Revised Common Lectionary (Complementary)

Lova Herren för hans godhet

103 ^[a]Av David.

Josef blir såld till Egypten

¹² Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.^{[a] 13} Då sade Israel till Josef: ”Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem.” Han svarade: ”Jag är redo.” ¹⁴ Israel sade till honom: ”Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked.” Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.

¹⁵ Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. ¹⁶ Han svarade: ”Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord.” ¹⁷ Mannen svarade: ”De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan^[b].” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.

¹⁸ Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. ¹⁹ De sade till varandra. ”Där kommer drömmaren. ²⁰ Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!” ^21 (A) Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: ”Vi kan inte slå ihjäl honom.” ²² Och han fortsatte: ”Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!” Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.

²³ När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. ^24 (B) Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,^[c] det fanns inget vatten i den. ²⁵ Sedan satte de sig ner för att äta.

Då fick de se en karavan^[d] med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum^[e], och de var på väg ner till Egypten. ²⁶ Då sade Juda till sina bröder: ”Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? ²⁷ Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna lyssnade på honom. ^28 (C) När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver^[f] till ismaeliterna^[g], som förde Josef till Egypten.

^29 (D) När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder ³⁰ och gick tillbaka till sina bröder och sade: ”Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?”

³¹ Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. ³² Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” ^33 (E) Och han kände igen den och sade: ”Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven.” ³⁴ Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg^[h] om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. ³⁵ Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son.” Så grät hans far över honom.

^36 (F) Men midjaniterna^[i] sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.

^11 (A) Detta är det budskap som ni har hört från början: att vi ska älska varandra. ^12 (B) Vi ska inte vara som Kain, som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

^13 (C) Bröder^[a], var inte förvånade om världen hatar er. ^14 (D) Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. ^15 (E) Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. ^16 (F) Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge våra liv för våra bröder.