Revised Common Lectionary (Complementary)
Herrens gärningar mot sitt folk
105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken!
2 [b]Sjung till honom, lovsjung honom,
tala om alla hans under!
3 Ha er ära i hans heliga namn!
De som söker Herren
ska glädja sig av hjärtat.
4 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
5 Tänk på de under han gjort,
på hans tecken
och hans muns domar,
6 ni Abrahams barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
7 Han är Herren vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
8 [c]Han minns för evigt sitt förbund,
i tusen släktled ordet han gett,
9 [d]förbundet han slöt med Abraham
och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
för Jakob som en lag,
för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
som er arvedel och egendom."
37 [a]Så förde han ut dem
med silver och guld,
i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
skräck för Israel hade fallit
över dem.
39 [b]Han bredde ut ett moln till skydd
och en eld till att lysa i natten.
40 [c]De bad, och han sände vaktlar
och mättade dem
med bröd från himlen.
41 [d]Han öppnade klippan
och vattnet flödade,
det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
till sin tjänare Abraham.
12 (A) För så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 (B) Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel
och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig,
för jag har slagit dig
med en fiendes slag.
Jag har tuktat dig hårt,
för din skuld är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din skuld är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 (C) Men nu ska alla som ätit av dig
bli uppätna,
och alla dina motståndare
ska allihop gå i fångenskap.
De som har skövlat dig
ska bli skövlade,
och alla som har plundrat dig
ska jag lämna till plundring.
17 (D) För jag ska låta dig bli frisk
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar
”den fördrivna”,
”Sion som ingen frågar efter”.
18 (E) Så säger Herren:
Se, jag ska göra slut
på fångenskapen
för Jakobs hyddor
och förbarma mig
över hans boningar.
Staden ska åter byggas upp
på sin höjd,
och palatset ska stå
på sin rätta plats.
19 (F) Från dem ska höras lovsång
och rop från glada människor.
Jag ska föröka dem,
och de ska inte bli färre.
Jag ska ära dem,
och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
hans församling ska bestå
inför mig,
och jag ska straffa alla
som förtrycker honom.
21 (G) Hans ledare ska vara
en av hans egna,
hans härskare ska utgå
från hans mitt.
Jag ska låta honom komma nära
och närma sig mig –
för vem skulle annars våga sitt liv[a]
genom att närma sig mig?
säger Herren.
22 (H) Och ni ska vara mitt folk,
och jag ska vara er Gud.
36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.
Judarnas otro
37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?[a] 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:
40 Han har förblindat deras ögon
och förhärdat deras hjärta,
så att de inte ser med sina ögon
och förstår med sitt hjärta
och vänder om och blir helade
av mig.[b]
41 Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.
42 (A) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 (B) De älskade människors ära mer än äran från Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation