Revised Common Lectionary (Complementary)
Festglädje och lydnad
81 [a](A) För körledaren, till gittít[b]. Av Asaf.
2 Jubla inför Gud, vår styrka,
ropa av glädje till Jakobs Gud!
3 Stäm upp lovsång,
slå på tamburin,
på den ljuvliga harpan och lyran.
4 (B) Blås i hornet vid nymåne
och vid fullmåne
på vår högtidsdag,
5 för det är en lag för Israel[c],
ett beslut från Jakobs Gud.
6 (C) Han bestämde det
som ett vittnesbörd i Josef
när han drog ut mot Egyptens land.
Jag hörde en röst
som jag inte kände:
7 (D) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer blev fria
från lastkorgen.
8 (E) I nöden ropade du
och jag räddade dig.
Jag svarade dig, dold i åska,
jag prövade dig
vid Meribas vatten. Sela
9 (F) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
Israel, om du bara ville
lyssna på mig!
10 (G) Hos dig får ingen annan gud finnas,
du ska inte tillbe
en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
som har fört dig upp
ur Egyptens land.
Öppna din mun helt
så ska jag fylla den!
12 Men mitt folk
ville inte höra min röst,
Israel lydde mig inte.
13 (H) Då lät jag dem gå
i sina hjärtans hårdhet,
de fick vandra
efter sina egna planer.
14 (I) Om mitt folk bara ville höra mig,
om Israel ville vandra
på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
deras fiender
och vända min hand
mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
skulle krypa för honom,
och deras öde skulle vara för evigt.
17 (J) Han skulle ge dig
finaste vete att äta
och mätta dig
med honung ur klippan."
Jakob kommer till Laban
29 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 (A) Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen[a] som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.
4 Jakob frågade männen: ”Mina bröder, varifrån är ni?” De svarade: ”Vi är från Harran.” 5 (B) Då sade han till dem: ”Känner ni Laban, Nahors son[b]?” ”Honom känner vi”, svarade de. 6 Han frågade dem vidare: ”Är det väl med honom?” De svarade: ”Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren[c].” 7 Jakob sade: ”Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen.” 8 Men de svarade: ”Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten.”
9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel[d] och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.
13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: ”Du är verkligen av samma kött och blod som jag!” Så stannade han hos honom en månad.
Varnande exempel
10 (A) Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.[a] 2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.[b] 3 (B) Alla åt de samma andliga mat[c], 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem[d], och den klippan var Kristus.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation