag och pojken[d] går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”
6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. 7 Isak sade till sin far Abraham: ”Far!” Han svarade: ”Jag är här, min son.” Han sade: ”Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8 Abraham svarade: ”Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans.
9 När de kom fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak[e] och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” Han svarade: ”Jag är här.” 12 (C) Då sade han: ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son.”
13 Abraham såg sig omkring och fick då syn på en bagge bakom sig som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser[f]. I dag säger man: Berget där Herren förser.
15 Herrens ängel ropade igen till Abraham från himlen: 16 (D) ”Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 (E) ska jag välsigna dig rikligt och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma ska inta sina fienders portar. 18 (F) I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, [g] därför att du lyssnade till min röst.”
23 (A) I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.[a] 24 (B) I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. 25 (C) Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. 26 (D) Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. 27 (E) Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. 28 (F) I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren[b] inte skulle röra deras förstfödda.
29 (G) I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de. 30 (H) Genom tron föll Jerikos murar, efter att man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31 (I) Genom tron slapp den prostituerade Rahab att gå under med dem som inte trodde, eftersom hon välkomnade spejarna som vänner.
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: "Hur kan han ge oss sitt kött att äta?" 53 Jesus svarade: "Jag säger er sanningen: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 (A) Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig. 58 Detta är brödet som har kommit ner från himlen, inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter det här brödet ska leva i evighet." 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation